Doppler – Lite annorlunda och inte så duktig samhällskritik

Hej och välkommen till en recension av boken Doppler av Erlend Loe.

Först ut blir ett bok- och ljudboksförslag: Doppler av Erlend Loe. Jag stötte på boken i mina universitetsstudier där den var obligatorisk läsning och materialet nedan är till stor del återanvänt från kursen.

Doppler är den duktiga norrmannen med hus och familj som ledsnar på konsumtion, ekorrhjul, präktighet och kanske främst på att vara duktig. Han gör det enda rätta i ett sådant läge: han skiter i det mesta och bosätter sig i skogen. Inte för långt bort, han har fortfarande kontakt med Oslo och bebyggelsen där, men tillräckligt ensligt och avsides för att det ska säkra den frivilliga enkelhet och ensamhet han söker. Åtminstone i teorin.

Boken börjar när Doppler levt ensam under några månader och står inför sin första större jaktinsats i ett försök att stilla en tilltagande hunger. En hunger främst framtvingad av att han inte längre kan stjäla mat på samma sätt som tidigare. Jakten går bra, men en något oväntad bieffekt är att han i processen blir styvfar till den älgkalv han gjort moderslös. En krabat som döps till Bongo efter Dopplers far, som inte hette Bongo.

Boken rör sig snabbt framåt och det tar inte många sidor förrän vi får veta varför Doppler är i skogen, att han ska bli pappa igen och att han försöker bearbeta relationen till sin nu döde pappa.

Allt är berättat i en ganska rolig, för att inte säga knasig berättarstil. Det här är en bok som innehåller filosofiska inslag och samhällskritik. Den handlar om meningen med livet, den ifrågasätter vårt moderna samhälle och lyfter fram vår rätt att vara ensamma och lite vresiga ibland. Boken handlar om rätten till vårt oberoende. I anslag och upplägget finns det stora likheter med Thoreaus kända bok Skogsliv vid Walden, men det här är ingen bok som egentligen ger några insikter eller är speciellt tung. Det här är en bok som mer är tänkt att roa. Och det gör den bra! Riktigt bra tycker jag!

Doppler är ingen person man som läsare självklart ska gilla. Det är ingen person som är ädel eller rättrådig: han skiter i sin fru, distanserar sig från sin tonårsdotter och förbehåller sig rätten att stjäla det han behöver. Möjligtvis anser Doppler själv att han har en något högre vänsterideologisk grund som gör honom lite bättre människa än andra i vissa avseenden, men det är inte så att vi som läsare får något politiskt budskap till livs, utan ideologin, och tankarna som följer med den, blir mer av ett karaktärsdrag hos vår huvudperson.

Det här är en relativt enkel bok i sin uppbyggnad. Det finns en del tillbakablickar men formen är enkel och händelserna kommer i kronologisk ordning. Berättarformen är en form av jagperspektiv som passar berättarstilen i boken väldigt väl och språket är enkelt. Det enkla språket och korta meningar gör sig bra när boken är dråpligt rolig, men kan kännas lite begränsat när Doppler berör lite svårare frågor, som motviljan mot att vara duktig.

Boken berättar en historia som tangerar viktiga och intressanta frågor samtidigt som den är rolig och lättläst. Det är intressant tycker jag. Här finns inget mässande, inget bror duktig eller något som gör att författaren framstår som den som vet bäst eller har alla svar.

Du hittar boken ganska lätt på ditt bibliotek, eller så köper du en billig pocketversion.

Utan att jag själv hört ljudboken så skulle jag vilja slå ett slag för just den. Den är inläst av Lennart Jähkel och jag har svårt att tänka mig en bättre röst för ändamålet. Det finns goda skäl att tro att du kommer skratta rakt ut i vissa partier.