Kan jobbet få för lite plats i ens liv?

Under året som gått så har jag studerat coachning på universitetet så när en av poddens följare undrade om han kunde få lite coachning kring sitt liv och sin livssituation svarade jag ja direkt. Personen, som vi kan kalla Lars, ville dels ha feedback kring sitt ekonomiska upplägg, dels ville han prata lite om hur han skulle gå vidare mot friheten och hur den skulle kunna se ut.

Lars var några år över 40, gift, pappa till två barn i en familj som levde relativt centralt i Stockholm. Han hade akademisk utbildning och han och hans fru hade alltid varit duktiga på att leva väl på lite, så pengarna hade staplats på hög. Lars privatekonomi var mycket god, så god att han börjadt fundera på om han behövde mer pengar i allmänna termer, och naturligtvis hade han börjat fundera på att sluta jobba långt före pensionsåldern. Men han hade inte stannat där, han hade redan gått ner till 80% i arbetstid för att kunna vara med i barnens idrottsutövande och för att få mer tid med familjen. Lars var klok och hade inte skruvat upp konsumtion och behov på fritiden för att fylla luckan, men han satt med problemet likväl.

Vad ledde min coachning till tror ni? Slutade Lars jobba omedelbart? Gick han in till chefen och bad att få jobba 50% eller tog hela familjen sabbatsår och drog jorden runt? Svaret är att Lars sa upp sig från sitt lugna, förhållandevis välbetalda, jobb för en mycket mer utsatt position där han förväntades jobba heltid.

Hur kunde det bli så här? Den här bilden jag hade i helgens inlägg, där vi också pratade arbetsliv, är en bra utgångspunkt för vår analys.

Kan jobbet få för lite plats i ens liv?
Vi pratar om balans, och ritar bubblor. Men är det tid och energibehovet från delarna som ska vara i balans, eller är det bidraget från delarna som ska vara i balans?

Det som framkom när vi pratade var att Lars ville ha en god livsbalans. Han var villig att jobba mindre för att ge andra delar i livet mer plats. Tyvärr innebar Lars val att han fick lite enklare arbetsuppgifter på sin arbetsplats samtidigt som han var pressad på tid. Det innebar att han sällan eller aldrig kunde engagera sig något i verksamheten i övrigt. Han hade fullt upp att göra de enklare arbetsuppgifterna han gjorde på sina 32 timmar i veckan. Hade han jobbat heltid hade han fått en del andra mer avancerade arbetsuppgifter – det var inte så att arbetsgivaren jävlades med Lars, han hade inte hunnit med de mer komplexa uppgifterna på sin 80% arbetstid – och han hade fått en del seniora sidouppgifter, som att stödja unga nya anställda, träffa partners eller delta i rekryteringsarbetet.

Lars uppgav att han hade bra balans i sitt liv, men arbetet gav väldigt lite. Så lite att hans balanserade liv bitvis var ganska intetsägande och trist. Det här är kanske den vanligaste typen av obalans vi har som är kopplad till våra arbetsliv – vanligare än det jag beskrev här om dagen – och det beskriver en situation som många börjar självmedicinera sig i, genom att kräva allt mer av livet utanför arbetslivet. Då skapas en annan typ av obalans där vi ska leva vårt fantastiska liv vi önskar, samtidigt som vi ska städa, hämta barn, köpa och laga mat samt umgås med familjen.

Lars var ju inte helt fri, han tillbringade fortfarande en stor del av sitt vakna liv hos sin arbetsgivare men fick ganska lite tillbaka. Utan universitetsutbildning kanske Lars hade fått bita i det sura äpplet och acceptera de förutsättningar han hade, men nu såg han en rad möjligheter passera förbi både hos sin nuvarande arbetsgivare och hos andra. Möjligheter som skulle ge arbetslivet mer mening och göra det mer intressant. Lars slutsats blev att han skulle prova en annan approach till arbetslivet, så han valde att byta jobb och valde den nya arbetsgivaren utifrån lite nya kriterier jämfört med tidigare. Han prioriterade exempelvis att få jobba med en person han trivdes mycket bra med och som han såg upp till.

Jag bidrog egentligen inte till Lars beslut eftersom jag inte föreslog vad han skulle göra. Inte heller styrde jag frågorna på ett sådant sätt att det här skulle bli utfallet då jag inte kände till Lars syn på arbetsplatsen innan vi började samtala. Det här kom helt av sig själv utifrån samtalen vi hade. Vad jag sa till Lars var det jag hörde han sa till mig, nämligen att det verkade som att han metodiskt jobbat med att minimera arbetets påverkan på livet, men att han i det verkade ha skapat ett arbetsliv han egentligen inte trivdes i.

Jag har gjort en liknade resa själv. Min senaste tjänst sökte jag för att jag ville komma bort från det meningslösa själslösa tuggandet jag var i, fast jag visste att jobbet inte skulle passa mig. Jag har gjort det en gång tidigare i min karriär då jag var extremt sliten, men hejdades då av min dåvarande chef som sa att det inte var rätt plats för mig och vi valde då lite andra lösningar. Den här gången fick jag jobbet, kanske just för att jag har en sämre relation till min nuvarande organisation numera.

Jag fick rätt. Livet blev väldigt lugnt i min nya roll. Till och med lugnare än jag räknat med, men tråkigt. Skittråkigt.

Har du ett liv där delarna är i balans i någon mening?

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.