Aftonbladet hade en artikel häromdagen som var lite kul. Texten beskrev ett ungt par som ville gifta sig, och i det få vara ”Kardashian för en dag”, genom ett arrangera ett bröllop för cirka 400 000 kronor. Finansieringen var bröllopsgästerna tänkta att stå för.
”Jag bad specifikt om att få kontanter i gåva. Hur skulle vi kunna ha vårt drömbröllop utan någon ordentlig finansiering? Vi har offrat så mycket och bad bara varje gäst om ungefär 10 000 svenska kronor”, skriver Susan i det känslosamma inlägget.
Det här fallet är extremt, men vi har exempel nära oss där liknande upplägg förekommer i samband med bröllop och födelsedagar. Det förekommer till och med en variant relativt frekvent hos min arbetsgivare som anser att om denne bjuder på något – exempelvis mat på en kurs – så ska jag stå för alkoholen. Det innebär i praktiken att jag får stå för något innan middagen, så vi på jobbet kan prata oss samman och ha lite trevligt, dryck till maten och sedan något efteråt då vi på jobbet ska ta möjligheten att umgås och bli bättre vänner. Då en öl lätt kostar 75 kronor på den här typen av ställen, och vinpaketet till maten 325, så blir det lätt dyrt att vara bjuden och umgås i jobbsammanhang.
Frågan är, är det här ett bra upplägg – att låta gästerna finansiera hela eller delar av tillställningen – när man ordnar en fest?
Fördelar
Jag är jäkligt skeptisk till att jag som gäst på en tillställning är finansiären av densamma. Det går vanligtvis inte att få ihop, men det finns ändå en fördel att reflektera kring som handlar om ekonomisk effektivitet. Låt säga att du som bjuder på födelsedagsfest vill åka på Spa och bara koppla av, men att det inte finns ekonomiskt utrymme att bjuda vännerna på samma resa. Att då istället fixa något hemma, med massor av jobb till en kostnad som överstiger Spa-weekenden, och som presenter få skit som man inte behöver, eller kommer använda, är ineffektivt. Arrangören och gästerna lägger pengarna på fel saker som inte ger rätt effekt. Det är fel och bör undvikas! Att spendera pengar bara för att, utan att få den effekt man önskar är aldrig rätt, om det så är på kalas.
Tekniskt sett är då ett upplägg där värdarna lägger sina pengar på en spa-weekend, och bjuder in vännerna till samma plats och tidpunkt för att kunna umgås, smart. Ett kanske bättre alternativ är att försöka samla de presenter som kan tänkas komma i och med kalaset så att de möjliggör en Spa-weekend.
När du spenderar någon annans pengar
Vi ska alltså inte låta pengarna rinna bort, men för mig går det aldrig att vända på förhållandet att värden och arrangören också rimligen är finansiären till en tillställning. Att vara värd och arrangör i ett sammanhang där gästerna är finansiärer blir lätt kalkon. Är man raljant skulle man kunna säga att det är socialdemokratisk politik applicerad på fest och glam. Och precis som är fallet med socialdemokratisk politik, där ”någon annan ska betala” det man önskar, så är en av problemen avsaknaden av återkoppling.
Då vi finansierar något så gör vi det nämligen normalt sett som kund. Där avgör vi personligen huruvida vi anser att nyttan och utbytet i ett köp står i rimlig proportion mot kostnaden. När någon annan ordnar fest på vår bekostnad så försvinner återkopplingen vilket nästan alltid gör att den ekonomiska effektiviteten försvinner, tillsammans med rimliga proportioner.
Spa-weekenden ovan, där vännerna bjuds in, visar på hur lätt det blir fel. Det är i de flesta fall inte troligt att gästerna skulle lagt så mycket pengar i samband med ett födelsedagskalas, men den aspekten försvinner på något vis i argumentationen om att ”födelsedagsbarnet” ju betalar sin vistelse själv.
För mig och vår familj så innebär detta i praktiken nästan alltid att priset för en fest eller tillställning, där vi är bjudna som så väl gäster som finansiärer, nästan alltid skenar iväg långt över vad vi tycker är rimligt. Det blir fantastiska miljöer, med fantastisk mat och evenemang. Allt i ett sammanhang där allt är dyrt.
Det finns också en känslomässig aspekt i det hela som måste hanteras. Ta exemplet med bröllopet inledningsvis. Om jag blir bjuden på ett bröllop främst som finansiär så kommer jag tycka att personen som bjudet positionerar sig som barn relativt sina föräldrar. Att min närvaro handlar om att möjliggöra någon annans fest. Så fungerar inte relationen mellan vuxna människor, om ni frågar mig.
Det går att göra mycket – men man måste vara smart
Det går bra att dela på notan för en bra fest, men det måste göras rätt. Om någon skulle ringa mig och fråga om jag kunde vara med och betala på ett hus en vecka i fjällen där vi – våra familjer – kunde träffas och ha fest så skulle jag förmodligen inte tveka, om inte priset var groteskt. Inte heller skulle jag tycka att det var något märkligt att vi stod för våra egna kostnader när vi var där. Men då måste jag vara delaktig, och det måste vara i ett sammanhang som är relevant för oss. Det fungerar inte med Åre i högsäsong.
Alltså, är du i behov av mina pengar för din fest eller tillställning så är det nog bäst att behandla mig mer som en kund än morsan och farsan som ska finansiera ditt senaste upptåg. Men bästa blir nog festen om du anstränger dig för att få mig att känna mig som gäst. Då kan jag gå ganska långt i att spendera pengar på kläder, frisyrer, resor och övernattning för att få vara med. Då blir det win-win som man säger.
Min arbetsgivares önskan om att jag ska betala delar av de få ”get-aways” som anordnas ser jag som ren idioti, under alla omständigheter. Att min chef bjuder in till grillning där man tar med eget grillbart och dryck ser jag inget problem med. Men att förlägga aktiviteter ute på något slott i obygden, där ”myset och samvaron” ska finansieras av mig, i ett upplägg där rum och mat är billig och alkohol svindyr, gör mig bara förbannad!
Har ni tankar kring detta? Exempel på bra och dåliga upplägg?
Att deltaga i ett evenemang med känd prislapp är inget konstigt. Ska dock inte soppas ihop med att vara bjuden på fest/evenemang.
Korrekt! Evenemang som man betalar för går man på som kund. Inget konstigt med det.
Därför är jag den där jobbiga medarbetaren som insisterar på kranvatten och lite halvt insinuerar att jag är nykterist. Hellre det än fire-aspirant inför chefen.
Ja, man får välja vilka laster man vill exponera! 🙂
Det står naturligtvis alla fritt att avstå alkohol, och det är till och med att rekommendera i många sammanhang, det som retar mig är själva upplägget som jag uppfattar som ”jag som arbetsgivare bjuder, då kan du bjuda till med egen plånbok”.
Att man får stå för alkoholen när företaget betalar har väl att göra med regelverket – har för mig att ett glas vin till maten är ok att arbetsgivaren betalar, men inte mer än så.
Det finns regler på hur kostnader får bokföras men det är något helt annat. Jag är inte så att arbetsgivaren inte heller bjöd på alkohol vid exempelvis julbord, där man dessutom kunde gärna gjorde det möjligt att köpa mer utöver det man bjöd på. Så det här handlar inte om lagstiftning eller synen på alkohol. Det här handlar om att man tyckte att vi kunde stå för en del av kostnaden för ett evenemang man själv ordnade och satte riktlinjerna för.