Det är dålig fart i det tidigare mycket aktiva FIRE-forumet Choose FI på Facebook. Jag har saxat ett inlägg därifrån nedan som pekar på att det inte bara är jag som tycker det.
Sett till antalet inlägg och inte minst antalet personer som startar trådar på Choose FI så är är aktiviteten mycket låg skulle jag säga.
Studerar jag lite statistik så ser jag också att antalet besök på FIRE-bloggarna sjunker och det känns som bloggarna och deras sociala medier tappat farten jämfört med 10 år sedan eller så.
Trenden verkar inte vara lokalt svensk heller. Amerikanska Youtube-kanaler lyfter upp samma observation.
Varför är det så här?
Jag tror det finns flera skäl till att lockelsen i ekonomiskt oberoende och tidig pension minskat.
Det enklaste och mest uppenbara är att säga att ekonomiska turbulens som rått sedan pandemin ligger till grund för detta. Det är helt enkelt inte lika enkelt att spara och investera längre.
Även om jag tror det är en förklaring så är det nog inte hela. Det är inte ens säkert att det är den främsta.
(Nu ska vi inte prata om det i det här inlägget, men det finns en hel del som borde talat för FIRE-rörelsen på senare år. Inte minst Anti-work trenden som varit extremt tydlig.)
FIRE = Drömliv
Ett inte ovanligt uttryck på senare år inom olika FIRE-forum och sociala medier är ”när jag blir ekonomiskt fri så ska jag inte behöver vända på slantarna, jag ska ha råd att göra allt det jag önskar”.
För mig är det konstigt och lite bakvänt att resonera så. Om jag verkligen vill ha något så är jag ofta villig att pruta och villig att göra eftergifter för att få det jag verkligen önskar.
Tvärtom gäller när jag inte vill göra något. Då vill jag ha bra betalt och tackar nej om villkoren jag ställer inte är uppfyllda.
Så när någon säger att den personen strävar efter FIRE, men samtidigt säger att drömmen endast är aktuell om man lever i ekonomiskt överflöd. Då får inte jag ihop det.
Det här är ett exempel, låt vara rätt extremt, på hur FIRE-rörelsen breddades och allt fler tolkningar rymdes inom den.
Men det var inte bara extrema åsikter som blev en del av FIRE. Klassiska hemmafruar eller deltidare var snart en del av FIRE-rörelsen också.
De som bara inte ville jobba eller som verkade ha en total oförmåga att styra sitt privatliv blev en del av FIRE.
En reflektion är också att när jag började skriva om FIRE så var jag hatad av vänstergrupperingar och samhällskritiska krafter. Deras samhällskritik, idéer om medborgarpension och reducerad arbetstid hade inget gemensamt med FIRE. Men till och med det hatet verkar till viss del försvunnit.
Det handlar inte om rätt eller fel
Jag äger inte FIRE-begreppet och kan inte säga vad som är rätt eller fel, eller vad som är renlärig FIRE och vad som inte är det. Det är inte heller min poäng.
Jag vill lyfta fram att jag tycker att FIRE-rörelsen förändras över tid. I det så har den blivit mer urvattnad och mainstream. Ibland också ganska motsägelsefull och märklig.
Breddningen innebär också att en mycket bredare grupp människor blivit en del av konceptet. FIRE-comunityt är betydligt mindre homogent numrera. Det påverkar också möjligheten att hålla samman över tid.
Från Early Retirement Extreme till FIRE Light
Jag gillar den del av FIRE-rörelsen som är ”hard core”. Den som utmanar konsumtionssamhället, vår fåfänga och vårt ständiga behov av komfort och liv utan utmaningar.
En rörelse som pekar på möjligheter som vi kan fånga och fåniga meningslösa ritualer och beteenden som vi kan göra oss av med.
När FIRE-begreppet tog fart, kanske genom Jacob Lund Fiskers bok Early Retirement Extreme, efter 2008 så var det i mångt och mycket en radikal utmaning mot rådande normer. Att leva extremt sparsamt, ifrågasätta konsumtion och prioritera frihet framför status var inte för alla.
Men det var relativt tydligt vad som predikades!
