Riskprioritering – Vad är det värsta som kan hända?

Jag har – nästan lite ofrivilligt – blivit prepper. Frågan, om jag är en prepper, har dykt upp lite då och då men jag har har alltid avfärdat den med ett ganska kategoriskt “nej”. Jag tror det beror på att jag förknippat prepperkulturen med domedagsprofetior – de som förbereder sig för den stora samhällsomvälvande katastrofen kallas ibland doomsday preppers – men det visade sig tydligen bara vara en variant, i en ganska bred flora av preppers. De som är mer inriktade på vardagens utmaningar delar många intressen med mig, så jag som bor högt – på säker mark – i Småland och filar på mitt självhushåll sällar mig numera officiellt till prepperskaran.

Bland annat så innebär det här att jag följer ett gäng preppers på Twitter och jag är också med i ett stort forum på Facebook. Att följa mina nya preppervänners flöden ger helt nya infallsvinklar på livet, men reser också en hel del frågor, inte minst kring hur vi ska förhålla oss till risker, hot och faror.

På morgonen har jag redan hunnit läsa inlägg på Facebook kring överfallsskydd för unga kvinnor  – hur de alla bör träna Krava Maga – och behovet av, samt den eventuella nyttan med, att ha jodtabletter hemma vid kärnkraftsolyckor. Det här står i stark kontrast till de risker som just nu diskuteras inom ekonomiområdet. Där är det just nu bobubblan; ränte- och valutaoro; Nordkorea och Brexit som oroar.

Men om jag skiter i vad andra säger och fokuserar på mig själv. Vilka är mina topprisker? Kommer prepperarnas samhällskollaps med på listan? Ska jag lägga tid och pengar på jodtabletter eller ska jag justera mina aktie- och fondinnehav för att minska räntekänsligheten? Eller borde jag kanske ha fokus någon annanstans?

Som minimalist vill jag fokusera på det viktiga och reducera de  delarna som är mindre viktiga ur mitt liv och jag inser när jag läser om alla risker i livet att jag inte riktigt har klart för mig vad jag borde oroa mig för. Livet, samhällsekonomin, samhällskollaps, barnens utbildning – för att nämna några ämnen som ligger nära tillhands – är ju alla områden där vi alla kan känna en viss oro.

Jag tänkte därför här göra min egen risklista och identifiera mina topprisker i livet.

Så här långt i inlägget är jag faktiskt lite imponerad av min egen klokskap. Problemet är bara att jag körde fast, rejält, när jag nådde hit. Nu undrar jag mest varför blev det här blev så svårt?

Jag började naturligtvis skriva det här inlägget med en idé om hur det skulle se ut, men ju mer jag tänkte, vred och funderade, ju svårare blev det att hitta någon väg framåt. Jag läste på om risk på Wikipedia och började fundera på om det var skillnad på fara och risk. Men oavsett terminologi så får jag inte riktigt till det.

Jag listar vad jag har så här långt så förstår ni läget:

  • Förlora jobbet – Jag är inte speciellt beroende av jobb och har inget nu. Så det här är ingen stor risk för mig.
  • Förlora delar av min familj – Barnens väg till skolbussen oroar. Det här är den enda bra risk som fångar mitt intresse, som jag kan hitta just nu!
  • Jag kan bli sjuk – jag lever inte alls ohälsosamt så jag har inget jag känner att jag kan göra, mer än att möjligtvis gå ner något i vikt. Oro är ingen risk!
  • Våra pengar kan ta slut och vi måste börja jobba igen – jo, men då får jag väl jobba igen. Det här är tekniskt sett en risk, men konsekvensen väger för lätt för att det ska vara en topprisk.
  • Jag är orolig för att mina barn inte ska nå sin fulla potential i livet – jag har ju tagit sabbatsår för att kunna vara mer med familjen så detta har jag ju till viss del redan adresserat. Den direkta konsekvensen om det här faller ut går inte att sätta på pränt eller hantera. Det gör att detta inte kan klassas som en risk, utan ska sättas i oroshörnan och glömmas bort.

Kanske en start, men inget att direkt skriva hem om. Jag måste nog vara mer metodisk.

