Låt oss titta tillbaka på vad den här bloggen beskrivit de senaste åren och vad som färgat mig i min argumentation kring sparande, FIRE, förändring mm.
Låt oss börja med någon form av tidslinje.
Tidslinjen – Vad har hänt?
-2012
Vi har tre barn, relativt bra ekonomi och försöker fånga de möjligheter som livet ger.
Men så känns det som om takreparationer, utslitna bilar och byte av hängrännor tar över. Vi hinner inte med att göra något själva.
Vi bor på landet och pendlandet, skjutsandet och hämtandet har sedan länge tappat sin tjusning.
Det känns inte som att vi styr vår vardag eller våra liv riktigt.
2012 föds fjärde barnet och vi börjar fundera i lite andra banor
2014
Vi har nått så långt i vår förändring att vi bestämt oss för att flytta.
In till stan för sista steget i vår förändring. Bilarna säljs, vi cyklar till jobbet och de äldsta barnen blir mer självständiga.
Det är rörigt på min arbetsplats och jag tänker att jobbet, som tidigare varit en väldigt viktig del i mitt liv, förvandlats till en plats där jag tjänar in lönen.
Men är vi klar här? Vi börjar ana att vi kan leva bra på betydligt lägre kostnadsnivå än vi trott. Det skapar nya tankar.
Vi börjar diskutera något år i Spanien eller Portugal.
2017
Till midsommar tar vi vårt pick och pack och flyttar till gården.
Vi har tjänstledigt i två år men tänker längre.
Drömmen är att fortsätta leva bra på mindre.
2018
Jag läser universitetskurser och ser glädjen i ingenjörsarbete. Jag jobbar hellre med programmering och kravarbete än med gården.
Jag driver min blogg och gör videos. Det är kul och utvecklande men jag känner att jag vill nyttja min tid till något som har mer potential.
2019
Jag börjar söka jobb och börjar jobba i Stockholm den 1 april.
Familjen följer efter till skolstarten.
Var började vi? – Tiden fram till 2012
Vi levde nog ungefär som alla andra. Då vi båda har bra utbildningar och jobb så kanske vi hade några tusen till i månaden jämfört med snittfamiljen, men inga stora avvikelser.
Vi hade stort hus på landet, reste, försökte göra karriär och samtidigt så hade vi ganska små barn. Jag hade funnit stor glädje i cyklingen och var aktiv lokalt i cykelklubben.
Vi var rotade i vårt lokala liv. Kände människorna runt om och var delaktiga i föreningslivet.
Jag ville inte ändra det här livet. Jag kunde till och med känna ångest inför vad som skulle kunna hända, som i förlängningen skulle kunna påverka oss.
Tänk om vi blev sjuka, eller arbetslösa?!
Vårt fantastiska liv skulle falla samman!
2012 föddes vår yngsta och vi började se utmaningar.
Sedan blev det mycket på en gång. Det krävdes underhåll på huset och vi orkade inte fixa det själva. Bilarna var också ganska slutkörda.
Vi upplevde att tiden inte räckte till och började köpa tjänster. RUT och ROT blev våra vänner vilket begränsade oss ekonomiskt.
Det började bli tydligt att tid och pengar hörde samman. Båda är en ändlig resurs som vi behöver bruka klokt.
Det finns en mycket känd bok som heter Rich Dad Poor Dad som i korthet säger att:
- Fattiga köper skit för pengarna.
- Medelklassen köper åtaganden för pengarna.
- De rika investerar och köper det som genererar pengar.
När man, som vi gjorde i hög utsträckning, köper åtaganden för pengarna så ägs man snart av sina prylar. De ska lagas, skötas och nyttjas.
På något vis blev det tydligt för mig att min syn på lycka egentligen krävde det liv som jag levde. Samtidigt såg vi att det livet hade brister.
Bristerna handlade om att vi inte riktigt fick ut det vi ville samtidigt som vi körde slut på oss själva och vår ekonomi.
Förändring …
Hur gör man när man känner sig klar i en fas i livet?
Idag önskar jag att vi bara konstaterat att vi behöver något nytt. Packat ihop och flyttat till Malmö eller Stockholm. Men den möjligheten såg vi inte då.
Barnen hade sina kompisar, sambon sin karriär. Vi älskade området vi bodde i och vårt hus.
Men jag anade att vi inte agerade speciellt smart.
Jag ville prioritera hårdare mot det jag gillar att göra och det som jag tycker är viktigt. Det var inte så vi gjorde. Vi spred tiden, energin och pengarna brett.
I 2012 så påbörjade vi en resa mot ett mer fokuserat liv där vi hade en större kontroll. I början lite trevande men sedan lite mer strukturerat.
