Bokrecension – Varva ner, kom i takt med livet

Under december har jag då och då läst i en bok som heter ”Varva ner, kom i takt med livet” av Richard Carlson och Joseph Bailey.

Titeln är lite missvisande, tycker jag, då den får mig att tänka att boken handlar om att jag ska göra mindre. En uppmaning att bara ta det lugnt, ta en kopp kaffe och sätta sig i solen.

Boka av släktmiddagen och gå i tidig pension.

Men inte riktigt så alltså. Boken handlar främst om hur vi fungerar i sinnet och är en relativt konkret bok kring temat mindfulness. ”Varva ner, kom i takt med livet” handlar om hur vi tänker och hur vår hjärna beter sig. Boken hjälper oss att upptäcka när vi faller in i vissa destruktiva tankemönster.

Huvudpoänger

Författarna påstår att mycket av det som vi uppfattar som stress i själva verket kommer från att vår hjärna går på högfart. Vi multitaksar, analyserar och lever ständigt i framtiden.

Det är alltså inte främst världen runt omkring oss som stressar oss, utan det är vår egen hjärna.

Vi själva är en del av problemet. Vi jobbar med att tänka och försöker ”göra” något åt vår situation när förutsättningarna kanske inte finns, eller vi skulle kunna agera annorlunda.

Hurdå annorlunda kanske du tänker!

Boken introducerar tanken att det finns två olika sätt att tänka. Enligt boken beror vår energiåtgång vid ett visst givet tillfälle på vilken typ av tillstånd vi låter hjärnan arbeta i.

Analytiskt tankesätt: Kräver energi, sker ofta steg för steg, förutsätter att vi har mycket i minnet. Fungerar bra för väldefinerade problem, men blir snabbt trötsamt i sammanhang där mycket är oklart, många lösningar är möjliga eller där känslor är inblandade.

Kreativt tänkande: Bygger på känsla i nuet, flow-orienterat, insikter och perspektiv är centrala delar. Kreativt tänkande kan snarare ge energi än tvärtom.

Kreativt tänkande gör att barn kan leka i timmar utan att bli trötta, medan vi vuxna utför sysslor i vardagen som gör oss helt utmattade.Vi löser det mesta i ett analytiskt mindset, men boken menar att vi faktiskt kan välja hur vi tänker.

Det här med energiåtgång är något jag reagerat över själv. Om jag kunde hålla upp energinivåerna på den nivå de faktiskt kan vara som högst under dagen, så skulle jag lösa allt jag har framför mig i form av jobb, barnhämtning och hushållsarbete med bravur.

Tyvärr så kan jag inte bebehålla energin. Jag gör rätt mycket saker under en dag som dränerar mig på energi, inte minst mentalt.*.

Lite kul är det att ”Varva ner, kom i takt med livet” i någon form beskriver vad jag redan upptäckt på egen hand. Att fånga och formulera tankarna klokt gav mig stort värde.

Jag har redan förstått att mitt sätt att sätta mål, att tänka och planera och ständigt planera framtiden är destruktivt. Det gör att jag inte lever i nuet.

Just det beteendet sätter boken ord på. Just här finns mycket att lära för den som vill öka sin lycka, spara pengar och faktiskt varva ner. Det här är mindfulness för mig.

Ska du läsa boken?

Boken är ganska konkret med tanke på ämnet. Den predikar inget enkelt återkommande mantra eller lovar revolutionerande resultat och förändring. Det är en ganska lågmäld bok som har sin grund i forskning och erfarenhet från aktiva psykologer.

Det här är en riktigt bra bok!

Kanske bland det bättre jag läst i den här kategorin. Jag gillar böcker som handlar om vårt sätt att tänka och den här boken ger lite nya infallsvinklar.

Boken är inte speciellt lång, cirka 245 sidor, men är skriven av någon som har ett lugn. Av någon som har tid. Det gör att den är lite seg bitvis om man inte kan uppskatta den typen av böcker.

Du bör hitta boken på biblioteket,  den finns inte längre i nytryck hos näthandlarna.

Originalets titel är ”Slowing Down to the Speed of Life”.

* På något vis har något hänt i min inställning till arbete. När jag var ung kunde jag jobba förmiddagsskift för att sedan åka hem och meka med min bil. Vid halv åtta på kvällen började jag mattas och gick in och tittade på tv en stund. Sedan gick jag och la mig, ofta rejält fysiskt trött. Men ändå,  aldrig tänkte jag ”jag orkar inte”. Jag var hungrig, trött, hade ont i ryggen, var irriterad, ja jag hade massor av känslor, men jag har inget minne av den mentala tröttheten som jag har nu (även om den faktiskt har minskat). Nu är jag ofta mer ”slut” efter en arbetsdag, då främst mentalt.

Tillägg många år senare

Jag har läst det här inlägget och fixat lite i texten nu när vi närmar oss slutet på 2025. Det här inlägget är nästan 10 år gamalt.

Jag tror inte det som står här ovan är fel, men det finns några saker som jag trots allt skulle vilja tillägga.

1. Jag hade många år med väldigt tråkiga arbetsuppgifter. Jobbet gav helt enkelt ingen energi. Där upplever jag en stor förändring sedan jag återgick till arbetslivet 2019.
2. Jag funderar i efterhand på om jag inte var ganska deprimerad under en period. Jag satt ju fast i ett liv som jag inte trivdes i.

Nästa år så fyller jag 57 och jag har långa perioder då jag känner mig riktigt pigg idag faktiskt. Trots att jag är mycket äldre och betydligt mindre tränad – för att inte säga otränad – numera.

Så om jag åkte tillbaka 10 år och kunde prata med mig själv, vad skulle jag säga då?

Det får vi ta i ett annat inlägg 🙂