fbpx

Ekonomiskt oberoende – Att prioritera bort barn är att missa poängen

Senast uppdaterad

För två veckor sedan var jag och köpte tv till vårt vardagsrum tillsammans med min 13-åriga dotter. Vi har inte så mycket grejor med oss från Småland utan det ekar fortfarande ganska tomt här i vår nya lägenhet.

Steg för steg håller vi därför på att bygga ett nytt litet hem för hos här i underbara Sundbyberg.

Jag hade väldigt trevligt med min dotter Alva i den stora köpladan. Vi tittade på olika tv-apparater. Vred och vände, funderade på om kartongen med tvn som vi var mest intresserade av gick in i vår bil. Diskuterade nyttan med bakgrundsbelysning som projicerar upp färgerna från kanten av skärmen upp på väggen bakom.

Philips eller Samsung?

– Tänk att kunna titta på TV tillsammans igen!

Vi diskuterade vad tvn fick kosta och om vi skulle ha TV-bänk eller fästa den på väggen. Det kändes som det var min dotter och jag som höll på att bygga bo.

– Den här tvn ska vi ha i tio år pappa, sa hon plötsligt.

– Om tio år är det inte vi Alva. Då är du vuxen och har flyttat, svarade jag innan jag ens hann tänka.

Ekonomiskt fri med barn
Så här såg hon ut för fem år sedan. Tiden går fort!

Jag är förvånad själv. Det är inget självklart svar till någon som man har trevligt tillsammans med. Det är inget svar som gör någon annan glad. Det var inget ögonblick som krävde några sanningar.

Men det var sant. Och svaret kom så fort att jag inte ens hann reagera. När jag sa det så var det ett neutralt konstaterande. Men när meningen var sagd blev jag känslosam.

Förmodligen var insikten om att tillfället var unikt och att livet snabbt förändras högst närvarande hos mig, fast jag inte såg det så tydligt förrän orden kom ur min mun.

Våra barn är en del i min sambos och mitt största gemensamma äventyr. Vår familj.

Ett äventyr som inneburit blöjbyten, vaknätter, oro, irritation, stora åtaganden och ansvar. Vi har också fått förmånen att bedriva storskalig tvättverksamhet samt hanterat oändliga mängder tjat och konflikter.

Men det är också fantastiskt mycket roligt som följer med barn. Bara att få krama sin egna treåring är något helt enastående. När man håller i dom och önskar att tiden ska stanna. Att det alltid ska vara så här!

Eller som igår! Jag och Leo var hos frisören. Det var första gången i hans 9 åriga liv han klippt sig hos frisören och fått en riktigt cool frisyr. Leendet när han såg resultatet! Det leendet kommer sitta kvar hos mig resten av livet! Det gör nog nästan leendet hos frisören som fick sitt godkännande också!

Ekonomiskt oberoende barn
Fem år senare har han klippt sig för första gången! Åtminstone hos frisör! 🙂

Att sitta en familj på sex personer och prata vid matbordet är en gåva som sätter mycket annat i livet i ett annat perspektiv.

Om 10 år så har vi flick- och pojkvänner med vid matbordet. Då är vi kanske 10 som äter tillsammans. Om 20 år så borde vi vara 26 stycken när barnbarnen är med. 🙂

Det blir säkert några bonusbarn också ….

Att skaffa barn och bilda en klassisk familj är ett individuellt val och här kommer du aldrig hitta krav på att du måste simma med strömmen och göra som alla andra. Tvärtom!

Men att välja bort barn för sin egna bekvämlighet eller av ekonomiska skäl, för att kunna bli ekonomiskt oberoende fortare exempelvis, är att börja i helt fel ände.

Det är inte ett val du gör för att blomstra, det är ett val där du begränsar dig! Sådana val är usla.

Att växa och utvecklas

Ett annat stort äventyr här i livet är livet som så. Jag är född i en arbetarklassfamilj. Jag skolkade bort delar av högstadiet och gick i det som då kallades obs-klass under en period.

Jag började aldrig gymnasiet efter nian. Skolan var skit, men jag längtade också efter att bli vuxen på något vis.

En ganska stor grupp människor som fanns runt mig när jag var ung har vuxit upp och levt sitt liv på samhällets skuggsida. Utan utbildning och riktiga – framförallt varaktiga – jobb.

