Att sätta personliga mål eller jobba med sina vanor

Jag har flera gånger antytt att jag inte är någon stor anhängare av att sätta personliga mål.

Tro mig, det beror inte på att jag inte försökt. Jag har arbetat hårt för att kunna tävla i Svenska långloppscupen i MTB, och satt höga personliga mål för sparande, träning, vikt och karriär.

Mina personliga mål har bland annat gjort att vi kunnat sluta och gjort oss ekonomiskt oberoende – för att leva på en gård i Småland under ett par år.

Jag har också fått cykla Vätternrundan på 7:44, och varit med om massa spännande saker i mitt arbetsliv och fritid.

Sätta personliga mål – Svårt och kanske inte nödvändigt

Men jag har också misslyckats med att nå väldigt många mål.

Och kanske mest förvånande är att jag nått längst i livet när jag inte haft mål.

Jag har mer hittat en riktning, som jag sedan lyckats förflytta längs, under lång tid.

Det har alltid skett till väldigt låg “kostnad” i form av tid och energi.

Det kan jag inte säga om alla tillfällen då jag slitit för att uppnå mina mål.

Jag hade exempelvis en höst, när jag cyklade som mest.

En höst då jag tränade massor, men helt utan mål.

Säsongen var över och vi lekte cyclocrosstävling, och hade långdistansmys på helgerna. Jag cyklade också en hel del själv och njöt av varje minut.

Jag har aldrig haft så roligt, varit i så bra form och varit så lätt som då.

Att sätta personliga mål eller förändra sina vanor? frågar bildtexten.

Jag hade en liknande upplevelse av vår tid med ganska aggressivt sparande. Där fokuserade vi mindre på målet i form av ett visst sparat belopp.

I stället hade vi en riktning, att spara pengar, och sedan jobbade vi för att bli allt bättre på det hela tiden.

Mina insikter och tankar kring mål är ingen slump som bara gäller för mig.

I stället så ligger det här helt i linje med de forskningsresultat som lyfter fram svagheter och nackdelar som finns kring att sätta personliga mål.

Det jag kommit på handlar om att vanor och förändrade beteenden är bättre och enklare än det är att sätta personliga mål och lyckas bra med det.

För- och nackdelar med att sätta personliga mål

Fördelar
  • Hjälper dig skapa fokus och riktning.
  • Tydliggör dina prioriteringar.
  • Motivera och synliggöra det du åstadkommer.
  • Bidrar till att göra dig mer produktiv.
Nackdelar
  • Skapar en känsla av måsten.
  • Fokuserar mer på resultat, i stället för progress och det som leder till progress.
  • Mål och motivation bildar i mångas tankemönster en relation. Motivation är en flyktig och svag vän i förändring.
  • Efter att ett mål är nått uppstår lätt ett vakuum.

Kanske invänder du mot texten så här långt. Du tycker kanske det är felaktigt satta mål som är problemet, snarare själva idén om mål?

Mål ska vara SMART formulerade.

Det tyngst vägande skälet till att jag är negativ till att sätta mål är att mål för mig blir en begränsning, ytterligare ett måste, som i sig snarare blir ett hinder än ett stöd.

Jag kan ger er ett exempel på detta, om ni är intresserade?

Mina personliga mål kan skapa ickeproblem

För några år sedan så bestämde jag mig för att hänga på en Vätternrundasatsning. Ett gäng gubbar som vill åka runt Vättern i rasande fart.

Jag tänkte att det skulle sporra mig till att träna lite mer 2015 än 2014, som blev ett ganska blekt år utan någon struktur eller cykling att tala om.

2015 hade vårt nya enklare liv gett nya möjligheter och jag hade tränat på skapligt.

Vårt enklare liv har gett mig de möjligheter som jag tidigare saknade. Tid som tidigare gått till gräsmatta, trädgårdsstädning och turer till soptippen har nu kunnat användas till träning.

Samtidigt var målet högt satt! Väldigt högt!

Och cykelglädjen var kanske inte på topp. Det var inte resan utan målet som stod i fokus.

Och mål går att ifrågasätta. De kräver motivation för att hålla fast vid.

Att cykla Vätternrundan under 7:30 kräver ungefär ett halvår av hårdsatsning för mig. Så det rör sig också om långa tidsperioder.

