Det händer saker och ting utanför Corona-bubblan så här i början på 2022 och en av de saker som fått genomslag i svensk press handlar om det amerikanska fenomenet ”anti-work”, eller som det också kallas ”the great resignation”.
Det handlar om att amerikanska arbetstagare ledsnat på usla arbetsvillkor och lika uselt ledarskap i företagen.
Parallellt med det så har Corona pandemin fått många att ompröva sina tidigare livsstilsval och många väljer istället att ”växla ner” och prioritera med familj och balans i fokus.
Sammantaget betyder det att det råder något av en perfekt storm på den amerikanska arbetsmarknaden där faktorer som:
- Stimulansåtgärder i form av direkta utbetalningar till privatpersoner
- Arbetskraftsbrist
- Låg invandring
- Stora pensionsavgångar, möjliga på grund av stark börs
- Ökat antal föräldrar som stannar hemma på grund av stängda skolor
alla samverkar.
Det här leder till arbetskraftsbrist, men det är inte allt.
Quite rate – uttrycket som beskriver takten i vilket människor slutar sina jobb – är rekordhög och verksamheter som håller stängt på arbetskraftsbrist har blivit vardag.
Det gäller inte minst butiker och snabbmatställen, alltså typiska arbetsplatser där ”minimum wage” betalas ut.
Sociala medier – Reddit
Problemen med arbetskraftsbrist har funnits ett tag i den amerikanska ekonomin, men så här i början av 2022 så har debatten kring fenomenet ökat.
Dels är amerikanska myndigheter oroade över det som händer allmänt, specifikt är det konsekvenserna i form av ökad löneinflation som stör, men det finns också en rörelse på sociala medier som blivit allt kraftigare och viktigare.
Det tydligaste exemplet på det är reddit-gruppen Antiwork.
A subreddit for those who want to end work, are curious about ending work, want to get the most out of a work-free life, want more information on anti-work ideas and want personal help with their own jobs/work-related struggles.
Gruppen är snabbt växande och påväg att bli 2 miljoner prenumeranter stor.
Första reflektionen – Antiwork
Jag har läst och hängt i reddit-gruppen Antiwork en hel del så här i början av 2022 och tänkte dela med mig lite av mina tankar kring det jag ser.
Första tanken är att det inte finns mycket att tycka illa om här.
Människor som står upp för sin rätt att ha drägliga jobb samt vettiga arbetstider och som använder fötterna för att hävda sin rätt, kan inte vara fel.
Utöver individens strävan efter ett värdigt och hållbart liv så finns det en politisk dimension i antiwork-gruppen där problemen med USAs ständigt ökade klyftor mellan de rika och resten av samhället diskuteras.
I vissa ögonblick tänker jag att gruppen är ”oamerikansk” med sitt snack om fackföreningar och arbetares rättigheter.
Jag tänker också att trenden att konsumera mindre och leva enklare verkar fått stor spridning och ökad acceptans.
Samtidigt så blir jag deppig över att läsa beskrivningarna människor delar, bilder från fullständigt absurda arbetsliv.
Tyvärr känner jag igen delar från mitt egna arbetsliv genom åren, även om jag inte råka ut för något så extremt som det som återberättas på Reddit.
När jag sätter det jag läser i relation till mitt egna arbetsliv så får jag tillbaka tankar och känslor som gjorde att jag började intressera mig för FIRE-rörelsen en gång i tiden.
Och även om tankarna i gruppen antiwork inte alls harmoniserar med FIRE-rörelsen (Financial Independence Retire Early – FIRE) så finns det stort överlapp kring tankar och idéer.
Kanske kan vi säga att rörelserna delar ”problembeskrivning”.
Antiworkare och FIRE-fantaster samsas i den negativa synen på arbete och arbetsliv, de delar frustrationen och känslan av ett meningslöst ekorrhjul där vi endast är kugghjul i ett maskineri.
Sedan finns det inte självklart samsyn mellan redditgruppen Antiwork och FIRE-kollektivet när vi diskuterar lösningar på problem(en), men det är en annan sak.
Lästips: Leva enklare och göra andra val – Läs en familjs berättelse kring ett enklare liv.
Livet handlar inte bara om att vara negativ
Historiskt så har den här bloggen varit starkt kopplad till rörelsen kring ekonomisk frihet, och tidig exit från arbetsmarknaden, men idag är jag betydligt mer skeptisk.