I början handlade FIRE om att bryta sig fri från ekorrhjulet så fort som möjligt. Bloggare som Jacob Lund Fisker och Mr Money Mustache inspirerade med extrema strategier och jäklar anamma för att spara pengar och leva enkelt.
Det här sammanföll med en ekonomisk återhämtning efter finanskraschen 2007-2008.
Men FIRE växte och blev mer mainstream.
Budskapet började mjukas upp från andra som ville sälja en livsstil.
Istället för att fokusera på radikal sparsamhet och tidig pensionering så blev begreppet vidare. Vi fick lära oss uttryck som:
- Cruise FIRE
- Fat FIRE
- Barrista FIRE
Strävande efter enorm rikedom eller bara goda ekonomiska val blev en del av FIRE.
Ett FIRE mer lättillgänglig för en bredare publik, men med avsaknad av den ”revolutionära” glöd eller tydliga vision som fanns i den ursprungliga FIRE-rörelsen.
Jag ska inte säga att grundidén helt försvunnit inom FIRE men breddningen har gjort att det blivit mycket privatekonomiskt forum av det hela. Tyvärr ibland uppblandat med en rad virrpannor.
Ganska mainstream och tråkigt skulle jag säga. Naturligtvis helt från mitt perspektiv.
Personligen tror jag det är tveksamt om det FIRE blivit utmanar någon eller lär oss något nytt. Det blev en FIRE Light som handlar om att optimera sin ekonomi, investera klokt och skapa en flexibel livsstil.
Oavsett om min analys är rätt eller inte så ser det ut som om FIRE-rörelsen tryckkokare tappat trycket för tillfället. Det är åtminstone min bild!
FI är bra! RE är sämre!
Sedan är det svårt att komma runt det faktum att de som är mer hardcore FIRE-entusiaster, som jag en gång var, knappast kan ståta med några magiska liv som fria. Det verkar faktiskt som att majoriteten av de som under åratal kring fördelen med FIRE inte orkar marknadsföra RE-delen själva längre.
Jag har fått höra tusen gånger: ”tycker du ja, men du/ni gjorde ju fel”! Livet som fri är bättre än det liv som löneslaven har!
Kanske, var det så men då borde det ju finnas massor som gjort rätt som vi kunde lära av.
Jag ser inte att det finns.
I grunden handlar det om vilka möjligheter du har i systemet jämfört med att vara utanför. Det är svårt att hitta ett lika utmanande och belönande liv utanför systemen, som tidig pensionär, som innanför.
Ja, det är subjektivt! Jag vet! Men för den grupp som i huvudsak var en del av FIRE-rörelsen i början – ofta välutbildade akademiker – så är det värt att reflektera över.
Jag kan garantera dig att du får jobba för att hitta någon med mer stimulerande FIRE-liv än mitt liv idag. Nu när jag tänker annorlunda och agerar inom systemet istället för utanför.
Frihet handlar också om vad som faktiskt styr ditt vardagsliv, som familj och åtaganden, och inte bara om vad du göra 8-5.
Till och med Jacob Lund Fisker återgick till arbetslivet 🙂
Det här har många sett och det gör inte FIRE till den magiska katapult mot frihet och underbart liv som jag och många andra en gång i tiden påstod.
Du hittar mitt inlägg kring varför jag är skeptisk till FIRE-rörelsen ur ett bredare perspektiv här.
Börshumöret och FIRE
Jag kan inte avgöra om det är FIRE goes Light, avsaknaden av intressanta förebilder eller börsens nedgång som är viktigaste komponenten i popularitetsnedgången.
Alla delar spelar roll men vi kan inte se förbi börsens utveckling och det allmänna ekonomiska läget om vi ska förstå det svala intresset för FIRE som det verkar nu.
Det är helt klart så att det finns en god rekryteringsgrund för FIRE-kandidater bland sparare som ser sitt sparande växa. När det inte händer så minskar nog intresset naturligt.
Med det sagt. Intresset för FIRE verkar fortsatt dala trots att börsen gått riktigt bra sista året.
Har FIRE en framtid?
Allt går i cykler. FIRE-budskapet kommer nog paketeras om av människor med god förmåga att förmedla idéer och återkomma i någon form. Blir det då ett större intresse för idéerna så genomgår man sannolikt samma uppgång och fall som i denna cykel.
