I går stött jag på en artikel i Svenska Dagbladet ”Professor: Hela världen har en slags kollektiv ätstörning” som kort berör Michael Pollans arbete och åsikter kring mat. Jag saxade några delar:
Michael Pollan menar att människor i USA, liksom stora delar av världen, lider av en nationell ätstörning som grundar sig i att vi förlorat kontakten med matlagning och den jord som föder oss. I stället blir vi enkla offer för ständigt nya trenddieter och blir besatta av att försöka leva hälsosamt
…
Den amerikanska paradoxen är att vi är ett folk som grubblar osannolikt mycket över vad vi ska äta och ändå har den värsta kosthållningen i världen.
Det som är intressant är att Michael berör paradoxen som handlar om att vi fokuserar allt mer på mat men äter allt sämre. Sämre i det här sammanhanget ska ses som såväl ohälsosammare och mer oetiskt.
Jag tror det beror på att vi i vårt konsumtionssamhälle fokuserar på fel sak. Att leva som många av oss gör: ständigt i rörelse i vår bil i en jakt på att fylla livet med allt mer leder till att vi missar grundläggande livsmönster som krävs för ett bra liv. Vi försöker sedan ”fixa” detta genom konsumtion eller konsumtionsval. Fixen består i att vi bland annat läser om tillsatser i mjöl, tror att socker är farligt, köper hybridbil och går på lunchgympa.
Problemet är att det inte hjälper oss i stora drag. Att släpa runt på massa batterier i vår bil när vi ständigt transporterar oss gör inte saker och ting bättre. I synnerhet inte för dig som åker med batterierna. Brytningen av sällsynta jordartsmetaller är inte heller bättre eller mer etisk än annan exploatering av vår natur. Ny pryl men de flesta problem består.
Moral och etik för mig följer av stora genomgripande livsstilsval. Inte fixar i kanten. Någon sorts programförklaring finns i den senare delen av detta inlägg. Men här är lite mer hur jag tänker.
Det finns de som forskat i vad som gör oss gamla. Det har lett till begrepp som ”Blå zoner” (tyvärr är det engelskspråkiga Wiki då jag inte hittar någon svensk länk) som utgör områden där sannolikheten att bli över 100 år är mycket högre än snittet. Människor blir ofta inte bara äldre, det är ofta friskare och mätningar visar att dom också ofta är lyckligare.
Kännetecknande för blå zoner är:
- Måttlig regelbunden fysisk aktivitet.
- Liv med mening.
- Låg stressnivå.
- Måttligt kaloriintag.
- Hög andel växtbaserat matintag.
- Moderat konsumtion av alkohol, i synnerhet vin.
- Aktivt utövande av andlighet och religion.
- Familjeliv.
- Socialt engagerade i närmiljön.
Den här listan är faktiskt ganska intressant och allmän. Det leder inte bara till att vi alltså lever längre, vi lever dessutom lyckligare.
Jag har en arbetskamrat som är en av de få som känner både mig och min blogg. Anledningen till att jag berättat om bloggen för henne är att jag trodde hon kunde relatera till mycket av det som skrivs här. I april så bloggade jag lite om hur vi diskuterade när vi sprang på varandra på puben. Vi har även träffats och språkat lite sedan dess. Ärligt så tror jag inte jag når fram med något av det jag skriver här; skälet heter Lidl och mat.
Min arbetskamrat reagerar på precis samma sätt som många andra som kommenterar här. Det är för lite ekomat! Hon kan allt om tillsatser i mjöl och köper helst lokalproducerad svensk mat. Men hon sätter sina barn i bilen och skjutsar dom ur sin lokalmiljö för att dom ska gå på rätt dagis. I min värld betyder det att hon direkt går emot punkt 1 och 9 ovan. Naturligtvis får det även en påverkan på miljön.
Varför väljer en klok människa att göra så? Hon är inte ensam, inte heller den största syndaren i min bekantskapskrets, men det är ett intressant exempel.
En bilburen vardag pajar det mesta. Det går inte att fixa det med ekopotatis. En sönderstressad lång dag innehåller inga fantastiska måltider lagad från grunden baserat på grönsaker.
Jag ser en annan verklighet. En vardag där jag försöker leva enkelt och lokalt. En vardag där jag tar hand om mig, min familj och vår ekonomi. En dag där vi värnar vår tid. Då följer hälsa etik och moral med. Visst, det kan bli än bättre med ekokyckling och kött från frigående kor, men bara om det inte stör totalbilden. Jag har bedömt att så är fallet för oss då matpriserna drar iväg på ett sådant sätt att helheten faktiskt påverkas.
Men det betyder inte att jag skiter i miljö eller hälsa. Genom våra val av:
- transporter,
- begränsade konsumtion,
- lokala liv och
- det i övrigt ganska enkla liv vi försöker få till
så gör vi redan många kloka val både för miljö och hälsa.
Du kan läsa mer i inläggen Detta är inte en ekoblogg! Det är en egoblogg!
Intressant det här med miljö, ekomat, transporter och hur man prioriterar. Jag tror på att äta svensk lokalproducerat om det går. Eko om det är mycket besprutat och om det påverkar hälsan för arbetarna i de länderna – t.ex kaffe och bananer. Så naturlig mat som möjligt utan skräp som tillsatser. För övrigt har jag slutat att köpa allt eko. Det blir för dyrt och hälsofördelarna är inte helt kartlagda även om jag oroar mig för den s.k. coctaileffekten.
Hej Karin. Det låter väl som om du hittat lite av en medelväg.
Själv är jag rätt krasst inställd till en ständig fruktkonsumtion så etiken runt frukt är ingen stor grej hos oss.
Coctaileffekten gäller även livsstilsfrågor. Vi har ändrat massor även där.
Hej Tom, mycket klokt skrivet! Problemet kommer återigen (som nästan alltid) tillbaka till att allt drivs av konsumism. Ska man göra plånboken, naturen eller samhället en tjänst handlar det mycket sällan om något som man ska köpa för att åstadkomma en positiv förändring…men vad ska då alla företag leva på?
När jag såg din lista ovan kring hur folk lever i ”blå zoner” kom jag osökt att tänka på de 8 kapitalen som jag skrev om för några veckor sedan. På samma sätt som med de 8 kapitalen kan överprestation i en kategori bara delvis ersätta underprestation i en annan och det viktigaste för att verkligen lyckas är balans…något som vi verkar vara vansinnigt dåliga på…
http://www.tradevenue.se/fantastiskafarbrorfri/de-8-kapitalen-två-fixade-6-kvar-att-jobba-på
Kul länk. Jag har börjat intresserar mig för permakultur men faktiskt inte läst in mig så mycket. Ska kolla upp lite mer.
Skillnaden är möjligtvis att de 8 kapitel du nämner är ganska produktionsinriktade, den sfär du hämtat dom från ser människan bakom som en producent och kugge i maskineriet. Det jag ofta refererar till är undersökningar av människors uppfattade lyckokänsla samt i det här fallet livslängd vilket är en mycket god indikator för hälsa.