Idag är det dags för ett nytt inlägg i intervjuserien.
Jag har lagt rätt mycket tid på få kontakt med de i Sverige som tackat för sig på jobbet. Med de som lever som ekonomiskt fria här hemma.
Men det har gått väldigt trögt. Människor som gör stora omställningar, och flyttar till ett annat land, verkar helt enkelt vara mer villiga att dela med sig och missionera för sina livsval.
De som stannar i Sverige är mer hemliga. Det är en del av sanningen. Det har också visat sig att flera av de som förespråkar ett annat liv i bloggar och på Facebook, inte alls lever så annorlunda i praktiken.
De har helt enkelt avböjt att svara. Det har varit en intressant lärdom.
Som lite av en slump så fick jag, under mitt letande efter intervjuoffer, önskemålet att jag skulle intervjua en flitig person i bloggarnas kommentarsfält, personen med nicket ”Kalle56”.
Kalle56 har inte dragit utomlands som ekonomiskt oberoende.
Han har inte gjort någon stor revolution. Kalle56 har …. Ja, fast nu höll jag på gå händelserna i förväg, läs intervjun i stället!
Idag har jag intervjuat Kalle56 som vi känner från kommentarer på olika bloggar. Det var ett önskemål från Storugglan, i en kommentar här på bloggen.
Kalle var inte alldeles lättflörtad till en början. Så vi började lite lugnt, men med ett ämne som det senare visade sig, var viktigt för Kalle.
Kalle, du bor i en liten by. Vad gör du där och hur hamnade du där?
Jag är uppvuxen söder om söder i Stockholm. 15 år gammal insåg jag att jag inte trivdes med stadslivet.Jag tog en tom gammal sliten resväska, med ett par trasiga skor i och började lifta mig fram i natten.
Jag flyttade så småningom till en liten by som min far lämnade när han var i min ålder.
Byn tror jag att jag bäst beskriver med några rader av en sång av vår bytrubadur.
Dalen mellan bergen.
Jag kommer från en by där enkelheten rår.
O är så självklar att ingen utifrån förstår.
Jag kommer från en plats mellan bergen vid en sjö.
Jag föddes där för länge sen och där kommer jag att dö.
Jag kommer från en by där industrierna står kvar.
Jag hör det dova dunket som ett hjärtas slag.
Jag ser hur röken stiger upp och följer en förlig vind.
Jag går med huvudet högt i den by som är min.Jag kommer från en by där backarna är branta.
Där ingen känner nån men alla är bekanta.
Jag kommer från en ort där skogen är en lunga.
O bergen står runt om-så ståtliga och tunga!
Där kastar sjöarna storlommens skri över vattnen.
Där är det tyst som en grav när man går hemåt genom natten.
O månen kan man se och stjärnorna så klara.
Skrik ditt namn i tystnaden och bergen kommer svara.
Jag lever helt enkelt i en by där man kan ha ett annorlunda sätt att leva! Ett liv där man har en liten balansräkning och fokuserar på livskvaliteten. Men det är i Sverige och det inte rena obygden!Det finns en ok arbetsmarknad och hyfsade lönenivåer.
Det är en timme till universitet och högskolor!
Du är inne och kommenterar på olika bloggar i sfären sparande/sparsamhet/
Jag har en livsfilosofi som är ganska nära flera av bloggarna. Varken min hustru eller jag är så intresserade av prylar, vi valde att bli fria istället.
Jag har haft någorlunda välbetalda arbeten under livet, även om jag alltid tillhört LO kollektivet. Min partner sedan 43 år har haft lågavlönade deltidstjänster i hela sitt liv.
Så det är inte genom höga inkomster vi blivit fria! Vi har alltid följt dom tre stora grundreglerna!
- Undvikit skulder i möjligaste mån!
- Alltid gjort av med mindre än vi tjänat!
- Investerat det som blivit över!
Vi hade lätt kunnat köpa nån husbil, några nya bilar och gjort några köks- och badrumsrenoveringar. Då hade vi varit kvar i ekorrhjulet!
Men ni bor kvar där ni alltid bott, även efter ”friheten”?
Ja, jag ser inte hur jag skulle kunna få ett bättre liv genom att byta till ett lågskatteland, som är så populärt. Jag tror att jag skulle få en lägre livskvalitet både i Portugal och Thailand än här!
