En god förälder ska naturligtvis spara till sina barn. Det har alla lärt sig som läst någon av bankernas ekonomibloggar. Barnspar, barnsparande, eller gör dina barn till miljonärer. Terminologin varierar, men budskapet är det samma.
Men varför är det viktigt att spara till barnen? Varför ska vi kunna ge våra barn en summa pengar när de blir 18? På vilket sätt skiljer sig sparande till barn från allmänt sparande vi gör som vuxna i vårt egna namn?
Jag tänker då praktiskt.
Juridiskt är det av stor betydelse vem som står för kontot där pengarna sätts in. Konsumenternas.se har en utmärkt genomgång av de juridiska aspekterna när det gäller sparande till barn om du vill veta mer.
Vad är viktigast, att barnen jobbar samman pengar till sina första inköp själv? Eller är det kanske viktigt att de får en summa pengar så att de direkt kan börja konsumera när de flyttar hemifrån?
Är öronmärkta pengar till ditt barns konsumtion som 18-åring viktigare än att familjen som helhet får en god ekonomisk bas?
Eller har ni som sparar i era barns namn en smartare idé om hur ni ska leverera pengarna i framtiden, till era ungdomar, än att ge dem pengarna rakt av? Berätta gärna hur i så fall.
Innehåll
Vanliga frågor kring barnsparande
Vad är normalt att spara i månaden till ett barn?
Föräldrar som har endast ett barn sparar strax över 600 kronor i månaden. Föräldrar med mer än två barn i snitt strax över 500 kronor i månaden.
Hur mycket pengar har barn sparat i genomsnitt?
Ungefär 120 000 kronor per barn har barn i sverige som förmögenhet, men spridningen är stor.
Bör jag tänka på något speciellt när jag börjar spara till mina barn?
Ja. Lås inte pengarna i barnens namn utan att du vet vad du gör. Dela inte upp pengarna på olika barn om du inte har goda skäl till det. Det gör det lättare att dela ut rättvist den dag det är dags för det. Välj aktiefonder och låga månadsavgifter.
Ska jag spara pengar i barnets namn eller mitt eget?
Det beror på omständigheterna lite. Enklaste och bästa allmänna lösningen: Spara i eget namn och så sparar du för alla barn på samma konto. Det gör det mycket lättare att dela ut pengarna rättvist den dagen då det är dags.
Att spara pengar nu är smart – att ge bort pengar till en 18-åring är ….
Jag är inte emot sparande. Jag inser också det pedagogiska i att tala om för föräldrar att om de sparar till sina barn, i en billig fond, under 18 års tid, så blir det rätt mycket pengar. Sannolikheten för att dessa pengar dessutom får vara och inte går till bilköp ökar säkert om de är i reserverade i barnens namn.
Det är bara det jag inte riktigt förstår varför barn ska ha massa pengar av oss unga vuxna.
Jag är för sparande, men mot att ge bort stora klumpsummor till unga vuxna.
Jag är för sparande, men mot att märka upp pengar i högar.
I videon nedan går jag igenom bloggaren ”Pappa betalars” månadsekonomi och lämnar några av mina synpunkter på deras familjs privatekonomiska upplägg.
I videon berör jag hur ogynnsamt det är att lägga peng i högar uppmärkta för olika ändamål. Den tanken återkommer i inlägget där vi diskuterar om det behövs barnförsäkringar.
Jag ifrågasätter alltså idén om att spara till sina barn utifrån två aspekter.
- Behovet. Varför ska jag se till att det finns pengar i mitt barns namn?
- Den bästa formen av sparande är när man dels kan spara, dels fatta kloka beslut utifrån den förmögenhet man skapar. Då gör pengarna dubbel nytta genom att man kan sänka sina kostnader. Att lägga pengar i olika namngivna högar, så som vi gör när vi sparar i barnens namn, underlättar inte det synsättet. Det är min personliga erfarenhet.
Nedanför utvecklar vi resonemanget.
Varför ska vi spara till våra barn? – Vilka motiv och behov finns?
En arbetskamrat sa när vi pratade barnsparande:
Men vi måste ju spara ihop så barnen kan lägga en kontantinsats på en lägenhet i alla fall. Annars kommer de ju inte kunna gå på universitetet.
