Vad har ni haft för tempo på sommarlovet?

Har ni tänkt på hur sommaren och sommarlovet gestaltas i gamla barnböcker?

Jag tänker på barnens sommar i Huckleberry Finns äventyr, Mästerdetektiven Blomkvist och Femböckerna?

Titta på ett avsnitt av Saltkråkan och fundera över hur livet gestaltas.

De hänger i miljöerna och vilar i det låga tempot.

I böckerna är sommarloven slöa. Historien är trygg i långsamheten och barnens liv som blir i det.

Det är småtråkigt och det är ett liv med ganska lite påverkan från vuxna. I slöheten umgås barnen, de pratar och låter tankarna fara iväg, samtidigt som de odlar sin nyfikenhet och spinner på fantastiska historier.

Att det är sommar och lov, och det som följer med det: värmen, miljöerna, båtturerna, möjligheten att vara ute länge och kravlösheten är en viktig del av upplevelsen. Det lugnet, tempot och friheten som gör sommarloven i våra bästa barn- och ungdomsböcker.

Om jag tittar i mitt Facebookflöde så ser det inte ut som Huckleberry Finns somrar överlevt till modern tid.

Om jag ser till min egen syn på livet och de tankar jag har så har jag blandade känslor över slöande barn.

Jag känner gärna att de måste aktiveras. De borde göra mer på sommarlovet samtidigt som vi i familjen nog borde göra mer. Det är nu det är tid för Grönan och Liseberg. Dagliga bad och utflykter till olika evenemang.

Det är nu vi ska uppleva tillsammans och skapa våra minnen.

Vi har inte gjort mycket i sommar.

Barnen har haft sina dagar i sin verklighet.

De har haft möjlighet att landa här på det nya stället och umgås med varandra. Våra äldsta barn delar rum på samma sätt som de yngsta. Men många kvällar och nätter har alla fyra sovit tillsammans.

Känslan av att barnen uppskattat att inte göra speciellt mycket har varit påtaglig. De, som vi, verkar behöva tid.

När jag reflekterar över mina egna tankar så märker jag att jag ändrat inställning till tid sedan jag slutade jobba.

När vi bara hade fyra veckors semester så var vi verkligen tvungna att fånga tiden och göra något.

Nu finns det nästan obegränsat med tid och “fånga dagen” har blivit något annat.

Men det ändrar ju inget för våra barn. De verkar uppskatta livet utan massa aktivitet, kanske för att de fått möjligheten att varva ner de också?

Det är skillnad mellan vara och göra. Jag tror det är viktigt för oss att förstå det. Det ena är inte finare än det andra, men båda måste få sin tid i våra liv. Att vara ledig betyder inte att vi måste göra mer, det öppnar möjligheten till att göra mindre.

Läs gärna: Om synen på tid och etikettering av aktiviteter.

En nyans

Vi lever trångt och våra barn kommer knappt ur huset om vi inte tvingar dem.

Det betyder att vi lever med fyra barn på armlängds avstånd.

De är i vår säng, de känns som nästan alltid någon är vaken och helt ärligt är vi ganska pressade av våra barn en sommar som det här.

De har inga kompisar i området utan har varit väldigt låsta hemma.

Samtidigt har jag och Cathlyn haft en del jobb kopplat till gården. Det här har inneburit att vi lever extremt nära, men samtidigt lite parallella liv, vi och barnen.

Vad jag saknar då är inte främst engångshändelserna som Grönan eller Astrid Lindgrens Värld.

Jag skulle vilja hitta in i fler vardagsaktiviteter där jag och barnen möts och gör tillsammans.

Om det innebär att vi cyklar, fiskar, snickrar eller tittar på skolarbetet tillsammans spelar inte så stor roll.

Skolstarten innebär att vi får mer distans till barnen, men jag skulle vilja hitta en aktivitet som flätar oss samman någon gång i veckan.

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.