Att bidra till samhället är att betala skatt – Vi som köper tid för våra pengar bidrar därför inte till samhället!

Det är lika bra att göra upp med den här frågan en gång för alla! Ska man få ställa sig utanför samhället som jag och min sambo gjort? Att använda sina pengar till att köpa tid som in sin tur får till följd att vi inte betalar skatt?

Ska det vara möjligt att avstå från att bidra till samhället så här godtyckligt?

Det här är en fråga som resulterar i en diskussion som lätt går att förirra sig i genom att prata kring faktiska exempel och hypotetiska diskussioner. Det är att börja i fel ände!

Vi tangerar nämligen grundläggande demokratiska värderingar i den här frågeställningen så vi måste börja med principdiskussioner.  Det gör mig ont att så många i vårt samhälle verkar vara så okunniga om de principiella skälen till varför vi ska få konsumera tid för våra pengar.

Min rätt till fria val – exempelvis kring arbetstid och utbildning – är inte underställd statens och samhällets behov!

Håller du inte med om detta så har vi problem. Stora problem! För det här handlar om principer. Det här handlar om vår rätt att välja utbildning och arbete. Arbetsomfattning och plats att bo. Om vår rätt att välja om vi ska ha barn och hur många. Det är samma fundamentala principer som gör att vi inte tvångssteriliserar människor vi inte vill se fortplanta sig eller aborterar foster där vi kan misstänka att de inte blir fullt arbetsföra. Humanism, människovärde och demokrati möts här. Vi mäter inte människor relativt dess värde att betala skatt – deras industriella produktionskapacitet! Vi tvingar dem inte i samhällets tjänst!

Nej, kom inte med något skitsnack om att jag kan bli sjuk och då ”säkert tycker samhället är värt att ha”. Jag har sparat pengar för att leva utan att jobba. Det är precis samma sak den gör som jobbar halvtid eller är föräldraledig gör. Det är bara att spar och uttagsformerna ser lite annorlunda ut! Och jag bidrar på så många sätt till samhället som du verkar bortse från om kör sjukvårdskortet redan nu. (Vi återkommer till hur lite senare).

Att säga att jag ska beakta mitt framtida vårdbehov eller statens behov av att finansiera järnvägsuppbyggnad i mina val är i princip detsamma som att säga att vi ska ha en vårdapparat som väger inbetald skatt mot vårdbehovet!

Självklart ska vi inte ha det så i Sverige! Det är så långt ifrån det svenska samhällets mest grundläggande värderingar vi kan komma! Men människor ställer ändå frågan som det vore den naturligaste sak i världen!?

De, utan att reflektera, kliver in i den klassiska uppgiften att styra folket för allas bästa! Det finns många kända namn i den skaran, men få vi vill ha på vår skärgårdsfest.

Känner ni till begreppet Gnurglor?

Gnurglan var bara ett av de många fantasidjur som Al Capp hittade på för sin serie ”Knallhatten”. Oftast var syftet att i satirisk form spegla någon del av samhället. För gnurglornas del handlar det om att dessa djur förökar sig asexuellt och snabbt, alltid är glada att stå till tjänst för människor, som underhållning och till och med som mat, och att de smakar jättegott när de är tillredda. De har inget skelett så inga delar av djuret går till spillo, ögonen blir perfekta som hängselknappar och morrhåren passar utmärkt som tandpetare. Med gnurglor i hela samhället, skulle ingen behöva arbeta mer. På det viset skulle gnurglorna, i satirisk form, bli slutet för underhållningsbranschen och livsmedelsmarknaden och därmed för kapitalismen och samhällsutvecklingen som helhet.

(https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Gnurglorna)

Allt som liknar och fungerar som gnurglor – i vårt samhälle är det fräst utdelningsmaskiner/eget kapital samt  självhushåll/småjordbruk som ligger nära – avskys av de som anser att vi är födda för att tjäna. Att vara en kugge i maskineriet. I ett samhälle där vi är födda för staten, kungen, kapitalets eller övermaktens skull så råder arbetsplikt; utbildning sker inom de områden som krävs för maktens skull och individer måste ju naturligtvis bosätta sig där det passar de som styr.

