Intervju med Åsa på bloggen Bortugal.se

Hej Åsa! När jag startade Onkel Toms stuga (som bloggen hette en gång i tiden) så gjorde jag det för att jag ville få ut mer av livet. Det stora huset, pendlandet och alla måsten var inte kul längre, vare sig för mig eller min sambo.

Vi flyttade in till stan och tyckte det var en stor omställning. Hur gick tankegångarna och diskussionerna hemma hos er när ni kom till slutsatsen ”vi flyttar till Portugal!”

Vi har alltid längtat bort, både min man och jag. Vi har bägge två bott, arbetat och studerat i flera olika länder och i flera år. För mig har längtan bort varit en jättestor del av vem jag är. Jag har alltid tänkt mig att jag skulle bo utomlands men aldrig riktigt hittat rätt plats där jag ville stanna. Kanske var det inte stanna jag ville heller, just då. Väldigt otippat var det i alla fall att jag skulle träffa en svensk snickare och han mig och att vi skulle tillbringa 14 år av vårt liv med att bygga ett hus i Sverige. Inte så väldigt långt in på det projektet ställde vi oss frågorna Vad (f-n) har vi gett oss in i? och Hur ska vi ta oss ur det? De frågarna ältades under många år i vårt hem Bygget, och längtan bort växte sig allt starkare. Det var ingen egentlig diskussion OM men mycket funderande kring HUR och VAR och NÄR vi skulle komma iväg. Att det blev just Portugal beror mycket på surfingen som är viktig för Sverker. Sedan är det vansinnigt vackert här och portugiserna är ett väldigt trevligt folk.  

Har ni sålt hemmet i Sverige? Som jag tolkar din blogg så har ni sålt ert hus, men jag kan inte bedöma hur mycket liv ni har kvar i Sverige. Sade ni upp er från era jobb eller har ni tjänstledig? Jag antar att jag undrar hur mycket ni klippte navelsträngen när ni väl flyttade. Smög ni iväg på längre semester eller emigrerade ni, så att säga?

Vi impulsköpte huset här på en semesterresa, och sedan var vi tvungna att sälja huset vi byggt i Sverige. Jag fegade och tog tjänstledigt ett år, som en form av sabbatsår, från mitt jobb, men visste att jag inte skulle komma tillbaka. Jag tror alla visste det. Vi skrev ut oss ur Sverige, och är nu skatteskrivna här sedan dag 1. Min man har egen byggfirma och kan i teorin åka till Sverige och ta lite jobb om det skulle knipa.

Hur ser ni på livet i Portugal? Du kallar bloggen Bortugal, men skriver också att borta blivit hemma. Blir ni kvar och var tror du att ni är om fem år?

Vi kommer att vara kvar här. Vi känner oss verkligen hemma här, (fast Hemugal funkar inte riktigt lika bra som bloggnamn tycker jag) så så länge det är upp till oss blir vi kvar här. Jag ser vår och barnens framtid här, men är medveten om och oroad över att saker skulle kunna hända som gör att vi inte kan bo kvar. Inte minst ekonomiskt. Eller kanske hälsomässigt. Försöker låta bli att tänka på det och njuta av en dag, en vecka, en månad, ett år i taget.

Jag får inte intrycket av att vare sig du eller Sverker jobbar. Hur försörjer ni er?

Det gör vi inte. Vi spenderar pengar från husförsäljningen tills vidare och har investerat en del också, på ett förhoppningsvis smart sätt. (gulp!) Med lite sparsamhet och tur är det kanske hållbart även på sikt, men det finns inga garantier för det egentligen.

Hur ser era tankar ut kring arbete och karriär framöver? Har ni några planer kring jobb och vardagen framöver? Kommer du att börja jobba eller kommer du fortsätta leva som ”lyxhustru”. 😉

Min man har ju sin karriär i sin byggfirma, som ligger på is, och en del projekt i huvudet både i Sverige och här i Portugal. Jag fokuserar på att lära mig språket så länge, sedan får vi se. Jag fortsätter gärna leva som ”lyxhustru” tills vidare, men är medveten om att det kanske inte är hållbart på sikt, vilket ju är lite oroande med tanke på att läget på arbetsmarknaden i Portugal, men nu är det som det är och är inte så mycket att göra åt så jag passar på att njuta av att ha tid för annat.