En vanlig ståndpunkt, men är den rätt, smart eller både och?
- När jag och mina vänner pluggade så var de som fick vara mest uppfinningsrika, kring exempelvis boende, de som utvecklades mest under studielivet. De skaffade sig också vänner för livet i processen. Varför ska vi utgå från att våra ungdomar inte ska bo i studentkorridor?
- Det är uppenbarligen felaktigt att det inte går att studera om man inte kan köpa lägenhet. För i så fall hade inte jag, min sambo eller någon av mina kamrater haft en universitetsutbildning.
- Att hitta boende är en fråga som har olika lösningar. Det är inte ett problem som har sin lösning i plånboken endast. Det tycker jag vi ska lära våra barn!
- Att bli student är att bli stor och ta ansvar för sitt eget liv. Det är barnens liv inte ditt. De ska bygga det själva utifrån sina förutsättningar. Att lösa boendefrågan är en viktig komponent.
Det är insatsen till boende sparande till barnen handlar om, enligt honom. Andra delar av det vi behöver lära våra barn när det handlar om pengar handlar om attityd och kunskap och är inte kopplat till pengar på banken.
Perspektiv: Snittlönen för en lågutbildad ung människa hamnar idag i intervallet 20 000 – 25 000 kronor i månaden (källa Ekonomifakta). Det ger en lön efter skatt i intervallet 15 500 – 19 000 kronor. Om man då lever som en fattigpensionär eller student på cirka 8 000 kronor i månaden så sparar man under ett år samman 80 000 – 120 000 kronor. Det innebär att en ung person på cirka ett år kan spara samman insatsen till en ordinarie mindre lägenhet på många ställen i Sverige![/su_box]
Oavsett om du sparar till barnens framtida boende, första bilen eller en snygg inredning till första lyan så ifrågasätter jag inte bara behovet. Jag undrar till och med om det inte är en otjänst.
Unga människor ska skapa sitt liv, inte få något serverat
När jag flyttade hemifrån så flyttade jag direkt ihop med min nuvarande sambo. Vi hade tajt ekonomiskt men glädjen i att bo och leva för egen maskin var ju samtidigt enormt stor. Att köpa det grundläggande för köket – några kastruller och lite porslin på Ikea – och en säng var inga stora pengar för oss då, och det är det inte för de som vill starta sitt eget hem nu heller.
Men processen att bli vuxna och bygga vårt hem var en stor glädje för oss. Jag har fortfarande några av mina starkaste minnen från vuxenlivet kopplat till det liv vi levde då. När vi skapade vårt gemensamma liv.
Gudarna ska veta att det tog tid att bli av med solstolen som var vår enda sittplats framför den ärvda pytte-TVn, men jag kan inte se att vi varit lyckligare om allt varit serverat och klart.
Jag är inte finansiär, jag är förälder
Som förälder är tricket att guida sina barn så de undviker de värsta potthålen här i livet och sedan glädja sig åt den resa barnen gör. Det är en gåva att få vara med någon så nära i deras livsresa.
I mitt tycke kan vårt ansvar aldrig vara att säkerställa den konsumtion vi tycker våra ungdomar ska ha för att få ett liv som passar oss. Det är en form av kontroll och manipulation som vi utövar för vår egen skull, inte för våra barns.
Vi har någon form av barnspar för alla våra barn, så att det i dagsläget finns cirka 10 000 kronor per barn i form av öronmärkta pengar. Där har vi stannat. Det är den ekonomiska buffert vi kan ge våra barn – men jag är långtifrån säkert att vi kommer ge våra barn så mycket – den dag de flyttar hemifrån. Grundinställningen är att barnen själva bygger den buffert som krävs för att kunna ta språnget in i vuxenlivet, eller att de anpassar mun efter matsäck.
Inget barnspar? Ut med dem på bar backe bara!