Det har skett tidigare inom just FIRE-rörlesen. Den började inte på något vis 2010 med Jacob Lund Fiskers bok och bloggande.
Vi får hoppas på en come back. De delar i FIRE-rörelsen som handlar om att utmana vårt sätt att leva har utan tvekan en mycket positiv inverkan på många människors liv. Den har inspirerat till ökad ekonomisk medvetenhet, smartare vanor/val och en strävan efter ett mer meningsfullt liv.
Har jag rätt eller fel? Berätta vad du tycker!
Jag har varit i arbetslivet i ca 20 år och har aldrig trivts. Speciellt på senare år har spannet varit att som bäst känna att ”jobbet är väl ok” till att som sämst ha sömnsvårigheter, huvudvärk, vara glömsk och känna stark stress. Jag har aldrig ramlat av kanten men däremot har jag kommit till insikt att traditionellt lönearbete funkar inte för mig. Då har jag ändå testat många olika yrken och kvalifikationsgrader. För mig verkar det personlighetsmässigt inte fungera och dessutom har jag ganska stort motstånd till systemet i stort.
Varje arbetsdag känns som en självförnekelse och att jag åsidosätter mitt sanna jag.
Kanske dags nu att nämna elefanten i rummet – lathet. Är det sådant som driver just mig? Det är såklart subjektivt men jag har egentligen väldigt mycket energi samt flera passioner och drömmar. När jag väl hittar tid i vardagen att ägna mig åt dessa, dvs. om jag inte just den dagen återigen inte orkar göra någonting för att jag dränerats helt på jobbet, så blomstrar jag och känner återigen lycka.
Har alltid avundats dem som genuint får pyssla med sin passion på jobbet. Tyvärr ingår inte jag i den skaran av människor och jag kommer heller aldrig göra det då mina passioner inte är inkomstbringande.
Detta var min förklaring till varför jag siktar in mig mot både FI men också RE. Lyckligtvis är detta bara ett par år bort. Bara till att bita ihop ett tag till antar jag.
Hej Robin,
På ett sätt är det väl tråkigt att du inte hittat rätt i arbetslivet, men jag läser trots det din kommentar som positiv. Du vet vad som ger dig energi och du äger din framtid på ett förtjänstfullt sätt.
Kanon!
Det jag kan säga för att moderera lite är väl att jag träffat väldigt många sådan som du genom åren. Jag var nog sådan själv.
En klar bild av vad FIRE kunde erbjuda och klara tydliga motiv till varför jag ville ta de möjligheter FIRE bjuder.
Men det är en sak att stäva mot ett mål. Ett helt annat är att nå det och fortsätta livet efter detta.
Men det är nästa utmaning för dig och den är på sätt och vis ganska kul …
Känner igen mig i detta som du beskriver väldigt mycket. I december 2023 så sade jag upp mig och har även sparat ihop ett kapital så jag inte behöver jobbat något mer. Är nu 52 år och planerat detta sedan början på 30-års åldern. En fantastisk känsla nu när man kan välja att göra det man vill. Inte en dag försent och en härlig känsla att leva i nuet fullt ut och framtiden i sikte!
FIRE kommer aldrig kunna vara ”mainstream”.
Det är så otroligt få som kommer igenom det ”nålsögat” invägt alla parametrar.
Ska vi prata ChooseFI-gruppen på FB som exempel så är den just ett exempel på detta.
En grupp som mer blev en ”intressegrupp” i ett ”poppis-ämne”. Det stod klart ganska tidigt att vääääääldigt få i denna grupp hade vad som krävdes för att dra det hela vägen.
Således behövdes det inte mycket ”obalanser” i faktorerna runt FIRE för att intresset i just denna grupp skulle dö ut.
Tittar du dock exempelvis på Rika Tillsammans-forumet så återfinner du många av de som verkligen kommer ha möjlighet att gå hela vägen.
Hej Tobbe,
Jag tycker mig se en nedgång även utanför en enskild FB-grupp.
Jag håller nog egentligen med dig, även om jag inte är så positiv till Rika Tillsammans :), poängen är väl kanske att ingen av oss äger den ”rätta” FIRE-definitionen. Den är ju vad respektive människa och grupp gör av den. Så ChooseFI hade en annan tolkning kanske.