Hur snabbt kan man bli självförsörjande på en gård?

I det här inlägget ska vi prata om hur snabbt vi kan bli självförsörjande på en gård och vad det är för aspekter som vi måste hantera för att vi ska kunna leva på det vi producerar.

Vi ska fokusera på att bli självförsörjande på mat och ved. Båda är viktiga delar i vår överlevnad.

Vi skulle kunna prata om hur vi blir självförsörjande på el, papper, drivmedel, tyg och en rad andra nyttor men vi stannar på det mest fundamentala som krävs för att hålla oss levande.

Underförstått så antar vi att vi pratar om att bli självförsörjande bonde, men jag är inte så säker på att det faktiskt är ett krav. Det går att odla väldigt mycket, och smart, i villaträdgårdar och på allmänna platser.

Djur, som kaniner och höns, går också att föda upp väldigt yteffektivt och utan krav på att du äger en stor gård.

Videon här nedanför bjuder på en översikt av innehållet här.

Samtidigt måste vi vara realister. Ska du ha djur så bör du ha tillgång till hö.

Då ramlar vi direkt in i frågeställningen vad det innebär att vara självförsörjande på mat. Hur många steg i kedjan ska vi hantera?

Är det ok att köpa djurfoder?

Ska du producera och hantera ditt hö så förändras förutsättningarna och kraven ökar. Då är vi nog vid den lilla gården.

Men nu går vi händelserna i förväg lite. Vi ska diskutera allt det här i mycket mer detalj alldeles strax.

Hur snabbt kan man bli självförsörjande på mat? Det beror på vad som menas. Bilden frågar exempelvis om du ska smida din egna plog.
Ska du bryta marken, bryta järnmalm, fixa kol? Var sätter vi en rimlig gräns på självförsörjandet?

Det finns massor att prata om. Det här skulle snabbt kunna bli en bok.

Men i stället för att försöka tränga ner i varje detalj eller stickspår så har jag fokuserat på att försöka fånga och beskriva en helhet även om du får tips på hur du kan lära dig mer.

Vi ska också ta fram en form av tidplan som beskriver vad som måste till för att du ska kunna bli självförsörjande på en gård.

Till saken!

Vad innebär det att bli självförsörjande?

Det är inte självklart vad vi menar med att bli självförsörjande. Inte ens om vi förtydligar och säger att vi ska bli självförsörjande på mat så blir det tydligt vad vi menar.

Vi har under åren stött på tre olika typer av självförsörjare:

  • Ekonomiskt orienterade – För den här gruppen innebär självförsörjande att man strävar efter att göra sig ekonomiskt oberoende. Man vill kunna säkra sin överlevnad utan att bero av pengar.
  • Egen matproduktion – Självförsörjande i det här sammanhanget innebär att människor vill producera sin egen mat, så som ägg, grönsaker och kött, oavsett om det är ekonomiskt fördelaktigt eller inte. En drivkraft till detta kan vara ekologiska och etiska aspekter.
  • Prepper-perspektivet – Intresset fokuserar främst på vad som krävs om vi måste ställa om våra liv och börja producera maten själva utifrån att samhället inte längre ser ut som det gör idag. I stället kanske vi är åter i 1800-talets förutsättningar.

Våra erfarenheter bygger på att vi ville förstärka det ekonomiska oberoendet. Så vi tillhörde den första gruppen av självhushållare.

Väldigt många som inspirerar och utbildar kring möjligheterna att odla själv tillhör mellangruppen här ovanför – de som fokuserar på att framställa egen mat – och gör ofta inga ekonomiska avväganden alls i det.

Sista gruppen, den som består av preppers, vill förstå hur leveranskedjor och beroenden ser ut. Man är också intresserad av vilken kunskap och verktyg som krävs.

För en prepper så finns inte möjligheten att göra en kalkyl för om det är lönsamt eller inte att producera maten. Inte heller kan man bortse från hela kedjan, från markberedning till förvaring av slutprodukten. Men å andra sidan tillåter man sig ofta väldigt stora investeringar redan innan självförhärligandet börjar, vilket gör livet lättare.

Vi tar med oss de tre synsätten fortsättningsvis.

Hur snabbt kan man bli självförsörjande på en gård?

