Snuskigt rik, tidigt fri eller mittemellan

För någon vecka sedan – ungefär i samma veva som Svt levererade sin tunga kritik mot FIRE-rörelsen (obs ironi) – så fick jag en annan länk från en läsare där en expert fullständigt sågade idén om aggressivt sparande och tidig pension. Det var podden ”Afford Anything” som hade en gäst som ansåg det fullständigt idiotiskt att lämna arbetslivet i förtid då vi aldrig kan få för mycket pengar. Ni hittar poddinslaget här, om ni är intresserade. Men även om podden fick stort genomslag i Amerikat så tycker inte jag att det är något ni behöver försaka hela helgplaneringen för att höra. Tanten som besöker podden saknar inte helt poänger, men har helt tappat fotfästet vilket gör det hela rätt skruvat. Bland annat ansåg hon att man skulle beakta att hon lagt 2,5 MUSD på vård av sin gamla mamma, så ta pengar och köpa sig tid för, även om vi har 2,5 MUSD, är orimligt.

Trots tantens vilda svingande så gillade många hennes ”perspektiv” i kommentarsfältet vilket fick mig att fundera över hur vi människor kan regera här på jorden. När jag samlat mig lite så insåg jag dock att vad jag såg och hörde var en kollision mellan de tre klassiska ståndpunkterna som alla finns under FIRE-rörelsens paraply. Alla tre delar intresset för Financial Freedom – ekonomiskt oberoende – och flörtar med pensionsbegreppet, men på helt olika vis.

Tidigt fri

Jag och den här bloggen tillhör den del av FIRE-rörelsen som anser att friheten, den tidiga pensioneringen, är poängen här. De som är som jag vill inte ha en stor ekonomisk buffert, dra full nytta av ränta-på-ränta effekten eller minska vår risk för att slippa jobba i framtiden. Vi tycker det låter som en tämligen ointelligent idé att påstå att arbete nu är bästa sättet att försäkra sig mot arbete senare. Vi är hellre ekonomiskt fria förr än senare.

Vi anser att friheten har ett värde som är så stor att vi kan avstå pengar för att få uppleva den. Vi vet att friheten ger oss möjligheter att göra saker som vi värderar högt. Vi litar på vår förmåga att göra mesta möjliga utav det lilla.

Vi prioriterar helt enkelt friheten och litar på dess fördelar.

Det här är ett liv som utmanar såväl samhällets konventioner som oss själva. Det finns också en logisk fälla här; vi använder ekonomin som vår sprängbräda till frihet. Vi pekar ut den som en av de viktigaste komponenterna, samtidigt är det just ekonomin som prioriteras ned till förmån för friheten i detta upplägg. Med hårt ekonomifokus är detta avigt, vilket leder oss in på nästa grupp.

Snuskigt rik

Det andra synsättet prioriterar ekonomin. Människor i den här grupperingen vill egentligen bygga en ekonomisk fästning som klarar allt och som också sätter avtryck i framtiden. De njuter av friheten en god ekonomi ger, men det behöver inte växla ut den i faktisk frihet.

De ser friheten i att kunna köpa bostad åt sina barn när de ska studera i någon av storstäderna, eller i att kunna bekosta privat vård om något skulle hända.

För att bygga sin förmögenhet så använder sig den som önskar bli snuskigt rik samma metoder som den som vill bli tidigt fri. Belöningssystemen är också i princip de samma.

Personer i den här kategorin är ofta villiga att bryta många konventioner och utmana sig själv för att nå sitt mål vilket gett upphov till myten om den rika uteliggaren, tiggaren eller grannen tydligen ska vara rik, men som åker en gammal Volvo.

Tyvärr så känner nog många som egentligen tillhör den här gruppen sig lite mindre fina än de som tillhör första gruppen. Att bara sitta på pengarna blir lite fantasilöst och den lite mer vilda och fria inställningen ovan lockar. Därför säger sig många som tillhör den här gruppen egentligen tillhöra de som vill bli tidigt fria, men de kommer aldrig ta steget. På samma sätt inser man möjligheterna med sin förmögenhet och flörtar därför samtidigt med nästa grupp.

