fbpx
Hem Spara Ekonomiskt fri – ekonomiska grunder

Ekonomiskt fri – ekonomiska grunder

Som ekonomiskt fri kan du vara fördomsfri

Om du läser den här bloggen och dess blogg-grannar som pratar om att leva som ”ekonomiskt fri” så kommer du stöta på begrepp som fyraprocentsregeln, Safe Withdrawal Rate (SWR), sparkvot, frihetskalkylatorer och beräkningar. Gräver du vidare kommer du med säkerhet hitta amerikanska sidor som utvecklar begreppen och ger exempel.

Det här är en sammanställning på svenska som ger en startpunkt för vidare läsning for dig som vill veta mer eller göra en egen kalkyl för din ekonomiska frihet.

Hur mycket kapital behövs för att man ska vara ekonomiskt fri eller ekonomiskt oberoende?

Det finns en tumregel som säger att om du har 300 gånger ditt månadsbehov av pengar så kan du leva minst 30 år på ditt kapital.

Hur gör jag lättast en kalkyl för när jag kan vara ekonomiskt fri?

Det som avgör det är din sparkvot, alltså relationen mellan hur mycket du sparar i relation till hur du mycket du gör av med. Med en sparkvot kring 50%, du sparar hälften av din lön, så tar det 15-20 år att bli ekonomiskt fri.

För den som vill läsa en mer omfattande text med fokus på svenska förhållanden så rekommenderar jag min fria e-bok Lev Rikt som går igenom allt du behöver veta om du behöver veta om du är intresserad av att leva som ekonomiskt fri. 

Ekonomiskt fri
Jag har skrivit en bok om ekonomisk frihet där du får alla information du behöver. Du kan ladda ned den gratis genom att följa länken ovan.

Ekonomiskt fri – Amerikansk standard

Låt oss börja med det som det som blivit standardsättet reda ut om du eller jag är ekonomiskt fri. Så här går snacket:

– Jag vill spara ihop så mycket pengar att jag är säker på att de inte tar slut under min livstid, när jag väl slutar jobba. Jag vill bli ekonomiskt fri!

– Ok, men för att räkna ut detta måste vi ju veta hur mycket pengar du gör av med. Hur mycket är det?

– Jag räknar med att göra av med lika mycket pengar i framtiden (men uppjusterat för inflation) som jag gör idag. Idag gör jag av med X kronor per år. Resten av min lön sparar jag.

– Vad menar du med att ditt kapital ska räcka under din livstid?

– Jag tänker att mitt kapital ska räcka i minst 30 år, men helst vill jag att jag helt lever på avkastningen endast, så att mitt kapital är oförändrat år efter år. Jag vill också att mitt kapital utvecklas med inflationen.

Fyraprocentsregeln anger när du är ekonomiskt fri

Diskussionen ovan har amerikanska pensionsrådgivare haft många gånger med sina klienter. För att besvara frågan behöver man veta hur mycket pengar det är rimligt att ta av sitt kapital över tid. Antingen ur perspektivet att kapitalet inte ska sjunka samman, eller åtminstone ur perspektivet att det ska räcka 30 år.

På svenska pratar vi om uttagskvot, på engelska blir det Safe Withdrawal Rate (SWR), och det vanliga är att man betraktar fyra procent som ett rimligt uttag. Det innebär konkret att om du tar ut fyra procent, eller mindre av ditt kapital varje år, så är sannolikheten mycket hög att kapitalet räcker i 30 år eller längre.

Grunden till denna slutsats hittar man i en studie som kallas Trinitystudien, ett arbete som också fått namnet fyraprocentsregeln.

Som du kanske kan gissa av namnet så visar studien att en rimlig uttagsnivå av kapitalet, vår SWR, bedöms vara fyra procent.

Matematiskt kan vi då säga att vår månatliga kostnad ska täckas av vårt sparade totalbelopp gånger fyra procent. Vi måste också ta hänsyn till månaderna så vi får ett uttryck som följer.

totalbeloppet * fyra procent => månadskostnad X * 12.

Jobbar vi med uttrycket lite så får vi det många anser vara den ekonomiska frihetens första budord:

Sparat totalbelopp ska vara större än, eller lika med, 25 gånger årskostnaden. Alternativt använder man månadskostnaden som referens och får då att det sparade totalbeloppet ska vara lika med eller överstiga 300 gånger månadskostnaden.

Hur lång tid tar det att bli ekonomiskt fri?

Ekonomiskt fri
Med hög sparkvot går det snabbare än många anar att bli ekonomiskt fri.

I bilden ovan har vi ritat in hur matematiken fungerar för fyraprocentsregeln beroende på vilken sparkvot (sparande/inkomst) du har. Vi har också tagit med en lite säkrare uttagskvot om tre procent och en lite mer riskfylld om fem.

Grafen ger att om du börjar från noll idag och sparar hälften av din lön så har du sparat samman ditt önskade belopp, 300 gånger din månadsinkomst, inom ungefär 15 år.

Ekonomiskt fri – Fyra procent låter lite!

– Hur vet jag att 4% är en bra SWR? Det låter lite, man kan ju få 6% i avkastning på en preferensaktie?

– Du vet inte att 4% är ett bra värde förrän i efterhand. Simuleringar gjorda i olika sammanhang i USA visar att 4% i princip alltid gett dig minst 30 år innan kapitalet tar slut. Oavsett starttidpunkt, räntor, inflation och avkastning på börsen. Även i det mest ogynnsamma scenariot. Men det är bara historia data om historien, inte framtid.

6% avkastning på en preferensaktie är på gränsen för vad som är tillräckligt, över längre tid, om vi vill ha 4% avkastning enligt det sätt vi diskuterat ovan. Skälet är att riksbankens inflationsmål är 2%. Vi måste alltså ta 2% varje år av avkastningen och återinvestera det i vår portfölj för att vi ska kunna få lika mycket pengar nästa år från vår förmögenhet som året innan.

Alla värdepapper har också sin plats och sin risk. Om inflationen stiger så är räntepapper inte alls så fördelaktiga som aktier.

Jag har skrivit ett speciellt inlägg om utlåning via Lendify och så kallad Peer to peer utlåning där du kan läsa mer om investering i räntepapper rent allmänt. Det är ett mycket populärt inlägg som du inte vill missa!

I videon nedan får du veta mer om fyraprocentsregeln. Om varför man kan räkna med högre avkastning om man använder sunda principer i sin kapitalförvaltning. Men också om varför det inte bara är guld och gröna skogar för den som går i väldigt tidig pension.

