Jag är ingenjör. För mig är tid en grundstorhet. Något fundamentalt och definierat. Som längd och vikt. Det går att mäta tid. Jag har alltid ont om tid. Jag har lärt mig att livet går att dela in i sekunder, minuter, timmar och dygn. Jag har förstått att min tid här på jorden är ändlig.
Jag är inte längre ung, men jag är inte gammal. Jag byter inte längre tid mot pengar. Men jag är bara ledig från jobbet i två år.
Det går inte att leva utan att ta ställning till och fundera på begreppet tid. När vi verkligen funderar på tid så blir ingenjörens väldefinierade tidbegrepp alldeles för trivialt. Synen på tid kan vi till viss del välja. Den är dessutom kulturellt betingad.
Vissa arabländer använder sig exempelvis av uttrycket ”det kommer alltid mer tid”.
Bodil Jönsson har skrivit om tid i boken Tio tankar om tid och där skriver hon om industrialismens linjära syn på tid. En linjär tidssyn innebär att vi ser tidslinjer i stället för tidscykler. Det här är exempelvis väldigt tydligt när vi beskriver våra liv, där vi vanligtvis säger att vi föds; är barn; ungdom; utbildar oss en gång; skaffar barn; jobbar för att därefter rundar av med att pensionera oss för att därefter slutligen dö.
Det är lätt att tänka att det här är den mest naturliga syn på tid som finns.
Ett nordeuropeiskt bondesamhälle hade och har en årscyklisk syn på tid där det kommer vår, sommar, höst och vinter. Sedan börjar tiden om. Visst finns det barn och gamla även i bondesamhällen men det är inte en persons linjära tidsflöde som styr livet. Det är årscykeln.
Som en lite kul parentes är det faktiskt så att risodlare i Asien, som inte är så årstidsberoende, har ett annat sätt att se på arbete och vila. Vårt synsätt på att arbete följs av perioder av vila har nog sina rötter i naturens årscykel. Naturen vilar på vintern. Vi vilar i helgen, på semestern eller loven. Risodlare ser mer till dagen. Cykeln är dagen. Man jobbar tills man är trött och så vilar man. Så börjar man om igen.
Inget fundamentalt ändras i och med att vi använder olika synsätt på tid, är lätt att tycka. Vi föds och dör oavsett vår inställning till tid, men synsättet påverkar hur vi närmar oss livet. I en cykliskt tidssyn så gör vi om saker och ting i olika cykler som repeteras om och om igen. I ett linjärt tidsperspektiv tänker vi mer i form av faser som kommer och går. I ett utpräglat linjärt tänkande så utbildar man sig exempelvis en gång. Man jobbar hela livet och har sedan pension. Ett cykliskt tänkande skulle kunna innebära att vi utbildar oss vart femte år. Har ledigt var femte och jobbar så tills vi dör.
Att hålla reda på dagar är en del i ett linjärt synsätt på tid. Måndag till fredag är annorlunda än lördag och söndag. Vi intresserar också för att kategorisera och etikettera aktiviteter så att vi vet vilken fas vi befinner oss i. Så vi inte jobbar på rasten eller vice versa. Det är också helt naturligt att mäta tid.
Några av de som jag tycker är intressanta att följa i sammanhang av minimalism och finansiell frihet försöker just komma bort från den industriella linjära tidssynen. De försöker ta sig bort från 8 till 5, måndag till fredag, med en helg för att försöka återhämta sig. Bort från ett liv där man jobbar hela livet fram till pension eller utbildar sig en gång i ungdomen och så nöter på i sitt skrå i fyrtio år till pension.
Vi har sabbatsår nu. Mitt i livet. Vi har aldrig sagt att vi aldrig mer ska arbeta. Vi ska studera i höst på samma sätt som vi gjorde när vi var kring 20-år.
Och när vi flyttade hit till gården så började vi vårt nya liv direkt. Vi tog ingen semester innan vardagen här började. Det kändes inte så relevant att skilja på tid i form av semester och arbetsveckor här. Inte heller känns begreppet helg så relevant längre. Jag skriver varje dag och jag jobbar med gården varje dag. På något sätt innebär det att jag aldrig är ledig. Men jag jobbar å andra sidan inte heller.