Jag ska strax förklara varför. Det är nämligen så att delar av det jag reagerar mot, och gärna utmanar i tankarna bakom FIRE-rörelsen, dyker upp även här bland de som är ”antiwork”.
Så här tänker och känner jag när jag läser det som skrivs i redditgruppen antiwork:
- På vilket sätt får du och jag hjälp i våra liv, i vår verklighet, av all denna negativitet kring arbetslivet och vår klassiska 40-timmars arbetsvecka?
- Hur representativa är tankarna och idéerna?
- Vad finns det för konkreta lärdomar vi kan dra utifrån berättelserna, frågorna som ställs och de åsikter som sprids?
Majoriteten på antiwork-forumet verkar vara personer som arbetar i sektorer som betalar minimilön och möjligheten att förändra den situationen verkar vara låg.
Det får mig att fundera på om det är så att många som skriver är personer med låg utbildning, alternativt så har de en utbildning som inte är så gångbar på arbetsmarknaden.
Av det skulle en lärdom kunna vara att du naturligtvis ska utbilda dig för att hitta en relevant plats på arbetsmarknaden, eller så är den klassiska rekommendationen ”stay in school kids” applicerbar här.
Men antiwork-rörelsen är skeptiska till skolan och den avkastning vi får på vår utbildning.
Här är lite av problemet!
Vi får ta del av människors berättelser, men det är människor som är missgynnade i vårt moderna samhällsliv och som inte vet hur de ska agera och massera systemet för att förbättra sin situation!
Om vi allt för mycket delar den gruppens världsbild, och lever i tron att det är den enda rätta, sanna och korrekta bilden den så gör vi något fundamentalt fel.
Vi missar massor av nyanser och det är inte alls säkert att vi agerar utifrån vår situation och våra förutsättningar.
Kanske ännu viktigare om du vill förändra din livssituation: Ta inte råd om hur du lyckas i systemet av de som misslyckats i systemet!
Vill du få ut mer av såväl arbetsliv som fritid bör du i första hand studera de som lyckas med att hitta mer rätt inom systemet och som har en bättre balans.
Håller du inte med?
Sanningen är den att i Sverige så finns det massor av människor som gör kul saker på sin fritid och som dessutom har ett fungerande arbetsliv.
Sanningen är dessutom den att vi i Sverige, så väl som USA, har mer fritid än vi upplever oss ha.
När jag postade det länkade inlägget ovan i några facebookgrupper så reagerade många negativt och påstod att jag trollade.
De mest negativa gick ”totally retarded” och ville inte ens kännas vid att de hade fem veckors semester, någon hävdade att fritt valda aktiviteter med en vän på lördagen inte kunde betraktas som ledighet.
I samma grupper diskuterar man nu det som diskuteras i reddit-gruppen antiwork och verkar där tycka att den negativa bilden av den amerikanska arbetsmarknaden är representativ för den svenska.
Jag påstår att det faktiskt är fel!
Här är min första poäng, även om det tog tid att ta sig dit!
Även om vi befinner oss i en utmanande situation så gynnas vi av att se nyktert på situationen och de möjligheter som finns måste också få plats.
Bruksanda
En annan del jag reagerar på handlar om att det är viktigt att vi som individer ser till att ha viss förmåga att agera på det som händer i våra liv.
Vi kan inte skaffa ett jobb och tro att livet efter det är fantastiskt och underbart.
Jag vet att politiker, och hela den svenska samhällsmodellen, vill förmedla att ”du är skyddad” genom fackets arbete, lagar och regler och hela vårt socialförsäkringssystem.
Jobba och betala skatt så blir du omhändertagen!
Förlåt om jag raserar din verklighetsbild, men så fungerar inte livet.
Du har sannolikt mer stöd av samhälle och olika organisationer i Sverige än i USA, men det finns fortfarande väldigt mycket som du måste hantera själv.
För det behöver du minst beakta:
- Din privatekonomi, om du inte har några besparingar är du sårbar.
- Ditt egna fysiska och psykiska välmående, du måste klara motgångar och utmaningar.
- Du måste ha en viss flexibilitet i ditt liv så att du kan byta jobb.