Det här är bland annat ett av skälen till att kommunistiska regimer i alla tider haft som sin högsta prioritet att avskaffa småjordbruk! Om så miljoner människor ska svälta ihjäl i processen ska alla göras till trälar!

Fan, hålla på med sitt eget och vara allmänt svårstyrd när man ska tjäna staten!

Att de här grundläggande principerna och mekanismerna inte står uppenbara för fler är skrämmande!

Grundläggande värderingar ger som konsekvens att vi har ett fritt val vad gäller deltagandet i samhället!

Tyvärr stannar vi oftast inte här i diskussionen. De vi möter duckar för principerna vilket skrämmer ännu mer. Med rimliga krav på slutledning och logik hamnar vi nämligen snabbt tillbaka till principerna ovan.

Ta det här exemplet:

• Jobba heltid är ok.
• Jobba halvtid är ok.
• Inte jobba alls är fel.

Det hänger inte samman. Den som vill diskutera frågan om hur mycket vi ska jobba för samhället måste göra det utifrån någon logik, där halvtidsarbete, studieledighet och föräldraledighet måste vägas in. Det går inte godtyckligt välja det man gillar eller ogillar.

Exemplet ger att 1) det är bra att jobba heltid, hälften så bra att jobba halvtid och uselt att inte jobba alls.

Eller så 2) varje person som själv står för sin försörjning står fritt att välja arbetstid efter eget huvud.

Utan godtycke, utan att i stället använda sund logik så återförs frågan direkt till grundprinciperna ovan

Både svar 1) och 2) är möjliga men det är 2) som är del i vår värdegrund i Sverige.

Det här är alltså ingen svår fråga om de vi pratar med anser att samhället ska följa principer och logik.

Men oftast är det inte så där jag ser att frågan diskuteras. Det är konsekvensen av att vi inte för en diskussion. Jag har svårt att tro att det bottnar i något annat än att många redan bestämt sig för att man ska betala skatt och om man inte gör det är man smitare!

Egentligen tycker jag principdiskussionen ovan svarar på alla frågor för den som ger den lite tid.

Men jag ska trots det beröra två frågor som kommer upp. Först ut är frågan som handlar om att alla inte kan göra som vi. Den andra handlar om att jag egentligen inte köper tid för mina pengar, utan lever på avkastning på kapital, det vill säga någon annans arbete.

Men om alla gör som ni – Vi måste trots allt ha skatteintäkter

Alla kan inte sluta arbeta, det fungerar inte. Det är vi överens om. Historiskt har det här aldrig varit ett problem. För jobbar man inte så svälter man ihjäl. Och de flesta av oss undviker gärna det.

Det gör att det inte finns något grundläggande problem för samhället att fixa här! Vi hamnar naturligt i en situation där vi försöker överleva, samverka och skapa strukturer som underlättar våra liv.

Det behövs ingen stat för att upprätthålla individens överlevnadsinstinkt!

Så att säga att vi har ett ansvar gentemot andra är egentligen ett argument för att vi har ett ansvar att upprätthålla just den nu rådande samhällsstrukturen. Det är ett argument för att vi har ett ansvar för att bidra till att vi kan fortsätta mala ned berg och pumpa olja. Det är ett argument för att vi ska ge bort allt mer av våra barns uppfostran till samhället och ställa oss själva i lokaler utan fönster, för att producera.

Men jag ställer ju inte upp på det samhället. Så mitt avståndstagande är ju inte ett misstag eller ett sätt att smita. Jag har agerat på de stimuli och belöningssystem som finns. Jag jobbar gärna igen. Den som anser att det är viktigt bör rimligen verka för att jag återgår till arbetslivet genom ett erbjudande. Inte genom tvång.