Vi vaknar, lever, sover och så börjar dagen om igen. Jobb med veden blandas med fika och snack med barnen. Vi lagar mat och badar för att sedan ta hand om hönsen. Allt i en ända röra. Det är skönt att inte behöva sätta en etikett på det man gör eller på tiden som finns. Det förändrar känslan av stress. Inte så att den helt försvinner, men livet blir inte styrt av tiden enbart. Den styrs av väder, ork, önskemål från andra i familjen och möjligheter som bjuds.
Det är den här synen på tid vi vill ha!
Man ändrar verkligen synen på tiden när man inte har en massa tider att passa! Det är skönt!
Ja, jag tror inte jag ska lämna stugan på två år! 🙂
Den här sortens resonemang är oerhört intressanta, och samtidigt tror jag att många uppfattar dem som fullständigt meningslösa och ogreppbara, speciellt om man aldrig har upplevt eller reflekterat över något annat är ett konventionellt, linjärt liv. De senaste tio åren har jag varken haft arbetstid eller fritid, aldrig semester eller fikarast men inte heller några direkta arbetstider att följa. Från början var jag förvisso så sjuk att det inte spelade någon roll vad man kallade tiden, den var ett konstant lidande ändå, men efterhand har det sjuka dragit sig tillbaka mer och mer och arbetet har smugit sig in och tagit alltmer plats. Det fina är att det har skett i direkt motsatt ordning mot vad som är brukligt i vår kultur. Det normala är att först kommer jobbet och sedan får man hinna med livet bäst man kan på fritiden, men för mig kommer livet först och därefter kommer jobbet och fyller ut tillgängliga luckor. Och det fungerar! Jag gör ingen skillnad på dagar och kvällar, eller vardagar och helger, det som till största del avgör vad jag gör är nuläget, fokus, inspiration och lust. Som jag lever nu skulle jag inte kalla det varken linjärt eller cykliskt utan snarare en kombination av båda, den springande punkten är att jag inte har bestämt i förväg utan låter livet visa vägen. Jag har hittills tre färdiga utbildningar och är på gång att starta upp en fjärde, kanske blir det fler längs vägen, men det vet jag inte än. Kanske kommer jag att leva som jag gör nu resten av livet, men förmodligen inte, det får framtiden utvisa. För 20 år sedan hade den här ovissheten skrämt skiten ur mig, men nu älskar jag den. Tänk vad en civ.ing. kan ändra sig. 😉
Hej Charlotta,
Ja jag älskar den här typen av reflektioner för det hjälper mig att förstå och se saker på ett annat sätt. Det öppnar ögonen och ger stöd för andra tankar.
Jag kom just in på mitt andra utbildningsvarv för några dagar sedan. Ska bli skitkul!
Kort och gott vill jag säga jädrans intressant inlägg och tankar. Kul! Bra för mig som börjat tänka i lite ”frihets/enkelhets banor”.
Tack David!
Det finns massor att spinna vidare kring. Om tiden är linjär, och det finns en dag, timmar, sekunder osv så kan vi få ont om tid. Som om det vore tidens fel att den inte räcker till. Man kan lika gärna se tid som ett flöde. Så länge du lever flödar det. Du kan iofs inte lagra tid, men det blir aldrig ont om tid.
Mycket bra åter igen. Mycket trevliga kommentarer också. Har en anteckningsbok där jag skriver ner allt smart jag ser och detta får bli stycken jag skriver ner:
”Jag skriver varje dag och jag jobbar (min ändring: arbetar) med gården varje dag. På något sätt innebär det att jag aldrig är ledig. Men jag jobbar å andra sidan inte heller.”
Så riktigt! Jag är urless på det extrema system vi lever i Sverige där allt är inrutat. Men allt menar jag allt. Det finns tider att få vara glad, tider att hämta och lämna, tider att visa sorg och tider att börja något och avsluta. Tider att sätta sig i bilen, att gå på bussen, att passa inför en avresa och tider att ha sex. Det är ganska sjukt.
I fattigare länder finns verkligen inte konceptet tid på samma sätt. Det vet vi alla som blivit sura när vi stått och väntat på bussen eller någon person från det landet. Men det jag inte visste då var att universum visade mig ett alternativt sätt att leva. Jag tolkade det då som att universum istället visade mig hur bra vi hade det i Sverige. hehe
🙂
Jag tror det är en del i vår specialisering att till och med ruta in våra fria tid som vi gör. Sjukt!
