Varför blev det inte Spanien eller Portugal?

Varför tar vi inte vårt sabbatsår i Spanien eller Portugal? Varför Sverige?

Snabba svaret är tid och ekonomi. Och som alltid hänger dom samman.

Ska vi kanske börja med vad vi vill åstadkomma?

En del i detta är naturligtvis att ta ett ”break”. När vi har kontroll på ekonomin, fyra fantastiska barn, alla under 12 år och fortfarande själva inte är så gamla så känns det ju mindre klokt att nöta på nu för att samla all vår ledighet i slutet på vårt liv.

Dessutom ska vårt sabbatsår ha potentialen att leda till något nytt. Ett karriärbyte, nya kunskaper, eller upplevelser som går att omsätta i nya äventyr som själv bär sina kostnader. Det är ett lite annat mindset än att ”bränna” av en lång semester på ett år.

Ett fullt tänkbart scenario är att vi har ledigt ett år, nöter på varandra så till den milda grad att vi välkomnar årets slut, drar ihop vårt pick och pack och beger oss tillbaka till våra liv som vi lever idag. Ett annat scenario, som också är fullt möjligt, är att vi tackar för oss på den ”ordinarie” arbetsmarknaden och går på ”permanent vacation”. Nedan är en bild över hur ekonomin ser ut i Sverige med start från sommaren 2017. Kolumnen 2017 representerar därför perioden juli 2017 – juni 2018.

Du ska läsa tabellen så här: Efter vi sålt lägenheten och betalat reavinstskatten så har vi  2 631 000 kronor i fritt kapital. Det är alla våra besparingar. En del är cash, andra är redan investerade i aktier och fonder.

Pensionskapitalet är de avsättningar min arbetsgivare satt av i pension för mig. Jag kan börja ta ut av dom pengarna vid 55-års ålder. Det är 2024. Egentligen är detta oskattade pengar, men den exakta skattesatsen jag kommer få på dom pengarna är inte helt klar för mig så jag dristar mig att slå samman alla pengar till en total på 4,1 miljoner kronor. Detta är mest som en sorts referens.

Vi antar att vi lever för 14 000 kronor per månad där vi bor nu, samt att vi får barnbidrag.

Inkomster är främst föräldrapengar det första året och något litet uttag från sparad tid på jobbet. Därefter är det studiebidrag för oss två, då vi utgår från att vi ska studera på distans så mycket att vi kan ta ut kvarvarande studiebidrag vi har rätt till.

Resten är bara ren matematik. Jag har räknat på 4% avkastning enligt SWR och visat på hur vår förmögenhet varierar över åren. Vill du fördjupa dig mer kring just detta så finns mer i inlägget ”Det värsta som kan hända någon som vill bli ekonomiskt fri är att jobba för länge”.

Samma kalkyl för Spanien och Portugal blir inte alls lika aptitlig. Dels försvinner våra bidrag som är kopplade till barnen samtidigt som en del kostnader för exempelvis sjukförsäkringar i Spanien tillkommer.

Sedan ska barnen gå i skolan. Vår ansats var att de skulle gå i den lokala skolan i det land vi valde att bo i, men vi har respekt för att det är en process som kommer ta tid att få till. Det är såväl språk som rutiner för barnen och för oss som ska falla på plats. Så ett år blir en väldigt kort tid. Alternativet är då att sätta barnen i en svensk eller internationell skola, för att komma på plats och i ordning snabbare, men det innebär skolavgifter. För fyra barn är den siffran astronomisk.

Som ni förstår så blir det ingen uthållig ekonomisk kalkyl för ett liv utomlands samtidigt som vi blir klämda av tiden.

Det är naturligtvis barnen som gör skillnaden. Hade vi varit själva vuxna så hade läget varit annorlunda. Men inte våldsamt mycket mer annorlunda. Det är inte så att det går att leva på någon tusenlapp i månaden i Spanien eller Portugal. Bloggaren Åsa på Bortugal.se och vi har exempelvis gjort vissa jämförelser kring matkostnaderna här och i Portugal, vilket sedan lett till diskussioner på olika forum.

Den allmänna åsikten, bland det som pratar för Spanien och Portugal, är ofta att det är billigt att leva där men alla riktiga jämförelser där riktig bokföring används visar att skillnaderna är mycket små mellan Sverige och södra Europa.

Så just nu passar Sverige oss bättre. Vi behåller bidragen för barnen, vi är kvar i samma skolsystem, vi har tillgång till gratis läkar- och tandvård och vi kan bo skitbilligt. Vi kommer dessutom igång redan i år med att köra in gården vi ska bo på.

Var det här sedan tar vägen är svårare att sia om.