Bara dra och leva helt off-grid någonstans under en period, det skulle kunna vara ett riktigt bra sätt att ta ett sabbatsår. Eller?
Ja, jag tycker det. Jag har till viss del min sambo med på det. Men bilden av hur det faktiskt skulle kunna se ut i praktiken skiljer sig rätt rejält mellan oss båda. Nu har vi ju köpt en gård så facit på hur vi valt finns, men livet är inte slut ännu, så det finns möjlighet att drömma vidare.
Att leva off-grid är att leva lite utanför samhället, vissa gör det mer, vissa mindre. Men det behöver inte innebära att man lever ensligt. Ett exempel på hela samhällen som lever off-grid är exempelvis Slab City i USA. Något som jag tycker verkar spännande medan min sambo bara ser misär.
Ok, det får jag ge min sambo; videon kanske inte visar det mest välanpassade off-grid samhället man kan tänka sig, men det finns andra alternativ i Europa. När vi gjorde research för att hitta lämpliga platser för att bo i Spanien så stötte vi exempelvis på Beneficio i Spanien.
Nu tycker många att Beneficio är en riktig knarkarkvart också, men inte alla. Jag skulle kunna tänka mig att bo en period där faktiskt. Jag tycker Bikeramble ger en trevlig bild av stället.
Oavsett om off-grid livet är upplagt kring en ensam stuga i skogen, eller i en alternativ by i Spanien, så är oberoendet något som signalerar frihet. Kanske mest från konventionerna, från alla måsten och ägandet. Från idén att vi ska lägga hela vårt liv på att finansiera vårt boende och spela med i de allt högre krav i allt som vi som kollektiv hela tiden driver på.
Att leva off-grid ger en möjlighet att bryta den spiralen. Det tycker jag är det som lockar men också förskräcker lite.
Vill du läsa mer?
Läs gärna den mycket läsvärda Anarcho-primitivism (enklare och mer lättsmält svensk länk) på Wikipedia. I synnerhet Beneficio Spanien där Edgar i den andra videon lever, är nära den anarkistiska primitiva läran.
I mitt bankfack har jag ett papper från byggnadsnämden i en kommun, där jag äger en fastighet. ”Bara bygg” står det på lappen!
Jag fick den när jag ifrågasatte beskedet jag fått via telefonen och ville ha skriftligt på det!
Det finns vita fläckar i vårt land dit byråkratin inte nått!
Har ibland funderat på vad det skulle innebära om jag sålde min andra fastighet och flyttade dit permanent?
Tror jag skulle kunna leva ett bekvämt liv med alla moderniteter för ca 5000 kr i månaden.
Under mina vandringar i ödemarker, stöter man understundom på trevliga människor som lever sina liv på helt egna villkor. Alltid lika roligt att ta del av dessa personers livsval!
Nackdelen med att leva såhär är att man blir lite inskränkt, man tror att det man ser i den omkringliggande miljön är det normala. Ett besök i t.ex Jakobsberg i höstas, blir en helt surrealistisk upplevelse!
Mina syskon lever ju sina liv i huvudstaden och på ett besök av en av dom för en tid sedan, skulle vi åka och köpa ost av en bonde. När vi gick in i köket var det som att gå in i en tidsmaskin och förflytta sig femtio år tillbaka i tiden. Säkert en lika surrealistisk upplevelse för honom!
Gud vad jag uppskattar dina bidrag här, men det här kan vara lite av ett rekord. Bara bygg! 🙂
När jag var liten såg jag en film om ett fattigt liv på engelska landsbygden, och om jag minns rätt så bryter sig dotter ur mönstret och studerar litteratur. Blir tillsammans med en lärare som är ett svin och alkoholist. Efter ett varv i en annan miljö återvänder hon hem till den engelska landsbygden igen. En kväll sitter hon på puben bland sin salongsberusade familj och vänner som stämmer upp i en sång. Mamman börjar gråta. Tjejen som är tillbaka från sitt liv i stora vida världen frågar varför. ”Varför gråter du mamma, det är ju en jättefin sång”. ”Men det är samma sång” säger mamman. ”Samma jävla sång varje gång”.
Storstaden är mer diversifierad, livet innehåller så mycket. Men det är samma jävla sång jämt ändå. Bara för att vi har större möjligheter i ett civiliserat storstadsområde så innebär det inte att vi tar dom. Tvärt om så tror jag vi underskattar det som finns i enkelheten.
Jakobsberg kan man aldrig vänja sig vid.
Ja! Det är nog en av livets stora hemligheter. Att kunna uppskatta och njuta av dom små sakerna i livet.
Att vandra samma stig man vandrat många gånger förr men ändå ständigt upptäcka nya ting.
Havsörnen som flyger förbi, ekorren som springer över stigen, solen i ögonen, vinden i trädkronorna, snön i ansiktet, ljudet av gruset under skorna, lodjuret som smyger sig undan när jag stör den i sitt rike.
Japp.
Har stött på något liknande om bygglov behövdes , varför de då? De har la gått fint så här långt ….!
Svaret var inte på bred skånska utan på iande bohuslänska , troligen för att jag själv är tvåspråkig i dialekten. Vet inte om jag fått samma svar på rikssvenska eller stads språk ( Stocholm )
Man kan även leva ensligt på en ö i havet en ö utan bilar och utan reguljär båtförbindelser . Trots att närmsta hus ligger på din tomt och ditt hus ligger utanför din tomt . Tempot är totalt annorlunda sociala nomer bygger på avskildhet i gemenskap på så vis kan off grind ha många miljöer Helena
Hej Helena!
Gud jag älskar och skärgården. Skälet till att den kanske förbises är väl att priserna inte är så ”enkla” (tror jag) vilket gör att det blir lite mer exklusivt.
I Mexico finns resorts som ligger off grid. Platser för rika amerikaner som ligger off-grid på natursköna platser. Men det ska fungera ”så där”. Avskildhet i gemenskap kan lätt bli ett socialt spel ”grande”.
Oja snare urgamla regler lätta och samtidigt svåra att förstå , men befriande på det stora hela. Ja priserna är en annan sak tråkigt nog för vem har bestämt att skogsbacken har ett lägre vy värde än horisonten? Solen lyser ju både på tjärn och fjord .
Mycket det där med off grind ,att reflektera över, Helena
Exakt!
Har själv seriösa planer på att skaffa en liten gård/täppa och leva off-grid. Men min absoluta dröm är att starta upp just ett litet off-grid samhälle. I min dröm är det som ett Bullerbyn för vuxna, med bara människor som trivs i varandras umgänge och alla bidrar med något. Jag har kikat på lite sådana off-grid samhällen, men det jag sett hittills har fallit på att det är endast en typ av människor och de är för kufiska till och med för mig. Det verkar vara ett Moment 22. Antingen är en person en bra kandidat för mitt Bullerbyn, men vill inte vara medlem i den klubb som vill ha den (för att parafrasara Groucho Marx), eller så är det en dålig kandidat som gärna vill vara med.
Hej Tom,
Jag förstår vad du menar, men tänker så här. Om du vill ha en uppstyrd värld som är predikterbar och linjär så är vårt samhälle inte så dumt. Vill du ha något annat så måste du acceptera att frihetsgraderna blir större.