Mittemellan – bastarden

Av de som kommenterar här på bloggen eller i sociala medier så tillhör en förvånansvärt stor del den här gruppen. Vanligtvis är det unga män som vill lyckas med allt, samtidigt. De ska bli rika, leva livet som fria, uppfylla alla normer och dö rika. Väl fria ska de aldrig återgå till arbete i någon form. Men det är inte bara unga män i den här gruppen. Medelålders kvinnor och män som finns här inte så tydliga men går att identifiera genom att de använder ord som ”trygghet”, ”bekvämlighet”, ”vill se världen”. De njuter i att kommunicera sin höga kravbild för friheten då de är både rika och fria.

Jag har inget behov av att ifrågasätta de människornas önskningar och val, vad jag kan göra är dock att reflektera över konsekvenserna ur ett FIRE-perspektiv. Problemet är nämligen att det inte finns någon tydligt prioritering mellan förmögenhetsbyggande och frihet. Tvärtom är mer av allt bättre. Tyvärr innebär också detta att inget har ett faktiskt värde! Det går att pruta på något, vanligtvis blir det tiden och ekonomin.

Människor i den här gruppen vill ofta ha mer pengar att spendera i friheten än de behöver som löneslavar. En sorts ob-tillägg i friheten! Då behövs också en större förmögenhet i friheten än som löneslav vilket egentligen innebär att friheten i sig utgör en ekonomisk belastning som kan undvikas genom arbete. Den egna insatsen man kan skjuta till som fri – som för den tidigt fri gör all skillnad – har ringa värde, de här personerna verkar helt enkelt inte lita på sin förmåga att göra mer med mindre.

Jag kan tycka att den här gruppen skapat ett premiumekorrhjul. De har nämligen lagt till krav på det konventionella ekorrhjulet. De ska inte bara jobba, konsumera och leva livet. De ska bli rika och vara fria samtidigt.

Åter till podden

Den galna experten i podden ser inte gruppen som önskar bli fria tidigt. Hon förstår inte och hon vill inte acceptera de drivkrafter som ligger bakom. Hon pratar med de två senare kategorierna och kanske främst till den sista gruppen. Det är min tolkning och då blir det hon säger mycket mer logiskt. Kanske är det den sista gruppen som utomstående ser och kan relatera till. Kanske är det också därför Svts ”risker” jag pratade om tidigare blir så fel. Det finns flera beröringspunkter i de två experternas åsikter så mycket talar för att de reagerar på samma sätt.

Om inget är en prioritet så är allt en prioritet sägs det. För mig innebär det bara att de två första grupperna är goda kandidater att höra till om man är intresserad av FIRE i någon form. Men med det sagt så tror jag det är viktigt att förstå sitt behov av frihet. Det är svårt och fel att prioritera något man egentligen inte eftersträvar.

Om du inte sett dem tidigare så rekommenderar jag de första avsnitten från förra årets julkalender. Där pratar jag om hur vi kom att identifiera oss med den första gruppen jag pratat om ovan. Avsnitt nummer fyra sammanfattar lite, så vi kan väl börja där, så får ni resten för egna studier. Om du är stressad börjar du på 3:45 i avsnitt fyra.

Jag som skriver här heter Anders Gustafsson. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.

20 svar på ”Snuskigt rik, tidigt fri eller mittemellan”

  1. Jag undrade just vad en så pengagalen typ, som dessutom lever både slösaktigt och miljöförstörande, hade på en FIRE-blogg att göra, och du har nu gett mig en möjlig logisk förklaring!

