Vi var på banken på lunchen. Det gick “så där” kan vi säga. Bankmannen tyckte inte vi var de mest attraktiva kunder han träffat. Kanske var vi inte heller de smartaste han haft.
– Ska ni låna pengar när ni inte behöver dom, var hans fråga.
Det var inte riktigt så man skulle jobba tyckte vår bankman!
– Och så har ni inga jobb, eller? Hur ska ni försörja er? Vad ska ni göra?
Anledningen till att vi var på banken var att vi håller på och säljer vår lägenhet – om nu någon vill lägga ett bud på skiten – och vi har alla våra lån med den som säkerhet.
Vi har alltså köpt gården genom att belåna lägenheten kan vi säga, och när vi säljer den så måste vi hitta en annan finansieringsform för gården.
Kanske inte för att vi måste främst, utan för att vi räknar med att ha en del lån på vårt boende kvar efter vi flyttar från stan.
Skälen till att vi önskar det är flera:
- Vi ser inte att det finns något värde i att vara helt obelånade i dagens ränteläge. Vi tycker att vi kan ha lite hävstång av billig belåning på gården.
- Vi vill inte låsa vårt kapital för mycket. Dels för att vi kan behöva köpa boende om två år om vi börjar jobba igen då, dels för att vi vill ha en viss kapitalvolym tillgänglig framöver.
Tekniskt sett har vi jobb när vi är lediga. Vi är tjänstlediga!
Vi kan gå tillbaka och jobba inom en månad från vi bestämmer oss, men det köpte inte riktigt vår bankman. Det är därför vi säger att vi har sabbatsår från jobbet.
Bankmannen såg väl kanske inget jättehinder i vårt föreslagna upplägg – vi vill låna 500 000 kronor – men något löfte om att detta gick att ordna fick vi inte på stående fot. Mer material måste in. Vi måste presentera en värdering av fastigheten samt kontoutdrag över andra tillgångar vi har.
Men mest var han förvånad och tveksam.
Kostnaderna för pantbreven kommer bli 10 000 kronor om vi går för den här lösningen! Kanske är det trots allt inte värt det.
[Spoiler: Vi valde att leva helt utan lån under åren vi bodde på gården. Det här var ett av skälen till det.]Just nu får vi nog vänta in försäljningen av lägenheten innan vi säger vare sig bu eller bä här. Eventuellt så surar vi ur och betalar gården. Det kommer ske på bekostnad av att vår pengabuffer krymper något och att vår avkastning på kapital krymper, men å andra sidan så kommer vi då vara helt fria från lån!
Förståelsen för den här typen av upplägg – att leva av sitt kapital – verkar vara liten på banken.
Vi håller er naturligtvis informerade om utkomsten. Det var det. Inget mer att se! Cirkulera!
Vad ska man tänka på? Se till att ha två olika lån från början så att man kan lösa dem oberoende av varandra?
Bra idé! Om man gör som vi.
Att ha bundet kapital i huset och försöka ta ut det genom lån blir ju skitsvårt i den här miljön, samt att ha dyra bostäder där man har lån kan vara problematiskt även om man har kapital.
500 000 kronor är ju en skitsumma i sammanhanget som er gård med råge borde täcka säkerheten för. Lyft det till chefen för bankmannen har antagligen inte mandat att gå bortom standardtabellerna och ni uppfyller inte kravet på inkomst från arbete. 😉
Banklån är en bisarr historia… Jag ansökte om lånelöfte för fritidshus för ett tag sedan mer för att det är bra att ha liggande utifall att man behöver agera snabbt. Även om jag är miljonär och liksom er har tillgångar nog att kunna betala nästan halva objektet varför risken är försumbar så får jag inte låna mer än fem årsinkomster. Det är ganska sjukt när man betänker att banken har hela min betalningshistorik = bevisad sparkvot på 75 procent eller högre, konsekvent månatliga avsättningar till sparande under flera års tid osv.
Nu kunde mina föräldrars hus användas som täckning om det skulle behövas. Men kan ändå inte komma ifrån tanken att något är riktigt fel på bostads- och bolånemarknaden när inte ens en miljonär med en ganska normal lön som ändå är en bit över median/medel och en sparkvot över 75 procent kan låna till normala objekt utan att föräldrarna garanterar. Vem ska då kunna låna och betala sin bostad på ett samhällsekonomiskt hållbart sätt?
Hej Utlandsutdelaren,
Jag är kluven. Samtidigt är det ju något av ett sundhetstecken att banken inte lånar ut pengar hur som helst. Men det är så svartvitt på något vis. Om vi skulle startat företag där vi bor nu – och velat göra någon justering i vår lånebild på nuvarande bostad – så hade vi varit helt rökta med den här bankens inställning. Trots att vi är relativt välbärgade.
På tal om ingenting, ligger jag på ett hotellrum i Puerto del la Cruz och funderar lite på alla Svenska pensionärer som verkar ha flytt till paradiset i solen här. Tänker lite som “Chansar mest”. Dom verkar för det mesta att vara lätt alkoholister och leva ett rätt patetiskt liv. Var det detta som dom drömde om?
Man kommer inte långt med bara ekonomisk frihet om man inte har byggt upp ett liv utanför sin yrkesroll!
