Hur mycket av din konsumtion är känslomässig? – Åker du bil när du köper ekomorötter?

De som läst bloggen här ett tag har sett mönstret. Så fort jag bryter en mer eller mindre uttalad norm så dyker det alltid upp arga människor i kommentarsfältet. Arga och rätt ofta otrevliga. Känslomässigt engagerade! Vi har sett det i så spridda sammanhang som när vi diskuterat:

  • mulltoa,
  • barnförsäkringar,
  • margarin,
  • socker,
  • ekomat,
  • kött från utlandet,
  • cykla utan cykelhjälm eller
  • förkyld.

Snart är det julhelg. Då ska vi möta släkten som är rätt sura på att vi inte konsumerar som de tycker. Inte så specifikt som ovan utan rent allmänt.

Det här är intressant. Inte minst för att den grund som många säger sig ha för sin kritik är något som jag ofta berört och förhållit mig till. Ibland direkt i inlägget! Låt oss ta några exempel igen:

  • Vårt sätt att leva ger låg miljöbelastning i grunden. Vi håller på att ställa om till självhushållning. Jag tror vi i vår familj snart klår 95-98% av västvärldens befolkning när det gäller att minimera vårat avtryck här på jorden!
  • Jag skriver om att ifrågasätta måsten i livet, för att skapa ett bättre liv. Någon säger att jag förstör livet, för mig och mina barn, genom att äta margarin!
  • I ett av mina mest genomarbetade inlägg här på bloggen skriver jag om hur du och jag kan se på behoven och hur vi kan säkerställa ekonomin på kort till medellång sikt om våra barn blir sjuka. Av det drar vissa slutsatsen att jag inte älskar mina barn.
  • Jag förespråkar cykling före alla andra typer av transporter, för det ger dig ett bättre och längre liv. För din hälsa och lite för miljön! De som opponerar sig säger att det är farligt och att man måste ha skydd för annars kan man skada sig.

För mig handlar det här om normer, inte om fakta. Många tycker det är ok att åka bil i massor, käka importerad Avacado i januari och slå på elen på badrumsgolvet i mars. Men att köpa Irländskt kött, där går gränsen. Nej, det går inte att spela ut etik och moralkortet heller, det har vi redan diskuterat. Det handlar om känslor och normer! Ni läser en utpräglad snålblogg, en resa i det annorlunda och inte ens fast ni väljer att läsa här kan ni ställa ifrån er era känslor och normer. Skit i mitt margarin, reflektera över er själva. Det är där ni gör nytta!

Trots att jag skrivit om det och trots att vi själva ifrågasatt varje “måste” vi har haft så har jag inte förstått att så mycket av vår, din och min, konsumtion faktiskt styrs av känslor. Vi är ju fångar i våra måsten! I normuppfyllandets fängelse.

När våra liv förbättras i alla avseenden, barnadödligheten går ner, vi lever längre och är friskare, och Internet i princip gjort att all information finns tillgänglig hela tiden gratis så snärjer vi oss i behovet av aircondition; Hästen sängar; ekomorätter; i behovet av att duscha två gånger om dagen; faran med att förflytta sig för egen maskin och behovet av bostäder som garanterar varje individ 70 kvm livsutrymme. För att inte tala om behovet av att alltid bajsa i dricksvatten!

Inte för det har med saken att göra, men på det här så låser många in sig bakom sina sjutillhållarlås och larmlösningar i skräck för gruppvåldtäkter och mord. Levande en liv som repetersändare på sociala medier av alla dåliga nyheter som överhuvud taget går att sammanställa. När polisen i Tumba inte lagt ut något om bilinbrott så finns det ju alltid möjligheten att prata om hur farligt det är med potatis på något forum.

Hur mycket av din konsumtion är känslomässig? - Åker du bil när du köper ekomorötter?

Nog raljerat om den allmänna synen på livskvalité. Åter till spaningen kring hur nästan alla behov är artificiella i vår moderna värd.

Vi drivs av två typer av måsten:

  1. Externa måsten. Sådan som drivs av omgivningen, dom verkar sedan vara av typen
    • den duktige, medvetne och hälsosamme medborgarens måste, eller
    • den lyckade, livsbejakande och leva i nuet människans måsten.
  2. Internt genererade måsten kring
    • upplevelser,
    • träning,
    • kläder och
    • karriär, för att nämna några exempel.

Många av de som kommer hit kommer för att få inspiration kring att leva annorlunda. Leva friare. Kanske för att hitta konkreta råd, inte minst då kring hur man kan öka sitt sparande, för att komma ur nästa månadsslut lite bättre.

Men det är inte här du ska söka i de flesta fall verkar det som. Att förändra och spara handlar i grunden väldigt lite om hur. Det handlar om att du måste förstå vad som driver dig att bo själv i en tvåa på 70 kvm, åka nyare bil, lägga 10 000 kronor på träning och kosttillskott eller köpa en hästgård för att dottern ska få ett drägligt liv. När du orkar utmana dig själv så har du börjat din resa, då finns det så mycket att göra. Då kan vi börja prata hur du ska förändra!

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.