Att våga göra inget – Vår syn på livet

Det är så lätt att utmana någon, eller sig själv med för den delen, då det gäller handlande och konsumtion.

– Behöver du ny bil?

– Blir du gladare om du köper en jacka till?

– Jag kanske kan avstå mobiltelefonbytet denna gång?!

Men utmana någon, inklusive dig själv, då det gäller att göra något.

– Behöver du gå upp idag?

– Behöver du träna idag?

– Behöver jag se på den här tv-serien?

– Behöver jag städa?

Behöver jag ens ha ett jobb? Är den här dagen värd att fånga?

Men om jag vänder på det. Försök göra ingenting idag. Absolut ingenting, det inkluderar andas och toalettbesök. Låt inte hjärnan tänka en tanke.

 

[wp_ad_camp_4]

 

Så kan du väl fylla i kommentarsfältet i morgon med lite kort info om hur det gick.

Nej, det går ju inte och det blir ju lätt fånigt när jag presenterar det så här, men jag har levt stora delar av mitt vuxna liv i rädsla för att jag inte gör något vettigt varje dag, att jag inte fångar dagen. Men jag har kommit underfund med att jag alltid gör något. Även de dagar jag inte gör “någonting” som låter sig publiceras på Facebook, eller resulterar i ett renoverat rum, så gör jag något. Ja ibland är dagarna jag inte gör något vettigt, alltså är så där duktig, de bästa. För det är då jag kan göra viktiga grejor.

Rätt många av våra stora tänkare – i olika tidsepoker – har haft som mål att inte göra någonting under stora delar av sitt vuxna liv. De har haft som mål att ligga lätt tillbakalutade på en divan och låta hjärnan jobba. Att njuta av livet med lite god frukt och lämpligt vin. Kanske i samspråk med likasinnade.

Under antikens Rom så var också det stillasittande filosoferandet dåtidens ideal. De finaste av män levde det lata livet och det var de som var lämpade att styra de andra.

I mina ögon är nämligen inte ens en fri medborgare riktigt fri om han inte förr eller senare helt enkelt inte gör någonting alls.
– Cicero

Men mycket har hänt sedan dess och vi har kommit att fokusera allt mer på arbete som vägen till njutning, inte minst genom kyrkans och de styrandes önskan om att öka avkastningen på sina undersåtar. Även om adeln länge levde sorgelöst och latade sig så spred sig sakta strävsamheten som en av våra viktigaste egenskaper. Idag förväntar vi oss till och med att medlemmar av adeln och kungahuset arbetar.

Att bli av med jobbet är idag en av de mest traumatiska händelserna i en människas liv.

Med liberalismen, socialismen och kommunismens intåg så nyanserades synen på arbete något, trots att vi idag är helt beroende av våra jobb. Arbetare skulle nämligen ha fritid. Fritid är viktig för vila men också för att vi ska kunna konsumera. Paradoxalt nog är vårt konsumtionssamhälle uppbyggt på att vi inte jobbar jämt.

Men hur ser vi på vår fria tid? Gör vi som dom gamla tänkarna; minsta möjliga? Eller fördriver vi bara tiden?

 

[wp_ad_camp_2]

 

Jag vet ju svaret för egen del. I vår familj gjorde vi tidsfördrivandet till en industriell apparat. Den fria tiden krävde så mycket av oss att det ibland var en lättnad att få komma till jobbet.

Det var inte bara ett jobbigt och dyrt sätt att leva. Det gav inte heller någon plats alls för den klassiska ligga på soffan tiden. Tiden vi behöver för att umgås med oss själva försvann.

[su_divider top=”no”]

Synsättet på fri tid och tid för tanken påverkar möjligheterna att leva snålt rätt rejält. Det påverkar också synen på behov av arbete för att göra livet värt att leva.

Jag tog fram tre förslag på fördelning, i bilderna nedan, med förslag på definition av de tre områdena enligt följande:

  • Tänka = Ligga på soffan. Kreativt arbete som skriva och rita. Diskutera med vänner. Lyssna på musik. Studera. Träna på egen hand.
  • Fritid = Shoppa, bygga, renovera, vandra i skogen (!?), resa. Träna i grupp. Se på tv och film.
  • Jobb  = Lönearbete, laga mat, städa, diska, läkarbesök.
En vanlig bild av tiden som ekonomiskt fri eller pensionär?
En vanlig bild av tiden som ekonomiskt fri eller pensionär?

 

De friska pensionärer jag känner har flera gånger uttryckt oro för ekonomin, både innan de gått i pension och efter. I praktiken beror det på att dom ser sig själva som konsumenter på heltid i och med sin pensionering. Det byggs, renoveras och målas – nästan tvångsmässigt – i sommarstugor och hus.

För den som vill gå i tidig pension så rinner pengarna snart iväg.

Är det här en rimlig fördelning?
Är det här en rimlig fördelning?

 

Jag tycker ju, av egen erfarenhet, att vi bör sätta undan rejält med tid för slöande och tänkande. Med fördelning enligt ovan så skulle det ge – på 14 timmars vaken tid – tre timmar i hängmattan varje dag.

Är det här något att sträva efter?

Är det här något att sträva efter?

 

Kanske är tre timmar för lite? Fem kanske är bättre?

Nej, det finns inget rätt eller fel, eller en lagom mängd angiven från socialstyrelsen. Syftet med det här inlägget är mer att sätta ett ramverk för tanken och stödja dig, som vill göra mindre, i ditt soffliggande.

Både jobb och fritid sker på bekostnad av tiden med dig själv och dina närmaste. När lönearbetet eller städningen blir ett självändamål för att slippa höra dig själv eller umgås med dina vänner så är du på fel spår, om du frågar mig.

På något sätt övergår ordning i behovet att dräpa!
– Robert Musil

Budskapet här är: ligg kvar och fundera en stund till! Våga göra minsta möjliga idag och du kommer tacka mig i morgon!

 

[wp_ad_camp_2]

 

Läs gärna inläggen: Pretentiös tjur eller eller avslappnad Ferdinand, Vill du vara James Bond, Är du annorlunda?, Vilket är viktigast? Att bli rik eller den man vill vara?.

 

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.