Månadspeng för en 13-åring – Syfte | Antaganden | Jämförelser

Månadspeng, eller är det veckopeng, för en 13-åring kan vara en av de viktigaste frågorna som finns. Vi som föräldrar kan dela intresset, men av helt annat skäl. För en tonåring är en ökad månadspeng en del av introduktionen till vuxenvärlden. Men vi föräldrar undrar kanske mer över frågor som om en 13-åring ska ha månadspeng eller veckopeng. Vad ska månadspengen räcka till? Eller vad har andra 13-åringar för månadspeng i genomsnitt?

Vi sitter inte inne på alla svaren här. Men vi har en 13-åring. Vi har ett starkt intresse för privatekonomi. Dessutom har vi gått från att inte ha mer än minimala inkomster till två heltidsjobb. I det har vi flyttat från landet till storstan.

Så vi har skäl att ifrågasätta tidigare sanningar kring våra val och barnens ekonomi.

Häng med så får du läsa om hur vi tänkt och resonerat kring vår 13-årings månadspeng. Vi ska diskutera, teoretisera och problematisera månadspengen i det här inlägget. Vi ska också skissa på hur vi tänkt, vi som är riktiga snålisar. Slutsatsen, och hur vi väger in andra val vi gjort i sammanhanget, kanske förvånar något. Kanske till och med oss själva!

Vi börjar med 200 kronor

Twitters syn på en 13-årings månadspeng.

Jag gjorde en omröstning på Twitter där jag ställde frågan om 200 kronor i månaden var för mycket i månadspeng för en 13-åring. Resultatet kan ni se ovan.

Det känns som 200 kronor i månaden är rätt rimligt, utifrån min lilla omröstning.

Men mitt lilla Twittrande fångar långtifrån hela den frågeställning som är förknippad med månadspeng. Det finns rätt många aspekter att förhålla sig till och allt beror ju på vad månadspengen ska täcka.

Här nedan finner du en sammanställning på vad några olika privatekonomiska aktörer kommit fram till i undersökningar med sina kunder.

Genomsnittlig månadspeng för en 13-åring – Sammanställning

KällaBelopp krKommentar
Swedbank300Oklart vad beloppet ska täcka
Compricer500300 som bas. 200 med krav på motprestation
Länsförsäkringar250Oklart vad beloppet ska täcka
Vårt val1 000Ska täcka: kläder, smink, nöjen, resor, mobil, fika

Månadspeng – En fråga med hög relevans i vår familj

Jag, eller snarare vi i vår familj, har tuggat på frågeställningen kring månadspeng för våra tonårsdöttrar ett tag nu. Utifrån våra diskussioner och utifrån de kommentarer som följde kring omröstningen, så har jag identifierat tre huvudområden som jag tänkte använda som utgångspunkt för diskussionen i inlägget.

Våra tre huvudområden som bestämmer månadspengens storlek

  • Vilka pedagogiska aspekter ska vi lägga i begreppet och företeelsen månadspeng?
  • Givet ett visst belopp, exempelvis 200 kronor, vad bör då månadspengen räcka till?
  • Vad är rimlig konsumtionsnivå för ett barn?

De flesta som kommenterade kring omröstningen gjorde det utifrån att de ville väga beloppet som betalades ut i månadspeng mot vad som skulle ingå. Vi kan säga att de ville närma sig frågeställningen utifrån ett budgetperspektiv. Punkt två ovan.

Någon ville lyfta fram värdet av utbildning i privatekonomi som en viktig del, punkt ett, se bilden nedan. Som ni ser var jag inte helt imponerad vad gäller valet av utbildningsområde. Fast den generella frågeställningen är relevant. Det var intressant att det var få som nämnde denna aspekt. Och den som gjorde det undrar jag om hen inte trollade lite.

Månadspeng för en 13-åring - Syfte | Antaganden | Jämförelser

Ingen av de som kommenterade berörde vad som är en rimlig konsumtionsnivå, punkt 3 i listan, för ett barn. Kanske får själv omröstningen sägas beröra den frågan. I så fall så tar jag mig friheten att tolka svaret som att det finns stort stöd för att cirka 200 kronor anses som en rimlig månadspeng för en 13-åring. Det jag läst och studerat säger att det i så fall är att betrakta som en referens för en 13-årings fickpeng. Med det menar man godis, McDonalds, fika, nöjen och kläder helt efter 13-åringens eget huvud.

