Jag tror vår civilisation är körd – Konsumismen regerar

Aftonbladet har i sin serie om vårt klimat publicerat en mycket läsvärd artikel med den retoriska rubriken ”Vår civilisation är kanske redan död”. En stor del av innehållet bygger på författaren Therese Uddenfeldts arbete och bok “Gratislunchen” (annonslänk) som fokuserar på vår civilisations oljeberoende och vad som kan tänkas hända när oljan tar slut. Hela fenomenet brukar sammanfattas med begreppet peak oil.

 

[wp_ad_camp_4]

 

Det finns snudd på oändligt mycket skrivet om peak oil och ännu mer finns det att läsa om hur illa vår värld mår. Det finns också nästan lika mycket skrivet om att allt det här med miljöpåverkan är “hittepå” och allmänt trams. För mig är det obegripligt. Inte så att jag anser att påståenden om framtiden och klimat inte ska ifrågasättas, jag inser också hur löjlig hela peak oil diskussionen är, och har varit, när man hitintills inte fått rätt i mycket. Människans uppfinningsrikedom som gjort att vi kan nå oljereservoarer på ett sätt som ingen kunnat förutspå, och en global finansmarknad som simmat i pengar som gjort att mer eller mindre vansinniga projekt kunnat genomföras, har gjort att de som trodde peak oil skulle ske 2008 har burit dumstrut länge nu. Men det ändrar inget i sak om ni frågar mig, och det är den viktiga poängen artikeln faktiskt lyckas lyfta fram. Vi lever inte ett hållbart samhälle och nerförsbacken är rätt brant! Det handlar inte om oljan enbart. Det är vår metodiska våldtäkt på jorden som är problemet där oljan är den främsta möjliggöraren, som är problemet. Och det är inget Teslas elektriska fordon löser.

– På 40 år har hälften av de vilda djuren försvunnit. Betyder det att resten av de vilda djuren kommer att försvinna under resten av min livstid? Då är det ju något allvarligt fel med vårt samhälle – och hur skulle en ny energikälla som tillåter fortsatt rovdrift förbättra det? Många har låst in sig i tänkandet om optimism, om hopp, och den ständiga tron på ny teknik. Man vill inte inse att den här civilisation kanske redan är död.
– Från artikeln

Nu börjar vi närma oss det så är mitt huvudspan här idag. För när Therese får frågan om hon inte är rädd för att vara alarmistisk och för negativ i sin syn så får vi ett väldigt intressant svar:

– Jo, jag kommer kanske framstå som väldigt löjlig i framtiden! Men – jag har inget jobb att förlora. Jag har inget politiskt parti, jag behöver inte ha några followers. Jag tror att hela det här klimatgänget gjorde en kalkyl. När de sa att allt går åt skogen så lyssnade ingen. Men när de sa att det finns hopp, så började folk lyssna. På sätt och vis var det rationellt och pragmatiskt, men vad de gör är att de inger falska förhoppningar och det tror jag de vet att de gör. Det gröna tekniktåget utmålas som en lösning, men det är det nog inte – jag är ledsen.
– Min fetning

I grunden så påstår artikeln att den breda massan inte lyssnar på ett enkelt budskap – en parallell till Trumps anhängares faktaresistans görs – som lyder: vi kan inte konsumera som vi gör och vi kan inte sträva efter tillväxt som vi gör, utan att naturen tar skada. Och skadorna vi gör är så omfattande att vårt samhälle är dödsdömt.

 

[wp_ad_camp_2]

 

Jag måste säga att jag inte är så förvånad. Jag har dragit ned på min konsumtion frivilligt, och argumenterat för att det kan ge personliga vinster på kort och lång sikt, under flera år. Det är knappast en insikt jag är ensam om. Tvärtom finns massor av material som underbygger påståendet samtidigt som det finns intressanta och vackra människor som missionerar som jag, fast bättre. Men budskapet är extremt ointressant för den absoluta majoriteten och det är rimligt att tro att om det inte går att övertyga människor om att minska sin konsumtion för egen privat vinnings skull, så lär det inte gå för att spara så kallad “jungfrulig sand” på Östersjöns botten eller däggdjur i Sydamerika.

Utifrån det tro jag att konsumismen och önskan om att leva ett allt mer extravagant liv är så normgivande i dagens samhälle att det inte går att ställa sig mot den. Det går inte att säga att vi ska åka mindre, köpa mindre och leva ett liv som kräver mindre av jordens resurser. Det är som att skrika åt vinden att den ska blåsa på annat sätt.

Ibland så möts budskapet om att det finns vinster med att konsumera mindre av en stöddig idiotattityd från lågbegåvade moderatyngel. Det är en grupp som definierar sig genom sina pengar och prylar. Ungefär lika ofta möter man en bitter socialist som anser att man personligt är missgynnad i konsumtionens tidevarv och att någon annan ska konsumera mindre, så att man själv kan konsumera mer. Att påstå att vi kanske borde göra saker utifrån de förutsättningar som ges, i harmoni med sig själv och naturen, är kvalificerat borgarskitsnack. Båda representerar – fast i lite extrem form – tankar som finns hos nästan alla idag. Vi är vad vi konsumerar och vi har en oomtvistlig rätt att konsumera.

Men värst att träffa är nästan alla andra, den stora majoriteten som tittar på mig när jag säger något, som om jag sagt något trivialt som man nog artigt bör bemöta – som ett barn som säger att man måste tänka på uteliggardjuren  – med en blick och eftertänksam kommentar som säger “att jovisst är det sant det jag säger, vi stressar så”. Men det finns så mycket roligt att varva sjukskrivningarna för utbrändhet med, så som en härlig Thailandsresa. Det är många som säger så, men lika många har också svårt att relatera till det jag säger, de blir obekväma, nästan som om jag sagt något olämpligt. Det generande leendet, överslätande skämtet och sättet att gå vidare när man förstår att jag lever bra på ett annat sätt är vanligt. Det finns fler sätt att reagera, men delar alla samma fundamentala grundsyn, nämligen att konsumtion är något viktigt, naturligt och nödvändigt för oss alla. Att konsumera är som att andas.

 

[wp_ad_camp_2]

 

Det gör att det inte går att nå fram. Att ifrågasätta konsumtion och vårt högt uppskruvade tempo i ett samhälle där jobb och konsumtion är normen och meningen är meningslöst. Jag tror det skulle gå att få högre allmän acceptans för att inskränka kvinnors rösträtt (nej, kanske inte men det blir en bra poäng i att säga så). Det här vet alla som försökt och det är det Therese nu insett. Vi kommer inte kunna ta oss ur det här samhället på egen hand (kanske är det ett sorts gigantiskt exempel på fångarnas dilemma vi ser). Det går inte att påverkar vår syn på konsumtion i den omfattning som behövs, på den tid som finns till hands.

Så idag står hoppet till att vi ska hitta sätt att flyga miljövänligare, åka bil med batteri och köpa eko mat. Det är konsumtionen som ska rädda planeten, det är bara det att utifrån artikeln i Aftonbladet ser det inte ut som en vinnande strategi. Och då är ju frågan …

Läs mer

http://tidochpengar.se/2016/07/varfor-jag-hugger-ned-traden-till-ved/

http://tidochpengar.se/2016/05/kollaps-livet-vid-civilisationens-slut/

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.