Jag har på senare tid blivit lite av snålbloggarnas ”bad boy”, åtminstone tyder kommentarsfältet på det. Det är naturligtvis inte helt oavsiktligt i alla sammanhang; jag har ju till exempel framfört så kontroversiella ståndpunkter som att potatis inte är farligt och att jag cyklar utan cykelhjälm. På det har jag också varit ganska rak mot de som kommenterar här när jag tycker dom pratar skit. Men ibland kommer kritiken helt från blå himmel. Som när jag jämför pris på bordsmargarin och Nutella – jag tar livet av både mig själv och mina barn – eller listar våra matkostnader. Miljöbov och girig är attribut som nämns då.
Det är med blandade känslor jag läser kommentarerna. Slutsatserna om mina barn och min syn på dom är exempelvis ganska tröttsamma medan det är lite kul att vissa inte kan hålla sig ifrån att framföra en åsikt och ståndpunkt som jag öppet raljerat med. Samtidigt så är allt det här indikatorer på att bloggen växer och blir mer etablerad vilket är fantastiskt roligt.
Det här blir också en utbildning för mig själv i masskommunikation. Ett inlägg här på bloggen kan mycket väl ha mer än 1 000 unika läsare, på en dag eller två, som alla läser inläggen olika och tolkar innehållet från helt olika ståndpunkter. Och allt jag skriver är under tidspress så fördjupningar, extra genomläsning och redigering av texten blir enligt ”tillräckligt bra” metodik vilket säkert bidrar till att vissa läsare ibland verkar hamna helt snett i mitt budskap, som många gjort i exempelvis inlägget om barnförsäkringar.
Med den lite trevande inledningen så går jag till kärnan i dagens inlägg!
Hur är det möjligt att bordsmargarin, cykelhjälmar, potatis, frukt och genomgång av villkoren i barnförsäkringar kan ge bloggen och mig den position vi verkar fått? Är alla läsare här mentalt kopplade till Maria Montazami? Som det inte vore nog så lever vi vår vardag utan bil vilket rejält spär på känslan av att vi är ”extrema”. Men det är vi ju inte! Det jag beskriver här på bloggen är ett ganska vanligt liv. Med bordsmargarin och Nutella. Med XC90 och batteridrift. Att reta sig på våra beslut är direkt respektlöst mot de som faktiskt lever under tajta förhållanden.
Varför är kommentarerna och invändningarna så homogena samtidigt som nästan ingen av de som kommenterar här klarar av att svara på de inledande frågorna som jag eller andra ställer kring de åsikter de framfört? Jag är ganska övertygad om att det beror på att vi, eller ni!, konsumerar information. Så när Aftonbladet och några hälsobloggare – utan eftergymnasial utbildning – säger att socker är farligt, så är det dags att agera. Delar av livsmedelsindustrin säger att eko är vägen till njutning så då måste vi väl tycka så? Och så bör vi ju tänka på vår hälsa! Listan kan göras lång med det vi ska göra och förhålla oss till. Av någon underlig anledning bland kommentarerna på en snålblogg är det ofta kopplat till konsumtion?
Att planlöst konsumera information skapar en massa måsten. Men det verkar också skapa rätt många korkade och förvirrade människor. För det kan ju inte vara så roligt att ge sig in debatter på en blogg som den här och inte kunna komma fram med ett underbyggt argument. Motsatsen till att konsumera massa information utan något sammanhang är att titta på väl underbyggd fakta och skapa sig en plattform i det. Det upplägg som jag följer är ungefär så här:
- Vi är vuxna människor. Vi kan och vill ta ansvar för vårt liv!
- Människor är goda. Vi litar på vår omgivning och vi lär våra barn detsamma. Det gör att vi faktiskt lever bättre och längre. Barnen kommer dessutom lyckas bättre i livet.
- Vi är tacksamma. Vi ser det vi har.
- Vi lever sparsamt. Med det följer att vi tar hänsyn till våra kroppar och naturen.
- Vi bygger vår plattform i livet genom sparande, investering, personlig utveckling och relationsbyggande. Det gör att vi kan hjälpa andra och oss själva, vilket vi gärna gör.
- Vi lär oss att fylla livet med meningsfulla ting utan att konsumera.
- Vi som människor mår bra av att röra oss ute i det fria. Vi försöker hitta komplexa belönande mönster där vi använder vår kropp dagligen, exempelvis genom att cykla till jobbet.
- Vi ser oss som producenter, inte som konsumenter. Vi försöker hitta mer glädje i att göra och skapa, samt att vara tillsammans, till förmån för konsumtion.
