Prinsessan på ärten är en saga om en prinsessa så känslig att hon kunde känna minst ärta under alla sina madrasser. Är det bra?
Min tolkning har alltid varit att sagan har sin grund i adelns ideal under 1600-1800 talet. Under en epok där det känsliga, sofistikerade och högdragna var idealet. Kvinnor skulle svimma och män fnittrande pudra sina näsor. De välbärgade distanserade sig från pöbeln genom att tala och vara ”finare”.
Underförstått är då människor som tillhör pöbeln påverkade och härdade av sina svåra livsbetingelser. De är mindre fina.
Sedan kom nya tider och nya ideal. Krigare, statsmän, guldgrävare, industrialister, äventyrare, forskare och ingenjörer blev de nya hjältarna. Det som något århundrade innan varit fint hade blivit exempel på kungahusen och adelns oduglighet och förfall. Riktiga män pudrade inte längre näsan, de försökte bygga flygmaskiner eller åkte till Afrika eller Nordpolen. Det kanske fanns en och annan svimmande kvinna kvar men nationalstaten som växte sig stark i norra Europa krävde andra kvinnoideal.
Så med industrialismens intåg och krigen som följde kom andra ideal och fjolligheter och egenheter som kunde kopplas till att man var ”bortskämd” blev något negativt. När jag var liten var exempelvis fortfarande en av de främsta skälsorden att säga att någon betett sig ”som ett bortskämt barn”.
Men det har hänt massor sedan jag var barn och vi rusar in i en tid då fjolligheter hos vuxna och bortskämda barn är normen! Ja, bortskämda pensionärer finns det gott om det också för den delen. Ingen generation står utan skuld!
När en person ställde frågan på forumet Alltförföräldrar vad bortskämd betyder så kunde man inte ens enas om huruvida det var ett negativt eller positivt begrepp. Vi har fått en återgång till adelns syn på att en distansering från det fula i samhället är något positivt. Ett bortskämt barn har fått så mycket både i form av möjligheter, prylar och kärlek. En bortskämd vuxen är en privilegierad människa och den bortskämda pensionären som inte anser att det avbetalade hemmet ska ingå som en del i betalningsförmågan för sin egen vård vill skydda pengarna för sina efterkommande så de kan skämmas bort eller kanske bara slippa flytta.
Problemet med bortskämdheten är att den har ett pris! Med lite tur så har du en mamma och en pappa som betalar, åtminstone under en period. Eller så försöker du göra din syn på rimlig nivå till samhällets problem. Ett kollektivt problem är ju mindre betungade. Men sanningen är att ju mer bortskämd du är, ju färre frihetsgrader har du. Ju mer kraft du lägger på att skämma bort dina barn ju mindre lär du dom om livet och ju större ansvar du tar för att de ska skyddas från en det ena en det andra ju större blir din börda.
Eller så får vår natur ta smällen i form av utsläpp och skövling. Allt för vår bekvämlighet och rätt att bli bortskämda.
Men jag tycker det borde vara en rättighet att slippa bli bortskämd!
Alla har en rätt att exponeras mot livets goda och onda sidor. Alla borde få lära sig att leva nöjda som uteliggare. Inte för att alla måste leva så utan för att vi behöver kunskapen och friheten som följer med det. Att bli förälder ska ju vara en glädje inte en entré in i ett liv med 30 års prestationsångest. Till ingen nytta. Att bli pensionär ska ju vara en möjlighet inte en start på 20-års kontrollångest där inget får förändras.
Vad är det för fel på en bra köttbit och potatis till middag? Varför duger inte livet som det är i sin rena form? Varför måste vi skämma bort oss själv eller andra?
Är det bra att skämma bort någon?
Är det värt det?
Vem betalar?
Det finns ju de som känar på att vi ska skämma bort oss själva och andra. Samhället är i mycket uppbyggt på att vi ständigt ska sträva efter mer för att få bekräftelse. Leksaksaffärerna säljer på att vi skämmer bort våra barn, bankerna tjänar på att vi överkonsumerar, pensionssystemet är uppbyggt på ekonomisk tillväxt som vi idag uppfostras med att vi får genom att konsumera och bli fler.
Det är en slags hjärntvätt av samhället att det skall vara så för att fungera.
Förr var det fult att tala om att man hade det bra och tjänade mycket pengar. Idag är det mer accepterat att berätta om hur bra man har det, saker man upplevt som kostar mycket pengar etc. Man kan ju ställa sig frågan varför det blivit så?
