Hon sa upp sig utan att ha ett annat jobb! Resultatet blev …

Idag har vi ett läsarbidrag som handlar om att säga upp sig från sitt jobb utan att ha ett annat att gå till.

Vi möter en tjej, vi kan kalla henne Lily, som är välutbildad och som ser jobbet som en viktig del av sin identitet.

Lily genomgick en tuff tid på jobbet som slutade med att hon sa upp sig utan att ha något annat jobb!

Lily delar med sig av resan fram till uppsägningen och vad som hände efteråt. Efter texten så har jag några frågor till Lily och sedan försöker jag göra några generella betraktelser utifrån mina egna erfarenheter.

Du kommer också få fler lästips i slutet på det här inlägget. Redan nu kan jag tipsa dig om att det finns ett mer allmänt inlägg om just frågeställningen kring att säga upp sig.

Här följer Lilys berättelse som utspelas någonstans sent 2015 – Att säga upp sig utan nytt jobb

Nu har jag gjort det… Jag har sagt upp mig från mitt välbetalda jobb på ett framgångsrikt företag UTAN att jag har ett nytt jobb att gå till. Ett beslut som växte fram under en tid. Galet, oansvarigt eller modigt?

Tankar i mitt huvud

Kan man säga upp sig utan att ha något nytt jobb? Det är väl bättre att ha ett jobb under tiden man söker nytt? Jag får ju betalt och de är nöjda med mig, så vad är problemet – tacka och ta emot lönen/bonusen så länge ingen säger något? Det känns pinsamt att jag ska behöva gå till Arbetsförmedlingen.

Tänk om jag aldrig får ett nytt jobb, hur ska vi klara oss då? Jag tycker ju om mina kollegor – ska jag verkligen lämna dem? Jag har senioritet och status på mitt jobb – ska jag börja om från noll? Tänk om gräset verkligen inte är grönare på andra sidan …

GEs förre VD hävdar att människor inte erkänner för sig själva att de ledsnat på jobbet. Därför ger han tips om när det är dags att säga upp sig.

Hur hamnade jag här – Varför måste jag säga upp mig utan nytt jobb?

Tio år av mitt liv har jag spenderat på företaget, på olika tjänster.  Med fantastiska kollegor! En del av dem är mina vänner idag. Jag har lärt mig mycket, slitit med olika uppdrag och jag har haft otroligt kul på resor och evenemang.

För ett par år sedan fick jag en ny tjänst inom företaget och flyttades till ett annat team. Det var bara jag som hade den rollen i den nya gruppen och jag kände mig som den ’fula ankungen’. Jag tyckte om mina kollegor i mitt team, men jag hamnade utanför eftersom jag jobbade med helt andra saker än de gjorde. Utöver det så skulle min nya roll definieras om och jag saknade någon att diskutera med. Jag pratade en del med chefen om detta, men vi kom ingen vart. Hans intresse och fokus var på de andra i teamet och den del de jobbade med. Han verkligen brann för det andra.

Jag försöker verkligen på alla möjliga vis hitta min roll, men kommer inte igång. Allt känns ointressant och meningslöst. Ångest på kvällarna för att jag ska till jobbet nästa morgon. Ångest på jobbet för att jag inte levererar på den nivå som jag brukar. Ångest för att jag spenderar så mycket tid på jobbet medan 1-åringen är på förskolan.

Jag känner hur min självkänsla sakta bryts ner i takt med att meningslösa dagar spenderas på kontoret. Efter timmarna på kontoret är jag så nere så jag orkar knappt något.

Idag tänker jag varför sökte jag inte nytt jobb???

Jag gjorde några försök, men jag hade inte energi att göra det efter att barnen hade lagt sig. Så jag gled längre och längre in i den här märkliga töcken som jag idag har svårt att förstå att jag accepterade.

Jag var inte helt handlingsförlamad utan hade involverat chefen och HR i det hela. De ville gärna hitta en annan tjänst till mig inom företaget, men eftersom jag hade gjort många olika saker så hade jag svårt att hitta något jag brann för. Jag sökte en tjänst internt som jag hoppades på skulle bli min ’räddning’, men ibland är det mycket spel bakom kulisserna med interna tjänster och jag fick inte den tjänsten.

Oj oj oj vad jag tyckte synd om mig i hela den situationen. Jag spenderade så mycket tid och energi på att analysera mig själv och hela situationen, ältade och kom inte vidare. Emellanåt kände jag knappt igen mig själv. Det värsta var dock att jag hamnade i ett läge där jag tyckte att jag inte kunde något överhuvudtaget.

