Är det något som inte blivit som tänkt i den ekonomiska friheten?

Dagen innan midsommarafton 2017 så lämnade vi Linköping bakom oss och flyttade till Småländska höglandet. 15 km ovanför Mariannelund hade vi en liten gård som väntade. Samma dag som vi flyttade stannade min sambo och de två äldsta döttrarna och plockade upp tre kaniner på vägen. Så när midsommarafton dagades var vi sex personer och tre djur här på Fredensborg. Jag vet inte vad vi riktigt tänkte om framtiden, eller förväntade oss, trots det ska jag i dagens inlägg undersöka om det finns saker som inte blivit som vi tänkt oss?

Rotlöshet

Något som lätt följer med att flytta som vi gjorde är känslan av rotlöshet. De första halvåret här kände vi få. Om bilen stannat på vägen mellan hemmet och Mariannelund så hade vi inte ingen att ringa som kunde hjälpa oss hem. Samtidigt hade vi ingen relation till området. Inga magiska minnen eller nostalgiska tankar gick att koppla till platser eller företeelser. Det här är inte samma sak som att säga att vi inte trivdes, det är två helt skilda ting.

Det här var lite oväntat. Det var inte heller en känsla som kom från dag ett. Först var livet ett äventyr här, sedan kom skolstarten som var utmanande för barnen. Därefter under hösten 2017 kom känslan smygande. För alla tror jag. Jag minns att jag hade en diskussion med vår äldsta dotter som indikerade att hon kände samma sak.

Det här var trots allt något som var övergående. I somras var det 90 djur på gården och vi har i högsta grad våra liv här!

Kaossverige

Vi tillhörde de privilegierades skara när vi jobbade och bodde i Linköping. Barnen gick på fina skolor med endast behöriga lärare. Inslaget av invandrarbarn var påtagligt hög om man studerade en klasslista, eller tittade på barnens hårfärg när man besökte klassen, men bilden var inte riktigt sann. Det var bara någon endaste elev som inte pratade prefekt svenska och föräldrarna var ofta väletablerade i Sverige. De som hade sämre Svenskkunskaper och som inte skapat sig en bas i Sverige var inte sällan barn till gästforskare. Vår yngsta dotter gick i en skola som hade nära samarbete med lärarutbildningen i Linköping och just den skolan kan mycket väl ha varit Linköpings bästa låg och mellanstadium. Kanske är det en av de bästa skolorna i Sverige.

Jag hade via min arbetsgivare tillgång till privat sjukvård, vilket gjorde att jag kunde ringa och rådgöra med försäkringsbolagets sjukvårdsupplysning och därefter omedelbart komma till en specialist. Ofta inom några dagar.

Nu lever vi mer i ett kaos. Avfolkningsbygd och fattiga kommuner. Överfulla skolor utan alternativ. Vår äldsta grabb började ettan i en klass som var 26 eller 27 elever. Ungefär hälften pratade inte ett ord svenska. Läraromsättningen är hög. Lokalerna är bra, ändamålsenliga och snygga, men alldeles för små.

Att få tillgång till en hudspecialist för att följa upp mina hudförändringar jag har, som redan är diagnosticerade, blir en resa som jag ännu inte vet var den slutar. Specialisterna är månader bort här.

Det är det politiskt styrda Sverige som är i kaos här. Inte människorna eller näringslivet. Tvärtom så är det förvånansvärt mycket livskraftig industri här i området. Inom en radie på cirka 35 kilometer runt om där vi bor görs med stor sannolikhet vissa av dina Ikeamöbler. Dina fönster. Och aluminiumprofilerna i byggnader du bor, passerar eller jobbar i, kommer nog härifrån. Dina möbler, din köksinredning, dina dörrar och dina fönster målas med färg härifrån. Ja kanske kommer hela ditt hus härifrån.

Då har vi inte nämnt maten som produceras i området, inte heller virket från skogen. Och så borde vi nog säga något om Astrid Lindgrens värld som drar nästan en halv miljon besökare årligen mitt i ingenstans.

Det är inte heller så att vi bor i ett sammanhang med apatiska människor som förväntar sig att staten ska lösa allt och hela fy fan. Tvärtom så är många här mer engagerade i lokalsamhället och skolan än vad vi sett i Linköping. Bönderna här tar ett mycket större ansvar för samhället och sin egen försörjning än någon jag träffat i storstaden. Och lärarna är fantastiskt engagerade och duktiga.

Det som stör mest är skolans utmaningar, de hade vi inte riktigt förutsett.

