Förra helgen skrev jag ett inlägg som jag kallade Nej Oskar a.k.a Fantastiska Farbror Fri – det här håller inte! Rubriken fick nog många att tro att jag gick till något sorts frontalangrepp mot Fantastiska Farbror Fri och jag tror faktiskt att jag slog rekord i antalet unika besökare till ett enskild inlägg under ett dygn.
Dagen efter var nästan lika många här igen och läste eftersom den i bloggvärlden med kanske känsligaste fingertoppar vad gäller onlinemarknadsföring – Miljonär innan 30 – såg energin i en konflikt och la sig i lite. Nu var det inte en totalattack på FFF som jag skrivit men jag tog mig lite friheter i rubriksättningen i och med att jag tyckte att Oskars argumentation saknade konflikter.
[wp_ad_camp_4]En av de mest klassiska sätten att argumentera för något är att utgå ifrån en konflikt och ha det som utgångspunkt för sin diskussion. Väl gjort så berikar det diskussionen och nästan alla kända talare, så som exempelvis Martin Luther King, och kända organisationer, så som kyrkan, använder konflikter som en integrerad del i förmedlandet av ett budskap. Konflikt behöver inte betyda strid. Det kan lika gärna användas för att understryka behovet av förändring. Det är därför himmel och helvete finns som retoriska grepp.
Min kritik handlade just om retorik. Om avsaknaden av himmel och helvete. I ett, i och för sig mycket välgjort, podavsnitt (fantastiskt välgjort om man jämför med mina tarvliga försök till poddande) i podden ”Annorlunda sätt” beskrevs hur Oskar gjort sig fri från kravet på att arbeta. Han nämnde också att han vill förmedla idéerna och lärdomarna bredare.
Oskar och jag delar värderingar och synsätt samtidigt som vi delar önskan att kommunicera till en större grupp. Men jag är inte så säker på att budskapet att det går att ”sluta jobba” är något som kan nå så mycket längre än vad det redan gjort. Av två skäl:
- Vi har en lösning, men väldigt få har ett problem det matchar.
- Vi kan inte ”sälja” på våra läsare att de har ett problem eftersom vi inte har en beskrivning av vare sig himmel eller helvete.
Mr. Money Mustasche har publicerat vilken trafikvolym han har till sin blogg vilket är cirka 75 000 visningar per dag (om forumet ingår där är oklart). Onkel Toms stuga har mellan 1 000 – 2 000 (ibland upp mot 4 000) visningar per dag! Och Farbror Fri är nog inte sämre än Onkel Tom, snarare tvärt om! Skalar vi upp 2000 visningar med en faktor 50 så har vi 100 000 visningar vilket innebär att Onkel Toms stuga har ungefär samma spridning i sin möjliga målgrupp som MMM.
Av räkneexemplet drar jag slutsatsen att svenska bloggare kring ekonomisk frihet knappast sitter på en stor potential att nå så många fler läsare! [/su_box]
Med den inledningen som bakgrund tänkte jag skriva om mina tankar och funderingar kring idén om ekonomisk frihet. Materialet baserar sig både på mitt egna bloggande och på många och långa diskussioner med bloggens följare och människor i min närhet.
Vi sparar nu så vi kan leva fattigt sedan
Antalet människor som vill komma i kontakt med mig för en personlig dialog ökar hela tiden samtidigt som allt fler runt om mig känner till bloggen och vet om att vi lämnar vardagen som den ser ut för de flesta och sticker på ett par sabbatsår. Men av alla de människor som jag träffar säger knappast någon ”jag vill sluta jobba”. Inte ens de som söker upp mig för en dialog säger att de vill det. Journalisterna som vill prata med mig har vid flera tillfällen kommunicerat att det är ointressant att prata om en person som sparar så kraftigt att hen lever på socialbidragsnormen om enda syftet är att personen senare i sitt liv ska kunna leva som ekonomiskt fri på samma låga nivå. Det får mig att tänka på ett argt brev till Mr. Money Mustache där en fru till en välutbildad läkare tyckte att MMMs idéer hade gjort hennes man oresonlig. ”Vi sparar nu så vi kan leva fattigt sedan” var hennes sammanfattning av läget. Hon kunde inte greppa logiken: först hade de sparat och gnetat för att manen skulle kunna genomföra sin läkarutbildning med efterföljande specialisering och när de väl var framme och skulle skörda frukterna så blev fokus att lägga pengar på hög. Allt för att den välutbildade och välavlönade läkaren inte skulle behöva jobba så länge!
[wp_ad_camp_2]
Logiken haltar kring begreppet ekonomisk frihet här någonstans. De som kan nöja sig på lite och leva snålt har redan möjligheten att komma långt i vårt samhälle utan ”sparkvoter” och budgetar. De hankar sig fram. Så har det alltid varit.
