Ska vi bo på landet eller i stan? Det är en fråga som många funderar över. Fördelar och nackdelar med att bo på landet eller i staden ställs mot varandra. Hemnet studeras. Kalkyler görs.
Vill du höra våra tankar kring frågan; vi som bott på landet när vi sprang som mest i ekorrhjulet, flyttat till i stan i samma ekorrhjul och som nu bor på landet igen.
Behöver jag säga att vi tittar på att flytta in från landet in till stan? Det är väl rimligt i ”full disclosure” anda. Vem vill lyssna på någon som inte lever som hen lär?
Så vi har inte bara funderat, vi har också agerat på den klassiska frågan: Ska vi bo på landet eller i stan? Här i inlägget ska jag försöka vara mer analytisk än känslomässig när jag pratar kring på för- och nackdelarna, vilket inte är alldeles lätt.
Vad driver ditt val av boende?
Frågan om var man ska bo handlar ofta inte bara om valet av plats. Det handlar huspriser och husstorlek. Om synen på grannar. För oss har det också handlat om tillgången till garage, altan, möjligheten att ha höns och bedriva odling.
Det har också handlat om möjligheten att studera vårens blommor, iförd endast ett par kalsonger eller nattlinne, med en kopp kaffe som enda sällskap. Allt detta är exempel på det som lockar med landet för oss.
Men, det praktiska livet är inte lika självklart till landets fördel. Jag säger bara en sak: Pendling och skjutsande! En utemiljö som mest blir måsten och odlingarna som aldrig blir vad man tänkt.
Garaget används sällan. Träden ska beskäras och garagetaket läcker in.
Att bo på landet för barnen skull
Vissa säger att de flyttar till landet för barnens skull. Kanske beror det på att man inte trivs där man är, kanske är det något romantiskt som lockar med att flytta till landet.
Vi är mer luttrade efter att ha levt många år på landet. Skolskjutsar, småskolor som har problem med behöriga lärare och lokaler.
De senare årens politik kring lärarbehörighet och kraven på skolan har missgynnat småskolorna något enastående, så vår erfarenhet säger att den lilla trygga byskolan lika gärna kan liknas vid storcirkus ibland. Så att flytta ut på landet för barnens skull kan och bör ifrågasättas som begrepp!
Och stökiga elever finns även på landsbygden.
Forskning pekar på att den idylliska bilden av att leva med barn på landet inte är helt sann. Barnen blir tjocka och helt bilberoende (forskning visar att landsbygdsbarn är missgynnade i en rad aspekter, inte minst i frågor som relaterar till vardagsmotion).
Var ska jag bo?
Ungefär hälften av Sveriges befolkning vill bo i en lantligare miljö sägs det. Man trivs inte i stadsmiljö rent allmänt eller i Stockholm i synnerhet. Att det skulle finnas en miljö som är bättre än den andra – en miljö man personligt föredrar – är ett synsätt som min sambo och jag inte direkt känner igen oss i.
Vi kan trivas bra på de flesta platser, det är inte åtminstone inte bara platsen som är avgörande för vårt välmående, utan det finns en rad andra faktorer. Kanske beror den inställningen på att vi verkligen levt både stads- och lantlivet under många år. Vi har gjort det med karriärer, tjänsteresor, renoveringar, gräsklippning, skjutsning, nattningar och kvartssamtal i den lokala skolan.
Det här gör att vi inte bara relaterar till en dröm, vi relaterar till ett liv vi faktiskt levt. Ett liv som inte alltid blivit som drömmen vi köpt. Det här har gjort oss mycket krassare än tidigare och också mycket mer benägna att byta boende efter de förutsättningar som råder.
Vi tror också att boendet inte ska vara för stort.
Att bo på landet – allt hänger samman
Generellt kan vi säga att det vi anser av det som lyfts fram som landsbygdens fördelar ofta är svårfångade vinster. En familj där båda jobbar heltid, som har fyra barn i ganska tät följd, har kanske ett par timmar varje vecka över i form av ”fri tid”.
Inte sällan är denna ”fria tid” tillgänglig på kvällstid då man är trött och det är mörkt utomhus.