Hur ser du på möjligheterna för dig och Sverker att bli mer integrerade i samhället i Portugal? Känner ni er som invandrare?

Haha, ja det gör vi ju absolut, mest på grund av språket, även om jag kommit en bra bit på väg med det nu, men trots språket känner vi oss ganska integrerade. Jag har ett ganska bra socialt kontaktnät i byn tack vare barnen. Sverker är mest social med surfare och en del grannar som pratar engelska. Folk har varit otroligt tillmötesgående och välkomnande. Det hjälper ju också väldigt mycket att ha barn. Hade det inte varit för barnen hade vi inte alls varit delaktiga i livet i byn på samma sätt. Visst händer det att man känner sig som ett UFO, men det gjorde vi nog lika ofta i Sverige egentligen.

Här i stugan pratar vi mycket pengar, har du koll på vad en typisk månadsbudget är för er? Kan ni leva billigare i Portugal än i Sverige?

Här pratar vi pengar så sällan som möjligt, och konstaterar då att vi gör av med mer än vi tror, trots att vi inte ägnar oss åt några större utsvävningar och tänker oss  för innan vi öppnar plånboken. Vi har fasta kostnader (el, vatten ,gas, försäkringar, skatter telefon, Internet, TV) på nio-tiotusen och maten är billigare här så visst lever vi billigare än i Sverige. När vi storhandlar går det på en dryg tusenlapp och då har vi mat (och vin) till en hel vecka. Vatten och el är i och för sig dyrare än i Sverige, men det jämnar ut sig och levnadskostnaderna blir definitivt mindre.

Det är lätt att vara avundsjuk på ert liv när man skaver i vardagen i ett kyligt Sverige. Om vi bortser från de uppenbara fördelarna med vädret, finns det någon mindre uppenbar fördel med att bo i Portugal?

Klimatet är ju onekligen en stor fördel . Vintrarna här är mestadels nästan ännu bättre än somrarna, med perfekt klimat för utomhusaktiviteter som vi gillar. Övriga fördelar är väl att det är spännande. Man lär sig nya saker varje dag. Jag tror för övrigt mycket beror på var man bor, men just där vi hamnat tycker jag att det finns en fin gemenskap och sammanhållning som jag är förvånad över att jag uppskattar så eftersom jag egentligen är en ganska asocial person, men det känns väldigt positivt för barnen. Folk är väldigt trevliga och vänliga och livet har en skön lunk. Det är mycket värt.

Skulle ni göra ett annat val av plats i Portugal utifrån vad ni vet idag?

Nix. This is the place! Vi hittade hem direkt!

Hur tar ni er enklast till Sverige för födslar och dödslar?

Det är smidigt med direktflyg på drygt fyra timmar, och om man har tur går det inte på mer än tvåtusen tur och retur, och vi och nära och kära i Sverige bor nära flygplatsen, så det är smidigt för dem att komma hit och för oss att resa dit vid behov, men varken jag eller barnen har varit i Sverige på mer än två år nu. Det har inte heller varit några födslar och dödslar än.

Om jag förstått din blogg rätt så var det känslosamt att rycka upp barnen från skola och dagis – vi har gjort det samma och det är jobbigt – men att du tycker att barnen har landat bra i sin nya värld. Stämmer det?

Jag var väldigt orolig över hur de skulle fixa flytten, men det känns om min oro var helt ogrundad. Det verkar som folk har rätt i att barn är otroligt anpassningsbara, eller så hade vi bara tur. De hade lite längtan efter kamrater i Sverige första sommaren, men så fort de började skolan här fick de nya kamrater och trivs hur bra som helst.   

Hade du agerat annorlunda vad gäller flytt till Portugal om barnen varit 8 år äldre med tanke på vad du vet om skolsystemet och Portugisiska samhället idag?