De som springer i ekorrhjulet springer där i ren skräck över att en prioritering i form av energi, tid eller pengar skulle göra att de missar något. Så ett budskap till dem måste innehålla ett tydligt helvete och ett fantastiskt himmelrike. Vissa som har uttryckt intresse för att sluta jobba på sina bloggar hanterar själva problematiken genom att skapa sig ett himmelrike som ekonomiskt fria. De skruvar upp målen på sin förmögenhet de kräver för att sluta jobba med en faktor 5, 10 eller till och med 20 gångar vad exempelvis jag och Fantastiska Farbror Fri – båda med stora familjer – anser oss behöva. På så vis blir det lite himmel över idén med ekonomisk frihet trots allt. Kanske.
I mitt snålbudskap går det knappt att skilja på himmel och ett helvete för många som springer tror jag!
Jag tror vi måste bli duktigare på eländesforskning
De flesta kan inte tänka sig sluta jobba och de flesta har inte en massa barn. De flesta ser nog en stor villa som en dröm som gått i uppfyllelse, inte något som tar tid och energi. De flesta ser inte tid i en flygstol som förlorad, utan som nödvändig för äventyret som komma skall. Men vi vet att många människor känner oro kring sin hälsa. Och om det gick att driva generatorer med frustration från våra arbetsplatser så skulle energifrågan vara löst för evig tid. Jag vet att det är massor av människor som känner sig slut på kvällen, när deras tid på dygnet äntligen kommit, och därför inte får något ut av sin fritid.
Jag vet att det finns massor av människor som funderar på hur de ska samverka med sina barn när de blivit lite äldre och börjat skolan. Det är många människor som känner frustration över att leva i ett samhälle där det är norm att vuxna jobbar med jobb dom inte gillar medan deras barn fostras av andra vuxna enligt statens läroplan och fritids riktlinjer för pedagogiska aktiviteter.
Forskning visar att cirka 70% omedelbart skulle lämna sin arbetsplats om de vann en lotterivins som gjorde dem ekonomiskt fria. I vissa mätningar och sammanhang är den siffran 90%! Men det är fel att tro att alla de som skulle sluta på sitt arbete faktiskt tänker sig att sluta jobba helt. Nej, som jag läser statistiken så verkar de flesta sträva efter en annan mix i livet och skulle gärna se ett arbete under andra former än idag. Samhället är skapat kring att vi har ett arbete. Det är bara att inse.
De flesta kommer inte ens få till en fika med en vuxen människa om de går arbetslösa. För alla de vill umgås med jobbar ju!
Jag tror FFF och jag måste bli bättre på att hitta problemen våra potentiella läsare har och som de kan tänka sig att lösa.
Inspiration
Oskar och jag har naturligtvis möjligheten att inspirerar andra till förändring och jag vet att många vill ha mer inspirerande inlägg. För egen del kommer det komma lite mer sådant framöver och jag har planer av olika slag. Men det är inte så lätt om jag pratar för egen del. Dels ligger det inte så nära mig som person att vara inspirerande. Dels så har de mest påtagliga förändringarna i mitt liv än så länge handlat om ganska abstrakta resultat i form av; bättre ekonomi; mer tid; mindre stress osv.
Ett av huvudbudskapen på den här bloggen är att lycka är en känsla. Därför gör ju inte jag så mycket ”häftiga grejor” som blir så där snygga och bra motivationsinlägg. Men jag har en plan, jag lovar. Det kommer mer information alldeles strax!
En viktig del i bloggens historia har varit att inspirera andra att jobba med sin privatekonomi. Det kommer vara en viktig del framöver, men det är ett väldigt nischat budskap och jag känner att det snabbt blir uttömt. Ni får gärna rätta mig om jag har fel!
Nu ändras mitt liv vilket ger nya möjligheter
Jag har snart inte det 8-5 liv som de flesta av oss har som begränsning längre. Det ska blir riktigt intressant att se hur livet blir då. Förhoppningsvis blir det en mer naturlig mix mellan mitt liv, det som kan inspirera andra och de klassiska blogginläggen på Onkel Toms stuga.
Jag kan skita i att skriva om det är någon som undrar. Det här är inget som bidrar till min försörjning, men jag skriver för mig och er. Jag skriver för att det är roligt att skriva för er. Jag skriver för att det är intressant att bygga en läskrets som man delar värderingar med. Jag skriver för det är fantastiskt att skapa. Om det fyller ett behov hos er får ni gärna tala om det, eller berätta vad ni vill se mer av.
Jag skriver också bloggen som ett sorts äventyr! Hela bloggen är egentligen en enda stor inspiration till den som vill se vad man kan göra med mycket små medel.
Vad säger du? Vad tror du att en blogg som den här har att förmedla utöver ”lev snålt och spara så behöver du inte jobba”?