Lantlivet och hela upplevelsen av att bo på landet blir också väldigt lätt ”sekventiell”.
Saker och ting staplas på varandra och måste göras efter varandra. Träningen ska göras efter pendlingen är avklarad. Det går inte att få till någon vardagsmotion.
Man hinner inte hem och slänger i tvättmaskinen innan dagishämtningen. Ingen snabb transport hem sker på lunchen heller.
Barnen kan inte placeras framför tv;n medan man springer ut och handlar det som saknas.
Barnen måste nattas innan man går ut i garaget, som kanske var halva motivet till att bo på landet från första början.
Livet på landet innebär ofta att det allmänna åtagandet i livet – vilket visar sig i form av massa måsten – ökar. I vårt fall var det tiden och kostnaderna relaterat till pendling som var spiken i kistan för vårt boende på landet när vi flyttade till stan.
Pengarna och tiden sprutade iväg åt alla håll, livet kändes som det helt saknade fokus och både jag och min sambo insåg behovet av förändring.
Barnen påverkar vårt val att bo i stan
Men så var det inte innan barnen kom, är viktigt att säga. Vi hade 3,5 mil in till jobbet. Det tog 20 minuter. Vi åkte inte mer bil de första åren vi flyttade ut på landet än vi gjort tidigare då vi bodde i stan.
Då, i stan, åkte vi för att uppleva något på fritiden. Det behövdes inte på landet. Inte heller var våra 20 km till Tornby, Linköpings stora shoppingmecka, speciellt långt.
Många som bodde i staden, men på fel sida av staden, hade nästan lika långt. Det gjorde att det vi behövde köpa för vårt liv på landet, som virke, färg, möbler med mera inte låg längre bort för oss än för någon annan.
Att bo på landet eller i stan handlar om vardagen
Så vi flyttade in till stan för att spara tid, pengar och för att få en hälsosammare vardag. Mest påtagligt blev det faktum att vi sparade en väldans massa pengar trots att boendekostnaden ökade.
Hur olikt den vanliga uppfattningen om vad som är billigt och dyrt är inte det?
”Vi flyttade in till stan för att spara pengar!”. Vi flyttade också in till stan för att öka våra barns egenmakt i form av ett friare liv där de sköter sig mer själva och även här levererade staden.
Men jag skulle inte säga att vi flyttade in till stan för att det är mer ”vi” att bo i stan. Om vi ser till vilka vi är som människor så är det nog svag fördel för landet, i svaret på frågan om vi ska på bo på landet eller i stan. Så tolka inte den kritiska inledningen som något som är skrivet av en ”stadsbo”.
Ekonomiska faktorer som påverkar valet att bo på landet eller i stan
Om ditt mål inte är att konsumera så är det billigare att bo i stan, det är vår uppfattning. Om du vill ha stora bilar och köpa hus efter antal rum och kvadratmeter, ja då kan du ju på pappret komma billigare undan i förorten eller på landet.
Men om du inte tror att ”mer och större är bättre” utan i stället identifierar dina behov och använder sunda principer för att sköta din ekonomi och ditt hem så erbjuder centrala delar av staden stora fördelar.
”Var ska jag vara för att dela kostnaden för min verksamhet med så många som möjligt?” är en bra fråga då. Vore jag börs-vd skulle jag säga ”sträva efter synergier”.
Det är svårt med synergier ju mer utsmetat samhället blir. Det är kärnan i varför svaret på ”bo på landet eller i stan” blir till stans fördel.
På landet får du nämligen köpa gungan själv. Det samma gäller för belysningsstolpen, snöröjningen, poolen, grillen, rosbusken, gräsklipparen.
Du får köpa böckerna i stället för att låna dom. Många bygger biorum i stället för att gå på bio. Glesbefolkade områden ger inga synergier.
Exemplen kan göras många. En större stads fördelar är just möjligheten att nyttja samhället och ta del av det som du och andra redan betalat delar av.
Gå i parkerna i stället för att försöka skapa en egen trädgård hemma. Leka i lekparkerna som finns. Gå på event som kommunen anordnar.