Om du inte klarar privatekonomin om du blir av med en månadslön och inte kan flytta från den ort du lever för att du inte kan rycka upp barnen från skolan så får du ta det som bjuds på arbetsmarknaden!
Det finns sannolikt bättre alternativ, i form av andra arbeten och arbetsgivare om du inte trivs där du är, det är upp till dig att göra det möjligt att hitta dem och istället börja jobba där!
Kanske är det jobbet inte bara bättre, det kanske tar dig vidare i livet också.
Lästips: Då har vi rotat oss lite här i Stockholm – Vi har bytt arbetsgivare och flyttat, här är våra erfarenheter.
Sist men inte minst – Din karriär
I den här väldigt negativa världsbilden som ofta råder så blir lösningen på de flesta problem att ”skjuta ut sig” från arbetsmarknaden.
Men jag tycker det finns andra alternativ.
Det handlar om att utveckla arbetslivet till något som ger dig mer än pengar och det gör vi genom att hitta ett jobb som passar oss och som vi trivs med.
Det här kan vi göra på två sätt:
- Hitta drömjobbet
- Utveckla vårt jobb och vår karriär
Att vi ska hitta arbeten som vi älskar, där alla våra egenskaper och önskningar sammanfaller till en helhet, är något som på ett snyggt vis sammanfattas i begreppet Ikigai.
Du hittar en genomgång och översikt av Ikigai i inlägget som jag skrivit här på bloggen.
Fantastiska idéer i snygg förpackning tänker jag när vi pratar om Ikigai.
Men, jag är tveksam till vad vi som individer kan få ut från idéerna inom Ikigai, och tycker att vi allt för ofta hamnar i slutsatsen att lämpliga jobb är:
- Florist
- Grönsaksodlare
- Personlig tränare
- Café-ägare som aktivt arbetar på sitt fik
- Ägare och personal på hunddagis
Den här typen av jobb delar en rad aspekter med de ”minimum wage” jobb som amerikanarna i antiwork älskar att hata, vilket gör att jag är extremt skeptisk till vad vi kan dra för slutsatser av utifrån tankarna inom Ikigai.
Personligen tror jag mer på att vårda ett normalt arbetsliv där du dels hittar rätt arbetsgivare, kanske startar du eget (baserat på en analys av vad marknaden behöver, inte vad du vill göra), samtidigt som du gradvis skaffar dig en bättre position på arbetsmarknaden.
Jag skulle kalla det för att göra karriär, låt vara i ganska bred mening!
Vad är målet?
Om vi spelar våra kort rätt så bör vi kunna åstadkomma:
- Ett arbete som ger relevant lön och rimliga arbetsvillkor.
- Ett arbetsliv som tillför och utmanar oss som individer och gör vårt liv rikare.
- En karriär som gör att vi känner att vi har en viss riktning i våra liv och att vårt liv utvecklas till det bättre över tid.
- Sociala nätverk och kontakter som berikar oss, inte minst i form av arbetskamrater.
Om vi i det här sammanhanget dessutom kan spara och bygga upp en relevant privatförmögenhet över tid,
så kommer det ytterligare bidra till att göra livet rikare, samtidigt som vi blir mer motståndskraftiga och handlingskraftiga om något inte går som tänkt.
Det är väldigt många som gör just det här, utan att de behöver jaga ekonomisk frihet eller skriva spaltmeter om usla chefer på nätet!
Det här åstadkommer vi genom att jobba inom systemet med att gradvis förbättra och utveckla vårt liv på arbetsmarknaden.
Slutsats – Reddit antiwork
Jag har skrivit och debatterat kring vårt arbetsliv i snart sju år och jag har stött på en hel del tankar och åsikter genom åren.
Det finns en stor grupp, inte ofta självsäkra unga, som inte ser några problem på arbetsmarknaden.
Har du problem och ser utmaningar så är det dig det är fel på!
Där är inte jag, och det här inlägget är inte skrivet utifrån det perspektivet.
Det här inlägget handlar snarare om nyanser och, som jag tycker, en mindre extrem och mer möjlighetsfokuserad väg framåt för den som inte trivs i sitt nuvarande arbetsliv.
Inlägget handlar också om att vi inte ska ha för stor tilltro till lösningsförslag från de som presenterar de mest negativa beskrivningarna av vårt samhälle och arbetsliv.
Vad tror du, står vi inför The great resignation Sverige snart?