Du kan bli självförsörjande på mat inom en tvåårsperiod. Den tidsuppskattningen utgår ifrån att du startar med odlingsbar mark och att du endast köper ett års utsäde. Under perioden driver du också upp dina egna avelsdjur som gör det möjligt att vara självförsörjande på kött. Om du köper in utsäde, foder och vuxna djur går det att korta ner tiden från det du börjar till du blir självförsörjande. Men då ökar också kostnaderna.

Den som bara fokuserar på att odla grönsaker, och ser produktionen av egenodlade grönsaker som synonymt med att vara självförsörjande, kan korta tiden det tar att bli självförsörjande på mat.

Åtminstone kan man snabbt bli självförsörjande under några sommarmånader.

Vår erfarenhet säger dock att det rent kompetensmässigt kan ta några säsonger att nå full produktion. Det krävs tid för att förstå vad som fungerar på den plats man bor och bygga förståelse för hur vi bäst ska agera givet de förutsättningar som råder på den plats man är.

Vissa saker kan du snabba på i tidplanen, genom att skjuta till pengar. Det betyder att du kan använda maskiner för att göra i ordning marken, köpa in gödsel, skaffa avelsfärdiga djur och bygga det du behöver med inhyrd personal.

Men vissa saker är svårare att skynda, även om pengarna finns. Då handlar det ofta om att inhämta kompetens.

Det kan handla om att hantera mördarsniglar, bygga upp jordmån, lära sig lagra mat och hitta fungerande lösningar och rutiner som gör att du/ni hinner och orkar göra allt som krävs.

Två år, ta och ge ett halvår beroende på när du börjar, är alltså mitt svar på frågan hur snabbt man kan bli självförsörjande på mat om man har en liten gård.

Många om och men gäller, som vi ska prata om här nedanför, men det är svårt att hävda att man är självförsörjande innan man överlevt en vinter på egen hand.

Resten av inlägget går ut på att på ett överskådligt sätt förklara vilka faktorer som påverkar möjligheten att lyckas med att bli självförsörjande, och vilka delsteg som finns innan du blir helt självförsörjande på en gård.

Tidplan – Första året, på väg mot självförsörjande

Jag har skissat på hur en tidplan för första året som självförsörjare kan se ut. Tidplanen följer inte riktigt vårt upplägg, vi startade mitt i sommaren med att föda upp våra avelsdjur så att de var redo att börja producera på våren året därpå, men bygger på våra erfarenheter.

Det finns fördelar med att starta under sommaren, främst för att avelsdjuren ska få växa till sig, men det finns också nackdelar. En nackdel var att vi inte hade speciellt mycket grönsaker eller fodergrödor vårt första år.

Vi var därför långt från självförsörjande första vintern.

Om vi börjar första februari så bör vi kunna göra alla vårbestyren på gården. Tanken är också att skaffar kycklingar och kaninungar så fort våren är på plats så att du kan bedriva full produktion nästa vår.

En av faktorerna vi måste ta hänsyn till handlar om årstiderna.

Som du säkert inser när du tittar på tidplanen så finns det tid att spara genom att köpa vuxna djur och att starta vid rätt tidpunkt. Stora, belysta och uppvärmda lokaler hjälper också till när vi vill komma igång med vår produktion på våren.

Med det sagt, här är några saker att tänka på, som kan vara svårt att helt köpa sig förbi:

  1. Du vill inte ha för mycket djur när du inte har möjlighet att ha dem ute på bete.
  2. Under höst och vinter kan det vara svårt att föda fram ungar och kycklingar.

Börjar man på senvintern, så som jag föreslagit här uppe, så bör man ha goda möjligheter att “takta” djurhållning med tillgång på foder i form av bete eller hö. Det är en nyckelkomponent om du ska minska beroendet av foder och spannmål.

Första stegen mot att bli självförsörjande på mat

I bilden här nedanför så ser du några vanliga ambitionsnivåer som olika självhushållare ofta följer i någon form.

Den enklaste formen av självhushåll är att odla sina egna grönsaker och rotfrukter för att sedan äta dem i säsong. Det alternativet har jag placerat längst ner som en form av en grund.

Den yta som krävs har jag tagit från källor på webben- Underbara Clara har lite referenser, som jag tycker ligger i underkant – och från uträkningar om hur mycket användbar ved en skog producerar per ytenhet.

Var du är i världen, markens/jordens egenskaper, läget, vindförhållanden och mycket mycket annat påverkar uppskattningarna.