2014 – Flytt till stan
Pendligen var det som dödade lusten att leva på landet. Utan barn så var 20-25 minuter till jobbet inget problem.
Jag och min sambo kunde dessutom samåka.
Men med barn och allt som följer med det så rann timmarna iväg. Pengarna också för den delen! Två bilar och många mil.
Vi var överens om att vi skulle flytta till stan och 2014 gick flyttlasset. I någon mening var det sista steget i vår förändring om jag ska beskriva den utifrån hur vi startade.
Fast vi var ju inte där vi startade längre. Referenserna och förmågan att förändra gjorde att vi tänkte och resonerade annorlunda. Vi hade insett att vi kunde spara mycket pengar och leva bra på mindre.
Det var här någonstans där vi insåg att det vi lärt oss kunde ge oss helt andra möjligheter. Vi började fundera på ett eller två år i Spanien eller Portugal.
Sedan hade det tillkommit en twist: Jag hade i någon mening mött vägs ände på jobbet.
Jag vet inte riktigt om det var 2014 som vi började skissa på en exit från arbetslivet. Men idén växte sig starkare och 2016 köpte vi gården som skulle bli vårt nya hem lite senare.
Sen blev det inte några år utomlands när allt kom omkring. Det blev för svårt och för dyrt.
2017 – Flytt till gården
Dagen innan midsommar så gjorde vi sista dagen på jobbet. Tackade för oss på dagis. Sa adjö till kompisarna.
Vi flyttade ner till vår gård! Vi hade köpt gården dryga året innan och redan övat en sommar där. Vi hade bott in oss lite, vilket var klokt tror jag.
Här kan du läsa inlägget när vi köpte gården.
Här kan du läsa lite mer om hur vi tänkte använda gården och hur den ser ut.
Mycket blev som vi tänkte oss. Djur, odling och mer tid med familjen.
Jag trivdes i Småland men jag måste erkänna att jag gillar staden före landet. Jag visste nog det innan vi flyttade men tyckte fördelarna övervägde nackdelarna och det var min sambos dröm.
I någon mening så var första året en stor glädje. Vi hade gjort oss fria och var friare, åtminstone i någon mening.
För barnen var ju kvar. Och nu hade vi djur och odlingar.
Gamla och nya åtaganden som krävde vår tid. Vi var trots allt rätt bundna ändå vilket påverkade mig.
Jag jobbade dessutom ganska hårt med att försöka hitta ett nytt liv som jag skulle passa in i. Vi gjorde förändringarna och förändringsresan för att berika våra liv.
Det med att hitta ett nytt sammanhang och en ny mening gick väl inte jättebra, men det kändes ändå som en väldigt intressant period i livet. Jag lärde mig massor!
2018 – Smekmånaden var över
Jag är en person som gillar abstrakt tänkande och resonemang. Jag gillar teknik och är förhållandevis social.
Jag vill bidra, göra skillnad och jag vill tjäna pengar!
Jag hade gärna hittat ett solo-prenörskap som jag kunnat jobba med i mitt nya liv, men lyckades inte alls.
Ska jag vara ärlig så kände jag att jag inte kom till min rätt i Småland. Jag nyttjade inte min kompetens och förmåga.
Och jag började se mig runt och fundera på hur jag skulle nyttja min tid på bästa sätt.
Jag som hade predikat att den som inte jobbar har ett liv fullt av möjligheter började se att det inte självklart var sant.
Att gå till jobbet är ett åtagande. När vi pratar jobb så vill vi ha så goda villkor som möjligt i relation till vårt åtagande. Det handlar då om bra arbetstider, ekonomi och arbetsmiljö.
Ska du göra något utanför systemet – exempelvis som egenföretagare – så kommer du ha åtaganden.
Min åsikt idag är att arbetslivet erbjuder, åtminstone för mig, bättre relation mellan åtagande och villkor än jag kan hitta utanför systemet.
Det kan du läsa som att min åsikt är att vi är för kritiska till arbetslivet och romantiserar skitjobb, springvikariat och lågkvalificerad tjänsteförsäljning som egenföretagare.
Men jag sitter inte på någon absolut sanning. Förutsättningarna varierar!
Så vi ändrade oss igen?
När vi lämnade arbetslivet för livet i Småland så hade vi en tvåårs-horisont i det vi gjorde.
Ett tungt vägande skäl till att agera 2019, och eventuellt göra ytterligare en förändring, var barnens skolgång. 2019 var sista gången det passade att flytta utifrån skolor, byte mellan stadier och start på gymnasiet.
Det var också tydligt att Småland inte kunde ge våra barn den utbildning och de möjligheter som vi kanske hoppats.
