Under december har jag då och då läst i en bok som heter ”Varva ner, kom i takt med livet” av Richard Carlson och Joseph Bailey. Titeln är lite missvisande, tycker jag, och är troligtvis en flört med vad som låg i tiden, det vill säga vad som var säljbart, i slutet av 1990-talet då boken kom. Originalets titel är ”Slowing Down to the Speed of Life”, så svenska titeln ligger inte långt från originalet, så det är nog inte en svensk miss om vi säger så.
Och ok, visst handlar boken i viss mån om hur vi kan varva ner. Men boken handlar främst om hur vi fungerar i sinnet och är en relativt konkret bok kring temat mindfulness. ”Varva ner, kom i takt med livet” handlar om hur vi tänker och hur vi kan upptäcka när vi faller in i vissa destruktiva tankemönster. Det kan sedan göra att vi varvar ner, men du behöver inte känna något behov av just det för att ha stor behållning av boken.
Boken är ganska konkret med tanke på ämnet, predikar inget mantra eller lovar inga stora förändringar. Det är en bok som vilar på forskning och erfarenhet från aktiva psykologer.
Det här är en riktigt bra bok! Kanske bland det bättre jag läst i den här kategorin. Jag gillar böcker som handlar om vårt sätt att tänka och den här boken ger lite nya infallsvinklar. Bland annat så berör författarna varför barn kan leka i timmar utan att bli trötta, medan vi vuxna utför sysslor i vardagen som gör oss helt utmattade. Det är något jag reagerat över själv. Om jag kunde hålla upp energinivåerna på den nivå de faktiskt kan vara som högst under dagen, så skulle jag lösa allt jag har framför mig i form av jobb, barnhämtning och hushållsarbete med bravur. Men så är det inte. Tvärtom så gör jag rätt mycket saker under en dag som dränerar mig på energi, inte minst mentalt.*
Enligt boken beror vår energiåtgång vid ett visst givet tillfälle på vilken typ av tillstånd vi låter hjärnan arbeta i. Vi gör det mesta genom att ta till oss problemen analytiskt, med ett analytiskt tankesätt. Men det är inte nödvändigt, vi kan jobba mer med ett fritt flödande tänkande som inte alls tar så mycket energi, om någon alls. Det fritt flödande tänkandet är just typiskt för lekande barn.
Lite kul är det att ”Varva ner, kom i takt med livet” i någon form beskriver vad jag redan upptäckt på egen hand, även om det formulerar och fångar det jag sett på ett sätt som gav mig stort värde. Jag har redan förstått att mitt sätt att sätta mål, att tänka och planera och ständigt planera framtiden är destruktivt då det gör att jag inte lever i nuet. Just det beteendet sätter boken ord på. Just här finns mycket att lära för den som vill öka sin lycka, spara pengar och faktiskt varva ner. Det här är mindfulness för mig.
Boken är inte speciellt lång, cirka 245 sidor, men är skriven av någon som har ett lugn. Av någon som har tid. Det gör att den är lite seg bitvis om man inte kan uppskatta den typen av böcker.
Du bör hitta boken på biblioteket, den finns inte längre i nytryck hos näthandlarna.
* På något vis har något hänt i min inställning till arbete. När jag var ung kunde jag jobba förmiddagsskift för att sedan åka hem och meka med min bil. Vid halv åtta på kvällen började jag mattas och gick in och tittade på tv en stund. Sedan gick jag och la mig, ofta rejält fysiskt trött. Men ändå, aldrig tänkte jag ”jag orkar inte”. Jag var hungrig, trött, hade ont i ryggen, var irriterad, ja jag hade massor av känslor men jag har inget minne av den mentala tröttheten som jag har nu (även om den faktiskt har minskat). Nu är jag ofta mer ”slut”, då främst mentalt.
När jag tittar på minstingen som är snart 2 år så tänker jag ofta att hur i hela friden orkar ett barn att vara aktiv och leka, bråka, busa, trotsa, upptäcka mm. hela tiden??? Ger boken några tips om hur man kommer till det där fritt flödande tänkandet? Jag känner igen den där mentala tröttheten, men jag har tänkt att det kommer av att ansvarsbördan har ökat i och med att jag blev förälder för 12 år sedan, man ska ta många fler beslut och hålla koll på saker och ting. Jag känner att jag aldrig glömde saker när jag var yngre: kunde födelsedagar, namn på personer som jag hade träffats etc, men nu är huvudet liksom fullt. Jag tror att alla dessa små beslut som jag ska fatta under dagen, veckan , månaden tar mer plats i huvudet och mer energi ju mer jag överanalyserar. Men intressant tips – ska leta efter boken på bibblan.
Lily, jag tycker boken ger ganska konkreta råd om hur du förstår vilken typ av tänkande du använder för tillfället och tips om hur man kan försöka ändra beteendet.
Föräldraskapet tar rätt mycket energi, men det är inte det enda som tar fokus och energi. Allt annat tar mer tycker jag.
Titta gärna på bibblan och berätta vad du tyckte.
Se gärna: http://tidochpengar.se/2014/06/ett-beslut-for-mycket/
”Vi gör det mesta genom att ta till oss problemen analytiskt, med ett analytiskt tankesätt. Men det är inte nödvändigt, vi kan jobba mer med ett fritt flödande tänkande som inte alls tar så mycket energi, om någon alls.”
Intressant. Kan du ge något exempel som gör det lättare att förstå?
”Bland annat så berör författarna varför barn kan leka i timmar utan att bli trötta, medan vi vuxna utför sysslor i vardagen som gör oss helt utmattade.”
Förutom närvaron i nuet undrar jag om inte graden av frihet är avgörande för vad som dränerar en på energi. Friheten i ett normalt vuxenliv är nog inte ofta speciellt stor. Reduceras den inte av andra så är vi ofta rätt bra på att själva inskränka den med hjälp av olika föreställningar om oss själva och andra.
”Jag har redan förstått att mitt sätt att sätta mål, att tänka och planera och ständigt planera framtiden är destruktivt då det gör att jag inte lever i nuet. Just det beteendet sätter boken ord på.”
Tänkte i dessa banor när vikten av målformulering diskuterades i en angränsande blogg. Jag har kommit att sätta större vikt vid fungerande system än mål. Detta även om jag förstår att långsiktiga mål inte behöver stå i motsättning till att tänka i termer av system. Personligen är jag dock mer intresserad av att ha ett fungerande och utvecklande liv på olika plan och se vart det bär än att tänka ut var jag ska befinna mig vid en viss tidpunkt. Men det är säkerligen mycket personligt.
Det analytiska tänkandet passar för problem där alla information som krävs finns. Applicerar man det på andra typer av företeelser så fastnar det analytiska tänkandet. Det blir en form av ältande. Älta är ett exempel på just analytiskt tänkande som går i spinn/loop.
Andra exempel boken har är när man använder analytiskt tänkande fast det inte behövs. Vid ett möte exempelvis. Mycket handlar om att vi accepterar att problemlösning kan ske på annat sätt. Att sova på saken, eller lösa problem vid en promenad är något som vi alla vet går, men som vi inte kanske använder oss av tillräckligt.
Jag är ingen anhängare av mål, tvärt om! Jag skulle gärna skriva mer om just mål. Men, jag måste jobba också 🙂 Det här har jag skrivit tidigare om just mål:
http://tidochpengar.se/2015/01/mal-2015-eller-kanske-avsaknad-av-mal/
http://tidochpengar.se/2015/06/jag-och-mal-alltsa/