En del av mina kamrater dog unga. Framförallt i olyckor. Själv kan jag ståta med åtminstone en svårare bilolycka och ett antal mindre i min ungdom. Några gånger har jag haft otrolig tur!

Men de flesta av mina kamrater blev, trots rätt mycket bus, vanliga Svenssons.

När jag mönstrade så bad jag om att få göra en så tuff värnplikt som det bara gick.

När jag läste in min gymnasiekompetens så läste jag extra kurser.

När jag valde universitetsutbildning så valde jag den som hade rykte om sig att vara svårast.

Idag har jag läst ungefär åtta år på universitetsnivå.

Jag är född 1969 och lever nu 2019.

Gud, jag har gjort en resa mellan klasser och förflyttat mig i tid!

Det viktigaste jag gjort i mitt liv och det som gett mig mest behållning över tid har aldrig kommit enkelt!

Ekonomiskt oberoende – en del i ett liv utan utmaningar

Det är egentligen först när jag kom i kontakt med FIRE-rörelsen och började blogga om ekonomisk frihet och tankarna kring det som jag första gången upptäckte att det finns personer som aktivt väljer bort äventyr och utmaningar genom strategiska val för att uppnå andra nyttor.

Det har aldrig funnits ett sådant tänk i min värld. Jag har sökt utmaningarna och tänkt att de flesta gjort detsamma.

Med nya insikter är jag hyperkänslig så fort vi pratar livsval och avvägningar mellan bekvämlighet och utmaningar.

Kanske är min bakgrund speciell och det är jag som breddat mitt synsätt, eller så har bekvämligheten, och synen på den som något absolut nödvändigt, förändrats. Jag vet inte.

Jag tycker dock att acceptansen för att ifrågasätta barn, med motiv och argument som utgår från bekvämlighetsperspektivet, ökat.

Det går inte heller att bortse från en tydlig flört med det kravlösa livet när vi pratar ekonomiskt oberoende.

Igår så postade jag en video på sociala medier som gick att uppfatta på lite olika vis. Man kunde läsa in begrepp som att personen tyckte att utmaningar, äventyr och kamratskap var viktiga. Viktigare än tid i solstolen. Men det gick att läsa in helt andra saker tydligen. Begrepp som machoattityd och idioti har jag lärt mig.

Bekvämligheten har blivit något naturligt att bevaka och bejaka. Jag förstår resonemanget men inte logiken. Målet med livet kan väl aldrig vara minsta möjliga obehag?

Om man gör sig ekonomiskt fri vad ska då pengarna användas till?

Konsumtionssamhällets idioti bygger på att vi tjänar pengar så att vi kan spendera dem. Om och om igen. I ena enden mjölkar någon oss på vår tid och energi och i andra änden våra pengar.

Att göra sig ekonomiskt oberoende vilar på insikten att pengar kan användas på helt andra vis. Som verktyg i livet.

Men det verktyget ska användas till att göra våra liv rikare, inte sätta vårt ljus under skäppan om du frågar mig!

På något vis finns det en konflikt här. Om du har förmågan att göra dig ekonomiskt oberoende så utnyttjar du sannolikt inte din fulla potential som barnlös halvfull öluffare i asien, eller som barnlös 40-åring i en stad.

Minskad konsumtion ger möjlighet för fler äventyr

Vi i vår familj förändrade inte vårt liv för att kunna leva äventyrligare. Vi förändrade för att göra livet enklare. Men enklare betydde nog aldrig bekvämare, eller mindre utmanade, även om vi inte var så klarsynta i början av vår resa.

Så här fem år in, efter några år på en gård i Småland och nytt liv i Stockholm så kan vi konstatera att vårt liv är äventyrligare nu än det någonsin varit tidigare, men också rätt utmanande.

Djurhållning, odling och studier.

Vi har sagt upp oss från jobb vi haft i mer än 10 år.

Nya jobb, nya skolor, flyttar och lägenhetsköp.

Vi är friare att utmana oss hårdare numera. Jag hoppas att vi kan inspirera dig till att göra detsamma!

Förr var det här något av en kioskvältare att skriva om, men jag tror de som ser fram mot ekonomisk frihet har blivit äldre, eller luttrade. Läs exempelvis det här inlägget om att ha barn eller inte, här på bloggen från 2015.