Hur applicerbart är det här på svenska förhållanden?

Dels förutsätter räknesättet att utgifterna ska vara ganska konstanta över tid, vilket inte alls är självklart. Äldre människor kommer troligtvis att sänka sin konsumtion med tid, i Sverige åtminstone, och yngre, som inte ens bildat familj, kommer troligtvis att höja dem.

Vi har också ett system med statlig pension som är annorlunda än jänkarnas som gör att vi kanske måste oroa oss mindre för vårt uppehälle som gamla.

I övrigt så bygger simuleringarna på data som är jämförbart med svenska förhållande vad gäller inflation och ränteläge. Var och en måste fundera själv på valet av rimligt uttag från sin förmögenhet, men en rimlig ansats är 3-5%. 5% innebär att man ska ha en förmögenhet på 20 ggr årskostnaden för att anse sig ekonomiskt fri.

Vi tar några exempel på vår familj för att se hur vi kan använda vår nya kunskap:

Årliga utgift: 25 000 kr x 12 = 300 000 kr per år. Vi har dock 6000 x 12 = 72 000 kronor i barnbidrag. Med ett kalkylerat uttag på 4% behöver vi alltså spara ihop 228 000 x 25 = 5 700 000 kronor. Med 5% får vi i stället 4 500 000 kr.

Samma uträkning med 20 000 kronor i månadsutgifter ger riktigt intressanta siffror: 4 200 000 respektive 3 360 000 kronor.

Som ekonomiskt fri kan du vara fördomsfri
Som ekonomiskt fri kan du vara fördomsfri!

Lite kan vi jobba med som påverkar hur snart man blir ekonomiskt fri

Som ni ser så gäller det att hålla ner utgifterna om man vill kunna sluta jobba tidigt som ekonomiskt fri. Det värsta som kan hända är att man tidigt i sin frihet gör av med mycket pengar samtidigt som förmögenheten sjunker ihop, exempelvis på grund av en börsnedgång. Du kan se hur det ser ut i praktiken i det här exemplet.

Det kan vi möta på två sätt. På utgiftssidan gäller det att sträva efter små fasta kostnader för att få max flexibilitet. På samma sätt kan du välja förvaltningsalternativen med nämnda risk i åtanke genom att välja konservativa förvaltningsalternativ på delar av förmögenheten i den tidiga fasen. I vissa fall kan likvider på ett vanligt konto vara bästa alternativet. Sedan höjer man risken, vanligen att man ökar andelen aktier, vartefter.

Det är lätt att tänka att det borde vara möjligt att generera högre avkastning på sitt kapital, säg 8%. Då blir man ekonomiskt fri fort. Vi kommer hela tiden försöka få bra avkastning på vårt kapital, men det säkra sättet att jobba är att jobba med utgifterna. Att minimera kostnaderna de första åren i frihet minskar risken för att pengarna tar slut, samtidigt som det bygger på förmögenheten så att mer pengar genereras framöver.

Pensionssystemet

Det går inte att bortse från svenska pensionssystemet om man vill hitta rätt tillfälle att ge upp arbetslivet. Frågan är bara hur vi ska se på den. Vi har valt minpension.se för våra kalkyler. Där går numera att välja avbrott i inbetalningarna, genom att säga att man är studerande med 0 kronor i inkomst efter examen, och på så sätt se hur det slår i framtida pension att sluta jobba vid ett givet datum. Ju äldre man är ju viktigare och relevant är det att ta med pensionen i kalkylen.

Din frihets fiender – Bundet kapital och höga fasta kostnader

Om du inte jobbar och har eget kapital så finns det massor av möjligheter. Tid och pengar finns, vilket gör att den som är ekonomiskt fri ofta kan leva bra på mindre än vi tror. Men få kommer i ett så bra läge att dom faktiskt är ekonomiskt fria. Ett inköp av en BMW 535, hus samt sommarstuga gör för de flesta att friheten brinner inne. Det binder kapital som behövs för att generera inkomst eller leva på. Det gör att de flesta nog skrattar åt tanken att försörja en fyrbarnsfamilj på tre miljoner kronor i förmögenhet. Det därför vanligt att uppskatta behoven av förmögenhet till minst sju miljoner kronor, eller mer, innan man ens kan överväga att leva på sitt kapital.

Det finns massor mer att prata om. Ekonomisk frihet är en mäktig sak. Det vi undrar över är bland annat om vi ska anta att våra inkomster är noll i vår ekonomiska frihet. Det kan vara för konservativt. Jag undrar också lite över den självvalda fattigdom som det här riskerar att bli. Det finns berättelser om personer som gått i pension på små förmögenheter i någon asiatisk håla och inte har råd att åka hem. Men livet blir ju det vi gör det till!

Ekonomisk frihet – reell möjlighet men också en dröm

Den goda ekonomiska utvecklingen för löntagare i Sverige under de senaste tjugo åren har gjort det enklare än någonsin att spara samman tillräckligt med pengar för att kunna styra sitt eget liv och tid. Det är en möjlighet som är värd att försöka fånga i vår mening.

Men ekonomisk frihet ska inte vara ett fjärran mål som löser allt. Dels för att det inte är så och dels för att vissa saker inte ska vänta! Se videon nedan så får du ta del av hur vi resonerar.

72 KOMMENTARER

  1. Tack för en fin redogörelse, jag behöver nog läsa den ett par gånger till för att förstå 🙂 Låter så fint, ekonomisk fri.

  2. En sak jag alltid undrar är hur ni som siktar på det här ser på ert ansvar mot det gemensamma? Om ni ska få gratis sjukvård, förmånliga pensioner, gå på biblioteket och muséer m.m. samtidigt som ni inte arbetar och betalar skatt och dessutom konsumerar mindre, då bygger ju det på att alla andra arbetar ännu mer och längre? Dessutom vill ni investera pengar i aktier, och för att det ska ge avkastning så måste bolagen gå bra, d.v.s. de måste sälja och någon (annan) måste köpa och konsumera. Vad har ni för ansvar mot kollektivet i det här?

      • Vi betalar trots allt väldigt många skatter! För att ta några. Avkastningsskatt, fastighetsskatt, bränsleskatt, bilskatt, tobaksskatt, alkoholskatt, matmoms, vanlig moms, mm.

      • Ha, jag kom att tänka på den också. Men jag valde faktiskt att svara som jag gjorde då jag tycker frågan är märklig i sig. Det handlar ju om människovärde och den fria rätten att välja. Kvinnor ska få välja att göra abort. Vi har rätten att röka, supa och äta ihjäl oss. Vi har rätten att inte skaffa barn, alt. skaffa barn. Vi kan välja utbildning fritt.