- Vårt komplexa sociala samhälle är en tillgång som vi nyttjar. Det innebär att vi är i parker, på bibliotek och nyttjar lokaltrafiken, bland annat.
- Vi vårdar det lokala. Barnen går i den lokala skolan. Vi använder inte bil för att transportera oss ur det lokala sammanhanget. Lokalt är trevligt och lokala sammanhang ger barn och ungdomar frihet.
(Listan är tagen från tidigare inlägg).
På det här måste vi fatta massor av beslut. Då utgår vi från vår plattform, men så måste också någon sorts rimlighetsprincip råda.
- Är potatis farligt? Vem säger det (en bloggare som läste en artikel i Aftonbladet)? Vad ser jag själv? Vad är rimligt?
- Ska jag sätta mig in i hur margarin framställs? Kan jag relatera det till hur smör framställs? Ligger det massor av döda människor i omgivningen med margarinförpackningar bredvid sig?
- Ska jag köpa ekomorot om den är 4 – 5 gånger dyrare än vanlig morot?
- …
Nu kan ju den som är negativ till något som står ovan påstå att jag vet vad som är bäst och vilka beslut som är korrekta. Men så ser inte jag det som. Det mest jag gör är mainstreamval men jag har en plattform – en sorts livsstrategi – jag utgår från som jag sällan avviker från. Ibland fattar jag/vi fel beslut men vi står inte som en vindflöjel bland åsikter. Och ofta har vi faktiskt bättre referenser än Aftonbladet till våra åsikter.
Jag vet inte om jag svarade på min fråga men jag är fascinerad över krafter och strömningar i vårt samhälle som gör att det här blir en av de mest aktiva privatekonomiska bloggarna idag. Det är lite som om någon skulle kunna slå igenom på ett bilforum genom att skifta till vinterdäck själv. Eller träningsbloggare skulle bli ledande genom att ta 50 kg i bänkpress.
Vad tycker du? Överdriver jag mitt eget varande eller är det som skrivs här verkligen provocerande?
Fortsätt som du gör. Du har en personlig ton som gör dig läsvärd, du kan uttrycka tvivel utan att vara gränsöverskridande och är inte alltid helt tvärsäker på precis allting. I en värld av ’oneliners’ så kan detta vara provocerande.
Tror du måste acceptera att många läsare är bosatta i samma medelklasshelvete som jag, där alla säger sig vara normkritiska men absolut inget får avvika från normen. Själv tar jag gärna en bit socker i kaffet och en cig efter maten, dessutom älskar jag potatis. Mina arbetskamrater är nervösa, dom tror jag ska dö snart. Jag vet hur det är att bli sedd som en ’outcast’. Fortsätt som du gör, skit i dom.
Vänligen.
Tack Sjodan!
Jag tänker inte ändra mig, var inte orolig 🙂
Visst är det så att det finns ett medelklasshelvete. Bra observation och uppslag till ett blogginlägg. Kanske en hel blogg!
Någonstans börjar det här bli lite av ett demokratiskt dilemma. När vi inte tycker och tror på något för att vi har en fast värdegrund att stå på, ingen rim och reson råder och vi skiter i fakta. Det blir bara normuppfyllnad som står i fokus.
Att läsa det du skriver känker mig nyktra perspektiv på saker och ting, det är väldigt befriande. Jag ser likheter mellan det jag läser här och i böcker som ”Stå fast” av Svend Birkmann eller ”A guide to the good life” av William B. Irvine.
Tack vad roligt. Det var inga dåliga referenser! 🙂 Nykter perspektiv är ett relevant begrepp här.
*skänker
Först trodde jag du skrev ”kränker mina perspektiv” och seglade iväg i tanken lite. 🙂
Bra formulerad plattform. Den lånar jag för eget bruk!
Gör gärna det! Spriden till och med! 🙂
Va, cyklar du utan cykelhjälm?! Nazistjävel… 😉
Förkyld också!
Det är en stor förändring som vi lever i sen en tid tillbaka nu, att åsikter som inte desamma som hörs trumpetas fram i de kanaler som vi är vana vid gör många människor förvirrade. Många reagerar då med att rabbla upp det som de lärt sig vara rätt och på olika sätt försöka göra ner den som framför annan åsikt.
Det visar på att det är långt kvar, det dröjer många år, tills dess att åsikter andra än de som kommer från starka intressegrupper kommer att få legitimt utrymme utan att först ha smädats.