    Svara
  2. Väldigt intressanta uppdelning av de tre varianterna. Hade gärna sett att du gick in ännu mer på djupet om varför du tycker bastarden uppnår minst av alla. Jag tillhör själv den gruppen och har som ultimat mål att spara rätt aggressivt i början så att snöbollen börjar rulla för att sedan ha möjligheten att trappa ner arbetslivet med att jobba 80% ett par år, 60% några osv och låta portföljen fortsätta växa av sig själv. Genom att göra det här får jag betydligt mer frihet i livet samtidigt som jag är fåfäng och vill ha det fina huset och en del ”lyxvaror” och kunna resa. Detta är min idealbild av framtiden och saker kommer att hända på vägen och man får anpassa sig men genom tidigt aggressivt sparande från 30-årsåldern kan jag gå ner och jobba deltid innan 40 och pensionera mig senast 50 och få allt det där ovan.

    Svara
    • Hej RB, jag påstår inte att bastarden uppnår minst. Jag påstår att bastarden försöker bli något som kan liknas med att bli riktigt framstående bodybuilder och maratonlöpare samtidigt. Lyckas han eller hon med det så är det på pappret fantastiskt. Men det är ett liv i konflikt mellan två teman samtidigt som risken är att man in praktiken missar båda målen. Skälet till att man är villig att leva ett sådant liv handlar ju om att man inte kan eller vill prioritera, vilket förmodligen har att göra med att ingen av lösningarna är helt tilltalande.

      Personer i den här tredje gruppen, de finns rätt många exempel bland bloggarna, gör antingen ingenting med sina liv eller så hittar man andra vägar. Om man är mindre sugen på ständig frihet och prioriterar konsumtion före vidare sparande så finns det betydligt bättre lösningar inom ramen för ”normala” liv. Man tar tjänstledigt en period. Kanske sabbatsår, eller reducerar sin arbetstid något under en period. Jag ser inget fel i det, det jag vänder mig emot är om man lägger ytterligare villkor kring detta. Då är det inte bara jakten på fin villa och bra bil som finns bland alla måsten ….

      Nu vet jag för lite om din utgångspunkt och dina referenser för att kunna relatera till din dröm och förstå vad den faktiskt innebär. Du får gärna utveckla den lite mer. Det jag tänker är nämligen att det verkar som du vill ha ett ganska vanligt liv, men att du lagt till några villkor, du ska kunna konsumera fint hus och fina resor, du ska jobba mindre och gå i tidig pension. Jag skulle säga att det är för högt ställda krav på livet som dessutom står i konflikt med varandra.

      Svara
      • Hej Onkeln,

        Jag förstår vad du menar till viss del men ändå inte fullt ut. Vad jag menar är att jag gärna gör avkall ett antal år tidigt i ”sparkarriären” för att få en hygglig bas som kan växa av sig själv. Vad jag egentligen vill längre fram i livet är att bo ”fint” i ett hus/lägenhet modell nyare med alla moderna bekvämligheter. Om vi håller oss till lägenhet och enklare krav så tänk läge i innerstad, tvättmaskin/torktumlare i lägenhet, stor balkong- typ det man kan få i ett nybygge eller noga utvalda lägenheter. På toppen av det vill jag kunna resa en del av året och emellanåt ha viss lyx i vardagen. Med det sagt innebär det inte att jag kommer slänga ut pengar på dyra bilar eller gå på restaurang flera dagar i veckan men jag vill inte känna ekonomisk begränsning i allt i vardagen. För min del tror jag att avkall tidigt har gett mig en bas stor nog att kunna växa på snabbt av sig själv, där jag kommer välja att trappa ner arbetsmängd allt eftersom för att få mer frihet att syssla med mina hobbys och andra projekt utan att behöva göra avkall på levnadssituationen allt för mycket. Kanske kommer jag komma till insikt, likt du gjorde om din arbetssituation men just nu är ovan hur jag ser mitt liv spela ut sig.