Du får synergier i ditt hyreshus eller bostadsrätt. En klipper gräset åt hundra hushåll. En skottar till en port där det bor flera.
Sedan finns det mycket annat. Det går att leva utan bil och använda bilpool. Möjligheterna som finns kring bytarsiter och Blocket för att hitta begagnade ting är större när befolkningstätheten ökar.
Det går fortare att omsätta det du vill bli av med och hitta det du behöver. Med lite tur ligger biblioteket nära vilket gör det enkelt att låna böcker och få lugn och ro.
På landet är det fysiskt långt till grannen men inte nödvändigtvis psykiskt
Landets styrka är i andra värden än det praktiska för oss.
Som nu när vi inte jobbat de senaste åren har det varit fantastiskt. Här kan man var sig själv på ett annat sätt och det är lättare att styra sitt liv mot det man vill.
Måste man jaga de värdena genom konsumtion i staden så blir ekvationen på något vis annorlunda och fort rätt tråkig.
Det är svårt att köpa sig känslan som en bra bostad på en plats där man trivs ger.
Men som sagt, för vår del så hänger allt samma i det praktiska livet och det är faktiskt där vi börjar numera när vi funderar på vårt boende och förhåller oss till frågan om vi ska bo på landet eller i stan.
Vill du bo på landet men din partner i stan
Läser du här för att du och din partner i livet söker ert nästa boende och tänker fritt. Kanske är ni inte överens om vad som är nästa steg. Läs gärna det här inlägget som beskriver hur vi jobbat i vår familj för att komma till beslut när vi flyttat.
Hur ska man väga boende på landet mot boende i stan?
Rent praktiskt är ofta fördelen med staden nackdelen med landet, eller vice versa. Det gör att en jämförelse rakt av är svår. Dessutom påverkar personlighet och fas i livet hur man viktar olika för- och nackdelar mot varandra. Vår erfarenhet är att praktiska aspekter i vardagen ska värderas högt, i synnerhet om man har barn och heltidsarbete. Yta och vackra glasverandor ska värderas lågt då det är svårt att få någon praktisk nytta av dem.
Är det bättre för barn att bo på landet?
Barn på landet är mer låsta och ofta beroende av att någon skjutsar dem i bil. Det är anser vi vara mycket negativt. Kontakt med naturen, och gärna med djur, har vi uppfattat som något mycket positivt med lantligt boende.
Intressant och tänkvärt skrivet! Lätt att inbilla sig att det bara är underbart att bo på landet och att barnen ska stortrivas och bli lyckliga. Som vuxen gör man (förhoppningsvis) ett medvetet val och väljer utifrån en längtan att bo lite avskilt, med allt vad det innebär. Barnen har oftast inget eget val och har inte heller förmågan att sätta sig in i vad det innebär. Ofta långt till skola och vänner, de kan inte ta sig överallt själva och det kan i värsta fall bli väldigt ensamt. Kompromissen blir kanske förorten till en mindre stad och med villa med en större tomt. Ungefär där är vi nu, fast för min del var det maken jag var tvungen att kompromissa med.
Tack prepp på mitt sätt!
Jag vet inte. Våra barn trivs där vi trivs. De trivs väldigt bra här på landet där vi bor nu. Mycket för att vi trivs och att vi är hemma bidrar ytterligare. Kompisarna fungerar skapligt också. Vi får skjutsa lite – vi är ganska svårflörtade – men då vi inte jobbar är det inte så farligt. Så jag vet inte vad jag ska svara riktigt. Allt är så beroende av sammanhanget. Barnens ålder, vilka kompisar de har, om man jobbar, var man jobbar relativt barnens vardag osv.
Egentligen tycker jag att barn inte grundläggande tycker något. De har för lite referenser och för litet konsekvenstänk. De är aviga till förändring men det finns inga barnsanningar, det är vi vuxna som vill att de ska tycka något för att det passar oss. Finns det några barnsanningar i det här sammanhanget så är det i så fall forskning som visar att barn blir väldigt bilbundna på landet och att det begränsar deras vardagsmotion och utveckling.