Nåväl, du kan trösta dig med att för individen är det första steget i att ompröva sin nuvarande ståndpunkt oftast att ifrågasätta den andras åsikt där den egentligen borde ifrågasätta sin egen. Då många är oerhört ovana att få sig till livs välgrundade åsikter så reagerar dessa på olika infantila sätt, jag ser det mycket som ett utslag av att ha levt i en värld där endast en sak kan vara rätt och en annan sak därmed är fel. Lite som facit i böckerna i skolan, det står ju längst bak vad som är rätt, eller hur?
Jag håller med i allt Anonym. Du är klok som en bok! 🙂
Subkulturerna och informationskanalerna som Internet utgör – dit den här bloggen hör – är fantastiska men också förvirrande. Vi har ju i princip haft staten och kyrkan som våra primära informationsspridare i årtusenden. Och så nu! En explosion i information!
Så kött uppfött med antibiotika är bättre än dyrare kött? Det finns en viss risk att sätta ekonomin framför allt annat, och ja du har en viss skyldighet att sätta dig in processer som dina val skapar, och när man läser dina inlägg så är det ganska ofta det låter som att du faktiskt inte skulle bryr dig om att det ligger en drös döda människor utanför margarinfabriken. Dina motiveringar baserar sig ofta på att du tycker något för att sedan ta upp det larvigaste motståndarsidan har att säga.
Själv tror jag vi måste odla mer ekologiskt, då måste vi ta den större kostnaden för mat. Jämför att köpa griskött för 30kr/kg, eller grönkål för 80kr/kg, jag har svårt att tro att det sätt grisen hanteras är bra för vår jorden.
Notera att jag egentligen försöker berömma dig, men det kommer inte fram så bra, du vet hur det är man koncentrerar sig på det negativa.
Det är lugnt!
Hej Erik,
Precis som du valde agenda när du skrev kommentaren väljer jag som skriver inläggen vinklingen. Det är författarens privilegium. Det är något som vi som läsare ska vara observanta på.
Så när du tycker att jag ska läsa på om köttproduktion så bör du ju tycka samma sak om oljeproduktion, brytning av jordartsmetaller för produktion av bilbatterier till laddhybrider eller partiklar som dubbdäck från bilar river upp. Det är frågor som jag tagit ställning till. Det kostar mig inte en krona.
Jag som snålar kommer aldrig vara ledande i anpassning som kostar mig pengar, jag kommer aldrig handla mat som är mer etisk eller rättvis än skolmaten, lunchmaten eller snabbmaten. Men jag kommer inte vara sämre. Jag litar på att matproduktion, även om den tveksam, står under noggrann övervakning, exempelvis danskt griskött, och att jag omprövar mina beslut det om det finns skäl för det. Det innebär att jag konsumerar ungefär som alla andra. Men att jag ändå tagit ställning till mitt totala avtryck här på jorden. Det är knappast att likställa med att jag skulle skita i om det låg döda människor utanför produktionsanläggningarna.
Jag raljerar rätt mycket. Ja! Det finns flera skäl till det. Dels ligger det mig nära som uttryckssätt och det har berättartekniska finesser även om det inte passar alla. Men jag redigerar inte bort några kommentarer och jag svarar på allt. En blogg av den här typen kan inte heller vara heltäckande och nyanserad i alla delar. Jag vill skapa reaktion när jag raljerar; du måste göra din sammanställning av världen och det som händer där.
Jag larvar mig inte när jag säger att det finns dom med potatisskräck! 🙂
Som du vet är jag tveksam till ekologisk mat utifrån två anledningar. Det ena är agendan och helheten som jag nämnt ovan. Jag ser faktiskt inte att konventionell odling av exempelvis morötter är speciellt problematisk i synnerhet inte om vi väger olika saker mot varandra. Och där är min andra tveksamhet; sammanhanget. Jag vill inte ta ställningar så lösryckt, jag vill väga av en helhet.
Men om 33 veckor drar jag från staden till egen gård där jag ska odla min egen mat och ha egna djur. Det kan jag göra för att jag kan styra mitt liv och hålla i min ekonomi. Det belyser mer än något hur sund den här livsstilen jag förespråkar här ändå är.
På tal om morötter träffade jag en bonde för ett tag sedan som berättade att det ändå inte finns några bra medel att spruta på morötter som är tillåtna i sverige. Alltså är konventionelt odlade morötter sällan besprutade utan max odlade med handelsgödsel. 🙂 Tyckte det var ett intressant perspektiv på eko-odling.