En dag rann bägaren över och jag beslutade att nu säger jag upp mig. Det var i december 2015 och jag avtalade med cheferna och HR att jag skulle stanna ett halvår. Under det halvåret gick jag tillbaka till tjänsten som jag hade innan jag hamnade i den odefinierade ensamma rollen.

Det här kan låta märkligt – varför stanna så länge och gå tillbaka till min gamla tjänst? Men jag var så nere och HR tyckte det var viktigt att jag kände att jag levererade. Jag kunde ju jobbet och kom snabbt igång som en senior medarbetare. Jag var en del av mitt gamla team och jag kände de flesta där. Samtidigt visste jag att jag ska sluta och var tvungen att ta tag i jobbsökandet.

Det svåraste var att chefen verkligen försökte att övertala mig att stanna var och varannan vecka. Mina kollegor visste inget – hela arrangemanget var hemligt fram tills ett par månader innan jag skulle sluta.

Jag uppskattar verkligen HRs och chefernas insats och att de brydde sig om mig.

Vad vill jag göra?

Helst ville jag byta bransch, men jag var realistisk och insåg att jag inte kommer skola om mig till läkare när jag har fyllt 40.

Tankarna cirkulerade kring att jobba på ett mindre företag som precis har vuxit ur sina start-up skor. Eller ett företag med en cool produkt/tjänst som skapar värde. Kanske något som utvecklar mjukvara för utbildning. Tänk på alla dessa skoltrötta ungdomar – kan man inte göra lärandet mer spännande med en cool mjukvara?

Eller varför inte jobba med fundraising för välgörenheten. Jag är bra på att hålla presentationer och skulle kunna sälja in till stora företag och styrelser.

Jag tänkte mycket på det vad jag ville göra och hade många olika idéer.

Att söka jobb – det här skulle man kunna skriva eget kapitel om!

Jag har sökt väldigt få jobb i mitt liv eftersom i princip fick det första jobbet jag sökte och därefter har jag enbart sökt jobb internt inom samma bolag. Men nu var jag tvungen att ta tag i jobbsökandet och allt hade ändrats otroligt mycket under de här åren med tanke på alla tekniska möjligheter vi har idag. LinkedIn blev en daglig del av mitt liv.

Jag kastades in i en värld av anpassade CVs; videos som jag skulle skicka in; Skype möten där intervjuaren kunde se mig men där jag inte kunde se de som intervjuade; intelligenstester; personlighetstester; trevliga och otrevliga rekryterare; informella kaffe-dates och så vidare.

Jag blev ’olyckligt kär’ i så många spännande företag. Jag ville så gärna jobba hos dem, men jag var inte den rätta. Jag var överkvalificerad, underkvalificerad, ointressant, för dyr och verkligen INGEN alls på en och samma gång.

Hopp och förtvivlan.

Jag har full förståelse för alla som söker jobb idag – det är fruktansvärt svårt eftersom många företag verkar leta efter någon ’ubermänniska’ som passar in till alla deras önskemål. Men om vi ska kunna allt det de vill redan innan vi börjat så kommer många av oss att tröttna ganska snabbt. De flesta av oss vill väl ha lite nya utmaningar i ett nytt jobb, eller?

Nytt tidsbegränsat jobb

Två månader innan jag skulle sluta blev det officiellt och ryktet började sprida sig. En av våra kunder frågade vad jag ska göra och när jag sa att jag inte vet så gick mailet runt på företaget.

De erbjöd mig en 12-månaders tjänst. Jag tog jobbet och såg det som en chans att prova på något hos någon annan.

Jag var öppen med att jag egentligen letade efter ”något annat” och skulle jag hitta mitt drömjobb så säger jag upp mig. Mitt tillfälliga jobb var inom samma bransch. Jag behövdes där och det var väldigt tydligt vad jag skulle göra varje dag. Jag träffade nya kollegor och skapade nya relationer med dem. Jag kunde andas ut!

Jag kom snabbt igång med jobbet och jag var verkligen fokuserad och sysselsatt under mina 8 timmar. Mitt självförtroende började komma tillbaka!

Arbetsförmedlingen – Att söka nytt jobb

För första gången i mitt liv var jag tvungen att vända mig till Arbetsförmedlingen. Det ska man göra på sin första arbetslösa dag.

Varken tidigare eller senare! Gör du inte det så sjunker SGI till 0.

Jag hade mitt nya jobbavtal med mig och eftersom vi skulle resa iväg den dagen så tänkte jag att jag står där och knackar på dörren klockan 8.00. Jag blev ganska förvånad – de öppnade först kl 9.00. Just det – arbetslösa kan ha sovmorgon ?.