10 tankar på “Ekonomiskt oberoende – Att prioritera bort barn är att missa poängen”

  1. Grym läsning.
    Jag är mitt i min resa till ekonomiskt oberoende samtidigt som jag skaffat mitt första barn.
    Kanske inte det bästa att göra det mitt under doktorandstudier men säger som du, kan ju inte backa från utmaningar och jag vill verkligen inte skaffa barn när jag blir ’för gammal’. Tänker att jag måste ha ork för att göra det bra.

    Svara
    • Grattis Robert,

      Man ska inte överdriva svårigheterna med barn tycker jag, trots texten ovan. Jag har jobbat som doktorand och kan i efterhand säga att det förmodligen hade varit den bästa perioden att skaffa barn under. 🙂

      Inlägget handlar till viss del om att bejaka livet, inte försöka hacka det och komma undan i tron om att man då kommit bättre ut. Så kör på, känner man att man har kontroll kör man för sakta som dom säger i racerkretsar!

      Svara
  2. Som vanligt ett mycket tänkvärt inlägg, tack för det!

    Jag måhända vara färgad då vi har en liknande bakgrund, samma ålder och att jag är stolt pappa till 5 barn. Det har aldrig varit enkelt, bekvämt eller sorglöst men samtidigt har man aldrig tråkigt. Dock önskade jag att barnen kommit när jag var yngre, men ofrivillig barnlöshet rår man inte på så lätt.

    Mitt intresset för FIRE eller ekonomisk oberoende uppkom då man vill spendera så mycket tid som möjligt med familjen. För egen del fyller lagom mängd arbete (på ett ”vanligt” jobb alterantivt i egen regi) annars det tomrummet. Jag älskar frilufsliv och dylikt men ser det svårt att fylla livet enbart med detta. Lätt hänt att fastna framför en skärm. Men det kanske bara är jag…

    Mina barn har bidragit till fantastiska äventyr. Med flera barn och begränsda ekonomi blir man mer påhittig och ”tar ut svängarna” på ett annat sätt än man gör när man är singel alt. vuxet par. Så de mest och bästa upplevelserna har jag mina barn att tacka för.

    Sammanfattningsvis så är det med barn som med kärleken – det pendlar mellan himmel och helvete. Så barnlöshet är för de som inte vill oroa sig, inte vill känna fantastisk glädje eller den vanebildande känslan att någon är beroende av dig. Vad det gäller ekonomiskt oberoende är det dock ett bra hjälpmedel för oss barnberoenmde.

    Svara
    • Hej Magnus,

      Tack!

      Jag hade kunnat starta tidigare med familjelivet när jag ser i backspegeln, men jag ångrar inget alls.

      Barn är ett äventyr, jag tycker den känslan växer på allt starkare ju längre från vaggan barnen kommer. Visst är det spännande när de går och pratar för första gången. Men det är ganska tamt jämfört med att få tonåringar 🙂

      Svara
  3. Hur ser du på möjligheten att lämna kapital till nästa generation? Mina farföräldrar började bygga kapital med ett strävsamt bondeliv med självhushållning. Jag ser mig som en kugge i ett +300 års perspektiv. Det betyder såklart inte silversked till mina barn, tvärtom. Det betyder heller inte att jag försakar mycket i livet, ja du vet den gamla vanliga diskussionen om en sparar för mycket.

    Svara
    • Jag och min sambo har startat från 0. Det har påverkat eller begränsat oss väldigt lite. Det kanske är tvärtom till och med. Att det varit bra för oss. Hela inlägget handlar just om att livet inte behöver vara lätt och behagligt för att vara värt att leva, utan det kanske är tvärtom?

      Så jag ser det inte som viktigt att lämna något efter mig. Jag ser inget värde i sig att göra det. Men jag ser ett värde i att bygga och skapa en bättre värld och ökade möjligheter för de som är mig nära. Det betyder förmodligen att jag lämnar något efter mig, kan jag tänka.

      Svara
  4. Tack för ditt inlägg, som alltid intressant att läsa. Som varande barnlös vill jag ändå ta möjligheten att göra ett inlägg. Som barnlös har jag fått vänja mig med att bli starkt ifrågasatt, utfrågad om högst privata saker, bli bedömd, värderad och ibland ömkad. Så jag har alltid upplevt att acceptansen och ”rättigheten” att ifrågasätta mitt val har varit stort, att göra tvärt om har tänt ilska. Det finns många som aldrig skänkt en tanke åt varför de skaffat barn.
    Det är väldigt få som inte har en åsikt om hur du är som person om du valt att inte få barn. Till skillnad mot vilken personlighet du tillskrivs om barnlösheten är ofrivillig.
    Att jag själv inte skaffat barn beror på att livet och förhållanden inte alltid blir som man tänkt sig. Har alltid längtat efter barn men tanken på att skaffa ett själv har alltid fått mig att känna mig självisk. (Har ni tänkt på skillnaden i ordval förresten, ”skaffa” barn eller ”få” barn?, -eller är det bara grammatik ?:)
    Jag menar inte att tillskriva dig Tom att du menar att alla barnlösa är lata och inte når sin fulla potential. Jag ville bara tillföra ytterligare en tanke.