En tabell med olika steg mot självförsörjande.
Ungefär så här skulle en familj på fyra personer kunna bli självförsörjande steg för steg.

Nästa steg handlar om att försöka bygga ut odlandet till att omfatta behoven under året. Då vill vi dels öka odlingssäsongen – kanske genom att skaffa växthus – och så vill vi kunna förvara maten under lång tid.

Redan på den här ganska låga graden av självförsörjning så har vi flera beroenden att ta hänsyn till.

  1. Tillgång på och distribution av vatten.
  2. Hur vi ska skaffa den gödning som krävs och täckmaterial om vi täckodlar.
  3. (Vi utgår dessutom från att vi har odlingsbar mark).

Vatten kan vara dyrt att fixa om ni måste borra djupa brunnar. Det är också värt att fundera på hur en eventuell trefaspump ska drivas.

Gödsel och täckmaterial kommer ni sannolikt inte kunna ordna själva innan ni kommit betydligt högre upp på självhushållarskalan.

Lästips: 5 tips när du odlar egen mat för att sänka matkostnaderna. Inlägget innehåller dessutom en rad boktips som är måsten för den som har en önskan om att vara självförsörjande.

Nästa steg för den som vill bli mer självförsörjande är ofta att bygga på med äggproduktion och andra typer av mindre köttdjur för att skapa egna proteinkällor. Vanligt är kanin, anka, gäss och kalkoner.

Men det går inte att ta steget till att hålla höns, ankor, gäss och kalkoner utan att du har tillgång till foder, främst då säd, eller foder gjorda av sädesslag, och hö.

I videon här nedanför ser du hur vi resonerade kring våra kycklingar och höns.

Beroenden – Ska du ordna de själv eller ska du köpa?

Att odla och ha djur innebär att du är beroende av åtminstone:

  • Vatten
  • Gödsel
  • Foder (säd av något slag)
  • Hö.

Dessutom krävs ofta lokaler och maskiner. Ju större djur ju större lokaler. Större djur ökar också sannolikt behovet av maskiner.

Maskiner går på diesel, det moderna jordbrukets absoluta stöttesten! Diesel är svårt att fixa själv.

Om vi försöker skaffa oss en överblick över de beroenden som uppstår så kan den se ut som i bilden här nedanför.

Olika beroenden som en självförsörjande bonde måste förhålla sig till
Beroendena växer om du ska nå en hög grad av självförsörjande. Och så borde nog gödning varit med i bilden också …

Om du ska bli självförsörjande ur ett prepperscenario så måste du hitta en lösning på hur du tillgodoser dina beroenden.

Historiskt så byggde jordbruken väldigt mycket på cirkeltänkande. Hästen krävde hö, och kanske viss del foder, men gav nyttor bland annat i form av gödsel.

Lästips: Bloggaren och preppern Urvaken har gjort en mycket detaljerad beräkning på vad han behöver producera för att hålla sig levande under ett år. Den här kalkylen utgör en grund. Sedan måste den nog anpassas efter produktionsförhållandena som gäller.

Om du vill bli självförsörjande för att minska på behovet av pengar, eller för att du vill producera din egna mat så är alla beroenden kanske inte viktiga att ersätta. Det är snarare viktigt att hitta lösningar som passar plånbok eller eller de mål du har.

Om man vill bli självförsörjande på mat, med någon form av ekonomisk rim och reson, så är det svårt att se speciellt stora vinster med att bli för beroende av foder. Det är min personliga uppfattning.

Så fort spannmål och foder blir en del av ekvationen så är det svårt att konkurrera med industriellt producerad mat.

När det gäller foder så är nämligen stordriftsfördelarna enorma, både när det gäller att skapa foder i form av egen odling, eller när det gäller inköp av färdigt foder.

Det är därför väldigt svårt att ur ett ekonomiskt perspektiv motivera egen äggproduktion exempelvis. Höns måste ha foder om du ska kunna ha höns rent praktiskt, även om du har dem helt frigående och ger dem matrester.

För många så spräcker det nog bilden av idyll lite när man förstår att egna ägg snarare handlar om konsumtion än produktion.

Gräsätare

Om du kan klara din köttproduktion med gräsätare så kommer du kunna göra dig mer oberoende vad gäller spannmål.