        Men om vi säger att vi inte vill handla prylar, privatleasar bilar och jobba med skitjobb!? Ja då jävlar pajar samhället som vi känner det!

    • Med all respekt Tant Sviskon så är det en märklig fråga. Jag är ju jag. Jag har rätten till mig själv och jag är inte kollektivets eller kungens ägodel. Det är på något vis grunden i vårt samhälle. Jag är också en del i samhället. Både jag och min sambo har dessutom börjat vårt liv på 0 kronor. Jag har inte ärvt eller vunnit en spänn!

      Så att jag skulle ha något produktions och konsumtionsansvar köper jag inte alls. Fundera en stud på hur löjligt det låter och återkom gärna!

      • Jag har läst inlägget i länken och jag tycker kanske inte riktigt att det svarar på mina funderingar. Något produktions- och konsumtionsansvar tycker jag inte alls att man har, jag är väldigt intresserad av frivillig enkelhet och tror att det nuvarande samhället är ohållbart. Jag ser väldigt gärna ett samhälle där vi är överens om att dra ner våra krav, vår konsumtion och vår arbetstid. Mina funderingar, som inte alls är så väldigt utmejslade, handlar till stor del om att det för mig framstår som oetiskt att planera att sko sig på ett system som man tycker är ohållbart och dumt. Sedan handlar det också om att jag tycker att man har en väldigt snäv och individualistisk blick (vilket jag naturligtvis inte påstår att man inte har rätt till, men jag har samma rätt att tycka att det är en livssyn som jag inte delar). Det är väldigt stort fokus på att kunna betala sina personliga utgifter, och samtidigt utnyttja det faktum att vi har väldigt stora gemensamma investeringar i Sverige. Jag har aldrig sett någon fundera på hur mycket av den gemensamma kakan som man är skyldig att bidra till om man nu vill vara med och äta upp den (och det verkar alla sparsamma bloggare oerhört pigga på).

        • Det finns en hel del intressant i ditt inlägg som jag gärna pratar om, men det riskerar att ta bort fokus på det som jag tycker är intressantast och som jag triggar på.

          Du pratar om att vi ska bidra till den gemensamma kakan. Vad är det och hur gör vi det? På vilket sätt gynnar jag det allmänna mer om jag jobbar med att skriva ekonomiska rapporter än jag är hemma med mina barn? Vad har jag för åttagande mot ”Sverige” som jag inte tar?

          • Jag tänker nog krasst ekonomiskt. Staten behöver inkomster för att betala för de gemensamma utgifterna. Om du drastiskt drar ner din konsumtion och slutar arbeta och betala skatt sisådär en 20 år i förväg mot vad du faktiskt skulle kunna så betalar du ju inte för din andel av de gemensamma utgifterna? Du vill äta av vår gemensamma kaka, men du betalar ingenting för inköp av ingredienserna. Jag tror säkert att Sverige kan bära dig (och kanske alla andra som har intresse/förmåga att göra de ekonomiska dispositioner som krävs), men jag blir ändå nyfiken på hur man funderar i det moraliska i det.

          • Tant Sviskon,

            Rent moraliskt ser jag inte att jag, eller någon annan, har en specifik intjäningsplikt till staten eller vårat gemensamma. Jag tycker till och med att det är skrämmande att se människor på det viset. Det finns regimer där man förbjuder medborgare att flytta och välja fritt eftersom man ser individer som del i ett kollektiv. Vi är inte där! Vi vill inte vara där!

            Inlägget handlar om hur vi kan tänka om vi vill leva på våra egna pengar och den pension vi har rätt till. I mitt fall tänker jag tillbringa tid med mina barn. Andra har gjort andra val och exempelvis inte skaffat barn utan jobbar och håvar in pengar i stället. Ska dom tvångsskattas för dom inte har någon avkomma som genererar pensionspengar? Så kan vi ju inte ha det! Jag tycker du startat diskussionen i fel ände.

            Det finns ytterligare en aspekt i detta. Det krasst ekonomiska. Vem har valt det synsättet? Vem säger att ekonomin ska styra våra liv? Vad säger att mitt bidrag till samhället blir mindre om jag tar hand om fyra barn, bloggar och skriver barnböcker, jämfört med om jag står och säljer mobiltelefoner i en galleria?

        • Jag tror att du gör dig själv en björntjänst genom att begränsa ditt eget handlingsutrymme utifrån en föreställning om moraliskt korrekta handlingar på dessa områden. Vårt samhälle bygger på frihet inom de ramar och regler vi gemensamt sätter upp för oss. Samhällen med arbetsplikt eller konsumtionsplikt är en het annan typ av (skrämmande) samhällen.

          Jag har svårt att se att någon i denna sfär är ute efter att snylta på samhället utan att bidra på det sätt vi gemensamt har kommit fram till. Skattesystemet bygger på ett visst beteende när det gäller människors arbetskraftsdeltagande, men det implicerar inte i sig en viss arbetsmoral. Ändras människors beteenden på ett avgörande sätt behöver också skattesystemet justeras. Men det är ju något vi tar ett gemensamt ansvar för via de politiska församlingarna. Det är ju inget var och en av oss i vårt dagliga liv behöver vare sig upprätthålla eller undergräva genom att arbeta eller inte arbeta.

          Själv ser jag fram emot bl.a. återinförd fastighetsskatt och en högre generell moms kombinerat med sänkt skatt på arbete. Det skulle innebära att jag betalade mer skatt än i dag, men jag tror att det vore bra för samhället och ekonomin eftersom det skulle öka effektiviteten i skattesystemet och skapa rätt incitament. Finns det något moraliskt i detta? Tror inte det.

    • Tänkte också på den posten av mmm, Kalle56! Håller även med dig Onkel Tom att den fria rätten att välja måste värderas högre.

      Tant Sviskon något du kan trösta dig med angående skatten, är ju att många som siktar på ekonomiskt oberoende har en högre inkomst än medelsvensson. Till följd av vår progressiva beskattning har även dessa personer betalt in en hel del skatt under sina yrkesverksamma år 🙂

  3. Det kanske skulle vara motiverat att tillägga att den så vanliga SWR på 4% är baserad på 50/50 mellan aktier, räntor.

    Ekonomiskribenter tror ju aldrig deras läsare klarar av några komplicerade svar, så därför gör man grova förenklingar av forskningsrön!