Betyder det här att barnen får klara sig själva helt och hållet? Nej! Det tycker jag inte! Det är för svart eller vitt och så enkelt är inte livet. Jag tycker det handlar om vilka beteenden och grundläggande värderingar vi kommunicerar till våra barn. Jag tycker min dotter kan bo i tält några veckor när hon börjar på universitetet, eller dela rum med fyra andra okända människor första terminen. Det är hennes äventyr och hennes liv. Men samtidigt kan jag tänka mig att finansiera studiegången om hon kan hålla nere kostnaderna. För att hon inte ska behöva ha en skuld som hon behöver förhålla sig till under stora delar av livet.
När jag formulerar mig så här hamnar jag på rejäl kollisionskurs med mina arbetskamrater och många andra i min omgivning. Standardupplägget är i stället: vi finansierar handpenningen på lägenheten men barnen får ta studielån. Sedan köper vi till dyrare utrustning som krävs, så som mobil, dator, tv och stereo. Lite fräckt: de flesta vill alltså föra över sitt konsumtionsupplägg på sina barn redan innan barnen ens skaffat en inkomst!
Jag hoppas att jag övertygat dig om att jag inte riktigt håller med om vikten av att spara till sina barn då jag inte ser motivet. Vi lämnar den punkten, för att ta nästa fråga. Är barnspar effektivt sparande?
Spara till ditt barn men öronmärk inga pengar
Barnsparande innebär för mig att du sparar speciellt för dina barn. Att du på något sätt hittat en metod som gör det möjligt att hålla barnens pengar åtskilda från dina. Det mest uppenbara sättet att göra det är att spara pengar på ett konto i barnens namn.
Det är synd om det minskar er familjs förmåga att göra kloka ekonomiska val, vilket jag varit inne på. Men det finns en rad andra faktorer att fundera på:
- Skillsmässa.
- Dödsfall.
- Rättvisa.
Barn får inte hantera pengar rent juridiskt. Om ni sparare till era barn och sedan skiljer er så kan det vara väldigt svårt att hantera barnen kapital på ett klokt sätt, om det behövs. Detsamma gäller vid en förälders bortgång om ni inte är gifta.
Sedan om du sparar månadsvis så kan utkomsten vara väldigt olika för två barn med säg 5 års mellanrum. En får 100 000 kronor på 18-årsdagen och den andra 225 000 kronor.
Det händer inget med vare sig avkastning eller beskattning om ni lägger barnsparandet i en hög, i ert namn, under alla år och så delar ut det när det passar. Då kan ni reglera så att alla barn får samma belopp vid samma tillfälle.
Avslutningsvis – varför ska du lita på mig i en så viktig fråga som att spara till sina barn?
Det finns starkt etablerade sanningar kring sparande i Sverige. En sådan är att vi ska spara till pension och en annan handlar om att spara till våra barn. Det finns två drivande krafter bakom budskapen. Den ena gruppen är människor och organisationer som vill väl. Den andra är de som har produkter som matchar det behov som kommuniceras. Den gruppen har väldigt goda skäl till att slå fast behov.
Anledningen till att jag har en annorlunda åsikt kring barnsparande har i grunden att göra med att jag har en annan livssyn än många andra. Jag anser inte att det är en katastrof att spara samman lite pengar själv när man börjar jobba. Tvärt om!
Men jag bejakar också den förändring som sker i vår omvärld. Det är förändringar som är kopplade till att många kommer vara välbärgade när barnen är vuxna men ha ekonomiskt tufft när barnen är små och därför finns inte så stor vits med att dela upp pengar i olika potter tidigt i livet.
Valet är ditt, men om du bestämmer dig för att spara åt dina barn, i deras namn, så se till att använda Avanzas eller Nordnets kapitalförsäkring (du sparar rent tekniskt i ditt eget namn då, men ditt barn är försäkringstagare om något händer dig).
Minimera avgifterna på de val du gör. Spara i aktiefonder.