Jag tror att folk vill arbeta med det som de tycker är roligt, många gör inte det. Kanske har man varit på samma ställe för länge..?
Man arbetar gärna, men vill kunna bestämma själv så som tider och mängd. Kanske eget vore att föredra..men det kan vara viss risk med eget och lite för krångligt?
Steg ett är ju att spara ihop en buffert, ha koll på den egna ekonomin. För att våga testa de egna vingarna.
Tycker själv det skulle var skönt att slippa stressa med saker som måste vara klara på jobbet innan man måste hämta på fritids. Om man kunde arbeta en eller två timmar på kvällen istället vore toppen. Nu har jag inget sådant jobb där det funkar.
Men har man bara någon form av plan och mål man jobbar mot blir det lite lättare.
Ja, vissa vill jobba med en speciell sak. Andra vill jobba på ett sätt som passar dom.
Att köra eget är en metod, samtidigt som småföretag missgynnas på många sätt och vi har långt ifrån någon kultur kring entreprenörskap i vår kultur.
Jag tror det sista du säger är nyckeln i mångt och mycket. Att kunna få en riktning, att sakta men säkert kunna ta kommandot över livet och allt mer göra saker som fri.
Du har nog rätt. Det handlar inte i första hand om att sluta arbeta, utan om att ta makten över sitt liv. Sedan kan första steget till det senare vara det förra, för vissa men långt ifrån alla.
Hej Storugglan!
Var har du varit? Vi har saknat dig!
Ja, sedan har vi en kultur som hakat fast sig vid lönearbete och det kanske kan förändrad, men jag tror inte det är där de flesta har ett behov.
Tack! Har varit i livet. Kräver tid och uppmärksamhet, även utan lönearbete.
Det är ju det att ni pensionärer helt tappar tempo!
När farsan varit pensionär några år så behövde jag hans hjälp för att besikta bilen. Jag hade en tid vid 9 på morgonen och jag hade fått förhinder. Så jag ringer farsan kvällen innan!
– Om jag hämtar upp dig på vägen till jobbet i morgon skulle du då kunna ta och släppa av mig vid jobbet och fortsätta med bilen till besiktningen åt mig? Jag har tid vid 9.
Farsan stammade lite som han gör när han tänker och inte vill vara tyst.
– Jag ska posta brev i morgon, var hans svar.
– Jo, men det kan väl knappast ta hela dagen, svarade jag.
– Jag ska köpa frimärken också, sa farsan då.
Så fylls snabbt en pensionärs dag!
Haha. Ja, det är nog en riktig iakttagelse. Ju mer man har att göra, desto högre tempo får man, och då hinner man med en massa annat också.
När man hör om alla dessa människor som valt att på olika sätt göra sig fria och leva på andra sätt så tycker jag ofta att det verkar som om de har gått så väldigt långt i fel riktning så att de har gått in i väggen eller liknande. Bara när situationen blir totalt ohållbar gör man en förändring. Utmaningen för mig ligger i att övertyga dem som har ett ”drägligt” liv att det finns något mer, att större frihet skulle kunna göra livet mer fyllt av passion och hårt arbete drivet av denna passion. Tror att det är något liknande som du ibland pratar om att allt blir medelmåttigt. I min värld så ska man dra ner det mesta i livet till en lägsta acceptabla nivå för att kunna satsa full kraft på några få utvalda saker och aktiviteter som man gör till fullo. Sen kan detta ”till fullo” vara att njuta av en god bok, träna ett knattelag i fotboll eller segla jorden runt…det är högst personligt.
Hej FFF,
Jag tror du har rätt i din betraktelse, kanske med den nyanseringen att vissa inte kliver in i ekorrhjulet och därför aldrig får problem. Men väl där så är det en väldigt svår process att stanna. Det är ju det fångarnas dilemma säger. Om du har hamnat fel med hjälp av rationella beslut så är det nästan omöjligt att lösa situationen.
Ska vi nå dem som har ett halvbra liv så tror jag att vi måste peka på svagheterna i mellanmjölkslivet och nyttan med att välja annorlunda. Det är svårt att göra. I stället hamnar vi i ett läge där vi går emot ”sunt förnuft” som säger att det bästa livet är det liv där vi slipper prioritera. För det är svårt!
Jag tror vi nått de vi kan nå med bred kommunikation, om man är lite krass. Det pekar även räkneexemplet på i inlägget. Alla övriga vi vill nå måste vi göra genom anpassad marknadsföring så som ”mer fri tid ger mer tid med ditt barn” osv. Men det blir ju så få människor vi pratar med då att att det blir löjligt på något sätt.
Eller är jag för negativ?
Det är väl egentligen först när man ”gör” som folk blir intresserade. När någon har tid att åka skidor varje dag så blir skidkompisarna intresserade av hur fan han får det att gå ihop :).
Ja, att göra har ganska högt signalvärde 🙂