Många gillar villaförorten, inte minst för att det är väldigt lämpligt för barn. Där kan man hitta bra avvägningar. Vi hamnar inte där av någon anledning. Vi är lite för binära jag och min sambo. Mellanmjölk kommer liksom inte på vårt bord 🙂
För egen del så har vi flyttat tillbaka till orten som vi bodde i innan vi flyttade in till stan. Barnen var lite större (högstadiet, gymnasiet) och den ena älskade att vi flyttade in till stan (skola, kompisar, mm) och den andra hatade att flytta och längtade tillbaka i många år. Liten förort är definitivt ”mellanmjölk”, men ändå för vår del en kompromiss som alltid har fungerat. Som vuxen har man (oftast) insikten och konsekvenstänket för att kunna göra ett övervägt beslut om vad det innebär att bo på olika sätt och man sitter på beslutet själv. Som barn, särskilt när de är lite större, kan man ha ett socialt behov och intressen som inte alls passar för det ena eller det andra. Små barn däremot håller jag med om att de är anpassningsbara och accepterar det mesta.
Vi gjorde inga större förändringar när barnen var små så har inte riktigt något att jämföra där, mer än att de var nöjda med var vi bodde och inte reflekterade något särskilt över det.
Ett boende som hade inneburit att vi verkligen skulle ha flyttat ut på landet (och därmed utan riktigt Internet) hade nog inneburit många protester och tårar från det ena barnet från ca 14 års ålder. Andra barnet hade varit överlycklig. Därför bodde vi (och bor) i mellanmjölk. Att bo i stan kändes inte rätt för någon mer än äldsta barnet, som trivdes väldigt bra.
Prepp på mitt sätt har skrivit ett mer utförligt inlägg som utvecklar det hon skrivit här: https://prepppamittsatt.wordpress.com/2019/01/10/var-vill-vi-bo/
Jag har kommenterat där.
Kan det inte vara så att du inte nöjer dig med hur livet ser ut i nuet? När ni väl bestämmer er flytta tillbaka till stan kommer du igen upptäcka nackdelar och vilja tillbaka till landet eller utomlands. Det är ju bra på ett vis att inte nöja sig men det skapar ju en viss stress.
Helt klart en poäng Oscar. Vi jagar nästa grej …
Själv tycker jag inte det. Vi bodde fjorton år på landet. Sedan flyttade vi till stan. Att vi sedan flyttade därifrån bottnar inte alls i att vi ville byta staden mot landet eller lägenhet mot villa. Vi ville komma ur ekorrhjulet och nyttja möjligheten att leva ett äventyr till viss del. Nu när vi börjar runda av det, och börjar titta på jobb igen, så återgår vi sannolikt till stan. Jag tycker nog det är ganska konsekvent. Det är ju jobbet som gör skillnaden här ….
För egen del tänker jag att den gyllene medelvägen är en mindre ort. Om man bor i utkanten kan man bo lantligt och ändå gå och cykla till det mesta. Det finns jobb, skola etc. har skrivit lite om det här..
https://tradevenue.se/fantastiskafarbrorfri/att-välja-bostadsort-för-frihet
Det är rätt. Gränsdragningen blir inte så tydlig mellan stad och land i mindre orter. Men då handlar egentligen jämförelsen om något annat, typ landsort eller storstadsområde.
Utifrån hur du har beskrivit skolan på orten där ni bor skulle mitt val vara enkelt. Inte bo kvar. En bra utbildning för mina barn har hög prioritet. Om jag vore du skulle jag flytta tillbaka till Linköping och försöka hitta ett boende som ligger så optimalt som möjligt utifrån skola och arbete. Själv bor jag i Stockholm och cyklar till mitt arbete på 15 minuter och går till mina barns skola på 5 minuter. Det sparar både tid och pengar. Har ingen bil och inget SL-kort.
Hej Rikard,
Jag är inte nöjd med situationen i skolan, samtidigt är jag ödmjuk inför det faktum att största tjejens brorsa, som aldrig lämnat Mariannelund typ, började på Chalmers i höstas. Utbildning är en väldigt komplex fråga som inte bara avgörs av hur ”bra skola” man konsumerar. Det gör att jag är mer nyanserad, men inte nöjd.
