Vanor är det nya svarta! Vill du läsa om just vanor och det jag experimenterat utan att få historiken till dagsläget så råder jag dig att börja lite längre ner i inlägget. Om du är otålig så är nämligen risken att du ledsnar på bakgrundsdelen och det vore synd. Men har du satt mål på mål i livet och undrar över vad det gett dig så bör du börja med bakgrundsdelen, även om den är skittråkig.
Bakgrund
Gud vad mål jag satt i mitt liv. Vissa har jag nått, men väldigt många har jag inte lyckats nå. Jag sätter oftast mål för att jag vill åstadkomma något med mitt liv, så som bygga eller skapa något; för att utvecklas – lära mig något – eller för att komma i bättre form. Jag gillar att vara i bra form, jag mår bra då.
Tyvärr har alla mål egentligen gett ganska lite sett ur ett större perspektiv. Det som gett störst livspåverkande ändringar är äventyr jag gett mig in på, så som studier eller föräldraskap, snarare än relativt begränsade insatser som att springa Göteborgsvarvet eller träna 4 gånger i veckan.
Tittar jag bakåt i tiden så har målen jag haft inte varit så dumma. Realistiska, utmanande, mätbara och specifika som mål ska vara, så det är inte där felet varit om effekten uteblivit. Möjligtvis har dom inte varit helt förankrade. Inte heller har dom väl byggt upp mot ett större kanske mer bestående mål utan dom har stått lite för sig.
Jag har däremot slarvat en del med att faktiskt slå fast vägen till hur jag ska nå mina mål och faktiskt följt den vägen. Inte alltid, men det skulle säkert kunnat gjorts bättre många gånger.
En vanlig situation är att mina mål – i stort som smått – och mitt liv ofta varit eller är i konflikt. Jag vill cykla, alltså ska vi i familjen av något outgrundlig anledning åka till Sälen och åka skidor. Jag ska bygga något och alltså måste jag då sitta på barnkalas hela helgen. Jag tänker att jag ska gå ner i vikt och plötsligt dricker vi vin och öl varje helg samtidigt som vi vältrar oss i fredagsmys. Jag kan fortsätta med många fler exempel men ni förstår nog poängen.
Att önska göra något men hamna i situationer som inte stöder det är otroligt frustrerande, minst sagt! Ibland lyckas jag nå mina mål trots att jag gör det svårt för mig, men oftast är det omöjligt. I praktiken vet jag idag att varje mål jag sätter kommer att bli en pina att uppnå.
I takt med att jag läst på hur vi som människor fungerar så har jag förstått varför jag misslyckats så kapitalt med mycket jag förutsatt mig. När mina mål och mitt sammanhang är i konflikt blir jag beroende av motivation för att lyckas. Det krävs något som driver min önskan framåt och det är ren energi. Tricket är att minska energiåtgången i strävan att nå ett mål.
Här ligger en av mina största insikter. Motivation är dyrköpt färskvara. Motivation är inte speciellt relevant för att åstadkomma något över lång tid.
Men ibland så snurrar det på bra
Allt är inte dåligt. Det finns perioder i livet där jag utvecklas bra utan mål. Jag kan gå ner i vikt och komma i form. Fixa något som ska fixas eller lära mig något nytt. Mycket går lätt, det går av sig själv på något vis. Sparandet som jag redovisar här på bloggen är ett praktexempel på något som fungerar av sig själv och ger mitt liv stort värde. Helt utan mål. Med väldigt få konflikter.
När det blir så här mår jag ofta väldigt bra! Det är inte ovanligt att det här är perioder då livet tuffar på med jobb, hämtning och allt annat. Det är alltså oftast inte semestrarna som ger andrummet, det är vardagen! Det är perioder där rutinerna sitter, där min sambo och jag tillsammans hittar rutiner som fungera för alla.
Det är sorts paradox. Sätt ett mål, säg att träna tre dagar per vecka – med något annat mer övergripande mål som en sorts vision , exempelvis att bli starkare – och misslyckas. Lalla på utan mål om träning och jag kan närma mig visionen att bli starkare ganska enkelt. Kanske inte i raketfart men lugnt och stabilt.
