Money shame – pengar och skam. Två ord som var för sig är ganska välkända för många av oss men som tillsammans inte nödvändigtvis bildar något begripligt. Tammy Lally, som jobbat hårt för att sätta själva begreppet money shame på agendan, har tio bra frågor som lyfter fram typiska beteenden hos den som känner skam över sin finansiella förmåga. Hon undrar: känner du att någon av punkterna nedan passar in på dig?
- Kör en Mercedes när du endast har råd att köra Honda.
- Spelar välbärgad, betalar för andra på restaurang och vid evenemang. Skjuter till pengar till andra familjemedlemmar som är i knipa.
- Känner dig otillräcklig och lever löning till löning.
- Vill framstå i bästa dager, oavsett kostnad.
- Fixerad vid pengar; vad saker och ting kostar och vad andra tjänar.
- Oförmögen att njuta av välstånd eller döljer du det för andra.
- Oförmögen att hantera pengar. De pengar som kommer in bara rinner iväg ut.
- Svårt skuldsatt men trots det så fortsätter du konsumera.
- Har tidigare genomgått en personlig konkurs, vräkning eller förlorat arbetet med katastrofalt resultat.
- Håller din privatekonomi hemlig i fruktan för vad andra ska tänka om dig.
Det finns också en definition av money shame som Tammy själv får presentera i videon i slutet på detta inlägg.
Jag har funderat mycket kring beteenden, inte minst för egen del, och är lite kluven till Tammys sätt att presentera människors syn kring pengar ovan. Jag tycker hon kombinerar två delar i våra liv som jag skulle vilja separera ut och tydliggöra mer för sig.
Den första delen handlar om synen på, och behovet av, konsumtion. Vad är det som gör att du åker en Mercedes om du bara har råd med en Honda? Varför är det viktigt att bjuda på restaurang?
Den andra delen handlar om skammen som följer med att inte kunna sköta sin ekonomi och problemen som följer med det. Och visst, få människor får problem med sin ekonomi om de kan sköta pengar och hantera sina egna impulser eller obegripliga behov. Så del två är en konsekvens av första delen. Så hör de samman, men en skruvad syn på konsumtion innebär inte automatiskt att människor ruinerar sin privatekonomi. Det är nog helt enkelt svårare i Sverige än i USA att göra det så skillnaden blir tydligare. Men lika relevant är att många förnekar problemen deras konsumtionsbehov skapar. Åtminstone inledningsvis innan problemen blivit tillräckligt omfattande.
För mig är det här lite som alkoholproblematik. Där krävs en hög alkoholkonsumtion i ett första steg. När den skapar konsekvenser i livet vi inte kan hantera så har vi alkoholproblem, ja kanske är vi till och med alkoholister. Men även en hög alkoholkonsumtion i ett sammanhang där vi kan hantera konsekvenserna av den kan sänka vår livskvalité och påverka oss negativt. Kanske finns det också en gråzon där en hög alkoholkonsumtion faktiskt ger problem, men vi förnekar dem.
Frånsett min önskan om att dela upp problemen i två block så har jag inget att invända mot Tammys tankegångar. Tvärtom så tycker jag att begreppet money shame är relevant och upplysande. Det lyfter fram och belyser vår – eller ska jag kanske säga mångas men inte allas – hårda koppling mellan pengar och människovärde. Den här kopplingen ser vi i vårt liv. Vi ser det på att barnen bedömer varandra efter vilket klädmärke de bär. Vi ser det på det första bemötandet vi får av vissa vuxna när vi kommer i trasiga kläder i vår skrotiga bil. Vi märker lärarens attityd mot våra trasiga barn och mot oss. När vi bodde på de fina adresserna och barnen gick i de fina skolorna såg lärarna på våra barn och oss på ett annat sätt mot nu. Nu är utgångspunkten en helt annan. Eller så kan vi titta på hur vissa väljer att bemöta mig på Twitter där de ser mig som ett lämpligt mobbingoffer då jag inte spelar med i konsumtionshetsen.
Sådan har diskussioner och begrepp som money shame ger oss möjlighet att diskutera och reflektera kring en företeelse. Jag tänker på två saker. 1) Diskussionen visar hur ineffektiv konsumtionen faktiskt är som metod för att bota vår skam eller leverera det vi önskar. 2) Att sätta begreppet skam och pengar i samma mening sätter ett ramverk på plats från liknande situationer och beteenden i våra liv. Det går att relaterar till de självförstärkande beteenden som ofta kommer med skam som när vi känner skam för vårt drickande och med det mer. Eller så kan vi relaterar till de människor som känner skam för det de är, och som en del i det agerar så att de själva känner att de sänker sitt värde än mer.
Se gärna Tammy i videon nedan. Inledningen är ganska känslosam och sammanhanget kanske lite amerikanskt för att det ska gå att omedelbart föra över till svenska förhållanden, men med det sagt så är kunskapen hon förmedlar obligatorisk här på bloggen!
Vad är en romman? Kan det vara en man som drinker rom? Eller en man från Rom?
😀
Har jag stavat fel i bilden? Attans bananer i så fall!
Lyckades själv få in ett stavfel i min korta kommentar. Shame on me!
Exakt!
Fixat!
Jeg ventet noe annet under tittelen Money Shame.
Ektemannen og jeg har ”normal” statlig lønn, og vi har kjøpestopp og nedbetaler lån. Folk som følger denne bloggen kan tenke seg hvordan vi lever. Vi får masse hets for dette. Den norske tanken er at forbruk og store lån dekkes når man selger huset. Vi kan ikke vite hva vi får for huset før vi selger, sier vi, og vi må ha et annet sted å bo etterpå. Da blir jeg kalt pessimist. Folk jeg kjenner tar opp nye forbrukslån for å betale de gamle. De synes jeg bør skamme meg over mitt lave forbruk, mine kortreiste ferier, min gamle mobil.
Hej Ann,
Vad hade du tänkt att Money Shame betydde?
Det här med att man ”toppar upp” huslånen för att använda pengarna till konsumtion är något som varit vanligt här i Sverige också. Utan att veta så tror jag dock att det har blivit svårare. Det råder ett litet annat klimat här på bostadsmarknaden just nu.
Synen på privatekonomi och inte minst synen på boende är speciellt i de Skandinaviska länderna. Visst är husmarknaden och synen på fastigheter uppblåst i vissa andra områden i världen, men det är förhållandevis regionalt. Här är hela länder i samma yra.