Jag stod i den långa kön och tittade på människorna. Unga och gamla och det kändes som att många hade varit där ett antal gånger. Så kom jag till slut fram till handläggaren.

– Jag har jobbat i 10 år och den senaste tjänsten var som Produktansvarig. Idag blev jag arbetslös! Jag har ett nytt jobb och jag ska börja där om en månad. Jag vill inte ha någon a-kassa eftersom jag ska ha en månads semester nu innan jag börjar på det nya jobbet.

– Jahhhahh, men egentligen ska du komma och så ska vi göra en plan….

– Vilken plan? Här är avtalet till mitt nya jobb!

– OK, jag skriver in här att du avskrivs från AF om en månad!

AF fick en pluspoäng i statistiken – en som var arbetslös fick jobb inom en månad. Jag kunde inte registrera mig på nätet utan var tvungen att gå dit och registrera mig.

Plötsligt händer det – Nytt jobb

Precis innan jag började på det nya jobbet så hade jag skickat in några ansökningar till ett par spännande företag. En av mina kollegor/vänner rekommenderade mig och plötsligt efter ett par väldigt informella samtal hade jag ett jobb som jag tycker är super. Precis vad jag behövde och jag känner mig hemma.

Det är kul igen och visst finns det saker jag är bra på!

Jag bytte bransch – jag jobbar med mjukvara, men i ett helt annat område. Jag är så lycklig att de litade på min förmåga att lära mig nytt. Jag utvecklas och utmanas och har verkligen kul under tiden. Vi skrattar mycket, men vi jobbar också mycket. Arbetsdagarna och veckorna rusar iväg. Jag kan fortfarande inte förstå att det här är sant.

Jag sade upp mig efter tre månader på det tillfälliga jobbet hos kunden och jag var stolt som en tupp när de frågade om jag skulle stanna ifall jag fick fast anställning. Jag uppskattade erbjudandet, men tackade nej till att stanna kvar i den branschen. Men jag var glad över att de frågade och verkligen ville behålla mig – snacka om egoboost.

Hela den här processen från att ha sagt upp mig till att börja på det nya ’drömjobbet’ tog ett år.

Vad har jag lärt mig – Att säga upp sig utan nytt jobb

Det är bättre att ha lite för mycket att göra än för lite. Tänk att jag kunde må så dåligt av att ha för lite och meningslösa uppgifter. Jag vill bidra och leverera och jag kan det!

Jag måste reflektera över vad jag är bra på och se till att arbetsuppgifterna i alla fall till viss del utnyttjar mina starka sidor.

Alla bör vara försiktiga med att ta ett jobb där rollen är odefinierad. Tänk också på hur teamet är uppbyggd.

Om jag skulle hamna i liknande situation igen så skulle jag inte låta det gå så långt. Mår man dåligt på ett jobb ska man se till att man kommer därifrån innan det är för sent eller att man har en plan hur man blir ekonomiskt fri och kan hålla ut ?. Det syns på intervjuer när man är nere och när man själv tycker att man inte levererar.

Ibland är det bra att släppa det gamla. Jag var helt enkelt klar med mitt första riktiga jobb efter 10 år.

Jag tycker fortfarande om företaget jag jobbade på och tycker att det är en bra arbetsplats. Jag rekommenderar det till bekanta som frågar. Men just för mig var det dags att gå vidare!


Videon ovanför handlar om hur det är att faktiskt förändra, genom att exempelvis säga upp sig från sitt jobb. Det är inte alltid så enkelt, men ofta är det värt det.

Jag fick några frågor när jag läste om att säga upp sig

1) Hur fick du tankarna kring ditt nya jobb att bli något vettigt? Något användbart? Hur hamnade du där du är idag?

Det var en process där jag tog mig tid att tänka till vad är det jag verkligen vill. Vad brinner jag för, vad är jag bra på, vad driver mig, var är passionen angående ett jobb. Jag skrev ner dessa funderingar och tillät mig att tänka högt och lågt. Jag kom fram till ett par områden som jag tycker är riktigt intressanta – utbildning och mjukvara relaterad till det. Samt välgörenhet. Jag lyckades inte hitta rätt jobb där. Då tänkte jag vidare att jag trots allt vill jobba med mjukvara, men jag ville byta bransch och jobba med en mjukvara som många olika företag kan använda. Företaget skulle vara relativt litet och växa. En vän rekommenderade ett spännande IT-bolag, men jag förstod inte riktigt vad de gjorde med sin mjukvara. Men när jag väl fick kontakt med dem, läste på och träffade några av medarbetarna, så kändes företaget och tjänsten helt rätt. Så det handlar också mycket om människor och hur det känns och inte enbart bra mjukvara.