Reality check Undersökningar gjorda av bland annat Swedbank ger att medianvärdet för en 13-årings månadspeng ligger på 300 kronor, vilket du ser i tabellen ovan. Även här är det rimligt att anta att vi pratar om fickpengar.

Länsförsäkringar har skrivit en rapport där man undersökt vår syn på månadspengen ur flera perspektiv och funnit att mammor och pappor har olika syn på vad månadspengen ska täcka i utgiftsväg. Den rapporten visar också på att pojkar och flickor har lite olika förväntningar på sig. Titta gärna på rapporten genom länken ovan.

Förväntningar på vad månadspengen ska täcka för en 13-åring.
Saxat från Länsförsäkringars rapport länkad till ovan.

Men en 13-åring ska kanske ha mer än fickpeng, vilket vi var inne på inledningsvis? Låt oss dyka in detaljerna!

Varför ska barnen ha månadspeng? Vad ska de lära sig? Vad vill vi lära ut?

Den pedagogiska aspekten i månadspengsdiskussionen måste vara en sammanvägning mellan de egna, eller familjens värderingar, och behovet av att introducera unga in i samhällslivet. Dina, eller era värderingar vet jag inget om, men det går att hitta bra material som beskriver vad vi bör lära våra barn i konsten privatekonomi.

Dave Ramsey – amerikansk privatekonomisk kändis – har valt att resonera om vad barn ska lära sig utifrån ålder. Då vi valt 13-åringen som exempel här så redovisar jag det han anser bör gälla för tonåringar.

Vi ska lära barnen att:

  • Vara nöjda och belåtna med det de har.
  • Ansvara för ett bankkonto.
  • Förstå problemen och farorna förknippad med konsumtion på kredit.
  • Göra en enkel och begriplig budget.
  • Förstå kraften i ränta-på-räntaeffekten.
  • Börja tjäna pengar.

Ni hittar hela Daves artikel här. Jag har översatt rätt fritt, strukit de mest amerikanska punkterna, och anpassat språkbruket till svenska förutsättningar.

Vi tycker Ramseys punkter är bra. Vår tolkning av ovanstående är att våra ungdomar bör disponera ett belopp som är mer än fickpengar och att det med det ska följa en del ansvar.

Vi kan nog naturligt öka beloppen som barnen ansvarar för. Vi kan exempelvis lyfta fram mobiltelefonikostnaden som en del i månadspengen. Det gör vi bara indirekt idag genom att barnen vet att vi betalar deras abonnemang och vad det kostar.

Klädinköp – för vissa delar av behoven eller i helhet – är en annan del som naturligt kan ingå.

Vi har reviderat en del av våra tankar kring vad vi ska lära våra barn när det gäller pengar. I inlägget Går det att lära ett barn pengars värde så utvecklar vi tankegångarna.

Utmaningar

En utmaning vi har, som jag tycker måste med nu när vi ser över månadspengen för våra döttrar, handlar om att pengar ska ses som resultatet av en insats. Det är Ramseys sista punkt i listan ovan – lär barnen att börja tjäna pengar – jag tänker på då.

Ett av våra barn protesterar högljutt kring detta. Hon vill inte alls relatera pengar till någon form av prestation från sin sida. Hon anser att pengar ska komma henne till skänks. Som om hon vore den utvalde.

Det här är en utmaning för att vi inte kan säga upp ett mobilabonnemang hur som helst. Inte heller kan vi vägra henne kläder. I praktiken så tar det bort, eller åtminstone försvagar, feebackloopen som borde finnas: Inget jobb, inga pengar, inga kläder eller mobil.

Större budget och ökat innehåll ger större möjligheter ur ett pedagogiskt perspektiv. Samtidigt ser vi inget egenvärde i att lära våra barn att konsumera vilket ligger i andra vågskålen. Mer om det senare.

I praktiken

Vi har diskuterat om vi ska ge våra äldsta barn ett förutbestämt belopp och sedan straffa dem, genom avdrag, om de inte gör det som är tänkt. Eller så gör vi tvärtom genom att ge dem belöningar för det de faktiskt utför. Då skulle de få en månadspeng i ett spann utifrån en miniminivå som de sedan kan höja genom egna insatser.

Här kan vi tänka att de bara får pengar till sina budgeterade kostnader men får tjäna samman det som vi uppskattar som fickpeng. Samtidigt, som jag var inne på ovan, så vill vi inte utmana systemet för mycket. Då skiter vår ena dotter i att göra något, fikar upp klädpengarna och så är vi tillbaka vid ruta noll.