        Svara
        • Jag förstår vad du menar till viss del men ändå inte fullt ut. 🙂

          Det jag reagerar på i din beskrivning är att du har höga mål som sannolikt inte är förenliga om du inte har väldigt mycket kapital med dig in i processen. Med en sparkvot på 25% så har du 40 år innan du är fri om du startar från noll. 50% strax över 10 år. Exemplet visar på frågeställningen i all tydlighet. Någon sorts svensk mellanmjölksvariant räcker inte så långt om du ska förändra ditt liv i grunden innan du är gammal. Då måste man prioritera. Hur ser din kalkyl ut?

          Svara
          • Vill bara flika in att jag ser många likheter med RB ovan och tackar för intressant diskussion. Har själv senaste tiden börjat fundera mer på min ”vill-ha-all-attityd”. Har alltid varit så och har hittills funkat bra (är strax över 30), men du sätter fingret på något viktigt, vilket är kravbilden, den ökande pressen på mig själv, vilket jag samtidigt försöker montera ner. Kognitiv dissonans… Men ett frö är sått 🙂

          • Hej igen,

            Jag har höga mål och har fördelen att räknas som höginkomsttagare (inte på något sätt en väldigt hög lön, men akademikerlön) samtidigt som jag drar in lite extra pengar på sidan via ett extragig. MItt mål är att köra på och ha en ”fiktiv” sparkvot på 50-60%, korrigerat för min framtida spenderingsnivå, tills jag når ungefär 50% av mitt ”frihetsnummer”, vilket kommer att ha tagit mig någonstans runt 5-6 år förutsatt att inte börsen totalkraschar såhär på slutet. Min reella sparkvot just nu är lite högre då jag medvetet drar ner extra på kostnader under den här inledande perioden. Jag är nästan uppe i mina 50% och planerar då att börja dra ner på arbetstid och extragig så att jag jobbar totalt 80%, vilket ger en sparkvot på ca 25% och köra på under några år för att sedan dra ner till 60% och mer eller mindre låta ränta-på-ränta effekten göra sitt.

            Min plan är enklare är medel-Svenne eftersom jag har möjlighet att jobba heltid och samtidigt ha ett sidojobb som drar in en del. Dock tror jag tror att alla hade kunnat följa min plan med ett par hundår med dubbla jobb för att få upp baskapital. Det här är min plan just nu, kanske kommer jag i samband med att jag ökar mina utgifter komma till insikten att jag inte behöver det där utan är lycklig med mindre och då är jag helt enkelt i hamn snabbare…

          • Hej RB!

            Bra, så om jag tolkar dig rätt så tänker du lägga en rejäl grundplåt under 5-6 år och låta den växa till när du jobbar mindre och inte sparar så mycket. Det ska göra att du är fri vid 50. Jag tror jag är med.

            I relation till inlägget där vi startade så är jag dock fortfarande lite undrande. Du vill vara både fri och välbärgad har jag för mig att vi konstaterade. I det jobbar du två jobb och räknar med att jobba åtminstone fram till 50. Dessutom är det osäkert om du kan använda din grundplåt till att köpa fina huset om du ska leva på pengarna, så lyxen har vi inte hanterat. Så hur finansierar du det givet det här upplägget? Du kanske har koll och pengar med dig in – du behöver inte svara – men jag undrar vad du egentligen förlorar på att prioritera friheten, konsumtionen eller ekonomin? Chansen att det blir trippelsuccé är ganska liten skulle jag tro faktiskt.

            Om jag kritiserar dina val kommer du bara försvara dem, så vi kommer inte så mycket längre. Så gör vi alla. Min poäng är att en prioritering hjälper dig att lyckas bättre. Du når längre samtidigt som det är enklare att lyckas. Prioriteringen gör också att du måste ta ställning bland dina motstridiga krav. Att faktiskt göra det underlättar också din resa, annars kommer du brottas med prioriteringar lång tid framöver.

  3. Kanoninlägg, precis som alltid!

    Din vlog med ett avsnitt varje dag förra december var helt underbar, var det första jag tänkte på vara morgon förra december! Har du några tankar på en repris i år? Hade varit väldigt uppskattat!