2) Du är ju väldigt positiv till den arbetsgivare du lämnade, och som verkade ha gjort ett bra jobb. Men finns det trots det något du tycker ni skulle kunnat gjort bättre?

JA, jag är väldigt positiv och rekommenderar dem fortfarande till andra. Det som vi skulle gjort annorlunda är att vi skulle ’dödat’ den tjänsten som jag fick och som inte riktigt var definierad tidigare. Chefen hade en vision med den tjänsten, men det gick inte att nå dit. Där borde cheferna tagit ett beslut snabbare och förstått att det inte fungerar. Jag var helt öppen med det och påpekade flera gånger hur meningslöst det var att vara ansvarig för produkten när jag inte hade några resurser till utveckling. Jag är inte typen som klamrar sig fast vid ett jobb och är rädd att bli sparkad.

En annan sak som borde gjorts annorlunda är upplägget i teamet som man skapade tjänsten hos. Det är inte lätt att vara helt ensam med sina uppgifter i ett team där alla andra gör något annat. Jag kände mig utanför och jag är alldeles social för det. Det fanns liksom ingen naturlig plats för mig i det teamet, även om säljarna egentligen själva ville ha mig med. Jag var inte med säljmöten eller seminarier/konferenser eftersom det inte var mitt jobb att sälja. Chefen brann för sälj och var väldigt duktig på det. Sådan situation passar kanske till vissa, men som sagt – jag är alldeles social och en teamplayer.

3) Du har fått tillbaka gnistan på din nya arbetsplats. Varför? Vad är annorlunda?

Företaget är mycket mindre (under 100 anställda jämfört med över 1000 på det gamla stället). De som startade företaget är med och visar sin passion och visar intresse till sina anställda. Det spelar helt enkelt roll vad jag gör och de litade på mig och kastade in mig i relevanta saker direkt. Företagskulturen och värderingar pratar vi mycket om och vi alla försöker att leva efter dessa. Vi är ett team och vi alla tar ansvar. Det är så nära mellan anställda och ledningsgruppen. Jag förstår att det blir svårare och svårare när företaget växer, men nu kom jag in innan vi är alldeles för stora.

Den andra delen är personlig – att jag återigen lär mig nya saker och att jag träffar nya företag.

4) Det här du varit med om är en prövning som inte är så ovanlig i vårt samhälle. Men har du någonsin lärt dig möta svårigheterna du stötte på? Jag tänker på såväl dina egna tankar som processen att söka nya jobb osv.

Jag hade inte lärt mig något om detta innan, men jag fick lära mig när jag väl var i processen. Lyssnade på inspirerande böcker för att hantera mina egna tankar. Processen att söka jobb – företaget bjöd på coaching ett antal gånger hos en extern partner. Det var bra eftersom coachen kunde ge tips på CV och konkreta ansökningar och vad jag ska tänka på när jag byter bransch. Jag hade svårt att se vad jag var bra på och det hjälpte coachen mig med att reda ut.

Tänk så mycket mer man bidrar med när man är på rätt plats och mår bra. Ändå fastnar så många. Man börjar någonstans och så stannar man kvar. Men det jag valde att plugga till när jag var 20 känns kanske inte alls rätt när jag är 40. Som 20-åring lyssnade jag mer på andra än vad jag lyssnade på mig själv och vad jag ville. Jag hoppas att mina barn kommer att hitta vad de brinner för och inte läsa ekonomi/juridik bara för att det är en bra utbildning att ha och man får jobb och oftast bra lön.

Jag hade 6 månader på mig innan jag slutade på mitt jobb, men jag hade t ex inte rätt att anmäla mig till Arbetsförmedlingen då och få hjälp och vägledning. Dit går man ju på sin första arbetslösa dag. Crazy.

5) Var det rätt eller fel att säga upp sig innan du fått nytt jobb?

Lätt att säga nu när jag har ett jobb att jag gjorde rätt ;-). Jag tror att jag hade inte varit där jag är idag om jag inte hade sagt upp mig. Så på det sättet var det rätt – jag var helt enkelt tvungen att ta tag i mitt liv.

Men jag tycker inte att folk ska börja säga upp sig till höger och vänster utan det bästa är trots allt att ha ett jobb, men om man inte trivs så ska man hålla ut och söka nytt under tiden. Men jag rekommenderar att ta det på allvar när det inte fungerar och börja söka jobb tidigare. Låt det inte gå så långt att du är helt nere.