Det är också roligt att se vissa trender, man har gjort en rejäl satsning på skolan, och det har blivit rejält mycket bättre på bara ett par månader.
Hmm vad kloka ni är! Som den känslomänniska jag är så blir det svårt att rationellt analysera detta, känslor (och drömmar) påverkar oerhört. Rationalitet fungerar utmärkt på jobbet, inte i livet
Hej Södermalmsprepp,
Kanske ska vi inte vara för analytiska heller, ….
För mig handlar det egentligen mindre om att göra rätt och mer om att faktiskt få ut det jag önskar. Jag vill inte drömma så mycket. Jag vill göra och då måste man fatta beslut. Hur det går till tror jag spelar mindre roll. Det är att det sker som är viktigt.
Ja ett tydligt mål underlättar betydligt
Japp!
Spännande genomgång. Jag har många gånger, dumt nog, bara utgått ifrån att jag får betala en rejäl premie för att jag bor i storstan och inte på mindre ort ”Herregud, pizzan är ju 40 kr dyrare hemma!”.
Men jag håller helt med dig i synen om att man har många fler möjligheter till shared economy i storstan som man kan dra nytta av. Allt som krävs är ett vettigt ekonomiskt mindset.
Fler inlägg av det här slaget, tack! 🙂
Hej 10årsplanen,
En grej är att se de här möjligheterna till ”shared economy” som finns. När man väl upptäckt det så framstår staden oftast i lite annat ljus.
Intressant artikel och det påverkar nog mycket vilka platser man jämför. Jag bor i ett litet samhälle på landet där det är promenadavstånd till skola, förskola, bibliotek och vårdcentral etc. Men får då sitta 40min i bilen till jobbet. Tvekar om vi gjort ett bra val egentligen men det är iallafall låg kriminalitet och lugnt.
Hej Johannes,
Tack,
Du har rätt, det är många faktorer som spelar in och det är många saker som ska vägas mot varandra. Då vi bodde på landet åkte vi cirka 40 minuter till jobbet, enkel resa, och det gick ju i många år. Men det blir mycket tid man lägger i bilen.
Rolig och tänkvärd läsning, tack för det. Mitt i en kristid planerar vi att flytta från storstad och ut i vårt torp nära mellanstor stad. På kortare eller längre sikt vill tiden visa. Ekonomisk är det under givna omständigheter konstigt nog bästa valet vi har. Men det handlar egentligen om en dröm vi haft länge, att komma ur staden, gå ner i arbetstid, spendera mindre och skapa mera. Få upplev. Något annat. Barnen är så pass små att om det inte funkar går det att göra ogjort utan att få stora konsekvenser. Du pekar på flera nackdelar vid att bor på landet; bilturen till jobbet, distansen till barnens kompisar, mindre synergi. Flera av de även våra funderingar. Kanske hellre kör genom ett landskap och märker årstiderna än 40 min i bus igenom utan. Men man kanske tröttnar på det också, vägen är inte plogad, man kommer inte fram etc?
Videon i inlägget står i fin kontrast till texten, man blir mera peppad än misstänksam. Tror på det du beskriver där, att i förändring finns något berikande. Har man möjlighet kanske man bör testa hellre än att sitt kvar i soffan och fundera hur det hade varit. Verkar som ni fick staden tillbaka?
Hej Jonas och tack för en mycket trevlig kommentar!
Människor sätter sig gärna i ett fack, det ska vara landet eller stan. Jag älskar båda.
När vi flyttade ut på landet som par jag och min sambo så åkte vi mindre bil än när vi bodde i stan, trots att vi började pendla. Det berodde på att vi i princip aldrig åkte på något annat. Vårt liv fanns vid vårt hem.
15 år senare var verkligheten helt annorlunda.
I det tänker jag att allt också har sin tid i någon mening. Det är därför inte bara berikande att förändra, det kan vara nödvändigt.
Lycka till, våren kommer bli magisk för er!