    • Nja, jag är inte säker på att jag helt förstår kommentaren. Det kan mycket väl vara så att vissa av de analyser som gjorts byggt på en mix som du säger men jag vet inte om man kan dra för långtgående slutsatser utifrån det. En 50-50 mix aktier-räntor är nog något mindre volatil men något sämre när inflationen är hög. Sett över längre tid, typ sista 50 åren har båda sakerna ”drabbat” portföljen. Det går liksom inte att komma ifrån. Det enda som jag sett som faktiskt gör skillnad är att man skyddar förmögenheten i ett tidigt skede då ett kraftigt börsfall nästan kan radera den pengahög man byggt upp.Då ska man inte plocka pengar därifrån.

    • Tack, det var en kanonlänk. Jag har läst en väldigt utförlig länk på SeekingAlpha som jag tyvärr inte hittar nu där man undersökte vilka scenarion som var värst för portföljen. Hög inflation dödar! Krascher, så som 2007-2008 gör också mycket, men är rätt ok om man har en andel, typ ett års omkostnader i kontanter som man kan ta av när portföljvärdet sjunker.

      Collins nämner ju att man kan gå så högt som 7% om man är flexibel och har en god andel aktier. I vårt fall skulle det innebära så låga nivåer som 2,4 MSEK (20 000 kr/mån i utgifter som jag räknade på i inlägget). Över långa tidsperioder har vi haft 10-12% avkastning per år på aktier och då kan man lätt ta ut 7% och komma ut på plus. Men vi vet ju inget om framtiden.

      • ?
        7% var ju också vad Warren Buffett hävdade när han lämnade Graham och åkte hem för att aldrig jobba mer som han hade tänkt sig som 26 åring! ☺

        Nu vart det inte riktigt så för Warren, utan det vart då han började sitt arbete och jobbar än idag som 85 åring! ☺

  4. ”Jag har räknat lite på egen hand och kommit fram till samma resultat som amerikanerna. Det är lika bra att ta ut pensionen så tidigt som möjligt om man har en förmögenhet man lever på.”

    Kan du utveckla det där?

    • Sure can! Om du har behov av 20 000 kronor i månaden och pensionen vid 65 år är 17 500 så ska du inte sluta jobba. Då kan du jobba ett par år till och få ut 20 000 kr/mån för att sedan växla över i ett belopp som ligger nära 20 000 kr/månad i pension. Om du har behov av pengarna och jobbar så kommer du ut på bästa sätt så här.

      Men om du inte behöver pengarna och inte jobbar så ska du ta ut din pension vid 61 års ålder (så fort du kan). Då får du förmodligen kring 11 500 kr/mån i stället. Skälet är att om du dör vid 75 så har du fått ut mer pension om du tog lite vid 61 än mycket vid 68. I det här exemplet så måste du nog leva upp mot 80 för att komma ifatt.

      Slutsatsen är att den som räknar med att leva på egna pengar ska ta ut pension från samhället så snart möjlighet ges om du inte vet att du blir väldigt gammal.

      • Tror att det ligger vid ca 83 år men då har man inte räknat med den eventuella avkastning man kan få på uttagna pengar mellan 61-65.

        Nu verkar det nog högst troligt att vi inte kommer att kunna ta ut någon allmän pension fram till en tidpunkt när vi säkert är borta!?

      • ”…om du inte vet att du blir väldigt gammal.”

        Problemet är ju att det kan ingen av oss veta.

        Jag undrar därför om det inte finns en poäng i att se den allmänna pensionen som den mest säkra inkomsten. Detta eftersom staten står som garant, och staten har en större förmåga än någon annan aktör (till och med vi själva) att garantera en inkomst med en lång tidshorisont. Jämför diskussionen i USA om livränta (annuity) och social security.

        Det väsentliga är egentligen inte om du behöver pengarna från den allmänna pensionen när du är 60-årsåldern (när du fortfarande har möjlighet att skaffa dig inkomst via arbete om besparingarna tryter), utan om du behöver dem i en mycket högre ålder då du inte är arbetsför och då det verkligen kan bli problem om dina egna pengar inte kan täcka upp för mellanskillnaden om den lägre pension som ett tidigt pensionsuttag leder till visar sig vara för låg. I det senare fallet är du mer betjänt av en högre säker pension garanterad av staten.

        Jag har ingen tvärsäker syn på detta men vill föra in denna aspekt som jag tror kan vara viktiga för oss och höra vad ni andra säger.

        Jag vet att det finns de som viftar bort frågan med att staten inte går att lita på. Själv kan jag inte riktigt se det som ett seriöst argument.

        Jag undrar också om man verkligen bör sträva efter att maximera uttaget av den den allmänna pensionen till priset av en mer osäker ålderdom ifall man skulle leva längre än man hade räknat med.

        • Det är nog väldigt individuellt hur man ser på det här.

          Min morfar levde under 3 århundraden!

          Född 1899. När jag åkte ner till honom, för att gratulera på 100 år dagen, frågade jag. Det måste endå vara roligt att fylla 100?

          Ja du, sa han, dom sista 15 åren kunde nog kvitta!

          Då bodde han ändå hemma med sin son till han var 101 och var kristallklar i huvudet!

          Jag satsar på det och inriktar mig på att ge järnet till 85!?

        • Jag är inte säker på att jag förstår. Om du har ett belopp X och börjar ta ut pension från staten så har du vid säg 75 fått Y kronor. Det du levt för har du tagit av X och du har då X’ kvar. Din förmögenhet uppgår då vid 75 till X’ + Y.

          Om du skiter i att ta ut några pengar från staten innan 75 så har du X`vid 75 vilket är mindre än i exemplet ovan. Att du sedan får ut ditt Y efter 75 förändrar ju inget i sak, vi måste ju titta på totalen över uttagstiden. Så då handlar det hela om när man börjar tjäna på att ha fördröjt sitt uttag, eller hur tänker du? Om jag tolkar dig rätt så verkar du tänka att pengarna tagit slut och det då är bra att staten kickar in med pengar. Men du har ju fått Y, det är ju så att du till och med kan ligga bättre till vid 75 än med ett annat upplägg.

          Så, om jag förstår dig rätt så maximerar jag uttaget från pensionssystemet och spar pengarna. Då ser jag inte att det skulle addera någon speciell risk.

          • Allt är ju ett spel om hur gamla vi blir. Om vi inte räknar med att vi kan få någon avkastning på det kapital vi tagit ut ur systemet börjar totalsumman vi fått ut att minska efter cirka 83.