Till midsommar 2019 var det slut på vår tjänstledighet och vi behövde bestämma oss för hur vi skulle gå vidare.
Allt sammantaget gjorde det här att vi inte riktigt kunde vänta något år och se, utan vi kände att vi ville och borde agera och göra förändringarna 2019.
Har allt varit enkelt?
Nej! Förändring kan vara plågsam!
Att slita upp barnen från sina kompisar suger. Att söka jobb och gå på intervju för att sedan få ”tack, men nej tack” suger.
Att sälja av djuren vi hade var skit!
Att sluta på en arbetsplats där man gärna gjort mer gör ingen glad. Att leta nytt jobb i en ny stad är ingen skrattfest alla gånger.
Men varje förändring har tagit oss vidare. Vi har lärt oss nytt och faktiskt alltid rört oss framåt.
Förändringen har inte varit ”värre” än känslan av att sitta fast i ett liv och tankemönster.
Jag skulle inte vilja ändra vår resa eller den hållplats vi står vid nu. Förändring är positivt!
Några vanliga frågor
Den vanligaste frågan här i berättelsen är ”om ni haft mer pengar när ni slutade jobba 2017 hade det ändrat något?”.
Det enkla svaret är nej! Av flera skäl.
- Vi hade inte så taskig ekonomi att vi kände oss pressade ekonomiskt. Om vi velat förbättra ekonomin lite så hade vi goda möjligheter att göra det på plats i Småland. Exempelvis genom extrajobb som lärare/lärarvikarie.
- Vi var tjänstlediga och jag hade kunnat pendla under en period om vi velat tjäna in mer pengar några år.
Men inget av det kändes speciellt spännande.
Mer pengar
Om vi haft mer pengar med oss in i vår resa så hade vi sannolikt haft lite andra möjligheter, men om vi använt dem till att komma utomlands och ”länge bort” så är jag inte säker på att det ändrat något.
Jag hade inte kommit mer till min rätt om vi haft möjligheten att sitta salongsberusade på en fin restaurang vid Medelhavet? Om vi nu använt pengarna till annat boende och annan plats.
Om jag haft mer pengar så hade jag kunnat köpa fyrhjuling, bygga mer på gården och starta stora projekt. Men jag är ingen bygg- och anläggningstyp.
Hade jag verkligen trott att det här gjort skillnad så hade jag kunnat köpa en fyrhjuling. Inga problem.
Min tanke är: Ekonomin måste ha varit så fundamentalt annorlunda att jag exempelvis skulle kunnat starta ett eget företag eller motsvarande för att det skulle ändra på något. Men då började jag ju jobba igen …
Vi sa två år
Vi gav oss själva två år och sedan var vi tvungna att fatta många nya beslut. Det tror jag påverkade oss mest i våra val att återgå till vårt vanliga liv.
Vi gjorde alla val utifrån att vi tittade på en tvåårsperiod och sedan hade vi några svåra val att göra.
Vad har jag lärt mig?
Det kostar på att förändra! På många olika sätt.
Men jag vill aldrig hamna i det låsta mentala läge jag var i i början av 2010-talet. Där var det bara måsten och rädsla för förändring.
Nu vet vi att vi kan hantera stora förändringar i vår familj. Vi kan flytta, byta stad, jobb och skola.
Och livet har blivit bättre med förändringarna.
Men förutsättningarna har också ändrats fundamentalt sedan vi började förändringara. Nästa gång vi gör en större förändring så tror jag vi gör det för barnen har flyttat ut exempelvis.
Så har du börjat ändra blir du aldrig klar!
Goda råd vs dåliga
Det finns många goda råd – tycker jag – som jag gärna delar med mig av i det vi gjort.
- Minska antalet åtaganden och downsiza!
- Lär dig få ut mer av det du gör!
- Lär dig spara mycket pengar under kort tid!
- Ha ett öppet sinne och sätt inte upp för många begränsningar i ditt liv.
- Var mer empatisk mot dig själv!
Det är bara några exempel på ganska enkla råd som, även om de kan kräva förändringar som är svåra, de flesta av oss kan greppa i någon mening.
Men i den värld där den här bloggen hör hemma, på sociala medier och grupper som försöker leva enligt råden ovan finns också en hel del andra tankar och idéer som jag är mer tveksam till.
Till stor del baserat på egna erfarenheter.
Här är några exempel:
- Allt för kritisk syn på arbetslivet.
- En allt för positiv syn på utanförskapets – läs egenvald arbetslöshet – möjligheter.
- En mycket snäv syn på en människas drivkrafter och behov.
Så. Fråga mig vad som helst! 🙂
