Tiden i vår relation

Gud vad jag slitit med det här inlägget! Trots det blev det inte alls bra. Det betyder att det jag skrivit om inte var speciellt klart för mig själv. Så med risk för egen mental hälsa, håll till godo!

För mig är tiden min mest trånga resurs. Det finns flera skäl till det, som vi kan återkomma till i ett senare inlägg. Nu konstaterar vi mest att det är så.

Är det så för min sambo? Nje, inte riktigt på samma sätt upplever jag.

Har vi samsyn kring hur vi ser på tid såväl enskilt som familj?

I vissa sammanhang ja, i andra nej.

En viktig poäng som ändrar perspektiven

I praktiken så har jag nog inte ont om tid har jag lärt mig. Jag har överskott på aktiviteter.

Det hade därför varit mer korrekt att säga att jag har svårt att prioritera eller styra livet så att jag har tillräckligt med tid för att utföra det som ska göras.

Här kommer naturligtvis relationen till mina nära och kära in. De vill påverka vad som görs och vilken prioritet verksamheten har.

Vi träter normalt sett inte om sparande, vilket verkar vara det vanligaste i familjer som ska försöka hålla i pengarna av olika anledningar. Vi träter kanske inte massor om tid heller, men det är definitivt ett mer laddat begrepp.

Tiden är en bristvara i vår familj och vi är inte överens om hur vi ska vårda den på bästa sätt!

Det är nog ärligt att påstå.

Det här inlägget skrev jag innan vi tog våra två år ledigt.

När jag skriver det här tillägget i gult så har vi alltså lagt två år på gården i Småland bakom oss. Två år helt utan ekorrhjul.

Vi har också jobbat ett 5 år i Stockholm, vilket inneburit ett liv som för de flesta. Jobb, barn som ska träna, handla och möblera.

Vad tänker jag nu då?

Jag tänker att jag, och nog många andra, tänker att vi inte ska behöva prioritera vår tid. Det är sannolikt helt fel!

Jag tänker också att jag sannolikt aldrig kommer äga min tid som en luffare. Helt fri. Jag kommer vilja bygga och skapa saker. Jag kommer lova människor att göra saker och vara på platser vid en viss tidpunkt, för att träffa de jag vill träffa.

Mitt tidspussel är olösligt. Det kommer aldrig finnas tid för mig att göra allt det jag vill.

Vad jag kan göra är att prioritera. Och gud ska veta att jag måste prioritera hårt. Och det är en förmån!

Det har blivit mycket enklare att se och förstå det efter våra två år utanför ekorrhjulet.

Varför vet jag inte riktigt.

Det finns intressanta paralleller mellan pengar och tid. Sedan dag ett, när vi flyttade i hop, har min sambo och jag haft gemensam ekonomi.

Jag ser nog också tid som rätt mycket av en gemensam tillgång – att disponeras för mina mål och syften kan jag lite egoistiskt erkänna – medan min sambo ser, framför allt sin tid, mer som sin egen.

Fast min sambo skulle nog formulera sig tvärtom! Det beror nog på att hon gör så mycket mer av typiska familjesysslor, som är kopplade till barn och hushåll.

Men hon håller mycket hårdare i sin tid än jag gör. Där är en skillnad.

Vi är så olika i vår relation till tid. Vi prokastinerar exempelvis på väldigt olika sätt. Jag är ofta slö när jag skjuter på saker. Min sambo är ofta aktiv.

När jag säger att jag är slö så är jag rent allmänt passiv. Min sambo utesluter mer målmedvetet.

Det kan skapa mycket märkliga situationer i vardagen. Jag går motsträvigt med på att göra något vi måste, då startar min sambo en helt parallell aktivitet.

Men det finns mer. Pressen i vardagen skiljer sig exempelvis.

Jag är pressad under vardagarna, med en ständig känsla av tidsbrist.

Min sambo går hem och dricker kaffe efter hon lämnat på dagis, och verkar inte alls ha problem att få tiden att räcka till.

Det här är frustrerande om vi ska försöka dela på vardagssysslorna. Jag är som ett pinat djur ibland, då kan min sambo bränna två timmar på ingenting.

Medvetet eller omedvetet så spelar vi med tiden i vår relation.

Exempelvis så varierar arbetsmängden inom våra väl utpekade könsrelaterade arbetsområden rätt mycket över tid. När vi hade hus, bilar, husvagn och stor tomt så var det min tid som var fylld, samtidig köpte vi då rätt mycket Rut-tjänster.