    Svara
    • Tack K,

      Det finns tankar på en ny adventskalender men jag lovar inget. Det beror lite på hur livet ser ut just då, det tar rätt mycket tid. Men jag har material om vi inte blir helt insnöade här tills dess.

      Svara
  4. Hej! Jag har läst mycket av vad du skriver men inte kommenterat tidigare. Jag tyckte det här var jätteintressant, kanske framförallt diskussionerna i kommentarerna. Kan du tänka dig att skriva mer om grupp 3 och problemen de har? Jag känner som att jag är på väg att göra en viktig insikt men når inte hela vägen fram.

    Jag tillhör alltså troligen grupp 3. Fast inte säker 😉 Jag önskar ett ganska vanligt liv fast utan tvunget lönearbete. Med det menar jag nog en levnadsstandard ungefär som genomsnittssvensken men med mindre konsumtion. För referens så tänker jag mig 20-30tkr/månad för en tvåbarnsfamilj, vilket är vad vi har för utgifter idag. Jag vill alltså behålla det livet jag lever nu, fast med förändringen att jag inte behöver gå till jobbet. Vi är ungefär halvvägs dit, i lägre 30årsåldern.

    Tidigare har mitt/vårt mål varit att arbeta 100% tills vi når ända vägen fram. Men jag har nu börjat flirta med idén om att arbeta mindre nu och antingen aldrig nå full frihet eller senare. Jag har dock svårt att släppa önskan om mer trygghet i form av större marginaler. Samt en oro att jag inte kommer känna mig så fri som jag önskar om jag ändå måste jobba tex 40%.

    Sen ska jag dessutom lägga till det klassiska ”jag vill men min sambo…”, o säga att jag tror att jag börjar gå över mot att det är okej att leva upp kapitalet (för att bli fri tidigare) medan han är ovillig till att annat än avkastning ska röras. Jag tror att det kommer från en trygghetsönskan för honom. Och jag tror att jag eg känner likadant, men det är lättare att låta honom begränsa mig än erkänna att det är jag som inte vågar chansa.

    Nu blir det väldigt rörigt här, men ytterligare en aspekt är att min partners förslag är att jag slutar jobba o tar hand om hem o barn men att han jobbar på. (Hans resonemang är att även om vi kan leva på avkastning så är vi inte redo att kliva ”off the financial grid”, bl.a. pga bolån. Vilket jag tycker eg är vettigt, men står i konflikt med tanken om ”fri så snart det går”.) Men att bli ”hemmafru” går i konflikt med många andra ideal jag har (främst avseende att bli beroende på partnern, men även lite samhällsideal

    Nu kom jag nog från ämnet! Men vad jag ville säga var, kan du inte skriva något för oss som befinner oss nånstans i gränslandet mellan grupp 1 och 3!

    (Du får jöttegörna kritisera mina tankar o prioriteringar ovan då jag är ute efter nya tankesätt och att förstå mer om mig sjölv!)

    Svara
    • Hej Kristina, vad kul att du törs komma ur garderoben.

      Det jag läser in i din text är att du inte ens är i närheten av en målbild av ett liv som fri. Helt spontant och utan mer detaljerad information!

      Om jag ber dig, skulle du kunna skriva om två riktigt bra dagar som fri. Två helt skilda dagar som inte ska hänga samma alls. Var är du? När vaknar du? Vad gör du på förmiddagen, vad äter du till lunch? Med vem? Vad händer sedan? Handlar du eller skapar du något under dagen? Vad händer på kvällen? När går du och lägger dig? Och vad tänker du då?

      Svara
      • Förvånad att det var vad min text förmedlade! Jag vet inte om du menade övningen bokstavligen, o som en privat övning eller att dela här, men det gjorde jag nu iaf. Fast blev tre dagar. Mina reflektioner nedanför. Det blev lite långt…och till stor del är det en beskrivning av mitt ”vanliga liv fast utan lönearbete” vilket är vad jag skrev ovan, så kanske säger det inget nytt och jag missat poängen med övningen.