Hej Tobias,
Ja, det finns en hel industri som lever på att vi skämmer bort våra barn och oss själva. Det är en bidragande orsak helt klart.
Bortskämd är ju perfektparticip av skämma bort, som innebär att man är dåligt uppfostrad på grund av för mycket finansiell hjälp eller motsvarande. Tycker inte riktigt att du i inlägget heller lyckas sätta fingret på vad det egentligen innebär att vara bortskämd. Lite väl mycket utsvävningar om både pensionärer och annat 😉
Alla har nog sin egen definition. För mig är bortskämd någon som är dåligt uppfostrad generellt, har inget med ekonomiska förutsättningar att göra. Någon som har en bra uppfostran och samtidigt får bra ekonomiska förutsättningar är ju bättre än någon bortcurlad person kombinerat med dåliga ekonomiska förutsättningar. Eller någon som inte har vett nog att förstå hur bra man har det och känner tacksamhet inför det genom bl a hur man beter sig mot andra.
Hej Fenton von Spadrig,
Du har rätt! För mig är bortskämdhet ett meningslöst måste som bottnar i en utebliven förmåga att se och göra prioriteringar. Man är inte bortskämd om man behöver äta men om man bara äter vissa rätter av vissa skäl som inte har någon reell grund så är man bortskämd.
Men om du följer länken som jag gav i inlägget så ser du att visa numer tolkar bortskämd som något positivt.
Jag kan gå så långt att jag håller med om att bortskämd är en del i själva begreppet ouppfostrad. Men det är svåröversättligt på pensionärer. Där är bortskämd ungefär samma sak som ovilja att beakta livets realiteter. Så för mig är det inte ett attribut som enbart hör ungdomen till.
Hej Tobias. Jag tror att du själv svarat på frågan. Tex magasinet som skriver om den nya väskan. Visst skribenten kanske är väldigt intresserad av väskor men det kan också vara så att magasinets affärsidé är att hitta annonsörer som vill sälja väskor. Om framstående personer berättar om sina väskor varför skall jag då inte få skämma bort mig själv med en väska. Saker är som de är för att det finns väldigt starka krafter som styr utvecklingen.
Re Peter
Min poäng angående ämnet bortskämd är egentligen att det finns starka marknadskrafter som tjänar på att vända ordet bortskämd till något positivt. Tex nu ska vi skämma bort oss med att gå ut och äta middag, åka på resa, köpa väska etc. Vårt samhälle bygger på konsumtion och kanske just därför har ordet fått ett mer positivt uttryck. Ordet bortskämd är för mig att man har materiella ting i överflöd som man inte själv har arbetat för och därför inte värderar det.
Men som någon nämnde tidigare så behöver ordet bortskämd inte enbart handla om pengar. Handlar även mycket om värderingar.
Tex: jag skulle aldrig kunna tänka mig att städa, det är för andra.
Håller med Tobias!
Tindrande barnaögon på julafton, verkar numera vara ett minne blott. När barnen överöses med presenter, som de snabbt glömmer, förloras glädjen. Har man inte då. tagit från dem möjligheten att genuint bli glad över något Att bli för bortskämd gör ju bara en människa blasë och uttråkad, är de det som man vill ge sina barn oförmågan att kunna glädjas. För mycket eller för lite skämmer allt, tror jag.
Hej Elsa,
Håller med. Se mitt svar till M.
Jag blev definitivt INTE överröst med julklappar (eller övriga presenter under året) då mina föräldrar hade det tajt – dock fungerar det ju inte så att man som halvfattig unge går och tindrar i ett halvår över det man fick till jul. ”Tindrande barnaögon” – typiskt romantiserande anser jag. Man ska vara ”fattig och tacksam över det lilla” 😛
Glädjen fanns absolut när man öppnade paketen, överraskningsmomentet var alltid lika kul – men sedan? Ja då gjorde man som människor gör och önskade sig något annat, i framtiden. Så fungerar det för barn och vuxna, man längtar och man önskar det man inte har. Det är det som driver människan framåt, oavsett om det är julklappar, forskning eller aktieantal.
Hej M,
Vi har barn i vår närhet som fick hela önskelistan på jul. Dom orkade inte igenom julen ens, de blev helt överväldigade. Det var det jag tänkte på när jag såg tidigare kommentarer.