När brainstormingen inte fungerade

I Wikipedia-länken ovan så lyfter man upp att en risk bör ha två egenskaper – för att det ska vara en risk – som vi bör kunna hantera i någon form. En risk ska ha; 1) en konsekvens (obehaglig konsekvens ger risk, önskad konsekvens ger möjlighet) och 2) en sannolikhet som anger hur troligt det är att risken faller ut.

Genom att väga samman de två aspekterna, konsekvens och sannolikhet, kan vi ge vår risk ett värde. Så när vi letar efter topprisker letar vi efter ogynnsamma händelser med stor sannolikhet att inträffa. En riktigt ogynnsam risk måste vara för tidig död tänker jag och gör en snabbsökning. Jag finner då att de vanligaste skälen till för tidig död är som följer:

Riskprioritering - Vad är det värsta som kan hända?
Saxat från Metro.

Av bilden ovan kan vi utläsa att sjukdom – främst i form av hjärt- kärlsjukdomar och cancer – psykisk ohälsa samt olycksfall (inte minst hos unga om man studerar statistiken) borde vara med bland mina risker då de har hög sannolikhet för att inträffa (det är i alla fall de vanligaste skälen till förtidig död) och en rätt obehaglig konsekvens i form av min tidiga död.

Om vi klarat av dödsfallen – de risker jag kan komma på med värsta tänkbar konsekvens – så borde väl nästa område att titta på vara risker med hög sannolikhet att inträffa samtidigt som konsekvensen är rejält obehaglig utan att vara dödlig. Jag tänker att förslag där borde vara: psykopat till chef, utbrändhet, depression,  skilsmässa och arbetslöshet.

Det var det här jag kände när jag började skriva. Ur ett analytiskt perspektiv så finns det två saker att göra i livet som hanterar nästan alla topprisker. Vi bör träna hårt, gärna med fokus på att bibehålla muskelmassan högt upp i åldern. Det gör i sig att vi håller oss friskare och att vi har en bättre grund att bekämpa sjukdom ifrån. Det gäller inte minst cancer. Samtidig behöver hela tiden sträva efter att behålla så mycket frihet – inte minst ekonomiskt – som möjligt.

Det här är intressant av flera skäl. Dels får jag inte samma risker på min lista av risker att agera på som Prepperskulturen verkar ha på sin topplista. Dels handlar mycket i olika forum om vad man ska köpa och göra innan katastrofen. I min analys så pekar det mesta på att vi ska göra två saker för att hantera våra topprisker.

Är det rätt att göra så här? Handlar inte livet om att vi ska göra något som ger oss mening och då kanske cancer och olycksrisk följer som en konsekvens. Det kanske inte är mer än så. Då är det nog ingen risk utan mer ett faktum då vi inte tänker agera på insikten vi har!?

Blir det kanske för analt att studera risker i livet, rent allmänt? Ska vi måla med en större pensel? Kanske ska vi fokusera på det vi vill ska hända istället för det som inte ska hända.

Min egen syn på risk

Jag tror faktiskt att min största fasa i livet är att jag lever mitt liv långtifrån hur jag faktiskt vill leva. Tyvärr har den risken på något vis fallit ut. Det är det utfallet jag försöker återhämta mig från i detta nu. I den resan har jag klippt banden med många av mina krav och föreställningar om hur livet ska vara, vilket påverkar hur jag ställer mig till konsekvensen om en risk faller ut. Det innebär att mitt liv idag har betydligt färre topprisker och det är en befrielse!

Här döljer sig kanske en av de viktigaste lärdomarna jag fått i mitt liv. Det är bara några få förändringar som ska vara risker i livet. Resten ska vara just förändringar. Förändringar är en naturlig del av livet och vi ska skapa ett liv där vi naturligt kan hantera förändringar. Ibland ska vi till och med välkomna dem!

Vill du läsa mer?

https://tidochpengar.se/2017/02/leva-pa-eget-kapital-riskgenomgang/

Är du intresserad av att läsa och följa en blogg som handlar om att forma och leva sitt eget liv liv? Följ oss då gärna på Facebook.

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.