Under hösten 2014 började jag allt mer fundera på om jag kunde lära mig något från det som jag beskrivit ovan. Samtidigt hittade jag en hel del information som pekade på att jag sett något som många redan kände till och därför fanns också tankar på hur vi ska närma oss mål i våra liv: tona ner eller ta bort mål och fokusera på vanor och rutiner i stället.
I viss utsträckning har jag gjort det, men inte i så hög utsträckning som jag velat.
Jag satte som mål att jobba med vanor och rutiner, alltså gick det åt helvete. Vilket skulle bevisas, skulle min mattelärare sagt!
Men nu tar vi nya tag med vanorna här i stugan.
Hur jobbar vi med vanor?
Anta att vi under semestern vill rita eller måla varje dag. Det är en riktigt kul idé som jag är sugen på att själv försöka. Formulerat som mål blir det något i stil med:
- Under de sex semesterveckor jag har så ska jag rita minst en teckning varje kväll.
Som vana:
- Jag ska etablera en vana att varje kväll efter jag diskat kvällsmålet sätta mig och rita en timme.
Vanor tar tid att etablera men går mycket lättare att föra in om du hakar på dom på en befintlig vana. Efter att du borstat tänderna, ätit frukost, pratat med mamma på telefon, eller bäddat sängen så lägger du till en fortsättning som är din nya vana.
Sedan börjar du monitorera och följa upp din vana. Skit i resultatet, lite krasst, fokusera helt på vanan.
Nedan följer ett exempel från i höstas på hur vi jobbade med några mer alldagliga, men nog så viktiga delar. Det är en enkel självutvärdering gjord söndag kväll eller måndag morgon varje vecka.
Tricket är att inte göra allt på en gång. I exemplet ovan jobbade vi med två saker – träning och mat (som jag såg som en helhet) samt att få mer tid i vardagen. Vi använde två verktyg för att mäta tid vid telefonen och datorn. Vardagseffektiviteten och maten är nyckelfaktorer för oss i vårt välmående. Jag vet av erfarenhet att om vi får ordning på dom två områdena så faller massa andra delar ut med automatik.
Så tipset till dig är att formulera några enkla vanor som du vill ta med dig in i semestern redan nu och börja jobba in dom i ditt livsmönster. Utvärdera dom på enklast sätt bara.
Integrerade livsmönster
Något som är intressant med vanor är att det blir tydligt vilka saker som faller sig naturligt och vilka saker som sticker ut. Vad som kräver energi och en jobbig insats för att få gjort. Vi kan ta träning som exempel.
Tänk dig att du vill springa 5 km om dagen, vilket vi leker att det motsvarar avståndet till jobbet. Om du åker buss till jobbet och springer hem så får du motionen ”gratis” som en del i din dagliga transport. Att jobbet är slut och att du ska hem fungerar som ”triggers” för din löpning.
Omvänt. Tänk dig att du ska springa 5 km efter barnen lagt sig. När sambon sitter framför tvn och du själv legat i barnens säng och nattat med en kletig bäbis på magen. Då krävs ofta en ganska stor insats för att komma iväg på löpturen. Aktiviteten följer inte i ett flöde utan måste starta från noll. Det kräver massor av energi och beslutsamhet.
Jag har blivit allt mer positiv till integrerande aktiviteter – jag har kommit på terminologin själv, det jag menar är aktiviteter som inkluderar flera eller startar en kedja av händelser – och att fokusera på vanor är ett sätt att själv bygga mönster. Mönster som kan starta med en naturlig trigger, som att gå till jobbet eller stryka. Men sedan ger massor av positiva bieffekter utan att stjäla energi, för att det är en naturlig följd av händelser.
Testa exempelvis att göra armhävningar när du styrker. Köra tandtråd i direkt anslutning till att du borstar tänderna. Motionera eller läs när du följer barnen till aktiviteter. Det finns säkert massa andra exempel. Fyll gärna på i kommentarsfältet.