Men det är ingen brådska med det. Min mening är att jag bidrar till samhället om en bredare måttstock används. Här är exempel på mina bidrag:

• Mitt skrivande.
• Fyra barn.
• Självhushåll i ett område där jag bevarar kulturhistoriska värden.
• Den konsumtion jag trots allt gör.
• Vår familjs deltagande i lokalsamhället.
• Mitt sätt att tillhandahålla kapital på kapitalmarknaderna.

Det är ju mitt liv som innehåller inslag av hållbarhet. Det är ju snarare hos mig man bör söka nya mallar än att tvinga mig in i ett system som framstår som allt mer absurt.

Mitt val att avstå att jobba bort allt tid i livet och försaka exempelvis barnen och att säga nej till kontorslandskap utan fönster som borde vara modellen. Inte paniken för att nedmalningen av berg inte kan fortsätta.

Hur kan det ha blivit så att det är mer moraliskt rätt att byta bil och flyga till Thailand än det är att vara hemma med barnen och laga sin egen mat? (Nu menar många säkert att jag tog i. Att solidaritet och gemensamt ansvar knappast handlar om det. Det är rätt. Logiskt så bör vi naturligtvis även debattera andra konsumtionsbegränsningar om vi pratar om att begränsa rätten till att köpa tid. Det innebär att antalet arbetstillfällen minskar och att alla då inte kan bidra till samhället. För mig understryker det här hur skruvat samhällssystem vi har idag).

 

[wp_ad_camp_2]

 

Så ja, vi måste ha skatteintäkter. Vi måste ha barn och säkra nästa generation. Vi måste ha ett liv. Vi måste ha människor som skriver och debatterar. De som håller vårt landskap öppet och någon som producerar de ekologiska äggen du gärna köper. Om all min skatt jag redan betalt och alla mina bidrag till samhället inom andra områden inte är något värda så är vi tillbaka till inledningens principdiskussion. Då ser du inte mig som en människa utan ett produktionsredskap. En kugge med ringa värde vars uppdrag är att ställa in sig i ledet och arbeta.

Jag bidrar till samhället lika mycket som alla andra! Det ni vill tvinga på mig i form av jobb och skatt handlar om att ni vi säkra nuvarande samhällsordning. Inget mer, inget mindre.

Att ifrågasätta det måste vara min demokratiska rättighet!

Men du lever ju på avkastning på ditt kapital – Du är ju i själva verket parasit!

Nu kommer vi till den sista argumentet som ibland förekommer. Det är kopplat till själva upplägget som möjliggör att jag inte jobba. Det faktum att jag inte bara lever av mitt sparade kapital utan faktiskt förvaltar det också. Om vi köper hela argumentationen ovan så kan vi alltså fortfarande ha invändningen mot just mig och mitt upplägg baserat på det faktum att jag nyttjar möjligheten att investera kapital och leva på avkastningen. Det gör att jag dels 1) sällar mig till kapitalisternas skara samtidigt som jag 2) nyttjar det samhällssystem som jag nyss tog avstånd från.

Vi börjar med den första delen. Jag sparar och förvaltar kapital. Ja! Det är precis det vi gör när vi betalar skatt för att sedan vara föräldralediga; när vi betalar skatt och senare i livet tar ut det i form av pension eller när vi betalar skatt och sedan tar ut den i form av bidrag från vår sjukförsäkring.

Inte minst vissa högljudda individer på vänsterkanten försöker trolla bort korten genom att få samhällssystemet att framstå som något som fungerar fundamentalt annorlunda än livet i övrigt. Som något gott och vackert till skillnad från kapitalets smutsighet!

Men det finns ingen principiell skillnad i mitt sparande och mitt upplägg jämfört med det som gäller för pensionärer och föräldralediga. Den enda skillnaden är att jag baserar mitt liv på privat sparande medan mycket av det vi ser i det svenska samhället baseras på kollektiva lösningar.