Nej, jag håller med. Här har jag aldrig påstått något annat. Inte heller har bloggar som Early Retirement Extreme och MMM någon annan åsikt. Det är bland många svenska bloggar det är vanligt med drömmen som välbärgad pensionär lever.
Det är väl oftast här som våra “knasiga idéer” som inte passar in i samhällets normer stöter på motstånd på riktigt. Åsikter från kollegor och vänner är en sak men när en oförstående bankman inte hittar scenariot i sin bok om hur man som låneförsäljare tjänar pengar (och provision) blir det klurigt helt plötsligt.
Vi har stött på ungefär samma sak när vi skulle köpa ett fritidshus som enbart var till för att hyras ut. Det krävdes mycket övertalning, eller utbildning rättare sagt, av bankmannen för att denne skulle förstå att det faktiskt var en bra affär för oss båda. Banken skulle tjäna pengar och vi skulle tjäna pengar på den här affären.
Kämpa på Onkel Tom.
Hej Robin,
Det är lite kul att du nämner det här exemplet. Vår bankman sa nämligen “ni kan få prata med företagsdelen kanske, dom är bättre på om vi ska göra något upplägg”. Så för uthyrningens skull så är det nog firma som gäller.
Väldigt intressant! Vi gjorde detta som privatpersoner eftersom skattereglerna för en privatperson som hyr ut sin stuga/bostad är mycket förmånligare (som du kanske vet) än för företagare.
Om man som företag går till banken och vill låna pengar till en fastighet verkar det dock vara väldigt sällan man kan låna över 50% av värdet på fastigheten. I ert fall just nu är det dock bättre än 0% och jag har även fått känslan av att ni inte kommer belåna så mycket som 50% av fastigheten… kanske finns ett kryphål här?! 🙂
Jo, vi vill låna lite mer än 50%. Men inte mycket. Vi avvaktar lite så får vi se. Vi har inga bud på lägenheten ännu vilket stör lite.
Liknande problem riskerar att drabba den som väljer friheten att slippa vara fastighetsskötare och äga sitt boende. När hyresvärdar (även kommunala) gör bedömningen spelar det enligt uppgift ingen roll om du har en ansenlig förmögenhet. Det enda som räknas är deklarerad inkomst. Lever du då på förmögenhet och förvaltar den i en ISK så gör schablonbeskattningen att förmögenheten ska bara absurt stor om den deklarerade inkomsten ska möta hyresvärdarnas minimikrav.
Tvärtom borde privata värdar kanske tänka om och fundera på hur de kan ha nytta av folk som går hemma och skräpar istället för att behöva vara borta 9 timmar mitt på dagen. =)
Ok, visset!
Jag vet att nationer, exempelvis Thailand brukar ha två matchande krav. Antingen inkomst, eller förmögenhet.
Hej,
Jag har tänkt mycket på att nån gång i framtiden gå samma väg (jag är delägare i företaget jag jobbar på och kan i bästa fall få loss något tiotal miljoner i framtiden). Jag skulle lösa alla mina lån direkt den dagen jag fick in pengarna.. även om det finansiellt inte är det smartaste med dagens räntor så har du ju gjort dig fri från banken.. om det händer något galet med finansmarknaderna eller du har otur och blir sjuk etc etc så äger du i alla fall ditt hus. Det är en trygghet värd att ha när man inte sitter på fast inkomst i min mening.
Hej Martin,
Du har en bättre ekonomisk sitts än jag. Med dom finanserna skulle jag också betala av.
Tja, min är ju fortfarande bara en dröm medan du redan gör det.. men ja, om det går som det ska borde jag ha en bra sits inom 10 år. Det är därför jag tycker det är riktigt kul att läsa din blogg, pengarna jag eventuellt kan få loss kommer inte räcka till ett lyxliv resten av livet, men borde kunna räcka till att upprätthålla ungefär det liv jag lever nu. Så det gäller att hålla kraven nere den dagen pengarna sitter där på kontot..
Hej Martin,
Tio år är väldigt lång tid. Kan du korta det till fem tycker jag det är värt ett försök!
Du har helt rätt men tyvärr råder jag inte över exit.. dock så har jag i år tagit tillfället i akt när jag fick chansen att casha ut lite, så jag har redan fått ut ca 1 miljon efter skatt. Kommer att försöka fortsätta göra det med något års mellanrum om tillfälle bjuds (det måste ju finnas en köpare också, onoterat bolag). Pengarna bränner jag förstås inte utan investerar så att jag bygger upp en parallell bas om det skulle visa sig att det inte blir någon stor exit i framtiden. Så slutsumman blir ju lägre men det är motiverande att se att värdet faktiskt finns där och smart att sprida sina ägg, tycker jag.
Låter klokt! Lycka till!
Detta väcker ju förresten en annan fundering – väldigt många företag gör ju idag en kreditupplysning innan man kan bli kund, det kan ju vara elbolag, satellit-tv, etc.. har du funderat på hur det kommer bli när du inte har någon inkomst? Gissar att din UC-rating inte blir så snygg då.. särskilt om du samtidigt har lån.
Nej, faktiskt inte. Kanske blir svårt att teckna nya mobilabb. mm. Men det måste gå att lösa.