        Dag 1 – en vanlig vardag

        Vi är i vårt nuvarande boende, ett hus i villaförorten. Morgonen är ungefär som nu, dvs vakna vid 7 tiden, helst utan väckarklocka, få upp och iväg barnen till förskola. Jag o mannen promenerar dit med dem, om vädret är okej tar vi en kort promenad i skogsrundan här utanför. Om vädret är dåligt dricker vi kaffe o småpratar medan vi läser nyheterna. Förmiddagen spenderar jag hemma pysslandes med en av mina hobbies, som är olika former av skapande. (Jag har 3-5 hobbies, som jag lägger mycket tid på nu, men skulle vilja göra mer. En av dem är min nuvarande försörjning, två kan ge ett mindre tillskott i kassan eller åtminstone betala sig själva. Men jag vill att det ska vara kravlöst, så räknar med att de kostar mer i material än de drar in.) Mannen o jag hjälps åt att laga lunch, en av våra nuvarande vardagsluncher men vi tillreder utan stress, och antingen under intressant diskussion eller lyssnandes på tex P3 dokumentär. Efter maten går vi o hämtar barnen. Sen blir det lek och umgänge med dem, samt lite lättare hushållsarbete (disk, städ, tvätt o dylikt). Sommarhalvåret hoppas jag att vi jobbar i trädgården medan barnen leker runt oss.

        Sen blir det att laga middag, troligen för den ene vuxne medan den andre passar barnen. Familjen äter middag, och sen gäller det att få ungarna i säng. Kvällen avslutas med två trötta föräldrar som antingen pustar ut i tv-soffan nån timme, läser böcker bredvid varandra i sängen eller snackar oss till sömns. Släcker vid 22 tiden. Innan jag somnar tänker jag troligen på hobbyprojektet jag håller på med, eller fnissar tillsammans med mannen åt något gulligt ungarna gjorde under dagen.

        Dag 2 – en vardag när barnen är lite större

        Ungefär som ovan men med skillnaden att jag läser 1-2 universitetskurser, så efter att barnen åkt till skolan åker jag till en föreläsning. Just den här dagen lyxar jag till det o äter lunch ihop med en kompis på stan. Efter lunchen åker jag till biblioteket och sitter o pluggar en timme eller två. Sen åker jag hem lagom till barnen slutar skolan. Resten av dagen som ovan, men förhoppningsvis inte så trötta föräldrar. Kanske finns det ork för lite romantik 😉

        Dag 3 – semester

        Vi vaknar till ljudet av fågelkvitter i min mammas sommarstuga. Vi äter frukost på altanen i begynnande solsken. Ungarna leker på gräsmattan medan jag ligger i solstolen o läser en bok.

        Efter lunch tar vi en cykeltur hela familjen, avslutar den med ett dopp i sjön. Till kvällen grillar vi. Och sen somnar vi framför Morden i Midsomer allihop.

        Det jag märker när jag skriver är att jag vill egentligen ha det som helgerna är nu, fast mycket mer sån tid, så allt hinns med. Jag vill vara mindre trött, slippa känna att vi alltid ligger efter vad gäller hushållsarbete, mer tid för mina egna intressen, och mer ork så jag kan njuta av tiden med man och barn. Kanske speciellt ha mer barnfri umgängestid med mannen. Och slippa krav och förväntningar från jobbet. Och ha tid och ork till att ibland träffa vänner. Många önskningar!

        Jag slås av att mycket av det kan uppfyllas genom att gå ner i tid, men cirklar hela tiden tillbaks till att jag tror att endast helt fri skulle ge den där inre friden jag också längtar efter. När jag var föräldraledig på heltid (12+ mån åt gången) så njöt jag väldigt av att vara helt borta från allt jobbrelaterat. Att ta varje dag som den kom, att om något inte hanns med känna ”men det gör inget, det är en likadan dag imorgon också”. Livet kändes här och nu, på ett sätt som det inte gör när jag jobbar. Har testat på att jobba 60% en kortare tid, och även om det är skönare än 100% så är det stor skillnad från när jag var helt borta från jobbet.