Intressanta tankar. Jag är själv kluven. Fick själv inte mycket av föräldrarna när jag fyllde 18 (eller 19 då jag flyttade hemifrån). Fick inte någon kontantinsats eller bil. De pengar jag fick gick till att betala hyran när jag hade det tufft med CSN. En del av mig vill underlätta för barnen så de slipper det jobbiga jag hade. En annan del av mig håller med dig, att utmaningarna är en del av det som gör livet intressant. Jag hamnade på korridor, bodde där i sunket men hade det skitskoj ändå. 90% av mina bästa vänner har jag kvar därifrån. Min slutsats är ändå att jag sparar en bra summa till barnen, men det kommer inte automatiskt att tillfalla dem vid 18 års ålder. Istället kommer jag fostra dem att bygga vidare en egen pengamaskin så att den blir 3 gånger så stor som jag kommer att (hinna) lyckas med.
Hej Maxa Allt!
Du ser! Två kontrollfrågor bara.
1) Om du får använda pengarna själv – de du öronmärkt till barnen – till något eller ge dem till barnen, vad väljer du helst?
2) Hur vet du att din dröm om frihet med penningamaskin är dina barns?
1) Jag väljer att jag styr pengarna som används till något som gynnar barnen. Mer kontroll i början och ju mer mogna de blir desto mer får de påverka besluten.
2) Det vet jag inte. Men det är mina villkor. Vill de inte ha pengarna är det ju lugnt, de står fortfarande i mitt namn 🙂 Alternativt, om de kan argumentera för en annan användning av pengarna så finns det nog möjligheter, men jag (och frugan) är juryn.
Ok, det beror ju lite på hur gamla ni är men i vårt fall så är nog livet rätt mycket förbi när barnen är 25. 🙂
Tycker helt klart att du har rätt i mycket, nu har jag själv inte barn men inbillar mig att jag skulle resonera likadant.
Jag kan tänka mig att de här med barnsparande egentligen handlar om nån sorts press på föräldrar, av andra föräldrar, att man måste spara till barnen för att vara en ”bra” förälder och därmed kanske mest används av de som inte sparar till sig själva eller har kontroll över sin ekonomi.
Hej Jontwe,
Det finns både en social förväntan som du skriver och en underförstådd oförmåga att hantera pengar som gör att man ska ”säkra” något till barnen. Men om man kan skita i båda dem för att man skiter i förväntningarna och kan hantera pengar så får man ett annat läge liksom!
Hej Tompa!
Det som du beskriver är precis det som jag har provat på. Mina föräldrar hade aldrig möjlighet att spara ihop några pengar till mig. Jag tog mitt eget beslut att börja plugga på universitetet och bodde i korridor innan jag träffade min fru och flyttade ihop med henne. Detta har gjort att jag har fått vrida och vända på CSN pengarna några månader för att få ihop ekonomin. Det är enligt min erfarenhet mycket nyttigt. Man får fundera lite över vad saker är värda.
Hej Joakim,
Javisst, du har väl knappast lidit skada av den erfarenheten. 🙂
Hej Tom,
Du nämnde själv anledningen till barnspar i ditt inlägg. Att slippa studieskulden. Ett sparande under barnets första 18 år med 1000 sek per månad (barnbidraget) ger med marginal utrymme för att agera CSN åt ett barn under dess eventuella högskolestudier. Att som förälder månatligen betala ut samma summa som CSN lån då ger kommer inte att handikappa barnets ekonomiska tänk då denna får samma förutsättningar som alla andra, får leva på lika små medel som alla andra och får anpassa sig likt de som måste ta lån, men med den fördelen att slippa bygga en skuld. Inget jag hade förmånen att göra och jag har inte heller plågats överdrivet av CSN-skulden men något som jag hade uppskattat att vara utan. Tvivlar att pengarna i ett barnspar kommer ”vara i vägen” och klarar man av att spara till sig själv ändå så ser jag bara fördelar med det. Livet är felkonstruerat där man har som mest pengar när man minst behöver det och tvärtom. 200k för en 18-20åring gör stor skillnad medan jag (optimistiskt kanske) räknar med att om 18-20 år se 200k som en vanlig månads fluktuering i portföljen 🙂 Man kan i alla fall alltid hoppas!
Med vänlig hälsning,
@FinansHenke
Hej FinansHenke!
Ja, jag indikerade ju i inlägget att jag tycker lika. Samtidigt är det lite motsägelsefullt i bloggens totala sammanhang. Om det går att leva som barnfamilj på 10 000 kronor i månaden och det ger stora fördelar, inte minst kring familjelivet, så är det mycket att spara 1 000 kronor. Bränner man 65 000 kronor i månaden är det peanuts.
Se även svaret till NärJagVill. Det här inlägget handlar om måsten. Det är bra att bo i ett bättre område för barnen, äta ekomat, använda cykelhjälm, åka i säker bil, ge barnen eget rum osv. Det blir aldrig slut på måsten. Så barnsparande kommer inte vara ivägen som du säger, men som förälder måste vi ju leva också.
Jag tycker du verkar säga en sak men sedan är beredd att agera på ett helt motsatt sätt. Du vill inte ge dina barn pengar som de själva får använda efter eget huvud men är samtidigt beredd att stötta för att de ska slippa skulder (”Men samtidigt kan jag tänka mig att finansiera studiegången om hon kan hålla nere kostnaderna. För att hon inte ska behöva ha en skuld som hon behöver förhålla sig till under stora delar av livet.”).
Jag ser ingen stor skillnad i att ge barnen pengar som de själva kan ”portionera” om de så önskar eller att du som förälder ”stöttar” för att de ska slippa låna.
Mina föräldrar sparade till mig och jag måste säga att det var väldigt bra och trots detta lyckades även jag skaffa både erfarenheter och vänner under min studietid. Pengarna användes dock inte förrän till mitt husköp när jag var ca 30.
Pengarna som mina föräldrar sparade till mig bidrog starkt till en viss ekonomisk trygghet och så gav det vägledning och förståelse för sparandets potential (ränta på ränta), vilket jag tackar för nu när jag gått i frivillig pension.
/T
Hej NärJagVill,
Till viss del har du rätt. Jag kände mig lite tvungen att nyanserar mig för alla som anser att det är egotrippen no one att inte förse sina barn med allt de pekar på. Anledningen till att jag ändå tyckte det gick att göra har med hur pengarna används. Jag har inte för avsikt att se till att mina barn genomgår en sömlös överföring från barn till vuxenlivet vad gäller konsumtion. Men utesluta att jag skulle köpa mat och kläder för det mest elementära är att gå väl långt. För mig finns den en nyans där.
Att vi ska säkra en trygg ekonomisk framtid till våra barn är ju ytterligare ett måste som jag ville ifrågasätta och som jag anser är väldigt tveksamt!
Spännande tankar.
Vi sparar till barnen sedan de föddes, men det är inte till dem.
Det är till för oss att hantera de kostnader som dem i sig medför senare i livet; hjälpa till att betala körkort, långresor som man kanske vill göra när de är lite större.
Jag hade kunnat tänka mig att istället starta ett långsiktigt sparande tillsammans med dem när de är 18-19 år, med förbehållet att jag kan spara där åt dem ifall de också gör det. 🙂
Hej Stf,
Som du säkert förstått så är jag ju skeptisk till synen att vi måste hjälpa barnen att konsumera. Vad händer om de inte får körkort och långresa utan får tjäna samman det själva?
Jag är lite kluven kring detta ämne, men försöker hålla mina tankar kring rationell basis. Jag har inte örönmärkt pengar till mina barn, för jag anser det allt för begränsande att syssla med att dela upp pengar i olika hinkar. Däremot kan jag nog tänka mig att hjälpa dem med första bostaden givet att dagens bostadsmarknad är betydligt tuffare än när jag växte upp. Men, då ska det bi i form av någon form av morot, kanske att jag ger dem lika mycket som de själva först arbetar ihop. Det beror ju även också på hur ekonomiskt mogna jag ser att de utvecklats till. Jag försöker dock påverka dem ekonomiskt genom att vara ett gott föredöme på den fronten. Jag hoppas att de i sin tur kommer göra som jag gör, men det vet man ju aldrig.
Mvh investera-pengar.blogspot.com
Tja,
Samtidigt jobbar jag i Stockholm. En kille som kommer från Norrland har klarat sig med studier i Stockholm och jobb i fem år utan att köpa lägenhet. Efter ungefär två års jobb köper han sin lägenhet. Det är nu. Det är Sundbyberg/Solna.
Han har ser frisk och kry ut! 🙂