Kom på en sak Onkel. Du bör skriva en bok.
Boken bör heta ”Vårt värdelösa liv – vägen från rikedom till fattigdom och lycka på bara 3 år)” (För att väcka nyfikenhet och igenkännande).
eller: ”Pengar gör dig lycklig”. Ganska smart titel faktiskt. Det lär många i råtthjulet vilja veta mer om och är provocerande för många.
Omslaget kan bestå av en bild på dig i mitten och alla andra medförfattare med små bilder så att alla kan identifiera sig. (Personligen hade jag blivit nyfiken och köpt boken)
Boken bör skrivas av dig men med dina läsare som medförfattare/inläggsförfattare. Jag bidrar gärna. Det jag tänker mig är att du bygger upp boken som du byggt upp din blogg med teman och för diskussioner (i en strukturerad ordning). För att variera och hitta fler ingångar hos bokens läsare kan det vara intressant att få in dina bloggläsares historier också. Jag kan identifiera mig i allt du skriver men vi har ju haft olika typer av liv men jag kan fortfarande relatera till den ångest och dom frågor du burit på.
Det finns många människor som inte kan identifiera sig med dig. Men som ändå bör kunna relatera till allt du skriver om dom bara tar sig tid att förstå.
Jag har också insett att många inte är mottagliga för detta budskap men jag undrar hur många som springer runt där ute som faktiskt skulle kunna få hjälp men som inte hittar till din blogg (eller liknande bloggar). Det gäller ju att hitta en ingång som passar en själv i stunden när man är i råtthjulet.
Exempelvis jag kom ju in på din blogg genom att jag funderade på att finna lyckan i Portugal i ett stort hus, med en stor vingård men fin pool och en massa resor fram och tillbaka mellan Portugal och Sverige. Det kändes långt borta då. Men känns så mycket närmre idag. Jag har ju insett att det jag ville då kan mötas på andra sätt.
Däremot skulle jag aldrig hittat till din blogg om du skrivit ”Idag har vi snålat ännu mer än igår”. Ett ämne som inte alls intresserar mig eller som jag skulle kunna identifiera mig med.
Att leva snålt och att vara snål vill ju ingen. Inte heller att vara fattig eller oförsäkrad. Det är förkastligt. Men att välja sig själv och känna lycka vill ju alla, inte sant?
Fasen Onkel, jag tror vi är något på spåren här. Vad säger du?
Tack för goda idéer N. Naturligtvis har jag funderat kring att skriva en bok, men det finns en hel del böcker i ämnet redan och jag är inte säker på att jag kan tillföra så mycket. Inte heller är jag säker på att jag skulle få så många läsare.
Jag ger dig helt rätt i din analys om att ”spara” som egen disciplin är ointressant, de som är intressant är vad vi kan få ut ur livet, nämligen lycka och någon form av välmående. Allt måste börja där om man ska nå lite längre och lite bredare. Jag har själv varit inne på det och exempelvis också varit på Fantastiska Farbror Fri om att jag tycker att han saknar kopplingen till ett högre mål, i ett inlägg här som heter ”Nej, det här funkar inte Fantastiska Farbror Fri”.
Woow vilket bra inlägg 😀
Tack Sandra!
Intressant faktiskt 😊
Tack Paulina!
Väldigt intressant det där med hur vi ser på tid. Spännande att läsa dina reflektioner.
Tack Anna!
Bra och tänkvärt inlägg med tanken på att allt skall gå så fort i dagens samhälle! viktigt att stanna upp och reflektera….. Tid är det flesta gnäller över!! Skönt att vara ”ledig! från jobbet i två år:-) Önskar att jag hade modet att ta ett sabbatsår för att bara bra det jag vill göra!
Hej Petra,
Det är fantastiskt att ha två år fritt mitt i allt med barnhämtning, jobb …
Vilket intressant och tänkvärt inlägg. Verkligen!
Tack Charlotte!
Jätteintressant läsning. Om jag får flika in så vill jag säga att tid, rum och materia är dem enda givna element av livet. Allt annat kan vara, men behöver nödvändigtvis inte vara. Må gott!
Tack! Må gott själv!