Ett perfekt liv! Det är vi värda!

– Jag är för snygg för den här jävla skitbilen! 

Min jobbarkompis fru var minst sagt förbannad på skitbilen de skavde runt med. Någont hade inte fungerat som det skulle när hon varit ute och fixat ärenden med barnen. Lite vardagsstressad kunde hon inte hålla känslorna ifrån sig. Hon kom hem, ryckte upp ytterdörren och deklarerade att hon förtjänade något bättre! Det intressanta med tankar och känslor som i exemplet med min kompis fru är att de  1) är relativa – vi kommer alltid att relatera bilen till sammanhanget vi är i – och 2) naturligt enkelriktade. Vi strävar alltid efter mer och högre upp i belöningstrappan.

 

[wp_ad_camp_4]

 

Bilexemplet handlar inte bara om yta. Min jobbarkompis fru ville ha en bil som var säker, bekväm och driftsäker. Det handlar om en ganska bred bas av känslor kring bekvämlighet och image. Hos oss ser vi det i vardagen kring vår lägenhetsförsäljning. Vi städar exempelvis själva inför visningen och kommer flyttstäda själva. Är det rätt prioriterat? Det är mycket tid som skulle kunna använts till träning, tid med barnen, läsa eller bara koppla av och njuta. Med pengar på banken dessutom så är vi nog lite för snygga för det här!

Eller som när vi köpte bil: vi är sex i familjen men köpte en liten bil för fem! Det gör att en helg i stugan är en transportmässig mardröm. Känslan av att jag är för snygg för bilen är påtaglig! 

De senaste två år en har det mesta jag gjort varit tvärtemot vad jag lärt mig tidigare i livet. I stället för att unna mig det som gjort livet enkelt och mig snygg så har jag klivit rakt ner i skiten som alla helst vill undvika. Jag sover på golvet i vår stuga. Jag har en bil som är gammal och för liten. Jag cyklar svettig i ur och skur. Jag tar extraknäck där jag får serva välbärgade pensionärer på min fritid och fäller träd med yxa. 

Det finns så många val som vi skulle kunnat, eller kanske borde gjort annorlunda. 

I grunden gör vi det här för att spara pengar. I många delar så ligger vi nära en socialbidragsfamilj – även om liknelsen haltar i många avseenden – i levnadsstandard och betingelser. 

För att framstå som Jesus bland snåljåparna så här i Påsktider så skulle jag kanske runda av blogginlägget här och hylla mig själv och sparsamheten. Men helt ärligt är det vi gjort när vi ställt om till ständigt snålande inte utan problem. Tvärt om! I många fall är vi för snygga för den livsstil vi valt! 

Att aldrig göra valet som gjort livet där och då perfekt är ibland mentalt jobbigt. Att gå med underkläder som har massor av hål är mindre jobbigt än att ha en bil för fem när familjen är sex personer stor. Men känslan av att välja bort det perfekta livet finns alltid där i varje val! 

Men det jävla gnidandet kommer inte utan belöning! 

Den mest uppenbara förändringen är vår minskade kravbild. Vi har frivilligt gjort det som de flesta gör allt de kan för att undvika. Vi har gått nedåt i kravtrappan! Vi nöjer oss med mindre! 

Det andra är känslan av att kunna göra mer själv. Vi löser livet med den lilla bilen eftersom vi faktiskt kan åka kollektivt! Vi bär vatten på gården. Vi kan putsa bänkskivor inför visningen av lägenheten utan att gå sönder. Det ökar vår frihet och minskar vårt tvångsmässiga beroende till jobb, prylar och pengar. 

Det välbärgade konsumtionslivet handlar om att skapa det perfekta livet. Ett liv där du sätter dig själv på en piedestal som ständigt växer allt högre upp i skyn. Till skillnad från antikens kungar så har du dock ingen slav som gör livet på din pinne möjlig utan slaven är du själv! Det är du själv som ska föda den krävande oduglingen som vill ha en allt högre piedestal. 

Att distansera sig från divan på sin tron – och hela hans familj som vill åka med i samma resa – är inget annat än förlösande!

Ok, jag erkänner att vi och jag förmodligen skulle kunnat göra andra val inom ramarna för det traditionella konsumtionslivet. Men det var inte så att vi inte försökte. Vi köpte mer tjänster och gick ned i arbetstid. Gjorde det som ska göra livet lättare för en barnfamilj. Problemet är bara att många val och mönster som följer med dem är stöpta i samma enkla gemensamma mall. Jobba – kanske lite lagom – och skaffa dig en matchande ekonomi så pengarna är slut i slutet på månaden. Det bör räcka till ett radhus och en skaplig Ford Mondeo som basalternativ;  VW Passat Alltrack av nyare modell och hus på landet för de lite mer välbärgade eller: Audi och villa på gräddhyllan för de som faktiskt lyckas. 

I grund och botten handlar det här om orsak och verkan. Vi borde forma våra liv så att vi lever det liv vi vill. Bostäder, bilar och semestrar får anpassas därefter. De är ett resultat i det liv vi lever. Inte ett krav som först ska uppfyllas. 

Hade jag insett det här tidigare så hade jag tidigt gjort några andra val i livet: 

• Jag hade prioriterat min frihet. 
  • Jag hade knutit mig mindre till prylar och platser. 
  • Jag hade strävat efter en ekonomisk buffert. 
  • Jag hade gjort lite mer själv – mindre med familjen – utifrån mina preferenser. 
  • Jag hade varit mycket mer skeptisk till storföretag som arbetsplats. 
  • Jag hade undersökt möjligheten till egenföretagande mer aktivt. 
• Jag hade verkat för större möjligheter att designa mitt eget liv. 
  • Jag hade ställt andra krav på min arbetsplats och mitt arbetsliv. 
  • Jag hade mer aktivt jobbat med att säkerställa alternativa inkomstkällor. 
  • Jag hade jobbat mycket mer med personlig utveckling. 

Jag vet inget om min arbetskamrats fru. Men rent allmänt så är det inte kraven från en hög piedestal som gör oss snygga och sexiga. De flesta kommer uppfatta en äventyrlig student som ger sig ut i livet via kollektivtrafik med ett tält på ryggan som mer attraktiv än finkärringen med höga krav. 

Kanske är det just den dåliga bilen som gör min arbetskamrats fru snygg! 

 

[wp_ad_camp_2]

 

Not 1: Det här inlägget skrevs på en bredbandsanslutning modell usel. Då jag bara har och använder en jobbmobil så följer ett mycket begränsat bredband med varje månad. När datatrafiken nått sitt tak så blir det inte bredband utan surt snålband av uppkopplingen. Jag är egentligen för snygg för den typen av skituppkopplingar samtidigt som det gör mig smått vansinnig. Men det är så jag opererar nuförtiden! 

Not 2: Det finns en typ av finkärringar – termen får även inkludera män – med rejäl distans som faktiskt lyckas vara både finkärring och student samtidigt. Människor med den mognaden och det registret har potentialen att vara riktigt intressanta att umgås med. Men det är ingen dussinvara!