Bara för att det finns ett lutande torn i Pisa behöver du inte åka dit!

Jag har dammat av och fräschat upp ett inlägg från förra årets semester som inte alls verkar tappat sin relevans! En dialog med D.

För er som inte träffat D ännu, så är det min låtsaskompis. Han säger vad han tänker, och är en hemsk skapelse för de som vill ha allt så där lite nyanserat, som är så efterfrågat här. Han är en pina för de som vill kunna läsa något som får dem att känna sig djupa och viktiga, men som samtidigt inte vill ta ställning eller ifrågasätta. Han är en böld i arslet för de som vill kunna läsa om ett enklare liv mer i harmoni med sig själv och naturen till frukost, köpa ny bil i form av laddhybrid på eftermiddagen och avsluta dagen med att dricka ekologisk rosé på förortsaltanen och i ett bekräftande i hur de faktiskt lever precis som man ska.

Jag tar helt avstånd från D, hans åsikter och hans sätt att uttrycka sig kanske inte riktigt skulle formulera mig som D alla gånger, men jag kan känna stor sympati.

Har du röstat: Tala om vad din semester kostar!


– Jag spanade in ditt Facebookflöde lite. Du har ett gäng bekanta som varit vid det lutande tornet i Pisa i sommar. Varför?

D såg frågande på mig som om jag hade ett svar, innan han fortsätter.

– Men det finns väl dom som besökt varenda marknad inom 20-mils radie eller gjort specialturer till alla loppis i länet också. Det är väl frivilligt att åka?! Bara för att det är bilbingo i Borås, loppis söder om Ängelholm, marknad i Flen eller fiolfestival i Orsa så behöver man inte åka dit, eller?

D håller på att varva upp, jag undrar var det här ska ta vägen.

– Men, nääääääääää! Spänn fast barnen i bilen bara, barn är lyckligast fastspända, försök själv få bältet om feta magen utan bältesförlängare, om det går, och så åk bara!  Någon har satt upp en skylt som det står att det finns en Indianby på, fem mil bort. Vi måste åka!

– Jo, men det är sådant människor gör på sommaren. Det är ett sätt att njuta av sommaren och ledigheten D. Vi kan ju inte sitta som två gnälliga farbröder och bara döma andra här hela tiden, svarar jag.

– Klart vi kan! Har du sett hur det ser ut i Gränna en sommardag? Människor vallfärdar dit för att se polkagristillverkning och köpa godis! Dom kan inte ha förstått att det är frivilligt att åka dit. Nej, i stället går dom in i varma lokaler där dom står som klistrade vid andra svettiga personer, som alla tittar på en ung man som jobbar upp en trög smet till något formbart. Hans vältränade kropp är glansig av svett där han står bakom glaset, var syfte är att hindra åskådarna från att tafsa på personalen, och han rör sig rytmiskt tillsammans med sin kvinnlig assistent. Han formar och drar medan hon, också lite glansig av svett, hanterar hårda stänger som hon vackert innesluter i semitransparenta tunna papper med sina vackra jungfruliga händer.

D hänger kvar vid tanken, hans blick blir tom och han försvinner bort i sin egen värld ett slag.

Så rycker han till, snörvlar lite och gör ett litet ryck med nacken.

– Nåja, Gränna kanske är ett dåligt exempel, men du förstår vad jag menar!

– Nej D, jag är inte riktigt säker på att jag begriper. Människor måste väl få göra fria val och njuta lite av sin ledighet. Vad är problemet i det dom gör när dom har trevligt under tiden.

– Så går det ju fan inte att säga. I så fall skulle en rökare vara oantastlig då personen njuter av sitt rökande. Ett barn som spelar bort dagen på tv-spel skulle vara ursäktad om han eller hon bara hade trevligt under tiden. Så fungerar det ju inte! Vi har ett samhälle som verkar obalanserat, beteenden som är märkliga och det har vi väl rätt att påtala!

– Ok, men vad menar du med obalanserat?

– Att vi verkar ha en så fundamental oförmåga att se det vi har och uppskatta det. Så om någon sätter upp en skylt med “Våfflor och sylt i Bergslagen” så måste vi åka dit, inte bara för våfflorna utan samtidigt måste vi passa på att åka runt i hela jävla Bergslagen. Bort från allt vi redan har, verkar vara ledstjärnan. Eller om vi får nys om att det lutar ett torn i Pisa. Ja då jävlar, då släpper vi allt och ger viss oss iväg dit på semestern! Den vi längtat på i ett år. Det här med att ett torn i Pisa helt plötsligt är grejen och att det trumfar allt vi redan har gäller på något sätt alltid, men det blir så tydligt på semestern. Jag ser liksom framför mig diskussionen hemma hos semestermänniskor när han säger “ska vi njuta av det vi har idag, läsa julklappsboken, låta barnen leka i poolen, kanske äta gott på finservisen och ha vild sex till någon lämplig spellista på Spotify?”. Svaret låter inte vänta på sig; “men Torsten, det är ju bilbingo i Borås idag och vi måste åka snart så vi inte missar första brickan!”. Är det så det är hemma hos folk! Va!

D har rasat färdigt. Det var nog det han hade att ge idag.

– Mmm, jag är inte så säker på det D. Du är lite väl kategorisk kanske. Men visst, som alltid är jag helt på din sida när vi pratar om hur människor underskattar konsekvensen och kostnaden av sina val, inte minst när det gäller resande och så slätar man över det med att det är trevligt. För oss utomstående så är det nog ganska tydligt att det för många är ett tveksamt trevlighetsbegrepp som styr dessa livsval. Det är nog vanligt att det är ren flykt från sitt eget liv som människor ägnar sig åt. Men inte alltid, så långt är jag inte beredd att gå D!

– Men om jag har fel, hur i helvete förklarar du då hur människor kan lägga flera dagars resande på att besöka ett lutande torn i Pisa?

D tittar på mig och vet. Han vet att han fick sista ordet och han är jävligt nöjd.

Är du intresserad av hur en minimalist tänker och ser världen. Då ska du läsa och följa Onkel Toms stuga.

Är du redo för något tyngre, läs gärna manifestet! Det är en lite mer utförlig text som passar paddor och läsplattor bra.

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.