Eko märkning är lite olika men det är ett helhets projekt för hela gården inte bara morötterna, för att minska koldioxid utsläpp och gifter. Hur stor skillnaden är mot industriodling är svårare att utreda bara sådär.
Men jag tycker det du säger är en intressant poäng om vad som ska vara eko.
Asså så här äre, du får käka varu vill o skriva va skit som helst, vem bryr sej. En annan ger fulla fanken i de! Om du inte har pingla på skulten näru sitter hojen eller petar i re krubb som gör att du kolar av allt för tidigt, e opp till dig liksom!!!! Här försöker en annan läsa din blogg för att vidga sina vyer och nå utanför arbetarhelvetet för att höja sin medvetandenivå och övergå sitt eget förstånd, allra ödmjukaste. Osså klankar ru ner på Aftonhoran, allt som står där är sant, bara så att du vet!!!! Nä ru seru ner på knegare, tycker ru att vi e sämre människor eller? En annan försöker ju bara bilda sej lite mer ju, haja mer liksom. Jag ändå inte lack på dej, hyvens grabben, ha re!
Hej Bruttan,
Det blev lite pilsnerfilm över det hela på något vis. 🙂
Jag träffar en del folk från övre medelklassen, speciellt ingenjörer som vill ha ’1500-mil’ service på deras hälsa. De röker inte, normalt blodtryck och är fysiskt aktiva. So long, so good. Problemet är bara att de tror man maxar sin hälsa genom att fylla det med ekologisk mat, göra iron man, osv. När det i egentligen i sig själv, jakten på perfektion, är det som utgör det största hotet. Stress, skilsmässa, krav om att arbeta för att kunna upprätthålla facaden utgör ofta en mycket större hälsorisk än om man äter en potatis och har smör på mackan.
Onkel, keep up the good work! Du driver en av de bästa bloggarna, i stil med de bästa amerikanska.
Tack Pedro,
Vad glad jag blir. Jag har faktiskt ett inlägg som ligger och skramlar kring begreppet hälsa. Vad är det för något och hur mäter vi det? Är det att inte vara sjuk, leva länge eller ha god livskvalité. Jag älskar träning och hur jag känner mig när jag är fysiskt aktiv och i form. Men jag är inte säker på att en Ironman-satsning självklart påverkar några av parametrarna jag radade upp positivt.
Men jag måste säga att cykelhjälm är en bra investering. 300 kr i engångsinvestering, jämfört med liten men inte obetydlig risk för hjärnblödning eller kronisk huvudvärk.
Allt annat är bara fåfänga. Som att köra bil utan bälte med argumentet att inte har krockat de första 20 åren. Kostar ingenting i förhållande till vad man sparar i tillfälle av olycka.
Mvh
Pedro,
Jag har tävlingscyklat och varit relativt aktiv på andra sätt inom cykling och har haft en rad olika hjälmar. Jag har också gjort mig rejält illa vid ett tillfälle som slutat med långa minnesluckor, förvirring och genomlysning av min hjärna. Jag har en hjälm nu för en smärre förmögenhet som hänger på väggen här hemma. Men jag använder den inte till vardags. Främst för att jag inte vill. Jag vill leva ett liv på cykel som är enkelt. Jag ser inte heller min vardagscykling som farlig. Det är huvudorsakerna. Sedan finns det andra skäl som att det finns forskning som visar att cykelhjälmar och information kring dessa är kontraproduktiva.
Hittar du en bra cykelhjälm för 300 kronor så gör den bäst nytta i bilen btw! 🙂
Folk är av naturen idioter, det är därför världen ser ut som den gör. Dom tror sig ofta veta vad som är rätt och fel, men i slutändan är vi alla lika. Lika ensamma skillnade är huruvida man är medveten eller ej. Låt dom snurra runt i hamsterhjulet.
Hej Miljöboven!
Nej, här studerar vi dom som springer i hamsterhjulet. Lite som vetenskapsmän 🙂
Är uppvuxen på potatis, falukorv och skogaholmslimpa typ, och lever än! Vi behövde inte använda cykelhjälm eller ens bälte i bilen. Folk rökte inomhus och vi barn fick tälja med kniv och klättra i träd. Alla människor idag är så ängsliga så jag tror det om något går ut över hälsan.
Sparar ca halva lönen och lever hur gott som helst. Kul att Onkel Tom sätter ord på hur jag tänker. ?
Tack Victoria,
Precis, jag vet inte var skitnödigheten kommit ifrån?