        Tack för svaret på förra och att du orkade läsa ända hit! Gärna mer feedback! Verkar jag fortf sakna en tydlig målbild? Hur tydlig målbild behöver man ha och för vilket syfte?

        Svara
        • Hej Kristina, jag var väldigt rak mot dig och var lite rädd för att jag skulle tappa dig där. Men jag tycker ditt svar är fantastiskt bra och intressant. Du tangerar mycket av det jag tänkte mig. Och nej, som du formulerat dig nu tycker jag inte din målbild är otydlig.

          I dina beskrivningar läser jag in mycket ”nu och här”. Redan i din första kommentar sa du att ”jag önskar mig ett ganska vanligt liv …”. Och nu berättar du om förskolan, hobbies, P3 dokumentär. Till och med sommarstugan, som kanske är mindre ”här”, känns ändå rätt nära. Ni verkar ha den, den kanske inte kräver så omfattande resor osv. Håller du med? Uppfattar jag dig rätt?

          Du verkar har reflekterat när du själv skrev texten. Gav den dig några nya insikter?

          Det som gjorde att jag skrev som jag skrev var bland annat den här meningen i ditt första inlägg: ”Tidigare har mitt/vårt mål varit att arbeta 100% tills vi når ända vägen fram.” Den är inte här och nu. Det är också ett mål med mycket större frihetsgrader än vad jag tror dina önskningar kräver. Fullständig frihet gör det möjligt att resa exempelvis. Flytta till annan ort. Men det är inget du har behov av, som jag ser det utifrån det du skrivit.

          Det finns några punkter i ditt svar som vore intressanta att veta mer om. Den första handlar om hur viktigt det är att din partner är med på samma båt som du. Jag förstår att du vill ha mer tid med honom, men hur viktigt är det? Den andra frågan handlar om din synpunkt kring att deltidsarbete inte blir riktigt som du önskat, jag tänker på ” det är skönare än 100% så är det stor skillnad från när jag var helt borta från jobbet”. Är de här två frågorna något som går att jobba med? Hur skulle det kunna se ut?

          Det finns flera sätt man kan gå vidare här ifrån om du vill jobba lite vidare. En övning som är intressant är att försöka formulera 10 önskningar. Du är en bra bit på väg med ”mer egentid, tid med mannen, 100% ledig, träffa vänner, …” och så jämför man de med varandra snarare än en och en för sig. Det ger en mycket tydligare bild. Från texten ovan är det ganska tydligt att du skulle kunna komma en bra bit på väg mot dina önskningar genom att göra något nu. Reducera arbetstid eller ta tjänstledigt under perioder, om det är möjligt. Men ditt faktiska behov, dina drivkrafter har vi inte berört. Är det här viktigt eller bara lite mysigt och snyggt? Är det kanske det liv ni lever idag som är problemet och är i så fall frihetstanken bara ett plåster du hittat. Det är också en del som vore intressant att höra dina tankar runt. Det här kopplar direkt till det du skriver i ditt första inlägg om behovet av trygghet. Trygghetsbegreppet är som mest relevant när vi står inför ett val som inte känns så attraktivt i sin helhet.

          Vad tänker du?

          Svara
          • Hej! Ja, ditt första svar var inte vad jag hade väntat mig 🙂 men jag ville ju ha nya insikter så då är det ju nästan som mest intressant när man får ett oväntat men uppriktigt svar.

            Tack för svar igen. Jag märker av begränsningarna av det här korta formatet, så mycket man inte kan ta med.

            Du har flera punkter som jag vill tänka över och låta ligga o mogna lite innan jag svarar. Jag har varit inne på en del av dem tidigare men har nog inte gett dem den tid och eftertanke som de förtjänar. På din uppmuntran ska jag göra det nu! Återkommer!