“Ska du inte satsa på att gå ner lite i vikt i stället?”, var en tanke som jag brottades med under tiden.

“Tänk vad härligt det vore att träna något annat, kanske mer styrka” fortsätter den.

“Tänk att få vara en helg med barnen!” formligen skrek den när jag nonchalerad allt den sa.

Det är just fokuset som jag ofta söker när jag sätter personliga mål, som i sig innebär en prioritering, som jag också har svårt att hantera över lite längre tid.

Jag ormar mig inför begränsningen och fokuseringen egentligen helt utan skäl. Jag utsätter mig själv för de som på fint språk heter kognitiv dissonans.

I det här fallet fanns ingen konflikt. Jag ville cykla, vikten blev inte sämre av att jag cyklade, annan träning är mest för fåfängan, vilket cykling också är bra för, och barnen skulle nog klara sig några veckor till.

Ett mål ska vara lagom utmanande sägs det

Insikten att högt ställda mål, som kräver månader för att förverkligas – det är också den typ av mål som faktiskt gör skillnad om de nås – är utmanande att hantera är ingen nyhet.

Här kommer teorierna om vanor in.

En vana gör du utan att du tänker på det, det är just därför vi pratar om vanor.

När du går till gymmet söndag eftermiddag så gör du det för att det är en del av ditt liv, inte för att du ska uppnå ett mål. Du kanske har ett mål i bakgrunden, men du behöver det inte för att komma iväg.

Det är det jag upptäckt också. När vi började vår sparresa så gjorde vi det aldrig med en stor bang och högt ställda mål.

Vi fokuserade på vilka vanor vi hade.

Varför blev maten så dyr?

Var tog våra pengar vägen som vi bokförde under övrigt?

Vi satte oss aldrig och bråkade om hur mycket vi skulle spara, eller vad vi inte skulle göra.

Vi hade inget mål, men vi hade en riktning och jobbade på att förändra våra vanor.

Att sätta personliga mål – Mina lärdomar

Något har jag trots allt lärt mig om att sätta personliga mål.

Jag kan identifiera mitt ormande och slingrande när jag hamnar i det läget, och bemöta det.

Just själva känslan är numera bekant när den väl kommer, och jag reflekterar lite över varför jag tänker och känner som jag gör, och fortsätter sedan på inslagen linje.

Målet ligger kvar.

Det är en stor förbättring mot tidigare, det är till och med så att min förmåga att hantera själva tanken gör att det ständiga energitappet, som ältandet kring mina mål inneburit tidigare, är mindre än förut.

Jag har märkt en annan sak, som är nära kopplat till min syn på idén om att sätta personliga mål.

Jag vill ha fokus och relativt höga mål personliga mål.

Det är den typen av fokus som gör skillnad i det mesta här i livet.

Samtidigt är jag dålig på att uppskatta fokuset, och den vardag som högt fokus medför.

Och jag gör egentligen ingen bedömning av vad som är rimliga mål. Jag är inte så intresserad av lagom, då behövs inga mål.

Jag inser också att mål egentligen inte fungerar speciellt bra ur ett prioriteringsperspektiv för mig. Det är lätt att sätta mål och så under resans gång drömma om mer.

Här finns mycket att förbättra även om jag gjort vissa framsteg.

Det är här jag mitt ekorrhjul, och när jag insett det har jag lyckats bryta mitt ändlösa spring.

Slutsats

Ett relativt högt satt mål kan fungera, exempelvis för att få fart på träningen.

Men jag har svårt att hålla hela vägen om jag blir för målfokuserad.

Det finns flera skäl till det, men framöver kan jag bli bättre på att faktiskt uppskatta resan mot mitt mål.

Precis det är tricket säger många, ja de anser till och med att vi ska vända på prioriteringarna och först och främst satsa på att hitta den resa vi vill först och främst.

De de tänker på är då att vi snarare ska se till våra vanor, och de vanor vi vill skapa och ändra för att nå dit vi vill.

Målet bli underordnat resan.

För träning och sparande så har alltid mina personliga mål fungerat dåligt på lite längre sikt. För om jag nått ett mål, ja jag kan misslyckas också för den delen, så blir det ofta ett stort tomrum efteråt.

Om jag skitit i målet och bara lallat på i min önskad riktning så hade jag sannolikt kommit mycket mycket längre, sett över ett par år.

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.

Lämna en kommentar