Sedan augusti i år har det varit köpstopp på alkohol i familjen Onkel Tom. Tre månader som inte varit helt vita men ändå haft en helt annan karaktär än tidigare. Jag tror jag druckit alkohol i någon nämnvärd omfattning två gånger sedan dess. En gång när sambon och jag hade barnfri kväll och gjorde en pub- och restaurangkväll och en gång vid en afterwork hos en arbetskamrat.
Köp en flaska vin och du blir lycklig en dag. Hitta en partner och du blir lycklig en månad. Skaffa en trädgård och du blir lycklig ett helt liv. – Klokskap från nätet
Jag älskar dyra öl och rött vin i alla former. Jag kan även uppskatta en whisky eller drink vid vissa tillfällen. Jag är inte heller helt övertygad om alkoholens ”farlighet” utan är sammantaget väldigt positiv till alkohol. Jag tycker den ger livet rätt mycket guldkant som få andra saker kan.
Därför är jag ganska förvånad över vad jag tycker och tänker så här tre månader efter vi införde inköpsstopp på alkohol. Det jag trott tillfört något i mitt liv har snarare stulit energi och tid tidigare. Jag är mycket piggare och har mycket mer tid nu än för ett par månader sedan.
Att alkoholen tog så mycket energi har jag ingen bra förklaring till. Visst sover jag ofta sämre på alkohol än om jag är nykter. Men det måste finnas mer.
Att alkoholen tog tid hade jag förstått. Det var ett av skälen till att jag ville prova att vara utan under en period. Om jag och min sambo öppnade ett vin vid tretiden på lördagen när vi satt i solen och njöt så blev i princip tiden från den tidpunkten fram till nästa morgon värdelös. Även om jag drack sparsamt så tog alkoholen över. Inte mycket mer blev gjort mer än att laga mat och flumma runt.
Samma effekt, i form av trevnad och lyxkänsla, som vinet hade har en kopp te. Men efter en eller två koppar te kan man starta om med nya äventyr. Dagen är inte på något sätt slut. Tvärt om kan te-pausen ge nya krafter.
I somras slutade jag dricka kaffe. Nu är det alkoholen som fått stå tillbaka. Båda gångerna har jag avstått saker som jag ansett varit viktiga för mig. Något som definierade mig. Något som livet varit sämre utan, som jag trott. Länge. I själva verket har det varit tvärtom! Är inte det rätt konstigt?
Nu har jag ett område kvar som har stora likheter med kaffe och alkohol, nämligen träning. Men det får bli ett annat inlägg.
Känner igen mig i din upplevelse. Slutade för några år sedan och har aldrig känt mig sugen att ta upp det glaset igen. Har förstått av andra att omgivningen kan vara rätt ifrågasättande, men har inte själv upplevt det som så starkt. Kanske blir man lite immun mot sådant när man gör andra konstiga livsval som att underkonsumera, spara och fundera på att sluta jobba.
Intressant med dina vardagsutmaningar. Får mig att fundera vad jag själv skulle kunna utsätta mig för.
Ja det är lite kul att utmana sig lite. Jag är mest förvånad över varför jag har saker som jag anser mer eller mindre nödvändiga som jag sedan kan var utan att sakna dom en sekund. Sjukt.