            Blir vi 100 är det ett klart minus men om vi skulle hamna på ett trygghetsboende efter 85 så är det ju dom som kommer att ta ut en högre avgift av oss och våran misär kommer att vara oförändrad!

          • Min tanke bygger på det faktum att statens pengar är säkrare än dina egna. Staten är den enskilt tryggaste garanten som finns (även om jag inte skulle drömma om att sätta all min lit till staten…). Det kan alltid skita sig med dina egna pengar. Den risken är betydligt mindre för staten. Därför kan det finnas en poäng i att ha en tillräckligt stor fordran på staten i form av allmän pension för att undvika ”longevity risk”. För att minska den risken så betalar man med risken att dö innan man har gått brake even och lämna pengar kvar på bordet.

            Ett exempel. Tänk dig att du vid 65 får en livsvarig allmän pension som täcker 80-100% av dina beräknade omkostnader (jag kan även se stora fördelar att ta ut tjänstepensionen livsvarigt om det bidrar till en stabilare grund). Mellanskillnaden och/eller marginaler täcker du med dina besparingar så att du når 100-120%. Antag att du genom att skjuta upp pensionsuttaget (och i ställer leva på dina besparingar) till 70 får en allmän pension som täcker 100-120%. Du har då köpt en livsvarigt högre pension av staten genom att leva på dina besparingar några extra år (i USA hade du förmodligen köpt en life annuity, men sådana finns ju inte här i landet). Detta i ett läge när det kan ha betydelse för dig eftersom du har ganska tajta marginaler. Har man inte sådana tajta marginaler (säg att pensionen täcker 140% från 65) så ser jag ingen anledning att fördröja uttaget.

            Ser du någon logik i resonemanget? (Jag är i det här påverkad av det Wade Pfau och Dirk Cotton skrivit på sina bloggar och i artiklar.)

          • Hittade en artikel av just Dirk Cotton där jag tycker han förklarar rätt bra:

            ”It really all boils down to whether you view Social Security retirement benefits as insurance against a very poor financial outcome or you view it as a game you are trying to win against the Federal government. But, be forewarned that the government doesn’t care who wins and that you generally ”win” when you claim early by not living long.

            /…/

            Retiring early often means that you will need to live completely off retirement savings until Social Security benefits kick in, unless you are lucky enough to have a pension. That may put pressure on your retirement plan, unless you are quite wealthy, to claim benefits sooner than you otherwise would and to forgo the most effective longevity insurance available.”

            http://www.theretirementcafe.com/2015/07/early-retirement-and-social-security.html

          • Jag förstår vad du menar nu. Tack för ett intressant bidrag och vinkling.

            Det är risk för att mitt svar blir långt 🙂

            Så här har jag förstått det hela. Det finns två vyer.

            1) Du anser dig ekonomiskt fri och slutar jobba. Du ska leva på dina besparingar. Lyckas du med det här så är din förmögenhet intakt, den växer minst med inflationen, och riskerna minskar faktiskt med tid. Dels för att du hinner få både uppgångar och nedgångar i portföljvärde, dels för att du har allt kortare tid att leva. I det fallet är ju pension ett tillskott som gör saker och ting ännu bättre. Risken att du lever länge är i praktiken inget problem.

            2) Efter du deklarerat dig finansiellt fri så börjar motvinden. Portföljen tappar mycket värde tidigt. Då konsumerar man stor del av värdet, det är hög inflation under lång tid. Eller kanske överspenderar bara. I det här läget är det en resa i fattigdom. Att ta ut pension tidigt kan kanske vara bra en stund men bidrar naturligtvis över tid till att livsinkomsterna minskar ytterligare.

            Tror man på 1) så är risken liten att ta ut pension. Pengar här och nu slår pengar i morgon och den eventuella uppsida du kan få om du lever länge ger ingen skillnd. Du dör rik ändå. 2) är nog ett vanligare scenario än man tror. Då är det ju ett taskigt läge och man gör kanske bäst i att försöka skava sig fram några år innan man tar ut pension. I USA finns ju heller inga andra socialnät.

            Vi tangerar själva grundproblemet i att sluta jobba tidigt. Pengar! Om jag slutar jobba vid 48, vilket jag nog inte tänkt göra helt, så kommer skillnaden vara enorm i livsinkomst jämfört med mina arbetskamrater som jobbar kvar. Vissa kanske till 67. Mina arbetskamrater kommer ha fyra till fem gånger så hög pension som jag.

            Men jag tror jag kan skapa mig ett bättre liv än mina kamrater trots det och sköta min ekonomi. Vid 61 ska jag veta hur jag lyckas med det. Lyckas jag är pension bonus, annars får det nog bli extraknäck i Seniorjouren. 🙂

          • Jag har läst igenom länken och min tidigare kommentar är i högsta grad relevant. Det verkar som Theretirementcafe.com kör med traditionell pensionsrådgivning. Då är nog råden samma i Sverige som i USA. Jobba så länge det går. Men det är ett annat läge när man redan har ekonomin säkrad tycker jag, som jag också skrev tidigare.

          • Jag tror också att man får laga efter läge när möjligheten att börja ta ut pension infinner sig. Svårt om inte omöjligt att förutspå exakt hur det kommer att falla ut.

            Jag tror att den bästa lösningen kan vara en mix av lagom mycket i pension och lagom mycket kvar i egna besparingar. Det får man kalibrera då. Men bra att tänka igenom olika scenarion i god tid innan.

            Jag är mån om att med hög sannolikhet kunna klara mig själv ekonomiskt livet ut. Därför mån om att ha en tillräcklig livränta i form av allmän pension.

            Apropå ha ekonomin säkrad. Det kan ju ingen av oss ha, även om vi har en SWR på under 3%, om tryggheten i första hand vilar på eget kapital och arbetsförmåga. Jag tror att man när man blir äldre behöver säkra andra stödben som allmän pension.

            Dirk Cotton är nog inte nödvändigtvis inne på att man ska arbeta så länge det går. Han hade en bra genomgång av olika strategier för distribution av kapital som är lika applicerabar på tidig som sen pensionering. Men jag tror att han landar i fördelarna med ett golv i form av SS och life annuity. Detsamma gör tro jag även Darrow Kirkpatrick som gjort bra genomgångar av olika strategier (http://www.caniretireyet.com/).

            Men som alltid: flexibilitet vinner. Vi kanske ses hos Seniorjouren!

  5. Ett väldigt intressant inlägg och intressanta kommentarer. Själv skulle jag gå på alt 1 och därmed bara se inkomstpensionen som en bonus och ta ut denna så fort som möjligt.

