Tidigare var semestern höjdpunkten på vårt ofokuserade liv. Alltså, det fanns ingen period på året, utom möjligtvis kring jul, som vi så totalt drällde bort tid och pengar som på semestern.
Samtidigt var frustrationen aldrig större kring detta faktum. Åtminstone hos mig. På så sätt blev semesterlivet ett liv ganska långt från det liv jag skulle vilja leva.
Låter det konstigt? På ett sätt kanske det är det. Vi campade exempelvis i vår fina husvagn nere i Ängelholm på en fantastisk camping. Ängelholm i sommarskrud är absolut enastående underbart. Jag cyklade upp på Hallandsås några gånger i veckan, eller söder ut mot Höganäs. Jag strövade med barnen i skogen vid havet.
Men samtidigt hade vi ett liv vi ville leva som aldrig riktigt hanns med. Vårt stora hus behövde översyn. Vi behövde inte åka till Helsingör för att köpa sprit till grillningen på kvällen utan snarare laga lite mer hälsosamma maträtter och gå ned tio kg i vikt. Vi bodde redan i en skog, så varför vi skulle åka till Ängelholm för densamma är obegripligt. Jag hade utrustat ett stort garage för att kunna meka med bilar.
Även om vi levde enkelt i husvagnen och Folkabussen vi hade som dragbil var gammal så kostade det här cirkusen rätt mycket pengar. Mer än vi faktiskt trodde.
Vi hade fantastiska somrar i Ängelholm, men när vi fick en månads frihet så levde vi inte riktigt i harmoni med hur vi – kanske främst jag – ville leva en riktigt bra månad. En månad – vår lediga månad – och kanske 50 000 kronor la vi på något som ändå var någon sorts parentes.
När vi nu tittar på hur vi tänker lägga upp vårt sabbatsår så är det också uppenbart vilken skillnad det är mellan tidigare år semestrar och tankarna som finns kring ett friare liv. Årets semester är ett försök att leva som vi vill leva under sabbatsåret, som också harmoniserar bättre med det liv vi faktiskt vill leva.
Ledigheten är i någon mening densamma. Vi kan börja vår dag utan att behöva tänka på när vi ska till jobbet. Men sedan lever vi vårt liv här. Försöker leva det liv vi vill leva. Vi behöver inte göra något under dagen för att dagen ska gå. Vi välkomnar dagen här som den är och fyller den med det som vi har för händerna som svarar väl mot det vi vill göra
I slutänden handlar allt det jag skrivit om här om kontroll och förmågan att styra sitt liv. Vi i vår relation har enorma svårigheter att helt lyckas med det. Fyra barn och semester blir en prövning som vi aldrig helt löst. Mitt dygn innehåller inte mer timmar än tidigare samtidigt försöker nu jag själv plus fem andra fylla semesterdagen med ”något”. Ett ”något” som sällan eller aldrig harmoniserar med några större mål eller önskningar.
Själv då? Blir det någon älgsafari söder om Jönköping eller dåsig björn i Orsa? Dyr räka i Strömstad eller slö kamel på Öland? Hur kopplar det till era övergripande mål med livet?
Eller ska semestern vara en parentes?
För mig som har barn i början av sina tonår är det på sätt och vis semester när jag går till jobbet. Äntligen 10 timmar utan ett ständigt pågående drama. Snart stundar 4 v semester och vad jag än föreslår vi ska göra så får jag en ’…whatever’-blick.
Förövrigt så uppskattar jag det du skriver. Du ger mervärde i tillvaron.
Vänligen.
Tack Sjodan!
Jag har en tjej som snart är tolv. Pre-pub som tränar på blicken!
Rent ut sagt, det verkar vara ett jädrans projekt att ha semester med barn nuförtiden. Minns mina barndomssomrar, om det var sol, var det badstranden som gällde. Blåbärsplock i skogen eller en promenad till grannen på saft och bullar så blev vi nöjda. Letade mask och agnade metspöt regniga dagar eller badade i regnet. Hemma i stan, när man blev lite äldre så var det badbussarna som gällde, vi blev utfodrade med solbullar och mjölktetror av farbror staten, inga föräldrar med. De yngsta var en sex, sju, inte samma koll på ungarna då. Det var ganska föräldrarfritt och mycket fri lek, de var bara ungarna i villor som gick på ordnade aktiviteter. Vi fixade både fotbollsturneringar och lådbilerace alldeles själva. Det fanns ingen för vad vi kunde hitta på.
Det fanns ingen hejd för, ska det va förstås.