Gärna långa resor söderut under den mörka och kalla delen av året, men våren och sommaren i Sverige vill jag inte byta mot nått!
Du nämnde att ni valde att bli ekonomiskt fria. Vad menar du med ekonomiskt fri? Betyder det att ni inte jobbar, hur länge har ni i så fall levt på ert kapital? Hur såg beslutsprocessen ut när ni sa ”vi har tillräckligt med pengar, nu skiter vi i det här med jobb”?
Som 45+, kom jag in i dom ekonomiska guldåren, som vi alla gör när barnen lämnat hemmet! Alla utgifter rinner bort i sanden! Vad gör man då? Betalar av alla skulder! Sen då?
Aktiemarknaden lämnade jag 2005, både privat och tjänstepensioner och ppm. Kunde inte längre försvara värderingarna! Samtidigt satt jag fast i ett jobb där jag varken kunde kontrollera min arbetstid, eller ens alltid ta ut en normal semester!
Min hustru jobbade redan halvtid, så jag sa upp mig, utan att ha något annat jobb eller ens A-kassa. Jag såg framför mig att jag skulle hitta något halvtidsjobb eller köra igång något eget!
Efter någon månads semester, blev jag uppringd av ett företag som ville att jag skulle börja där. Ägaren kunde inte lova halvtid till att börja med men sa att normalt skulle jag kunna vara ledig under vinterhalvåret! Perfekt! Jag såg framför mig hur jag låg under palmerna i Thailand under vintern. Jag slog till!
Till att börja med var det ett normalt heltidsjobb men tiderna hade tydligen förändrats, det blev aldrig lugnt! Istället för Thailand på vintern så ökade arbetstiden och började närma sig 150%!
Det var ett fritt och välbetalt arbete men nu hade jag både högre inkomster och längre arbetstid än jag eftersträvade!
Då behagade turen att komma i min väg! Vi är framme vid November 2008! Plötsligt fanns det någonstans att göra av med slantarna! In med tjänstepensioner och ppm, dags att sätta dom i arbete igen!
Jag vände på varje sten för att hitta likvider att sätta i arbete, det här var mitt livs chans! För en gångs skull, var jag på rätt ställe i rätt tid! Det gick så långt att jag valde att skuldsätta mig igen!
Nu kunde kassaflödet från mitt arbete betala av mina skulder och det kändes meningsfullare att lönearbeta igen! Men när skulderna tog slut och jag blev 55 bestämde jag mig för att trappa ner.
Först till 100% och sedan gradvis, så att jag efter två år var nere på 25%.
Då nådde jag en vändpunkt! Jag hade avslutat ett projekt jag åtagit mig och det fanns mycket stora projekt framför mig som skulle innebära att jag skulle sitta fast i ekorrhjulet i säkert fem år till!
Valet stod mellan att fortsätta och vara tvungen att gå tillbaka till 100+ tjänst, eller att tacka för kaffet!
Var nu 57, så valde att tacka för mig!
Min hustru fortsatte med sitt halvtidsjobb men efter ca 10 månader i samband med att hon fick en ny chef och kom hem och beklagade sig över att personkemin inte fungerade så bra, så påtalade jag för henne att hon inte behövde jobba om hon inte ville.
Hon hade redan fått en tjänstledighet beviljad, sedan tidigare över sommarhalvåret, som började dagen därpå. Så istället sa hon upp sig nästa dag!
Min definition på ”Ekonomiskt fri” är att jag ska kunna leva det liv jag vill leva, utan att vara beroende av en löneinkomst!
Vad är en typisk månadskostnad för er här hemma i Sverige? Kan ni nyttja friheten så att ni gör av med ännu mindre pengar? Hur i så fall?
Mina utgifter är inte något jag är stolt eller nöjd med! Dom borde rimligen ligga på ca. 11-12000 kr men är kvar på typ 16000 kr!
Det är bara att fortsätta försöka bli bättre på att hushålla!
Friheten gör att vissa poster sjunker och vissa stiger! Det finns många förbisedda underhålls behov, från tiden när man lönearbetade, det gör att kostnaden för t.ex. byggmateriel stiger. Ingen tjänstebil gör att bränslekostnader stiger.
Vad gör ni idag?
Det är ju inte så att alla problem försvinner, när du blir fri! Att ta tag i hälsa och motion, tar ett par timmar om dagen i anspråk!