Våra barn var fem och sju när vi flyttade och började i förskoleklass respektive första klass, vilket visade sig vara perfekt, då de då kunde lära sig från grunden tillsammans med sina portugisiska klasskamrater. Alfabetet, enstaviga ord, flerstaviga ord, enklare begrepp och skrivregler i en lagom takt, skolböcker med mycket bilder och så vidare. Det funkade bra. Att hoppa in i nionde klass eller ens i sjätte eller fjärde klass i portugisisk skola hade inte gått. Här har de nationella prov som avgör om man får flytta upp till nästa läsår, och de hade de knappast klarat om de kommit in mitt i och varit efter från starten. Då hade vi fått sätta dem i internationell skola, eller i svenska skolan och allt hade blivit väldigt annorlunda, inte bara rent kostnadsmässigt. Vi hade inte blivit integrerade på det sätt vi nu är, de hade inte lärt sig portugisiska som de ju behöver kunna om de ska vara rustade för en framtid här.  

Du var lärare i Sverige och har två barn i skolan i Portugal. Hur ser du på utbildningen era barn får?

De lär sig massor och älskar skolan, så jag är helnöjd med skolan här, trots att den med svenska ögon ter sig egendomligt gammaldags och strikt. De lägger mycket tid på att lära barnen pränta gammaldags skrivstil redan i första klass, de kör med bestraffning som kvarsittning och dylikt, och om man inte klarar målen får man gå om ett år. Jag kan ju ha synpunkter på det, men det verkar funka bra för dem i alla fall, och det är det viktigaste. Enligt PISA-undersökningar är skolresultaten i Portugal till och med lite bättre än de svenska, och att allt inte är perfekt överallt i svensk skola heller behöver man ju inte ha varit lärare för att känna till så jag känner inte att det har blivit ett nerköp på något sätt trots att de gick i/skulle börja i en fantastisk skola i Sverige.

Har du något råd till oss som inte får tummen ur. Vi har ju alltid något att skylla på. Pengarna ska bli fler, barnen större, språket bättre och sedan har vi så fantastisk karriär, eller?  Varför kom ni iväg och inte vi andra?

För vår del va det huset i Sverige som gjorde flytten möjlig och huset i Portugal som gjorde att flytten blev av. Vi kom iväg för att vi (min man i alla fall) hade investerar 14 år av sitt liv i ett husbygge som höll på att ta kål på honom och oss men som visade sig vara biljetten hit rent ekonomiskt när vi väl hittade platsen vi vill bo på och slog till på vinst och förlust. Vi kom iväg för att vi hittade det här huset och när vi gjorde det visste vi att det var här vi ville bo. Vi ville det så gärna att vi tänkte att allt annat måste lösa sig bara vi kommer iväg.

Har ni blivit lyckligare av flytten? Eftersom jag inte riktigt vet hur ni jobbar och lever er vardag så har jag svårt att veta, men tror att ni inte bara gjorde ett miljöombyte utan andra stora förändringar i och med er flytt. Jag tänker främst på jobb och tiden ni har tillsammans i familjen. Kunde ni ändrat livsstil i Sverige och kommit ändå bättre ur förändringen?

Vi har blivit sjukt mycket lyckligare! Det har verkligen blivit en förändring till det bättre på alla plan. Vi kanske inte har samma trygghet som vi hade innan, och ibland svindlar det lite, men när vi tänker efter var det nog bara det invanda som var tryggheten innan flytten, och all annan trygghet ändå bara var en illusion. Det var mycket som hängde på en skör tråd med ork, ekonomi, Sverkers hälsa, mitt tålamod, vår relation, andra relationer, så ja, vi var definitivt i behov av en förändring på flera plan, men frågan är om det hade blivit av om vi inte hade impulsköpt det här huset.

Det är lätt att längta bort, men svårt att hitta hem. Man kan ju inte bara ta ett kliv ifrån något som inte funkar om man inte vet var man ska ta vägen. I alla fall inte med två små barn. Inte vi i alla fall. Det var ju det att allt föll på plats, med lite möda och stort besvär, i och med att vi hittade platsen och huset som kändes rätt. Hade vi inte gått och köpt hus här hade någon sorts förändring varit nödvändig ändå, downshifting eller miljöombyte i någon form, men livet rusade ju på så där som det gör, så vi hade nog varit kvar i det än om inget annat drastiskt hade hänt. Klimatet och surfen var väldigt viktigt för Sverker, så det är tveksamt om han någonsin hade blivit nöjd i Sverige faktiskt. Jag tror inte det hade räckt med en liten förändring för honom om jag ska vara ärlig.