Läs gärna vad jag skrev i början av 2015 i inlägget ”Mål 2015 eller kanske avsaknad av mål” eller det jag skrev i samband med min Vätternrundaträning ”Jag och mål alltså”.
Mycket tänkvärt inlägg! Detta ska jag ta med mig och försöka implementera här hemma:)
MvH Pengaregn
Hej Pengaregnet,
Prova gärna lite. Det kostar inget och är väldigt kraftfullt.
Min löpning går till som så, eller rättare sagt HUR jag kommer i väg på springturen:
Dotter i väg till skolan kl 08:10, puss o kram och låsa dörren och så springer jag. På helgen direkt efter kaffet och en stunds snurr på internet. SÅ springer jag 7 dgr/veckan. Vad jag behöver göra är öka löppassens volym och till det krävs fantasi och omväxling.
Jag stortrivs med vanor! Har en ät- och sovklocka utan dess like och det känns tryggt och förenklar mycket. Massor av tid och energi till annat när jag vet att jag ska äta 3 ggr/dag och att jag lägger allt krut på morgon o förmiddag med hushållsarbetet för att sedan chilla efter lunch och ”vara klar” med dagen.
En maskin tvätt varje dag ger noll stora tvättberg som ska forceras. En cykeltur till handelsboden så gott som varje dag för inköp av färska grönsaker. Att ha som mål att förenkla och leva med lätthet är sån’t jag går igång på. När vi nu ska byta lya skänker jag saker hej vilt = så lite som möjligt att packa och bära.
Glad helg önskas fr sö Dalsland
Precis Jeanette,
Ditt upplägg ger resultat med minsta möjliga ”motstånd”, det är det som är poängen. Det man vill göra ska gå som ett lavemang, som man säger 🙂
Vanor i all ära men jag tror exempelvis inte att jag kommer nå miljonen före 50 om jag inte satt upp det som ett mål 😉 Med några delmål på vägen såklart.
Varför tror du målet gör skillnad?
För att mål motiverar, i alla fall mig. Det sporrar en. Nådde tidigare mina mål att springa Lidingöloppet och åka Vasaloppet genom att ha dem som konkreta mål. Men efter att ha läst igenom inlägget ytterligare en gång och ha sett youtube-klippet ovan blir det tydligt att motivation endast fungerar bra kortsiktigt, för att lyckas på sikt krävs det alltså goda vanor, om man utgår från att Stanford-killen har rätt. Att genomföra loppen var ju rätt kortsiktigt. Inte som att bli miljonär om ca 16 år, vilket är relativt långsiktigt. Då krävs säkert goda pengavanor för att nå dit. Motivationen kommer nog ta slut innan dess. Kanske går det att nå målet om bara tio år?
Det är lite lustigt att du skrivit detta inlägg eftersom jag hade ett samtal som liknande blogginläggets innehåll med en vän häromdagen. Vi var faktiskt inne på att vissa når framgång inom olika områden genom tydliga mål. Andra har inga mål alls men lyckas ändå väldig bra. Sannolikt har dock de båda olika alternativen grupperna bra vanor i grunden – annars hade dem aldrig nått dit. Slutligen, vill jag lyfta fram att det ena inte utesluter det andra.
Bra kommentar!
Fast jag håller inte riktigt med 🙂
Ett mål är endast ett mål. Det är handlingarna på vägen dit som gör skillnad. Att då i stället lägga huvudfokus på handlingarna i stället för målet är inget märkligt. I själva verket är det ofta så exempelvis framgångsrika idrottsmän gör.
Det finns en nyans som jag tycker är viktig. Att genom motivation driva sig själv att göra något är i grunden något som kräver energi. Ju enklare liv ju enklare är det att styra sitt liv, men om man får barn, tjänsteresor, bilreparationer, husmålning och allt annat skit som tillhör den moderna människan så blir det tvång av det hela. Då är Lidingöloppet onåbart som mål. Men att odla vanor så att Lidingöloppet blir ett resultat är ändå möjligt och kräver mycket mindre energi.