Aktien vet inte om den ägs av en AP-fond. Bron vet inte om pengarna som finansierade den är lånade av staten eller av mig.

Jag har av det här skälet svårt att bemöta argumentationen, för jag tror frågan främst handlar om min privata äganderätt och då kopplar den till den principiella diskussionen i inledningen. Jag ser det helt naturligt att jag ska få äga och vårda tillgångar i privat regi.

Del 2, den som handlar om att jag dels ifrågasätter samhället samtidigt som jag nyttjar det, är mer principiellt intressant. Som jag var inne på så ser jag inte att samhället skulle krascha om alla växlade ner, men det skulle ändra förutsättningarna kring min kapitalförvaltning.

Är det ett problem?

För mig är det här en logisk konsekvens!

Om du gör dig friare så blir du mindre beroende av mig och mitt kapital. Allt hänger samman. Frihet handlar om att inte tjäna andra herrar mer än nödvändigt. Om du gör som jag så minskar det behovet. Vi får andra jämviktspunkter och andra lösningar.

 

[wp_ad_camp_2]

 

Att styrkeförhållandet mellan dig och din omgivning förskjuts till din fördel är inget jag tänker förhindra. Jag vill understödja det! Men lösningen sitter hos dig! Det är du som tar din frihet, inte jag som ger den!

Den som anser att vi ska styra all konsumtion, även vår rätt till Thailand och nya bilar som vi var inne på inledningsvis, har problemet att vi får en ny jämviktspunkt om vi inte kör på som nu. Vi berörde det ovan. Så vi delar det problemet.

Du får avgöra vem som har mest principiella problem. Jag som söker nya jämviktspunkter i samhället eller de som anser att vi måste köra på som nu för att säkra samhället som vi känner, men samtidigt begränsa konsumtion.

Jag har tidigare varit inne på var frihetsrörelsen hör hemma ideologiskt

Det är dags att runda av! I ett vidare begrepp så pratar vi politik här. Jag var inledningsvis naiv nog att tro att mina tankar och mitt synsätt på livet skulle ligga nära den gröna vänsterns och blev förvånad när jag insåg att många vänsterdebattörer såg den rörelse, där jag är en del, som stora satan.

Nu förstår jag bättre varför. Mina tankar, och hela rörelsen där vi utifrån egna initiativ skapar egna lösningar, ligger mycket närmare anarkismen än socialismen. Den klassiska hippierörelsen var, trots att vi kanske tror det idag, inte alls populär i mer ideologiska vänsterkretsar, av samma skäl.

Min ideologi säger att vi ska ha en modernt samhälle där vårt kollektiva ansvar är stort. Jag är inte för en nattväktarstat. Men det ska ske i ett sammanhang där vi har starka och välmående individer. I ett hållbart samhälle. Där jag kan välja enkelhet.

Arbetstvång känns liksom lite överspelat!

Betala, annars bidrar inte det här inlägget till samhället!

Gillar du att läsa här? Tyvärr bidrar inte jag till samhället, enligt många, om du inte betalar för det här! Då blir det en jävla skillnad!

Du kan stödja mig genom att donera ett engångsbelopp via Swish på 0761-040603 eller genom att bli en regelbunden stödjare av bloggen och podden genom blogglösningen Patreon.

Där skänker du valfritt belopp – dock minst en dollar per podd om du vill lyssna på den – för att se och höra mig mer.

[su_button url=”https://www.patreon.com/andersgustafsson” target=”blank” background=”#e6461a” size=”4″ text_shadow=”0px 0px 0px #ffffff”]Bli stödjare på Patreon![/su_button]

Om det fullständigt knäcker dina principer att betala 8 kronor får något samtidigt som du tycker att det är min uppgift att betala skatt så är du förlorad och jag hoppas att skosnöret går av på finskorna nästa gång du använder dem! Borgarjävel!

Tack för idag!