För mig grundar sig bortskämdhet i en form av överflöd, och beroende på vad överflödet består av och hur det tas emot så kan det få antingen positiva eller negativa effekter. Jag anser mig vara bortskämd med mina föräldrars villkorslösa kärlek och deras tilltro till min förmåga, något som jag önskar alla barn skulle få som en del av sin uppväxt. Däremot blev jag inte bortskämd när det gällde pengar och prylar, nästan tvärtom, jag saknade aldrig något jag behövde, men fick sällan något bara för att jag ville ha det. Något som jag egentligen också önskar att alla barn skulle få som en del av sin uppväxt. Som barn var jag dock inte alls nöjd med den situationen, men som vuxen är jag mina föräldrar evigt tacksamma för vad det gav mig.
Hej Charlotta!
”Bortskämd av villkorslös kärlek” använder vi inte ordet ”älskad” till det? Att älska och bli älskad är något helt annat än att få anpassa sig efter livets realiteter.
Att vi som vuxna törs fatta beslut och törs styra familjens liv i, till vissa delar, i konflikt med barnen handlar för mig om att våga vara vuxen och ta en del konflikter. Ett barn är ett barn och ända upp i 20-25 årsåldern har ett barn svårt att fatta vuxna och rationella beslut.
Nej, det håller jag inte med om. Det finns väldigt många som under sin uppväxt var älskade av sina föräldrar men som aldrig har upplevt att den kärleken är villkorslös eller innefattar tilltro till barnets/personens förmåga. Tyvärr alldeles för många enligt min erfarenhet.
Ok, fair point. Men att bli älskad, villkorslöst eller inte är för mig inte en del i att vara bortskämd faktiskt. Så jag tycker nog grundmeningen i första kommentaren fortfarande gäller.
Vi fostras tidigt av samhälle, medier och industrin att vi ”behöver” saker. Tro inte naivt att du själv bestämmer vad du köper. De flesta programmeras effektivt till att bli lydiga konsumenter. Ganska coolt egentligen hur vi så enkelt låter oss hjärntvättas, och släpper kommandot över oss själva. Knepet för att lyckas hålla människor gisslan i ständigt ökande konsumtion, är att få oss ur balans! Samhällets och industrins verktyg: Inbördes konkurrens, stress, ohälsosam livsstil, skräpmat, ständigt och ökande medicinerande, exponering för miljögifter samt genmanipulerad mat. Finns säkert något jag glömt, allt detta gör oss sjuka och leder till för tidig bortgång. Att leva så här, är i mina ögon allt annat än att skämma bort sig! Skulle vilja påstå att det är ett missförstånd som går att rätta till. Vi föds lyckliga, finns inget vi behöver ändra, göra, vara eller ha! Ja, läs och tänk till… Nyckeln till frihet: ”En kropp i fysisk och psykisk balans saknar behov” Är själv på god väg….önskar en skön och harmonisk Söndag!?
” konsumtionszombis”
Hej Peter,
Du har helt rätt. Ett barn är så glatt i sig själv, i nuet och i relationen till oss föräldrar.
Domesticering kallar vissa det!
Tack för boktipset!
Att vara bortskämd handlar för mig om hur man reagerar när någon skämmer bort dig – om man inte uppskattar det man får i livet så är man bortskämd. Eller som Epictetus sa ”Wealth consists not in having great possessions, but in having few wants”.
Tack för en bra blogg!
Hej Jenny och tack!
Det är lite hönan eller ägget här. Jag skulle ju säga att bortskämdhet handlar om att inte behöva exponeras mot vardagen med de val och trad-offs det innebär och därför uppskattar man inte det man får. Att inte kunna uppskatta saker är handikappet som drabbar de som är bortskämda.
…en framtid med få behov, helt rättt där! Precis vad allt handlar om. Onkel! Lite nyfiken…vilka ”saker” menar du är värda att uppskattas?
Jag säger det helt utan referens. Det handlar mer om en allmän förmåga att uppskatta och känna tacksamhet.
Skrivtips: 40-,50- och 60-taliser uppfostrade de generationer som nu är föräldrar till barnen 0-20 år.
I vissa scenarion verkar nuvarande föräldraskap ha blivit mycket sämre än förr enligt den grå massan. Det finns ofta en bild av att ”det var bättre förr”.
Vad gjorde den förra generationen fel som tog fram den nuvarande curlande och bortskämda föräldern?
Varför blev dagens nidbild av en förälder som den blev?
Överkompenserar dagens föräldrar det dem själva fick för lite av?
Det vore kul om du tog upp ämnet.
Hej Regelbunden läsare!
Det har alltid varit bättre förr! Mitt span här är dock inte riktigt så långtgående. Jag reflekterar mer över nyttan med att skämma bort sig och kanske mest om kostnad vs. nytta.
När vi skämmer bort oss själva eller barnen så måste någon betala på något sätt.