Möjligheterna är inte många – eller snarare annorlunda

Det finns en väletablerad sanning bland oss som bloggar om ekonomisk frihet och tidig exit från arbetsmarknaden som slår fast att livet i frihet är ett liv med stora möjligheter. Inte minst gäller det möjligheten vad gäller att tjäna pengar i någon form. Det understöds av det faktum att det inte behövs så mycket pengar för att förbättra kalkylen för någon som redan lever på sitt kapital. Ännu bättre blir det när vi inser att det för inkomster under 19 247 inte finns någon inkomstskatt. Det gör det möjligt att höja den disponibla inkomsten med åtta procent, eller cirka 1 600 kronor i månaden, på ett mycket effektivt vis.

So far so good. Men att tjäna exempelvis 1 600 kronor i månaden på att sälja ägg kräver – givet våra förutsättningar – att vi säljer någonstans kring 4 000 ägg i månaden, kanske till och med 5 000. Det innebär att vi behöver sälja kring 150 ägg om dagen. Med säsongsvariationer betydligt mer under högsäsong. Det är ingen liten verksamhet! Den kräver dessutom passning varje dag året runt.

Not: kalkylen kring ägg är svår att göra helt vetenskaplig, trots att vi har ganska bra data numera, för det finns så många beroenden. Storskalighet gynnar kalkylen, men kräver investeringar som man måste förhålla sig till. Det är samtidigt lättare att sälja små volymer till relativt högt pris, här från gården, medan stora volymer kräver mer i form av försäljning och distribution.

Möjligheten att sälja dörrmattor på Internet eller böcker där du beskriver ditt nya liv, för den fjuttiga summan av 1 600 kronor i månaden, är inte heller så stor. Samhället fungerar inte riktigt så, även om det finns de som vill påstå det. Sanningen är den att det du gör bra, som har ett värde, där du kan mäta dig i konkurrensen med andra, kommer ge dig möjligheter till att tjäna pengar och utvecklas.

Lågintensiva nischade produkter med tveksamt värde kommer inte att fungera “lite mindre bra” och ge lite mindre pengar. De fungerar inte alls. Det betyder att den som är fri följer samma logik som de som inte är det vad gäller möjligheten att tjäna pengar utifrån intressen eller dylikt. Jänkarna säger “if a thing is worth doing, it is worth doing well” och det ligger mycket i det. Halvhjärtat duger inte för den som vill generera inkomster på eget företagande. Den som är fri följer samma logik som alla andra helt enkelt.

Så den ekonomiska friheten öppnar inga nya möjligheter som jag sett. Visst går det bra att lönearbeta som fri. Genom inhopp som vikarie, hemifrån som frilans (även om det följer logiken kring företagande vi diskuterat) eller som säsongsarbetare, för att nämna några exempel. Men det är inget nytt. Inte heller möjligheten att starta företag är ny.

Vi har haft svårt att hålla vår budget

Vi har startat en gård här. Vi har dragit in vatten och värme. Renoverat elen. Isolerat och renoverat och trots att vi inte gjort några stora ingrepp så har pengarna rullat på. Vi har också kommit ganska långt in i vårt sparande så vi har inga frikort kvar att bränna. Det betyder att datorerna gjort sitt. Handkontrollerna till Xboxen är slut. Äldsta barnens mobiler börjar ha tveksam funktion och vi har inga gamla vi kan kasta in i stället. Jag har i princip inga kläder som fungerar utanför gården längre. Min sambo likaså.

Våra djur kostar pengar, det är inte alls självklart att de ger någon ekonomisk vinning alls faktiskt.

Vi har inte heller samma motivationsgrad att spara som tidigare. Främst gäller det maten.

Det här betyder inte att vi övergett vårt sparsamma liv. Inte alls, i många avseenden är vi minst lika duktiga nu som tidigare, men vi har poster i budgeten som vi inte räknat med i vår kalkyl. Vad vi kan se är att de uppstartskostnader vi haft (motorsåg, skyddskläder, verktyg, virke, stålnät, …) ser ut att klinga av. Men snålskjutsen vi åkt på från vårt tidigare liv, som inneburit att vi haft kläder, jackor, skor, datorer, spelkonsoler, mobiler, hushållsartiklar, sängkläder och mycket mycket annat med oss, börjar tappa fart.

Resa och fara

Jag hade räknat med att vi skulle åka mer nu när vi var mindre bundna än tidigare. Så har det inte blivit alls. Snarare tvärtom. Jag lämnar ogärna gården. Vi har ett väldigt intressant och givande liv här med massor av roliga saker att göra. Det gör också att det är ont om tid här. Ständigt ont om tid.

Min bok

Det här inlägget kopplar starkt till ett av kapitlen i min ebok om ekonomisk frihet som jag räknar med att släppa innan nyår. Boken handlar om grunderna i ekonomisk frihet men kommer också hantera en del av våra lärdomar.

Naturligtvis kommer den vara gratis.

Nu är den tillgänglig, du hittar min bok för den som vill leva ekonomiskt oberoende och/eller köpa tid för pengarna genom att följa länken.

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.