Att ta del av barnbarnens uppväxt och ge dom tid, är en del av dagen!
Två hus och två bilar, vill ha lite tid med!
Hur ser du på kapitalet du har?
Jag ser det som ”mitt företags egna kapital” som jag är satt att förvalta och ge största möjliga avkastning på.
Jag håller mig till aktier och fonder!
Min tro är att mina starka sidor som investerare är att jag har bra sittfläsk och är medveten om min korkskalle! Jag behöver en rejäl ”Margin of Safety” för att våga mig ut i hetluften!
Vad skulle du ge oss för råd som försöker komma i samma läge som du? Vi är ju några bloggare som funderar på ekonomisk frihet i Thailand, Spanien, Portugal eller kanske även Sverige. Kan vi lära något från dig?
Det är svårt att ge råd till människor när man inte vet hur deras livssituation ser ut och hur dom fungerar känslomässigt!
Om jag skulle försöka ändå, skulle det vara att positionerna sig själv så att turen kan ha en positiv inverkan, när den behagar passera förbi!
Jag hatar spel och dobbel och tror att vi oftast får vår del av tur, några gånger under ett liv! Det är bara sorgligt, att när det regnar manna från himmelen så har den fattige ingen sked!
Att försöka ha en stor skyffel redo, när tillfälle ges, tror jag är ett bra råd!
Att hålla kontroll på sitt ego, tror jag också på!
Det är ju populärt att prata om sparkvot i våra kretsar! Sparkvoten är ju bara skillnaden mellan inkomster och ego!
Jag har prioriterat att bo där jag vill leva, även under min tid som löntagare. Det har säkert haft en negativ inverkan på min löneutveckling men har varit positivt för min livskvalitet! Det är ju trots allt en stor del av livet vi tillbringar innan vi blir fria och det ska vara gott att leva, även då!
Har du någon inspirationskälla/källor? Kan vi få veta vem/vad i så fall?
Mina inspirationskällor är dom gamla vanliga. Benjamin Graham, Warren Buffett, Walter Schloss och sen förstås den småländska skogsbonden som går med hackan och sätter en planta, som inte han, eller hans son kommer att kunna dra nytta av men möjligen hans sonson!
Bland dagens ekonomiskribenter tycker jag Morgan Housel kommit långt, trots sin ungdom.
Jag läser med behållning även vår MMM och jlcollinsnh i bloggosfären!
Tack Kalle56. Jag gillar rådet att det gäller att skaffa sig en skyffel inte en sked när det regnar manna. Finns det något mer att prata om?
[su_youtube_advanced url=”https://youtu.be/jjX8lMmS5SQ”] [su_box title=”Andra inlägg i intervjuserien” radius=”5″] [/su_box]Nej, men jag tycker vi avslutar med den här videon.
Jag hoppas att Kalle56 kommer läsa det här och i så fall har jag två frågor:
Ungefär hur stort kapital behövs för att kunna backa ut från lönemarknaden om man lever som ni gör?
Från intervjun låter det som att den ekonomiska guldgruven för er var att inse att aktier var orimligt billiga 2008 och gick all-in där. Är det hela sanningen?
Hej Daniel, bra fråga. Kalle har ju antytt att han var sparsam över lång tid, om det var det du menade?
Jag är anhängare av 4% SWR. Tror dock att om man är flexibel och har stora möjligheter att dra åt bältet, vid en kraftig nedgång, är det ok att köra på 5%!
Nu är vi ju inte några Warren Buffett men han ansåg att man var i mål vid 7%!!
Visst var nedgången 2008 guld värd men tror att jag både hade börjat halvtid tidigare och slutat helt vid 55, om den inte inträffat!
Dock med en mer återhållsam ekonomi.
Det har ju trots allt en del att göra med personens ålder. Vet man att tjänstepensioner kommer vara helt tillräckligt från 55 och du är 45, så har du marginal även med 15 års utgifter på kontot!
Personer som ugglan och jag kommer med största sannolikhet lämna det mesta av kapitalet vidare till nästa generation.
Tack till både Onkel och Kalle för intervjun!
Håller med Daniel att det vore intressant att höra Kalle lite mer i detalj beskriva sin och fruns ekonomiska kalkyl.