  5. Intressant uppdelning och resonemang (som vanligt):).

    Har själv inte riktigt tänkt på det sättet men såklart insett att folk oavsett kommer att jobba mot sina mål på olika sätt och att varje resa kommer vara unik.

    Tror kanske att det är det som är det viktigaste att man själv väljer den väg som passar en bäst och att man har flexibiliteten att revidera baserat på de möjligheter som dyker upp eller som man skapar.

    Det coolaste är väl att alla som fokuserar på FI eller FIRE blir väldigt kreativa och lösningsorienterad.

    De som vill nå FI så snabbt som möjligt hittar vägar med Sidehustles, hoppar mellan olika jobb etc. Min gissning är att de även om de lever extremt billigt kommer fortsätta ha inkomster och således kommer flytta över mot FATFI. Detta pga att de tjänar pengar på att göra saker de tycker är kul och de dedikerar så mycket eller lite tid de vill på det.

    De som har högre mål kommer troligen göra en liknande resa givet att de har en liknande sparkvot så är ju tiden till deras FI lika lång som för den som har läge inkomst och troligen då ett lägre finansiellt mål.

    Snuskigt rika som mål tenderar att fokusera mer på pengarna än själva resan dit och får då lida i form av FOMO, FOPO i större utsträckning och det tenderar också att gå ut över relationer och hälsa om målet är bara pengar. Det är min personliga uppfattning efter haft ganska mycket exponering under mitt liv mot den typen av segment.

    När vi når Joy Of Missing Out (JOMO) så tror jag att vi har funnit en FIRE-väg som passar oss där vi lever ett liv, om än väldigt ekonomiskt, där vi uppskattar resan eftersom vi har ett så tyligt mål, FI. Vi känner inte att vi försakar en massa längs vägen och vi prioriterar det som är viktigt för oss och inser att vi hela tiden gör framsteg mot ett liv på våra villkor.

    Hur det livet på våra villkor ser ut tror jag vi kommer ändra en massa gånger, från att inte jobba alls, till att jobba lite, till att kanske driva något eget bolag etc. Det viktigaste vi tar med oss är troligen insikten om vilka vi är, vad som verkligen är viktigt i våra liv och att vi även lärt oss språket om pengar (kommer påverka oss hela våra liv) samt vikten av ett konstant lärande och ett kreativt tänkande = super skills:).

    Stort tack för att du katergoriserade upp FIRE aspirant guppen lite och hoppas mina tankar inte blev allt för osammanhängande;)

    Svara
    • Hej Jakob,

      Sorry för mitt sena svar. Jag la det här åt sidan lite för att ha tid att svara bra och sedan glömde jag …

      Jag håller med, de som anammar FIRE-konceptet blir duktiga på att göra något bra med det som bjuds. Det är lite synd att det är så svårt att få gehör för just detta mer allmänt.

      För den som inte hört begrepet FATFI, eller FATFIRE, så kan jag rekommendera: https://www.physicianonfire.com/fatfire/

      Jag är personligen lite tveksam till den positiva syn på arbete och möjligheterna som ska finnas som fri. Så jag är inte säker på att jag helt håller med om att alla som sparar kommer ha inkomster av relevans som fria, om det inte helt enkelt lönearbetar, men ….

      FOMO: https://www.developgoodhabits.com/fear-of-missing-out/
      FOPO: Fear of other peoples oppinion?

      Grejen är ju den att du aldrig kan välja något utan att välja bort något annat. Det gör ju att de som väljer pengarna automatiskt försakar något annat. Eftersom kapitaluppbyggnad oftast är en sak som sker på sikt och förmögenheten alltid är större i framtiden så är man dömd att välja bort något här och nu om man fokuserar på kapitaluppbyggnad. Om det bara är konsumtion man försakar må det vara hänt, men relationer, hälsa, personlig utveckling ….

      Jag håller med dig om att resan här är mer värd än belöningen, som inte är dålig i sig.

      Tack själv!

      Svara

Lämna en kommentar