Ett år utanför ekorrhjulet!

Idag är det midsommarafton 2018. Midsommarafton 2017 var första dagen vi vaknade här på gården efter vår flytt. Dagen innan hade vi tackat på jobb och dagis och några dagar innan dess hade vi flyttat alla våra grejor. Ett helt år har gått, eller så har det bara gått ett år i vårt liv utanför ekorrhjulet.

För ett år sedan stod vårt hem nedpackat i kartonger. Barnen kände inte någon här. Vi hade varit nere och fixat lite här innan, så det fanns lite land med lite potatis, morötter och sallad. På vägen ner hade Cathlyn och döttrarna köpt tre kaniner. Vi skulle leva utanför ekorrhjulet i två år var tanken. 

Häromdagen var de sju barn som åt lunch här i det som idag är ett hem för en stor familj. Ute på gården finns ungefär 50 höns och kycklingar, 20 kaniner, växthus, stora land och mycket mycket mer.

 

[wp_ad_camp_4]

 

Jag är så tacksam för att vi fått den här möjligheten att kliva ur ekorrhjulet en stund. Främst ska jag tacka mig och min sambo, det är vi som gjort det här möjligt och sedan faktiskt också genomfört en förändring. Men vi finns i ett sammanhang. När vi ändrat inställning så har världen runt om ändrats, den är inte längre begränsande och frustrerande på samma sätt. Vi letar inte fel, orättvisor eller stångar oss blodiga mot regler och förordningar. Vi ser möjligheter och tar dom.

Vi ser exempelvis att vi lever i Välfärdssverige, ett Sverige som ibland lämnar en del att önska, men som ger mycket tillbaka. Det är ett samhället som gör det möjligt för oss att studera, som plockar upp våra barn på morgonen så de kommer till skolan, och släpper av dem på eftermiddagen. Som ger oss fullt fungerande skola, sjukvård och tandvård i lilla Mariannelund. Men här finns också Svenska Kyrkan på ett sätt vi inte sett tidigare. En kyrka som vill vara delaktig i våra liv och i bygdens liv.

Vi lever i naturen, med naturen i ett jordbrukslandskap. Vi har egna djur och bara några meter bort går grannens kor. Det här är en byggd som lever. Kanske inte som den gjorde under 1940-talet, men dock. Vi lever i en fantastisk natur. Vi känner inte att vi borde leva någon annanstans, vi känner att vi inte kan ta till oss allt den erbjuder.

Här finns också människorna. Inte minst människorna! Grannarna som kommer förbi. De nya barnen som blivit en del i våra liv. Bonden som hjälper oss med ditten och datten, föräldrar som hjälps åt att skjutsa både hit och dit. Hembygdsföreningen som anordnar majbrasa, midsommarfirande och mycket annat. Människor som vi inte kände för ett år sedan men som vi beror av idag. De som vi oroade oss för att de skulle vara trångsynta Smålänningar visade sig vara något helt annat.

 

[wp_ad_camp_2]

 

Vi ser också att vi klivit in i ett annat Sverige. Visst blir det alltid annorlunda att bo på landet jämfört med staden, men det är något mer. Linköping där vi bott så många år är en borgarstad. Maktens och kyrkoadministrationens samhälle sedan århundraden. Idag är det också universitet, storsjukhus, högteknologi och storindustri där. Med alla de köpstarka individer som följer med det. Linköping lever på att vara ett upphöjt centrum, på samma sätt som Stockholm och flera andra stora städer. I det sammanhanget är det viktigt att ha tillräckligt med kuggar i maskineriet, vilket innebär att det finns individer som gör sin del, och som belöning får ta del av den stora kakan.

Här har det aldrig varit så. Hit kommer inga pengar. Här samlas ingen makt. Här är det individer som gör skillnad, inte då främst som delar i en helhet. Det är inte samhället som brutit sten här. Det är inte samhället som håller igång jordbruken, fäller skog eller jobbar i småindustrin. Det är inte samhället som skrivit Emil i Lönneberga. Det är individer. Det präglar kulturen här. Det är andra sanningar här.

Det här har varit ett fantastiskt år som överträffat allt vi kunnat önska. Tack till oss själva för att vi gjort det här. Tack alla de som tagit emot oss här i vårt nya sammanhang!

Trevlig midsommar! Ut och fånga möjligheterna nu!

Här är inlägget jag skrev för ett år sedan då vi lämnade livet vi kände för att leva utanför ekorrhjulet.

https://tidochpengar.se/2017/06/vi-gjorde-det/

Läs mer

Nästan ytterligare ett år senare har jag reflekterat kring begreppet ekorrhjul utifrån ett annat perspektiv. Utifrån hur vi som människor möter oss själva och skapar ekorrhjulet. Läs gärna det inlägget.

Jag som skriver här heter Anders Gustafsson. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.

8 svar på ”Ett år utanför ekorrhjulet!”

  1. Grattis (som jag skrev på insta:) Må det bli många fler lyckliga år på gården! (Vårt nya liv har nästan samma födelsedag: fyllde fem igår!:)

    Svara

Lämna en kommentar