    // Ingrid, barnlös, fadder till Orpha i Kenya, med en stark önskan om att bli ekonomiskt oberoende!

    Svara
    • Hej Ingrid,

      Att gå mot strömmen, avsiktligt eller oavsiktligt, har sina utmaningar. Ibland blir frågeställningen också konstig. När vi skaffade barn så umgicks vi med människor i samma ålder som stod inför samma frågeställning som vi gjorde, men som inte skaffade barn. Deras argument mot att skaffa barn var utomordentligt fåniga. Men våra argument för att skaffa barn var inte bättre.

      Så att skaffa barn handlar delvis om beslut, slump och sammanhang. Det är ok, jag har ingen synpunkt på det. Inte heller anser jag att vi aktivt måste agera så att vi ökar sannolikheten för att hamna i en situation där vi som singlar kan skaffa barn.

      Men jag kan trots det relatera till ett av motiven och synen på föräldraskapet. Det går också att reflektera över vilka värderingar och synsätt som påverkar oss över tid. Nästan varje gång jag gör det så påstår några människor som berörs av det jag säger att jag har fel. Så även den här gången (tror det var på FB främst). Det är stenstoder som fattar varje beslut helt rationellt utan påverkan av omgivningen. Men så är det inte.

      I det sammanhanget vill jag påverka. Jag tror det är viktigt att påverka. Inte nödvändigtvis till att få alla att skaffa barn. Men till att välkomna hårt arbete och en utmaning.

      Svara
  5. Tycker alltid man börjar i fel ände om man väljer bort saker man verkligen vill för att bli ekonomiskt oberoende. Oavsett om det handlar om barn, resor eller sportbilar. Känner man att detta är något som verkligen tillför livet något bör man istället försöka forma en väg till ekonomisk frihet som går att kombinera med detta.

    Sen tror jag även att det är väldigt, väldigt ovanligt att inte skaffa barn av skälet: jag vill bli ekonomiskt fri snabbare. Däremot tror jag att många av oss barnfria (brukar göra en distinktion mellan barnlös och barnfri utifrån om det är frivilligt eller ofrivilligt) ser det som en av flera fördelar, så klart väldigt stor skillnad. Just för att det är en sådan norm att skaffa barn har den som väljer att inte skaffa barn troligen kollat på detta ur varenda vinkel som finns. Personligen så är valet inte ekonomiskt utan jag har insett att av olika, privata, anledningar så är detta med barn inte för mig. Visst ser jag den ekonomiska biten som en fördel i detta men det har aldrig varit en avgörande faktor eller något jag använt när jag övervägt detta, jag hade tagit samma beslut även om det inte kostade en krona att ha barn.

    Svara
    • Hej Lilla Ego,

      Jag förstår din poäng och vill bara förtydliga en sak. Jag förstår inläggets rubrik och på fars dag har inlägget en stark koppling till föräldraskapet, men inlägget beskriver också tankarna jag hade på livet i min ungdom. Då som 15-åring, 20, 25, 30 ja jag blev 35 innan jag blev pappa, så beaktade jag inte bekvämlighet heller. Utan att jag såg någon koppling till barn överhuvudtaget.

      Min personliga uppfattning är, och det är många som verkar tänka i samma banor, att det sker en tydlig förskjutning av inställning, bland unga som gamla. Det innebär inte bara att människor avstår barn, det innebär också att människor skjuter på barn för att de ska ”hinna leva” 10-15 år först.

      Det här inlägget uppmuntrar dig att våga ta klivet ut i det okända, inte problematisera föräldraskapet i onödan och välkomna ett äventyr. Finns det andra sätt att göra det på? Självklart! Finns det risk för att vi inte hittar rätt balans mellan att vara i komfortzonen och att utmana oss. Ja, det är lika självklart det.

      Svara

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna

%d bloggare gillar detta: