Hur mycket ska ett barn ha i månadspeng – kompisen får barnbidraget!

Ska ett barn ha barnbidraget i månadspeng? Hur mycket månadspeng ska vårt barn få? Det är vanliga frågor för oss som är föräldrar till lite större barn.

Frågan har stora likheter med den klassiska frågan: “hur långt är ett snöre”, eftersom innebörden i begreppet månadspeng inte är speciellt väldefinierad? Jag vet inte heller om det går att arbeta fram ett bra svar som i någon mening är rätt men det finns mycket material att ta del av. Se exempelvis inlägget: hur mycket månadspeng ska en 13-åring ha.

Skälet till det är att jag anser att pedagogiken i hur vi skolar barn i ekonomiskt ansvarstagande via månadspeng, är något grumlig. Barn är dessutom barn och måste hanteras som så.

[su_note]Det här inlägget postades första gången i augusti 2016. Jag har uppdaterat inlägget 22 november 2016 med ett tillägg längst ned. Där får ni veta hur den stora skillnaden i månadspeng mellan vår dotter och hennes kompisar faktiskt landat.[/su_note]

Vår äldsta dotter fyller 12 år i år och har 100 kronor i månadspeng varje månad. På det kommer hennes mobilkostnad på 99 kronor som vi betalar. Det är ett enkelt abonnemang och hon har en bra, men lite ålderdomlig mobiltelefon. De hundra kronorna hon får är hennes helt och hållet så tillvida att vi inte ställer några krav på att hon ska täcka några av sina kostnader i vardagen med de pengarna.

Inte heller behöver hon göra något i gengäld för att få pengarna.

Rent praktiskt har vi, genom SEB, enklare betalkort till våra två äldsta barn så överföringen görs digitalt till deras kort i slutet av månaden. Dessa kort använder sedan barnen i sin vardag. Om de behöver ha kontanter så får de själva ordna detta via en uttagsautomat.

Vår bedömning är att månadspengen är rimlig och relevant för vår dotter, givet förutsättningarna och personen hon är. 

hur mycket månadspeng
Tabell över hur mycket månadspeng barn får beroende på ålder. Tabellen gäller för 2015 och är naturligtvis medelvärden. Källa Compricer.

Nu får två av kompisarna till vår dotter hela barnbidraget i månadspeng varje månad, vilket naturligtvis ger dom en enorm köpkraft jämfört med vår dotter. Det märkliga i det hela är att av de barn som vi har runt oss så är det de som har föräldrar med lägst utbildning och, som vi tror har förhållandevis låg inkomst, som får störst månadspeng.

Som grädde på moset är naturligtvis mobiltelefonen och abonnemanget ett par snäpp bättre än det våra barn har, om det inte till och med är det senaste och värsta.

Våra barn är vana vid att väga aktiviteter och inköp mot kostnaden för densamma. Så gör vi och vi har fört över beteendet till våra barn. Dessutom har våra barn faktiskt bara sina 100 kronor i månaden, plus att det dom eventuellt sparat från föregående månad. Några andra pengar finns inte. Inga mor- eller farmödrar som sticker till dom en slant. Inte heller skjuter vi som föräldrar till lite då och då, utan 100 är den som ska gälla. 

Det gör att vår äldsta kan tacka nej till exempelvis fika på stan, av ekonomiska skäl, när bästa kompisen är fikasugen. Då bjuder barnen som får barnbidraget i månadspeng vår dotter på fika. Vi som tjänar bra och har en fantastisk månadsekonomi – vi tillhör nog den mest välbärgade fem procenten i vår stad (eller ännu högre) – har därför en dotter som blir bjuden av sjukpensionärernas och de ensamstående frånskilda föräldrars barn.

Det gnager ofta mer hos oss än att vår dotter tjatar på att få någon pryl eller pengar faktiskt.

Men hur gör vi som föräldrar när kompisen har snudd på 10 gånger högre köpkraft? Hur mycket månadspeng ska ett barn ha? Hur hanterar vi “orättvisan” som våra barn upplever när kompisen får barnbidraget i månadspeng?

Ja, i vår familj är vi rätt krassa. Allmänt! Och i synnerhet när det gäller ekonomin. Så vi säger “att så här är det”. Vi vuxna är ju själva någon sorts referens och vi ger inte oss själva en spänn i fickpengar. Så varför ska våra barn då ha mer än oss och de flesta vuxna? Dessutom är våra barn knappast missgynnade. Det finns spel, tv-apparater, datorer och kläder i överflöd. Det har också blivit tydligt att barnen följer oss mer i beteende än vi faktiskt inser. När vi fokuserar på mer inåtriktade nöjen, som att läsa böcker och laga mat, så följer barnen med. Att handla och köpa är inte högst på dagordningen för våra barn, just nu. Vilket vi är tacksamma för då det gör livet rätt mycket lättare.

Men vi är trots det inte immuna. Vi har redan nu konflikten kring hur mycket månadspeng vår dotter ska ha, och jag tror den kommer öka kommande år. Men jag är tveksam till om vi någonsin kommer ge barnbidraget i månadspeng!

[su_divider top=”no”]

Tillägg 2016-11-22: Det här med den stora skillnaden i månadspeng mellan tre tjejer blev inget bra. De som hade mer pengar än vår dotter tog det som en utgångspunkt för att vara elaka och började visa översittarfasoner. Det blommade sedan ut i rena svinigheterna en kväll.

Då blev vår dotter naturligtvis väldigt ledsen, något vi hanterade genom att hon och mamma pratade mycket. Om vad som är ok i en kompisrelation och vad som inte är det.

När man är 12 år så är det många tankar som snurrar. Naturligtvis vill man vara en i gänget och populär. Men vår dotter förstod också att situationen var skruvad och att det inte var våra val och hennes förutsättningar som var den största bidragande faktorn i det som skedde runt henne.

Det behövde vi faktiskt inte förklara. Hon såg själv i att kompisarna med barnbidraget i månadspeng stack ut från normen.

Hon förstod också att de andra tjejerna var sviniga.

“Vi är väl vänner men inte BFFer längre” var kommentaren några dagar senare när vi frågade om det som hände den kvällen när kompisarna var svinga hade fått några konsekvenser i skolan. Och allt gick inte tillbaka till hur det var tidigare. De tjejer som då var viktigast i världen har nu några månader senare fått en väldigt periferier roll i vår dotters sociala liv.

Vår dotter har helt enkelt valt andra kompisar. Tjejer som tycker handla och mysa betyder en dela på en Dajm och snacka skit, istället för att hänga på trendigt fik.

Jag tycker vår dotter har gjort det här bra. Speciellt är jag stolt över hennes “tar ingen skit” attityd utan att för den skull vara någon Drama Queen.

För oss vuxna blev det här återigen en bekräftelse i att våra val inte är så annorlunda. Tvärtom så lever de flesta familjer med begränsningar och gör val. Barn måste förstå det, se det, och när dom väl insett hur det är så är verkligheten inget märklig.   

Vi har inte ändrat inställning till hur mycket månadspeng våra barn ska ha i och med det som hänt.

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.