    Är man inne på alt 2 har man tagit en större risk men kan om möjligt sluta jobba tidigare. Men att förlita sig allt för mycket på inkomstpensionen låter inte jätte roligt!

    När du har räknat på 4%. räknar du då frittkapital typ aktier/bankkonto/ pensionen eller räknar du in bostad i dessa? För gör man detta måste man ju troligen sälja bostaden för att lösa upp kapital!

    Men den som inte vågar att ta klivet ut kommer alltid att ångra sig så testa, funkar detta inte så börja jobba igen!

    • Tack, jag håller dessutom med om att kommentarerna i det här inlägget bidrar rejält till min del.

      Jag gjorde inget kokboksrecept utan svamlade ju runt kring kapitalbindning mm. Det fanns flera skäl till det. Dels var det inte syftet med inlägget, dels finns det lite för många ”det beror på”. Så hur bostaden passar in är svårt. Jag ser två extrema varianter:

      1) Avbetalt hus som man vill bo i för evigt, på liten ort. => Då skulle jag helt bortse från husets värde i beräkningarna av tillgångar.
      2) Attraktiv bostad i storstad som man har för avsikt att sälja i närtid för att bosätta sig enklare => Då skulle jag räkna med det beloppet jag har som eget kapital i bostaden.

      Så bostaden ska vara med i kalkylen om det är en del av tillgängligt kapital, annars inte.

  6. Synen på konsumtion som medborgerlig plikt är så sjuk. Ett självbedrägeri av globala mått, ett narrativ som helt verkar ha tagits upp av alla samhällsgrupper, men främst kanske de lägre. Ju mer jag konsumerar desto mer måste andra arbeta för att producera och desto mer fysiska och ändliga resurser går åt. För mig som konsumerar kostar det fiat-pengar, dvs valuta som skapas ur tomma intet. Har jag dessutom lånat upp pengarna så har jag skuldsatt framtiden. Och javisstja, lån är redan inbakat i vartenda skapad krona, dollar och euro från början. Förklara för mig hur konsumtionen gagnar samhället för jag kan inte för mitt liv begripa det?

    • Att byta varor och tjänster är grundläggande behov som när det fungerar väl gynnar samhället och oss alla. Att sträva efter en viss nivå av konsumtion är helt obegripligt. Håller med.

  7. Ett jätteintressant ämne och lite svårt att få grepp om. Ska man räkna med inkomstpensionen och ppm när man räknar ut hur mycket man behöver för att gå i pension? När jag går in på minpension.se och kollar siffrorna där så har jag och min man tillsammans över 4 Mkr i allmän pension + tjänstepension. Eller ska man bara räkna eget sparande? Hur tänker ni och vad räknar ni in?

    • Jag för min del väljer att ta med tjänstepensioner efter att jag multiplicerat dom med 0.7. Tar inte med statens pensionsskuld till mig inklusive ppm.

      Många har ju idag en frivillig löneväxling till tjänstepensioner utöver vad kollektivavtalen ger, vore konstigt att inte ta med dessa!

      IPS åker med, även den multiplicerat med 0.7.

      0.7 för att det blir enklare om allt kapital är skattat och klart!

    • Då är ni bara några år äldre än vi är och har kanske viss pension inom räckhåll, samtidigt som det är en rejäl bit kvar på livet.

      Jag tänker ungefär så här då. Jag bortser från början från pensionen. Säg att ni har utgifter på 15 000 kronor per månad och vill ligga kvar på det beloppet. Det är 240 000 kr som ger 3 600 000 alt. 4 500 000 kronor med SWR på 5% alt. 4%.

      Säg sedan att ni har 2 000 000 kronor som ni kan ha som grund, det vi ser som disponibelt belopp som vi använder för våra beräkningarna. Då ser det ut att saknas 2 000 000 kronor ungefär (mellan 3,6 och 4,5 MSEK) för att ni ska kunna säga att ni är ekonomiskt fria. Där skulle jag väga in tjänstepensionens belopp om den går att få ut relativt tidigt från 55 alt. 58 års ålder. I ert fall skulle jag tror att det är i storleksordningen 2 MSEK.

      Dom två sista 2 MSEK är oskattade så det haltar lite men det ger er en fingervisning om att det nog inte är omöjligt för er att runda av arbetslivet, men det inte blir i sus och dus. Om ni har 3 MSEK i disponibel förmögenhet nu så kan ni kanske räkna med pensionen lite mer som bonus.

      Det ni måste göra själva är att skapa er superkoll på er privatekonomi så ni vet hur ni kan jobba med månadsekonomin om ni är sugna. Klassiska trick är ju att man lever ett par år i lågkostnadsländer för att göra ekvationen bättre om det är på gränsen. I dagsläget är det exempelvis möjligt att ta ut tjänstepensionen skattefritt i Portugal vilket gör all skillnad i världen.

      Tyvärr kan jag inte ge så mycket bättre svar än så här. Om mina antaganden är någorlunda riktiga och ni vill göra något annat så verkar det med vanliga sätt att räkna vara möjligt. Kanske ett års hårdsparande kan vara det som gör att det tippar över så ni känner er bekväma.

      • Tack för ditt svar. Det var verkligen tänkvärt. Vi har inte tänkt gå i pension ännu och troligen inte förrän vid 61 år men vårat problem är nog just det disponibla beloppet. Vi har inte så mycket sparat förutom privat pensionssparande som vi inte får ut förrän tidigast vid 55 år. Räknar med att ha 1 Mkr i aktier/fonder om 5 år eftersom vi kan spara mera nu när barnen flyttat hemifrån. Om vi säljer vårat hus kan vi nog också där få ut en vinst efter att vi ordnat annat boende (downshiftat). Jag var mest nyfiken på hur man kan tänka och räkna. Om målet är 6 Mkr och vi nu har ca 5 Mkr inklusive allmän pension/ppm/tjänstepension/privat sparande så är vi ju snart i hamn 🙂 Men det är visst inte så enkelt, tyvärr! Bara att spara vidare med andra ord.

        • Skulle rekommendera dig den på nätet gratis pdf boken ”Dags att lämna ekorrhjulet! Ett enklare och bättre liv ”
          av Eric Hartvig

          Hur du halverar tiden till ekonomiskt oberoende!

        • Vilken intressant diskussion. Här är en Eva till som funderar. Vi har 7Mkr totalt inkl inkomstpension men har svårt att se att det skulle räcka att leva på. Vi är några år äldre 52+56 så en av oss skulle kunna ta ut tjänstepension redan nu. Vi siktar på utgifter kring 25000 kr/månad och skulle då behöva 7,5 Mkr. Jag har svårt att få ihop det här med fritt kapital och pension och relationen mellan dessa.