Herr och fru Storugglan har räknat med en safe withdrawal rate på strax under 3 procent (3 procent sägs ju vara det nya 4 procent på grund av låg förväntad avkastning på både aktier och räntor) . Men vi ser att det finns komplicerande faktorer som talar både för en högre eller möjligen lägre procent. Lägre eftersom vi är sextiotalister och därmed har betydligt längre pensionstillvaro än fyraprocentsregeln och dess efterföljare förutsätter. Högre eftersom vi inte har tagit med något pensionskapital i vår kalkyl (beräkningarna på minpension.se indikerar att vi får ut ganska exakt vad vi behöver). I bästa fall tar dessa ut varandra. I värsta fall tar vi inte ut svängarna så mycket som vi skulle kunna.
Jag är inte anhängare av den skaran bland bloggare och kommentatorer som viftar bort (statligt) pensionskapital med att det kanske inte blir något alls eller möjligen lite grädde på moset. Även om man, som vi, har relativt långt till pensionsuttag så tror jag att man gör sig själv en stor otjänst. Dels riskerar man att överskatta hur länge man behöver jobba och hur mycket man behöver (och kanske oroa sig för mycket). Dels riskerar man att underskatta behovet av en av någon annan garanterad inkomst fram till det att man dör. Staten (eller möjligen ett försäkringsbolag, dock inte i Sverige, så vitt jag känner till) kan ställa ut sådana garantier med en säkerhet som vi som privatpersoner aldrig kan göra (i synnerhet inte i hög ålder). Möjligheterna och riskerna med statlig inkomstpension etc. behöver man med andra ord förhålla sig till.
Vore kul att höra Kalles funderingar också kring detta, även om han hade lite närmare ordinarie pensionsålder när han kastade loss (född 1953 får jag det till).
Var så god. Det var ju din önskan. Vi får se om Kalle har något svar. Att bortse från pensionen är att göra att man jobbar för länge anser jag. Även 4% regeln är väldigt amerikaniserad och anpassad till deras behov och samhälle. Den största risken är ju inte att dö fattig, där är ju att vi jobbat för länge.
Vill bara tillägga, att för dig och mig, är inte den största risken att våra slantar ska ta slut, utan att vår tid, ska göra det!
Gäller att minimera den risken med kost och motion! Såg att även du lägger dina timmar på det 🙂
Ja! Det är något som många med långa arbetsdagar förtränger!
Född 56! Blir 59 i år!?
Så det skulle vara fullt möjligt för mig att leva på mina tjänstepensioner redan nu men lite barnsligt gillar jag sporten att försörja mig själv!
Tror nog även att det är rimligt att räkna med att både du och jag kan få någon form av allmän pension, någon gång i framtiden!
Skillnaden när man räknar på SWR blir mycket liten på 30 eller 60 år!
Såg att du låg med 60/40 aktier, räntor! Det gör ju att du klarar en nedgång på 12-13år innan börsen återhämtat sig. Även utan att du anpassar dina utgifter, det känns för mig som en alltför negativ position!
Jag utvärderar inte mina investeringar efter hur priset förändras utan efter om mina avkastningskrav vid investerings tillfället uppfylls. Vill jag ha 15% avkastning på en normaliserad vinst på bolaget, är jag nöjd när jag får det, oavsett om aktien gått upp eller ner i pris. Det blir orimligt låga p/e tal på ett bolag som ger 15% vinst till ägarna om året i 12 år om inte priset följer med!
Skillnaden när man räknar på SWR blir mycket liten på 30 eller 60 år!
> Låter betryggande!
Såg att du låg med 60/40 aktier, räntor! Det gör ju att du klarar en nedgång på 12-13år innan börsen återhämtat sig. Även utan att du anpassar dina utgifter, det känns för mig som en alltför negativ position!
> Ja, ligger någonstans på 13-15 år nu. Inser att det alldeles för mycket. Samtidigt bör aktiedelen ge den avkastning vi behöver. Men högre aktiedel ger ju också en mindre långsiktig risk. Kommer förmodligen att justera något framöver.
Trevligt att lära känna Kalle56 lite närmare men du är ungefär som jag trodde. Snål och lycklig 😉
?
🙂
🙂
Underbart att höra från dem som tagit steget i Sverige.
Tack Kalle56 för att du delade med dig!
Ja, visst är det intressant att se att frihet inte är samma som flytt.
Tack för denna intervju och till Kalle56. Jag har alltid varit nyfiken på en av ekonomibloggarnas största nestor i kommentarsfältet. 🙂
?
Varsågod!