Ok, jag ska berätta varför vi börjar jobba igen – men först …

Jag skrev ett inlägg om, med tillhörande video, begreppet lycka senast. Det är ett första steg i att börja beskriva och reflektera kring vår tid i frihet och valet vi gjort att återgå till arbetslivet.

[wp_ad_camp_4]

I inlägget om lycka skriver jag dels om hedonistisk lycka, som är en mer ytlig och direkt form av lycka, och om den mer djupgående känsla av lycka och välmående som finns.

Läs gärna inlägget jag länkat till ovan och se videon om du inte gjort det tidigare!

Nu är jag lite intresserad av vad du som strävar efter ekonomiskt oberoende tänker kring lycka. Vad gör du för aktiviteter i din frihet som ger dig lycka och välmående? Vilken sida i bilden planerar du mest för?

Tror du att synen på lycka kommer ändras under din tid i frihet?

Om du har en bild av hur du ska skapa och forma din lycka som fri, tror du då att den förändras och utvecklas över tid? I vilken riktning i så fall?

Vad gör en fri person som gör hen lycklig?

Personligen upplever jag att det varit ganska stor skillnad mellan de drivkrafter som gjorde oss fria och de krafter som driver besluten två år senare. Men som sagt, jag vill gärna höra dina tankar.

I videon nedan så berättar jag om hur jag tror det är viktigt att förstå och identifiera sina drivkrafter som gör att man blir fri, men det är som sagt bara halva resan :).

Vill du läsa mer?

https://tidochpengar.se/2018/10/snuskigt-rik-tidigt-fri-eller-mittemellan/

Jag som skriver här heter Anders Gustafsson. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.

4 svar på ”Ok, jag ska berätta varför vi börjar jobba igen – men först …”

  1. Efter tre sabbatsår upplevde jag att det var ganska tillfredsställande att jobba.Att det ger mer än bara pengar. Om man har turen att få jobba lite lagom mycket med något som man tycker är utvecklande och stimulerande och som inte tynger ned och gör en stressad är det ju bara en fördel att man dessutom får betalt för det! Att inte vara beroende av att jobba och att kunna styra hur mycket eller lite man vill jobba är ju en frihet och i och med det upplever man inte jobbet som ett måste/ett onödigt ont. Det är väl också lite så att det är mindre ångest kring att spendera pengar när man vet att det kommer in nya.

    Svara
    • Hej Åsa, Jag håller med, sedan kan jag fundera över varför jag inte kunde ha frihetskänslan av att inte vara ”beroende av att jobba” tidigare. Var i består mitt beroende egentligen. Är det en faktisk oro för att inte överleva eller är det mer normerna som gör att jag känner mig tvingad att arbeta.

      Svara
  2. God eftermiddag!

    Jo strävar efter både och men båda ska ligga relativt jämnt med varandra likt ying och yang. Tror att båda behövs för att vi ska uppleva lycka som kommer vara varaktigt i livet. Behöver inte nödvändigtvis betyde hela tiden men till och från till exepeml när man tar tjänsteledigt eller när barnen kommit till en viss åldern. Nu är jag ej i FI stadiet ännu lång väg att gå men kommer däremot få friheten till en viss % via föräldrarledighet. Friheten från jobbet och att ha strikta rutiner. Dock kommer friheten genom föräldrarledighet också ha en form av rutiner för mitt barn men den anser jag helt essentiell ge mat, vätska, ge närhet, leka med, lära och ge kärlek.

    Vad gör jag när jag är fri fortsätter utveckla mig dela med mig och hjälpa andra människor. Umgås med fru och barn givetvis men även folk jag håller nära. Fysiskt aktivitet för hälsa och välmående. Laga fler olika rätter som jag ej fokuserat på inom matlagning även dessert ja hela packet home made 3-5 rätters. Finns mer saker men vi håller oss där tid är ju en bristvara.

    Tror att tiden och tankarna kommer förändras med tiden men inte är gjutet i sten vi behöver låta sinnen vara elastiska.
    Riktningen den utvecklas beror ju på en själv och ens omständigheter samt hur mycket drivkraften och viljan att ha det du vill är. Kvittar om man misslyckas 1000 gånger så länge man lyckas vid 1001 (snarare att så länge man inte ger upp når man tids nog målet) blir fel när man översätter citat från engelska till svenska kommer ej ihåg vem som sagt det heller.

    Efter ett tag i friheten kanske men är nöjd med den enklaste som att bara vara och finnas och leva finns det något mer att sträva emot egentligen? Mycket har hunnits med genom civilisationers upp och nergångar men likväl är vi fortfarande människor på jakt efter något? Men det vi söker finns egentligen redan där inombords det är det vi försöker hitta här i livet.

    ””To know thyself is the beginning of wisdom.” Socrates

    Man finner liknande ord och citat bland män och kvinnor av visdom. Allt är olika ord men i djupet beskriver det de djupt abstrakta värdena i männskligheten.

    Motfråga har du funnit ditt know thyself?

    Mvh Anonym-m

    Svara
    • God morgon!

      Intressant. Känslan av att ha tid, som exempelvis gör det möjligt att laga god mat, har inte infunnit sig riktigt på det sätt jag hoppats i friheten. Jag har inte haft så gott om tid som jag hoppats. Det beror nog mindre på tidsbrist, mer på att det jag vill göra hamnar i samma tidsfönster. Vill man exempelvis jobba ute på gården så står man inte i köket.

      Om jag funnit mig själv? Ja, jag är åtminstone inte i ett sämre läge nu än tidigare. Det jag nästan tycker är bäst är att jag fått tid att göra en del av det jag önskade och jag har fått det tydligare för mig vad det är som är jag och var jag nog passar in.

      Svara

Lämna en kommentar