Som ni hör. Vi är inte klara med hur vi ska göra. Allra helst skulle jag vilja se att vår äldsta dotter började jobba och tjäna pengar externt, alltså på riktigt. Då skulle jag kunna tänka mig att matcha hennes intjäning. Nu är hon lite för ung för det, men det är något som ändras snabbt.

Vi skulle kunna vänta med att förändra upplägget kring månadspeng fram till någon form av extraarbete blir ett gångbart alternativ. Det skulle lösa en del problem, men samtidigt har vi en del frågeställningar som vi måste hantera redan nu.

Budgetmetoden – Vi räknar oss fram till en lämplig månadspeng

Den här punkten blir generell – utan siffror – innan vi lagt fram vad som är en rimlig konsumtionsnivå för det barn vi räknar på. Men utifrån diskussionen ovan så känns det trots det rimligt att prata principer. Det handlar om vilka poster vi tycker att vi vill att månadspengen ska täcka och som samtidigt utökar ungdomarnas ansvar på ett sätt vi önskar.

I vårt fall så ser vi att följande punkter är rimligt att ha med och säga att månadspengen ska räcka till:

  • Mobiltelefon och abonnemang.
  • Kläder och skor.
  • Nöjen med kompisar (främst bio). Familjeevenemang betalar vi.
  • Godis och fika.

De två första punkterna är tillägg mot idag och definitivt höja månadspengen långt utöver fickpengsnivå.

Ytterligare kandidater till att vara med är:

  • Transport- och resekostnader. Familjegemensamt betalar vi.
  • Nöjen i form av datorspel och nöjesparker.
  • Abonnemang.
  • Fritidsaktiviteter och kläder samt prylar till det.
  • Dator och datortillbehör.
  • Hår och skönhet.

Utmaningar

På något vis så låter det här klokt. Samtidigt blir det för oss lite märkligt. Vi, de vuxna i familjen, strävar efter att i princip spendera noll kronor på nästan samtliga poster ovan.

I det har vi inga egna mobiler och köper bara det absolut nödvändigaste i klädväg. Nöjeskostnaderna för oss som individer – jag måste inkludera alkohol och äta ute här för att beloppet inte ska bli noll – existerar i princip inte. Det är några exempel.

De värderingar vi vill lära ut handlar inte om att se sig själv som konsument och vi känner inget behov av att barnen ska skola in sig i det beteendet. I det kan det bli lite bakvänt att ge döttrarna pengar till exempelvis hårklippning och samtidigt deklarera att det rimliga utfallet är noll.

Ni kanske tycker att jag gör det svårt för oss? Men vi är ju här för att vrida och vända på begreppen. Visst kan vi ge barnen pengar för att klippa sig och sedan lära dem att de kan spara pengar genom att låta oss klippa dem, men … Vi ska inte göra det här för svårt bara för att vi vrider och vänder på ting nu!

Vad säger andra att månadspengen ska räcka till?

Det går lätt att hitta undersökningar som pekar på hur mycket barn i olika åldrar har i månadspeng. Men, som jag var inne på, handlar det då främst om fickpengar. Jag har länkat till en undersökning redan, i inledningen.

Det har varit mycket svårare att hitta lika tydliga undersökningar som beskriver hur föräldrar tänkt när de ökat upp månadspeng för att omfatta mer än fickpengar.

Det jag hittat är i linje med vad jag skrivit ovan. Det verkar som att de flesta föräldrarna bygger på omfattningen av månadspengen genom att utöka ansvaret. Vanligaste exemplet verkar vara att månadspengen ska räcka även till kläder.

Vilken konsumtionskraft ska ett barn ha?

Referensen för vad som rimligt gällande ungas konsumtion, relativt oss vuxna, har drivit iväg. Sedan 2011 har månadspengen för en 13-åring i snitt ökat med 43 procent medan föräldrarnas disponibla inkomst ökat med 14 procent. Vi kan ifrågasätta om vi då jämför äpplen med päron, det kan ju vara så att en 13-åring idag ska täcka mer kostnader med sin månadspeng än tidigare. Personligen tror jag inte att det är så, jag tycker mig ha goda skäl till att tro att det är själva fickpenningsdelen som ökat.

I vår familj bekostar vi vuxna familjens infrastruktur med bil, telefon i hemmet, mat, tv och familjeaktiviteter. Men om vi ser till vad vi som individer faktiskt gör av med i egna pengar, våra fickpengar, så är i princip budgeten noll.