          • Hej igen! Min fundering är liknande den som Eva skriver ovan. Vi har idag ca 7Mkr totalt inklusive pension och det är ju sjukt mycket pengar i min värld, men……räcker det till? Vi vill sluta jobba om 5 år dvs 2024 och då vill vi kunna ta ut 25000kr/månad. Hur räknar man på det? Vilka frågor ska man ställa? Räcker pengarna hela livet ut? Jag tror att jag kan få hjälp av minpension.se att räkna men det är svårt att veta hur man ska ställa in uttagstiderna. Jag ställde in 0 inkomst från 2024 och uttag av tjänstepension från 61 och i 10 år. Privat pension från 61 och 5 år och allmän pension från 65. Men har ingen aning om det är bästa sättet att dela upp pensionsuttagen. Men mitt mål var att det inte skulle vara under 20000 kr efter skatt något år när jag lägger ihop våra siffror och på det ska vi kunna ta ut 5000 kr från vår egen pengamaskin (enligt 4% regeln och ett kapital på 1500000kr som vi räknar med att ha 2024) Jätteroligt att läsa alla kommentarer, jag lär mig nåt nytt hela tiden. Tar gärna emot feedback och kommentarer på ovanstående resonemang.

          • Hej Eva,

            Jag förstår inte riktigt faktiskt. Om ni har sju miljoner kronor och fulla pensioner så kan det väl inte vara några problem? Om du plockar 10 000 kronor i mån, säg att det är det som krävs från allmänpension till er önskade nivå, från 7 miljoner så kan du ta ut pengar 58 år. Då har jag bara räknat med att du sätter pengarna på sparkonto som ger er skydd för inflation.

            Så det måste vara något som fattas i informationen ….

            Jag tycker din ansats på minpension.se verkar tämligen vettig. Hur mycket pengar får du då från det du startar ditt uttag av tjänstepension och 10 år framåt?

          • Tack för att du svarar. De mesta av dessa pengar är bundna i pension och tjänstepension så de kan jag inte styra över. Det är det som gör det så svårt tycker jag. Man kan ju inte bara räkna 4% på hela summan och tro att det ska ordna sig. Pensionspengarna ska ju skattas också så det måste man ta hänsyn till. Jag ville nog bara diskutera hur man tänker kring 4% regeln och samtidigt tar med sina intjänade pensionspengar. Det är bara ca 10% av hela summan som är fritt kapital. Det verkar som om det är åren från 61 till 65 som är kritiska och där vi behöver ha ett kapital för att täcka för det. Vi får ju dessutom inte ta ut allmän pension förrän vid 64 år med de ändrade reglerna. Jag ändrade och ändrade dessa parametrar på minpension så att det inte skulle bli under 20000 kr tillsammans från 70 år och livslång men det innebar också att det blir ganska snålt några år i början.

          • Hej Eva,

            Då är jag med. Har du läst min e-bok? Där pratar jag en hel del kring nivåer och upplägg?

            Om jag förstår dig rätt så är ni två personer. Ni har cirka 700 000 kronor i besparingar. Och det är de vi har att räkna med? Ni tänker inte sälja något hus eller så?

            Då har ni ju pensionen och kan rimligen ta ut cirka 30 000 kronor från ert kapital årligen, eller knappa 3000 kronor i månaden. Enligt fyraprocentsregeln räcker era sparpengar då rimligen 30 år eller mer.

            Men jag är inte säker på att jag helt får alla summor att hänga samman.

            Vill ni tillsammans ha ut 25 000 kronor efter skatt, eller före? Eller gäller det per person?

            Hur mycket är ert samlade tjänstepensionssparande? Vad ger tjänstepensionen er om ni tar ut den 10 år med start 2024?

            Har ni några andra tillgångar? Typ hus? Sommarstuga?

            För tjänstepensioner brukar man inte räkna på fyraprocentsregeln om man inte vill behålla sitt kapital oförändrat, de flesta av oss bränner ju faktiskt av våra pensionspengar.

          • Jag har absolut läst din e-bok. Den var riktigt bra men lite svår att förstå alla siffror för mig så jag får väl erkänna att jag kanske skummade över när det blev för tekniskt. Gillar för övrigt din youtubekanal och tittar på varje inlägg du gör. Men nu till frågorna. Ja, vi är 2 personer som tillsammans vill ha 25000 kr/månad efter skatt att spendera. Ja, vi har ca 700000 kr men räknar med att det har dubblerats under dessa 5 år (sparar och amorterar mycket för att nå det målet) så då kan vi ta ut 5000 kr/månad från den pengamaskinen. När jag knappar in tjänstepensionsuttag i 10 år så blir summan 7300 respektive 6800 kr per månad före skatt och sen 0 kr (usch, usch, usch) efter 10 år. Känns läskigt och får mig att undra om man inte ska ta på livstid. Tänk om man lever till 100 år som min gammelmorfar. Vi har en gård som vi förmodligen kommer att sälja och göra en vinst men nånstans ska vi ju bo så törs inte riktigt räkna med det, men visst borde det frigöra kapital. Inga andra tillgångar.

          • Jo, det är sant. Jag har ju kollat på minpension att vi tillsammans kommer att få ca 25000 kr från allmäna pensionen efter 71 så det borde inte vara någon fara.

          • Då Eva skulle jag bara vilja förtydliga lite.

            Ni går i pension vid 2024.

            Då har ni en inkomst 2024-2025 – innan du kommer in i allmänna pensionssystemet. Vad är den?

            Därefter har ni en högre gemensam inkomst från 2026 till 2034. Vad är den?

            Efter 2034, när ni fyller 71, så har ni 25 000 kronor från allmänna pensionen. Och den bedömer ni ok. Men vilken uttagsstart har du räknat på då? Jag föreslår att du gör som jag tittat på i boken, räknar med att ta ut allmän pension så tidigt som möjligt, åtminstone i en av dina beräkningar.

            Jag tycker det känns som du borde vara ganska nära vad du önskar utan att ens ta av kapitalet.

  8. Det sägs att mer än 90% av de svenska löntagarna har tjänstepension – har inte du det?
    Ingår den isåfall i de 1,5Mkr i ’pensionsparande’ på din sida ”Då har vi sparat ordnat i 1,5 år – Hur rika har vi blivit?”