Sedan sålde vi allt och flyttade in till lägenhet i stan samtidigt som vi sa adjö till Rut. På så vis slog pendeln över från ett läge till ett annat, inte minst för mig.

Läs inlägget: Sparande och könsroller – Hur fungerar det för oss, där får du läsa mer om hur familjens könsroller och stereotyper påverkas av vårt val att spara.

Nu är det nästan exakt ett år kvar till vi går på sabbatsår, om vi håller plan, och jag vill ta tillbaka kontrollen över tiden. Dels för att vi ska få ett bra år fram till sabbatsåret men också för fortsättningen. Jag har ingen lusta att ”sumpa chansen” som vi gett oss själva.

Det finns två områden jag skulle vilja jobba med.

  1. Vardagen; mer tid i vardagen. Där är min sambo en absolut nyckelspelare. Hon måste släppa mer av sin egna tid till förmån för våra mål.
  2. Synen på gemensamma projekt. Jag måste återfå tron om att jag ska engagera mig i exempelvis en gård och dess uppbyggnad utan att helt blir ”uppäten” som person i ett sådan process. I dagsläget är jag inte alls säker på det vilket leder till att jag kommer fortsätta vara väldigt restriktiv vad gäller projekt större än två spikar, vilket är synd.

Så var hamnade vi?

Jo, i en fyrabarnsfamilj sitter vi vuxna ”rätt så i skiten”. Tid är en bristvara helt enkelt.

Vi har ordnat det mesta så att vi har möjligheten att leva ett fantastiskt liv genom att leva ett mycket enklare och rikare liv. Men, trots detta, är vi inte herrar över vårt tid.

Ska vi bli det måste det ske förändringar i samförstånd mellan min sambo och mig. Vi är dock två väldigt olika personer med väldigt olika synsätt på vår parrelation. Så det här kommer bli tufft!

Men allt är inte svårt, att barnen börjar bli större är en stor faktor i ökad frihet.

Det här inlägget skrev jag innan vi tog våra två år ledigt (forts.).

Sumpade vi chansen i friheten eller lyckades vi ta tillvara på vår tid?

Jag hann göra mycket av det jag önskade under våra två år i Småland. Men det var mycket som jag inte hann göra. Det var mycket som inte kändes så viktigt heller när det väl kom till krita.

Det råder inget snack om att livet som fri är enklare i många avseenden, men det blir inte automatiskt fantastiskt för det.

I princip hade jag lika ont om tid som fri som jag hade innan. Frågan är om det till och med inte var värre!

Att jobba och ha inkomster är ett ganska enkelt liv. I synnerhet om man bor i lägenhet.

Att driva en gård, blogga, plugga, skriva och vara med barnen – allt samtidigt – är rätt tufft!

De senaste året, när jag börjat jobba igen, har i många avseenden varit det bästa året på många många år.

Arbetet ger struktur och har varit otroligt mycket friare än det jag hade tidigare.

Lägenheten i Sumpan kräver inte mycket och barnen börjar sköta sig relativt mycket själva.

Men det klart. Bilden av mitt drömliv – som jag hade för fem år sedan (och som förmodligen var helt orealistisk) – dit är det långt!

Men det gör inget numera.

Kategorier Tid

Jag som skriver här heter Anders Gustafsson. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.

2 svar på ”Tiden i vår relation”

  1. Alla har vi olika stort behov av ”egen tid” men den måste få vara egen och inte något som en partner kan vara inne och peta i!

    Alla har vi olika syn på hur ett förhållande ska fungera på olika plan och alla sätt är bra så länge bägge parter är nöjda!

    Själv har vi alltid haft separat ekonomi på så sätt att jag betalar alla utgifter utom att hon betalar min mat och betalar sina egna kläder och nöjen! Fungerar bra för oss! Resten av mina pengar får jag styra över själv!

    Var och en är ansvarig för sina egna tillgångar och skulder under pågående äktenskap!

    Vi ställer givetvis upp och stöttar varandra om det krävs under livets motgångar men för oss innebär denna lösning att vi aldrig behöver bråka om det ekonomiska!

    Vi är totalt olika personligheter vad det gäller ekonomi och på många andra plan men med denna uppdelning kan vi få en fungerande vardag.

    Svara
    • Tack Kalle56 för att du delar med dig! Vi levde som par ganska ”tajt” och med fyra barn så har våra liv blivit en enda soppa. Så blir det med småbarn. Men nu måste vi hämta tillbaka lite känns det som.

      Svara

Lämna en kommentar