På bloggen får vi intrycket av att både du och Sverker bott på olika ställen utomlands när ni var yngre. Är det en återgång till det? När flyttar ni nästa gång och var i så fall?

Sverker säger att när barnen flugit ut drar vi till Costa Rica eller Brasilien, men det är bara på skoj. Saker kan ju ändra sig som sagt, men just nu vill vi ingen annanstans. Vi har inga flytt- eller resplaner alls för tillfället.  

Finns det något mer som du skulle vilja säga till oss som sitter och funderar på om vi ska lägga nytt laminatgolv i barnens rum eller skita i allt och dra till Portugal?

Nu skulle jag ju vilja säga något hurtigt som ”Gör som havet – våga!” eller ”Man lever bara en gång, ibland knappt det”, men så enkelt är det ju inte. Möjligen är det så att ingenting är omöjligt, men samtidigt måste man ju vara lite realist.  Alla kan ju inte bara skita i allt och dra till en plats i solen, tyvärr, speciellt inte om man har räkningar som ska betalas och barn som ska gå i skolan och sådant. Man får utgå från de förutsättningar man har och kanske fundera på var man kan göra för mindre förändringar om man inte har möjlighet att kasta loss helt.

Lägga laminatgolv om man tror man blir gladare av det. Prioritera sådant som får en att må bra, sätta upp ett mål att drömma om och jobba mot, vare sig det är en flytt eller en kurs eller en resa eller någon annan sorts förändring, om man inte trivs där man är. Har man möjlighet eller kan man skapa möjlighet att ta det stora steget däremot tycker jag inte man ska tveka!

Åsa, några kompletterande frågor. Först lite mer kring ekonomin, jag försökte räkna mig fram till er budget och fick det till cirka 15 000, men tror det saknades lite då. Är 20 000 kr rimligt att tro att ni gör av med?

Haha, tror du det saknades lite Ja det gör det nog. Det blir nog närmare 20 000 trots att vi inte har varken hyra eller lån!

Vi sitter lite klämda i det faktum att våra äldsta barn är 9 och snart 11 år. Det gör att om vi skjuter på flytten 3 år – vilket är rimligt för oss – så är äldsta nästan fjorton. Har du något tips på hur vi skulle kunna göra de äldsta barnens landning lite mjukare? Hur fungerar skolindelningen låg, mellan, högstadie och gymnasie i Portugal?

Flyttar ni hit när de är mitt i skolåren, speciellt de övre när det är försent för att rimligen kunna hinna ikapp med allt för ni nog tänka på internationell/ svensk skola, vilket gör ytterligare en utgift på minst 5000 per barn per månad. När det äldsta barnet gått ut nian skulle han/hon ju eventuellt kunna gå gymnasiet på distans, men det blir ju inte så mycket socialt liv då.

Här är det skolstart i primary school – escola primaria årskurs 1-4 med start när de är fem eller sex år, sedan escola secundaria fram till år nio, med krav på klarat slutprov varje läsår för att bli uppflyttad till nästa årskurs. Vi håller tummarna för att våra barn hänger med hela vägen i portugisisk skola. Där vi bor finns det svensk och internationella skolor i närheten så vi var beredda på att kanske vara tvungna att omvärdera, men hittills har det som sagt gått bra och det är vi glada för.

Tack Åsa. Det är trevligt att läsa din blogg och se bilderna från en annan värld. En värld som i och med EU egentligen inte är så långt borta men som i praktiken i bland känns som en annan planet.

• Du hittar mer om Åsas liv i Portugal på Bortugal.se.
• Jag har också intervjuat Åse och Lasse som har vingård i Portugal.
• Här kan du läsa om varför det inte blev Spanien eller Portugal till slut för oss.