    Om du har tjänstepension som du inte redovisat ovan, så får man (än så länge) ta ut dessa from 55 års ålder – på minst 5 år.
    I ditt fall skulle det innebära då du sagt att 48 skulle vara bra ålder att dra sig tillbaka endast behöver ha eget sparande för att täcka upp för tidsperioden 48-55, dvs 7 år! Under förutsättning att tjänstepensionen är tillräckligt stor: 20*12*7 = 1,7 Mkr efter skatt, dvs ca 2,4Mkr före skatt?
    Nåväl, det kanske var ett något för stort belopp?

    Men tjänstepensionen borde möjliggöra en tidigare hemgång från jobbet än det du redovisat ovan, alternativt minska risken ytterligare.

    • Hej Anonym,

      Jag är nog på samma våglängd som du. I min redovisning av hur ”rika vi blivit” så har jag med tjänstepensionen. Jag kommer åt delar av den vid 55 års ålder.

      Riktigt så enkelt som att jag behöver ta mig fram till 55 är det tyvärr inte. För jag får inte så jäkla bra pension från staten när tjänstepensionen är uttagen. Men vi pratar hela tiden om framtiden, som vi inte vet ett skit om, så säg att vi har 3 MSEK i kassan 2017 och 2 MSEK oskattat på pensionskontot så verkar det väl inte omöjligt va?

  9. Intressanta kommentarer på ett viktigt område.

    Detta teoretiska problem tycker jag enklast löses genom att alltid ha en liten marginal (i sin budget och genom att t ex tjäna pengar på hobbies eller annat som är kul). Räcker inte det kan man förstås anpassa konsumtionen.

    Om man för sig själv sätter en absolut gräns om att inte tjäna några mer pengar över huvud taget och inte heller kan tänka sig att justera munnen efter matsäcken (dra ned kostnaderna vid börschkrasch osv) blir ju den teoretiska modellen extremt viktig.

    • Modellen är nog främst framtagen för de som faktiskt pensionerar sig, alltså äldre personer, i USA.

      Problemet är att definiera vad marginal är när vi pratat om SWR mellan 3-7%. Det är en 2 ggrs skillnad i kapital i de två scenariona.

      Det är inte heller säkert att det är så lätt att få extrainkomster. Samtidigt vill vi få någon egen tid i livet.

  10. Intersting reading. Regarding SWR, how are you thinking about taxes while you withdraw money? In Sweden I assume a 4% gross withdrawal would next year be a maximum of 3.625% net withdrawal if you have an ISK account, and most likely less if you have some of your capital tied up in a VP-account.

    I like always the concept of ”margin of safety” and have therefore not liked the whole SWR idea, which would not suit me the day we have two to three years (or more) of declining stock prices. Therefore I am much more inclined to work with dividends – AFTER tax. They need to be larger than my yearly cost of living; and naturally they need to be of sufficient quality (I.e. Not be lowered in any near future (5-10 years)). Then I have a SW (safe withdrawal) – in actual net cash amount. In addition I would still like to have one year cash buffer to whether any storm that might come in the stock market. Personally I do not dare to take a higher risk than this. Good luck to you all that dare to go with tighter margins!

    • Hej HNWIAAA and welcome!

      Taxes are relevant of course and must be considered. I didn’t do any specific math on the ISK account but if I trust your calculation a SWR less than 4% should be used.

      I am working on a post discussing living on dividends and an approach as yours for next weekend.There I will claim that dividends are return on capital which is required in all set-ups where you intend to live of your fortune. It is a way to get return on capital which doesn’t have to be the best way, nor the only way. And of course, if you strive to retire early you should consider other benifits in a dividend set-up as well.

      There is always a risk that you will die poor if you don’t work till you die. There is also a risk that you die rich and have worked far too long. Doing that in northern Europe with the worlds most advanced social security system seems like a high risk to take. But I don’t have the answer.

      I don’t have much of a life at the moment with four small kids and a hectic full time work. My work is not that rewarding. But we have a very nice income and are not in pain in any way where we are. How do you value a summer more then behind glas in an open office space assuring money enough in the future against going out now and live?

  11. Väldigt intressant ämne! Jag gillar hur du jämför den amerikanska sidan av myntet med den svenska.
    Du har räknat in barnbidrag i en del av din kalkyl. Hur tänker du kring dem? Har du räknat med ökade kostnader när barnen blir större?

    • Kul att du gillade inlägget. Vad kommentarer det blivit!

      Barnbidrag om 6000 kronor är ju direkt kassaflöde in. Totalt 72 000 kronor om året. Att inte räkna det är ju väldigt märkligt, eller hur?

      Kostnaderna framöver är en sak som är väldigt svåra att bedöma. Det är ett av skälen till att vi säger att vi ska ta några sabbatsår och räknar med att komma tillbaka till arbetslivet. Men vi vill inte handlar mer. Vi vill vara med barnen. Göra något för oss själva. Så vi ser väl inte några astronomiska kostnadsökningar framför oss.

  12. Det är intressant att fundera kring olika modeller kring FI eller FIRE. Efter flera års sparande och en hög med f-ck you pengar har jag tagit steget över som konsult inom min bransch (sjukvård). Detta innebär att jag numera får in all min inkomst i mitt aktiebolag och sen bestämmer hur jag skall hantera dem. Jag jobbar numera enbart vardagar, inga nätter eller helger. Det kombinerat med att jag bestämmer själv har gjort att jag känner mig mycket lyckligare. Om jag skall vara helt ärlig mot mig själv så mår jag bäst av att arbeta lagom mycket. Hade jag varit ledig hela dagarna hade jag ”slösat” bort mina dagar. Det känns även bra att använda sina kunskaper till att hjälpa andra. Mitt mål är att nå FI inom ett par år men kommer vilja fortsätta jobba ett par dagar i veckan på mina villkor.

    Det är intressant att läsa om dina funderingar och vad du hittar för upplägg med ditt framtida arbete. Om du börjar arbeta igen kan du säkert efter en tid förhandla dig till del av arbetet på distans?

    • Hej Hallar,

      Det är många som uppfattar att ”köra eget” ger stort mervärde. Som icke invigd har jag svårt att relaterat till det samtidigt som jag förstår en del av argumenten väldigt väl.

      Min framtida arbetsmarknad ser jag fram emot med stort intresse också faktiskt! 🙂

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna

%d bloggare gillar detta:

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies. mer information

Dina cookie-inställningar för denna webbplats är satt till ”tillåt cookies” för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för cookies eller om du klickar ”Godkänn” nedan så samtycker du till detta.

Stäng