Veckan som gått har handlat om frihet och strategier i livet. Det har varit ett manifest, ett inlägg till hur vi skulle hantera våra liv om vi såg det på distans, som i ett spel och så ett poddavsnitt som handlar om frihet.
Frihet har så många dimensioner att det är svårt att fånga vad det är. Som jag sa i podden så känner vi nog starkast avsaknaden av frihet i våra liv. Utan att definiera frihet så kan vi trots allt dela upp friheten i två delar. Det är 1) den fysiska friheten som exempelvis kan begränsas genom att vi sätts i fängelse. Även om den är väldigt annorlunda till sin natur så är det den här friheten diktaturer begränsar när det exempelvis begränsar yttrandefriheten för människor. Men det är också 2) en känsla.
Känslan av frihet hos mig har ökat sedan jag slutade jobba och sedan vi flyttade. Förändringen är stor! För att förklara vad som hänt så inser jag att det finns två sätt att se på saken. Det ena sättet att se på saker och ting handlar om att omgivande, kanske ska vi säga externa, faktorer ändrats. Exempel på det är:
- Jag har kommit bort från min arbetsplats som varit stökig under många år.
- Jag har kommit bort från stan, ut på landet. Mängden intryck har minskat.
- Stressen under sommaren har minskat något helt otroligt jämfört med tidigare.
Det andra sättet att se på sker och ting handlar om att jag fortsatt förändra mig och mina tankar under sommaren så att externa faktorer tolkas och hanteras av mig på ett annat sätt nu än tidigare. Det kan formuleras som att jag inom vissa områden sänkt nivån på mina krav eller i princip helt strukit dem.
Vad som är hönan eller ägget vet jag inte riktigt. Tar vi arbetslivet så känns det som att jag hade krav, till exempel kring arbetsmiljön, som var rätt rimliga. Men som arbetsplatsen inte kunde möta. Då uppstod en stressfaktor som jag hela tiden bar med mig. Jag hade också tankar kring min karriär som var personliga och helt skapade av mig själv, som inte heller gick att möta på arbetsplatsen. Men det hade aldrig arbetsgivaren påstått heller så det var min egen konflikt.
I andra delar i livet så hade jag redan sänkt kraven ganska mycket. Vi pratar då om kläder, bilar, tillgången till egen yta i hemmet och mycket mer. Men jag exponerades trots det ganska mycket för krafter som ville att jag skulle klä mig i det senaste eller köpa fin grillmiddag till kvällen. Eller varför inte köpa ny bil! Det räckte med att jag åkte ned till affären för att köpa mjölk för att känslorna skulle aktiveras. Reklam och andra stimuli retade mina krav. Aktiverad dem.
Jag var också ständigt sliten av vardagslivet och längtade efter en lugn plats hemma även om jag inte vill ha mer yta att vårda i mitt liv.
Jag känner att jag har färre och lägre krav nu än tidigare trots att jag jobbat hårt för att sänka kraven under flera år. Precis som tidigare när jag sänkt kraven så reflekterar jag över frihetskänslan det ger. Det finns inget som är så befriande som att lägga kraven – eller föreställningarna om hur saker ska vara – i livet åt sidan.
Har du någonsin funderat över hur det skulle se ut om du skrev ned allt du hade synpunkter på, saker som du har krav på i någon form, på en lista? Om listan blir lång så är du per definition mindre fri!
Om du sedan tog en röd överstrykningspenna och markerade alla krav som inte var uppfyllda i ditt liv, hur skulle listan se ut då? Det som är rödmarkerat är stressfaktorer! Det jag lärt mig är att jag har en stor del i detta och att synen på livet inte behöver vara statiskt.
Jag har insett att jag för höga krav på frihet för att ha så höga krav eller ha krav över huvud taget. Har insett det sedan jag checkade ut för några år sedan.
Men jag har nog aldrig upplevt att kravuppfyllelse har kunnat kompensera den fasta anställningens frihetsberövande. Kanske var därför vi råkade bli ekonomiskt oberoende. Den inställningen är inget jag jobbat mig till och kan ta åt mig äran av.
Fortsättning i nästa…
Hej Storugglan,
Jag hänger inte med riktigt. Vad är din lärdom i inledningen.
Behovet av kravuppfyllad – som du klokt kallar det – beror för mig rätt mycket på faserna i livet. Jag tror det är så i alla fall. Efter jag pluggat i nästan 10 år så kändes det viktigt att få ticka av en del prylar på kravlistan. Idag: inte så viktigt!
Jag kollar upp knappen!
Jag tror att om ens krav på frihet är stort så tenderar det att automatiskt trycka undan andra potentiellt konkurrerande krav. Det är inte säkert att se övriga kraven som brukar naturligt pocka på i olika faser av livet tillåts komma till uttryck.
Fortsättning följer…
Fortsättning:
Och om en viss form av kravtillfredsställelse ändå inte kan kompensera det ofrånkomliga bortfallet av frihet (för att man är tvungen till heltidsarbete) så struntar man i det mer eller mindre automatiskt.
Japp, jag är med! Det är så när man ser frihet som ett alternativ, inte innan.
Uppskattar dina skriva inlägg, älskar mina långa mornar i soffan med kaffe och läsandes bloggar av alla de slag. Är ingen poddfantast…
Trevlig läsa om era tankar och känslor nu när ni inte längre arbetar traditionellt.
Tack Ekonomitankar!
Fortsättning:
Undrar hur andra tänker: ”Frihet är inte så viktigt, för jag har ju senaste vårskjortan och en solsemester runt hörnet”? Kan inte tänka mig det. De fick kanske helt enkelt fick ett annat frihetsbehov med sig i bagaget.
(Submit-knappen försvinner vid längre kommentarer… Chrome i Android 5.1.1)
Jag skulle väldigt gärna vilja läsa om er ekonomi nu på gården. Håller ni er till budget, vad kostar mer eller mindre än vad ni tänkt er? En annan fråga som jag funderar på är, kommer ni vika gå tillbaka till era jobb? jag förstår att det är för tidigt att säga såklart men det hade ändock varit intressant att höra era ta kar.
Hej Charlotte!
Ligger ett utkast till förra månadens uppföljning redo att posta. Kanske redan idag faktiskt! Men denna månad så är siffrora fortfarande för ”stökiga” för att säga så mycket.
Den andra frågan tro jag vi får ta i samband med någon frågestund framöver.