Vi körde exempelvis Gotlandskaniner då de klarar sig helt på gräs året runt.

Men det kan finnas andra avväganden då. Dels behöver du ordna hö, som du också behöver lagra.

Vi löste det med handkraft, klassiska hjässor och en gammal lada.

Samtidigt så har vi bekanta som har kaninuppfödning och de anser att kaninuppfödning baserad på Gotlandskaniner är väldigt ineffektiv.

Genom att välja andra kaninraser, som växer bra på kraftfoder, så kan hela produktionsupplägget bli mer effektivt. Det gäller yta, antal djur och tid till slakt.

Så någonstans måste vi väga in tillgången på gräsproducerande ytor, byggnader för lagring av mat och stall för djuren för att hitta rätt ekvation.

Den som vill göra sig helt fri från andra leverantörer och beroenden måste ha en gård för att kunna ha så här omfattande verksamhet och klara stora delar av beroendekedjan själv.

Kan du tänka dig att köpa foder så kan du ha kaninuppfödning i ett garage och hönsen på väldigt begränsade ytor.

Hur stora ytor behövs för att bli självförsörjande

Om du bara ska odla grönsaker så kommer du långt med en villaträdgård. Det finns material som pekar på att 500 – 1000 kvm ska räcka för att försörja en familj på fyra på grönsaker under året.

Jag tror det är lite snålt, men det är en fingervisning.

Om vi går tillbaka lite i tiden så verkar gårdar kring 6 ha varit vanliga för självhushållare. Då blir balansen ungefär 4 ha skog och 2 ha för odling och djuruppfödning.

Gården vi använde oss av i Småland var exempelvis 5,9 ha, något den varit sedan det finns papper på gården.

Självförsörjande på liten gård
Vår lilla gård.

Odla för att bli ekonomiskt oberoende

När man blir självhushållare med fokus på att jobba bort kostnader så är man naturligtvis mest intresserad av var man, till lägsta kostnad, kan spara som mest.

Bilden här nedanför är ett exempel på hur ett saker och ting hänger samman lite översiktligt.

Vissa saker är enkla att odla själv – som rädisor – men besparingen i matbudgeten blir väldigt begränsad.

Viss sorts mat har du väldigt lite för att odla själv, för att det helt enkelt inte är en tillräckligt stor del av din matbudget.

Annan mat är intressant att framställa själv, ut ett ekonomiskt perspektiv, men den kräver för mycket i form av land, gödsel, maskiner, foder eller annan utrustning i någon form.

Därför så gjorde vi en uppdelning mellan vad vi skulle köpa och vad vi skulle göra själva ungefär som i bilden nedanför. De delar som var under linjen försökte vi vara självförsörjande på. De andra delarna köpte vi.

Förslag på mat som är ekonomiskt intressant att framställa själv finns i det streckade utrymmet.

Att bli självförsörjande – Ett prepperperspektiv

Bilderna i stycket ovanför fokuserar på pengar. En prepper måste fokusera på beroendekedjor. I praktiken betyder det att en prepper troligtvis intresserar sig för ungefär samma sak som den som vill minska sina kostnader.

Nötkreatur går förmodligen bort. De kräver foder, slakterier, kylrum, tunga transporter och mycket annat.

Det är möjligtvis säd som jag skulle tänka lite annorlunda runt om jag vore prepper. Jag skulle säkra egen spannmålsproduktion och egen hantering av spannmålen, så som tröskning och kanske malning.

Sammanfattning

Om du kom hit för att du funderat å hur snabbt du kan bli självförsörjande på mat så har du förhoppningsvis fått ett svar.

Jag skulle säga att min erfarenhetsbaserade gissning är att det tar kring två år att bli självförsörjande. Då tänker vi att vi ska kunna ha djur i tillräcklig omfattning, odling för oss själva och djuren, samt förmåga att lagra och hantera utsäde.

Sedan går det att trimma det här genom att skjuta till pengar i olika sammanhang. När du börjar på året och platsen du är på påverkar också hur väl du lyckas.

Du kommer sannolikt att ha månader, under sommarhalvåret, som du kan leva på det du odlar till stor utsträckning redan innan det gått två år, men jag har valt att se till en hel årscykel.

Titta mer

Här nedanför hittar du material jag producerade när jag levde på gården i Småland.

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.

Lämna en kommentar