Ett mål är ett mål, det kan jag hålla med om. Men det ger trots det ändå riktning eftersom även om man inte fokuserar direkt på det hela tiden så styr det från bakgrunden ens handlingar. Men jag känner mig helt klart manad att prova detta med att ändra vanor, om det kräver mindre energi är det helt klart värt ett försök! Men jag kommer nog ha målen i bakhuvudet under hela resan.
Det är lugnt, det är klart att du ska ha mål, men de gör ingen skillnad. Det är enskilda handlingar som gör det. Det var det som var min poäng.
Det gäller att fokusera, men har man familj får man ju kompromissa, och det är ju helt klart värt det!
För mig är (stora)MÅL = TVÅNG, jag hatar tvång!
Tävlings människor som jag aldrig begripet mig på är ofta besatta av mål, detta för att bevisa något. Jag har nog måttliga behov av att bevisa ditten & datten för andra eller mig själv.
Mitt helt mållösa liv har nog bestått av vanor, beteende mönster som jag tror på och några enkla mantra. Vanorna har nog i grunden skapats av mantran.
Kan så här 50 år senare konstatera att det har fungerat utmärkt för att löpande skapa lycka och sanslöst stor pengahög. Penga högens funktion är att förhindra framtida tvång, dvs. bibehålla lyckan.
Sen beror det på hur man definierar mål. Att ha en riktning med vad man vill kan kanske kallas mål, men för mig behöver det absolut inte vara mätbart, då upplevs det som tvång. Livet går ut på att ha roligt!
Hej Stenkryparen,
Även om jag inte ser ett mål som ett tvång i den stund jag skapar det så leder det alltid dit i någon mening. Att leva sitt liv genom att följa mål innebär alltid att jag i slutänden tvingar mig till att göra olika saker.
Jag tycker inte en riktning är att jämföra med mål. Någonstans kan riktning bli ett för vagt begrepp, men …
Hej,
Tack för en bra blogg. Har nu i sommar passat på att läsa en del av dina äldre inlägg.
För mig skapar mål motivation men målen i sig skapar ingen förändring utan måste brytas med i aktiviteter som kan vara vanor som bidrar till att målet uppfylls. Övergripande mål med strategier som inkluderar relevanta vanor som får en att komma närmare målet. Tankarna knyter an till ekonomistyrning och hur företag jobbar får att skapa värde. Håller dock med om att vanan är viktig men vänder jag på det och tänker mig en vana utan mål tänker jag att risken är att man undrar varför man ska göra denna aktiviteten och därför är det viktigt att hela tiden har koppling till ett övergripande mål.
För min del är jag bra på mål och strategier men kan utveckla rutiner och vanor mer för att minska t.ex. ej värdeskapade tid som slösurf mm ibland.
Hej Mats,
Det du beskriver är en ganska vanlig invändning. Jag förstår din poäng men tycker att den är lite för förenklad.
Om vi tänker på ett exempel.
Vem tror du kommer springa snabbat om tre år? 1) Den som sätter ett mål om att springa 5 km på 25 minuter inom ett år, eller 2) den som sätter som vinnlägger sig om att ha en vana där man löptränar 4 ggr i veckan, utan mål?
Jag förstår att vi kan sätta som mål att träna 4 ggr i veckan i 20 veckor, men jag tycker ändå att idén om att göra skillnad på en vana eller ett mål är relevant.
Hur som, forskning visar att den som gjort enligt 1) ovan sannolikt inte har ett fungerande träningsupplägg om ett år eller ett par. Den som fokuserar på träningsvanan har mycket större möjligheter att lyckas på längre sikt.
Amerikanska biltillverkare satte mål för produktionstiden på sina bilar. Toyota sa att man ständigt ska bli bättre. Vem lyckas bäst?
Jag skulle kunna säga att jag också är bra på att sätta mål. Men jag kan också säga att jag vet vilken enorm skillnad det är att jobba mot ett mål, jämfört med att jobba med en vana och få den att funka.
Men vanorna har naturligtvis funnits i ett sorts sammanhang. Målbild snarare än mål.