På samma sätt klipper vi oss inte hos frisören. Vi köper i princip inga kläder, mer än högst sporadiskt, och har inga egna nöjen vi lägger pengar på.

Barnens konsumtion i relation till familjens

Ska då andra regler avseende fickpengar och personlig konsumtion gälla för våra barn än för oss? I så fall ska de ha mer pengar än vad vi har? De har redan bättre datorer, snyggare kläder och äter ute mer än vi gör.

Samtidigt så kommer vi börja jobba och då sannolikt ge oss själva lite större spelrum. Så frågan är vad vi ska ha som referens.

Där vi bor i Småland så är inte kompisarnas månadspeng något stort problem. Det verkar finnas allt från de som har ungefär som våra barn, 150 kronor i månaden idag, till de som har barnbidraget. Men här finns inte så stora möjligheter att glänsa med sina pengar. Så olika förutsättningar ekonomiskt sätter inga faktiska spår.

Allt det här talar för att vi ska hålla i pengarna och inte ge våra barn för stort ekonomiskt utrymme även om vi följer principdiskussionerna vi haft fram till nu. Det är själva beloppen på de olika delarna i budgeten som ska sättas på relevant vis.

Jag är inte mycket för att blåsa upp våra ungdomars konsumtion. Läs gärna mer om tankarna kring just det i inlägget där jag skriver om vi behöver spara till våra barn.

Speciella synpunkter från en snålis

Vi kommer hålla hårt i pengarna fortsättningsvis, om än inte alls lika extremt som när vi sparade som mest tidigare. Det här innebär bland annat att våra barn kommer få delar rum under mycket lång tid. Troligtvis kommer våra äldsta barn aldrig få eget rum.

Vårt förhållningssätt till boende bygger på att vi till stor del nyttjar det offentliga rummet. Det gäller även våra barn. I det så accepterar vi att det det är rimligt att spendera något mer pengar i form av fickpengar.

Det blir för svårt om vi ska spara både på gungor och karuseller och det är inte heller vår tanke.

Så ska vi vara konsekventa i vårt agerande så finns det ett tungt vägande skäl till att våra barn ska ha en relevant fickpeng och konsumtionskraft.

Barnbidraget i månadspeng – Vår lösning

I vårt fall så blir det nog så här i praktiken. Våra äldsta barn, som är 13 och 15, kommer få cirka 1 000 kronor i månadspeng. Tillsammans arbetar vi då fram en överenskommelse vad de ska finansiera med sina pengar. I det arbetet så hjälper vi dem att ta fram en budget för året, nedbruten månadsvis.

Det som återstår att göra då är att hitta en lösning på motprestationsfrågan. Där tar vi gärna emot tips.

Läs mer om utmaningar som möter barn och föräldrar när vi ska bestämma månadspeng

Jag har tidigare skrivit om när ett av våra barn hade en ganska begränsad månadspeng medan kompisen fick barnbidraget i månadspeng, utan motkrav. I konsumtionskraft betydde det att vår dotter fick ungefär en tiondel i köpkraft mot kompisen. Det blev inte bra.

Ladda ner Swedbanks veckopengsavtal. Kul initiativ för att stämma av förväntningarna i samband med vecko- eller månadspeng. Kanske för något mindre barn, men dock.

I arbetet med det här inlägget har jag fått tips om appen Gimi som är gjord för att barn, och föräldrar, ska kunna samverka kring veckopengen på ett klokt vis. Mitt första span säger att detta kan vara intressant att titta vidare på.

Vanliga frågor

Ska en 13-åring ha månads- eller veckopeng?

Det beror på mognad och förväntningar. Allmänt rekommenderas månadspeng till en 13-åringar.

Är det rimligt att kräva en motprestation av en 13-åring som villkor för månadspengen?

Undersökningar visar att majoriteten av alla föräldrar anser att en 13-åring ska hjälpa till hemma, men endast knappa hälften anser att det ska kopplas till månadspengen.

Ska sparande vara en del av månadspengen för en 13-åring?

I vår familj har vi valt att försöka få barnen att hantera säsongsvariationerna i sin ekonomi. Alltså småsparande till vinterkläder, julklappar och vårkläder. Det verkar vara utmanande givet beloppet vi ger just nu.

Vad ska månadspengen räcka till?

De undersökningar som gås igenom i inlägget pekar på att de flesta har ganska låga krav på en 13-åring, så beloppen är låga och motkraven är små.

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.