Att våga säga upp sig utan nytt jobb är inte lätt!
Det är jobbigt att säga upp sig och det blir inte mindre utmanande om man inte har ett nytt jobb.

Vad innebär det praktiskt att sluta på ett jobb utan att ha ett nytt?

Om du inte jobbar får du ingen lön så naturligtvis är beslutet att sluta på en arbetsplats relaterat till ekonomin. Om du är med i a-kassan kan du räkna med att ingen ersättning utgår under de första tio veckorna – men undantag kan göras, bland annat om du blir sjuk av ditt arbete – och att ersättningen från a-kassan inte är lika hög som din lön. Allt det här beror på din inkomst idag och om du har eventuella tilläggsförsäkringar.

Men att stirra för mycket på ekonomin kortsiktigt kan vara kontraproduktivt. En långvarig sjukdom, eller en så infekterad konflikt som påverkar dina framtida möjligheter att få jobb, kommer också påverka din intjäningsförmåga över tid. Det är lättare att agera utifrån en styrkeposition, och säga upp sig i tid, än det är att försöka trassla sig ur något som blivit helt fel.

Hur framtida arbetsgivare ser på det faktum att du sagt upp dig från ditt tidigare anställning utan att ha ett nytt jobb är omöjligt att förutsäga. Men hantera den arbetsgivare du lämnar proffsigt då du är beroende av referenser. Om det är något jag lärt mig under fyra år som bloggare, där jag diskuterat arbetslivet ofta, så är det att betydligt fler människor än vi anar funderar över livet och ändrar sina karriärval. Här i Småland där vi bor är det många tyskar som flyttar hit på ren chans för att få ett annat liv. De saknar både jobb och språket oftast samtidigt som de har barn!

Med det sagt så kan vi också utgå från att arbetsgivarna är mer förstående för dig som inte trivs på jobbet än vi kanske anar ibland. Det kan därför vara värt att ta en seriös diskussion med sin nuvarande arbetsgivare om hur det går att förändra på nuvarande arbetsplats. Att säga upp sig för man inte trivs innan man gjort lite enkelt ”fotarbete” kan vara förhastat.

Har du någon erfarenhet av att säga upp dig utan att ha något annat jobb? Dela i så fall gärna med dig! Eller så säger du bara tack till Lily för att hon delar med sig!

Läs mer!

Jag har skrivit ett separat inlägg om att säga upp sig, om varför och när man ska säga upp sig. Där får du hjälp att resonera om hur du ska hantera en situation som innebär att du har lust att säga upp dig rent allmänt. Oavsett om du säger upp dig utan nytt jobb eller med.

säga upp sig från jobbet
Läs mitt mer allmänna inlägg om att säga upp sig från jobbet. Inlägget är länkat i stycket ovan.

Om du står i begrepp att byta jobb så vill jag tipsa om arbetsförmedlingens webbplats. Se exempelvis hur de konkret tipsar om hur du kan jobba med referenser.

Vanliga frågor

Är det en bra idé att säga upp sig utan att ha ett nytt jobb?

Jag tycker inte det, det går dessutom att ifrågasätta om det behövs. Men ibland måste man förändra utan att veta hur framtiden ser ut och säga upp sig utan jobb. Det finns en skönhet i det också. Här i inlägget får du ett exempel på hur fungerar i praktiken att säga upp sig utan att ha ett nytt jobb.

Jag vill säga upp mig

Det är inget ovanligt att vi hamnar i svåra situationer i vårt arbetsliv. Det går att ta hjälp i situationen som så och det är också viktigt att förstå att vi då och då behöver förändra vårt liv. Läs på om hur andra gjort och låt dig inspireras till att ändra, men att göra det på ett smart sätt.

Jag som skriver här heter Anders Gustafsson. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.

22 svar på ”Hon sa upp sig utan att ha ett annat jobb! Resultatet blev …”

  1. Nu när vi flyttade till fjälls sa min man upp sig från ett fast jobb för att börja på ett säsongsjobb med dåligt betalt. I sommar ska han vara (påtvingat) ledig utan lön sju veckor innan han går på en ny säsong. Men då ska han vara typ föräldraledig och cykla downhill och sånt med våra 14-åringar… Vilken förmån i livet! Själv hade jag inte fått nåt nytt jobb när vi bestämde oss för att flytta, men jag räknade kallt med att det skulle lösa sig. Sökte dock tjänstledigt för studier, men egentligen hade jag bestämt mig för att sluta.

    Svara
    • Tack Camilla!

      Det är bakvänt att sluta jobba, men det är väl en mental tröskel mer än något annat. Väl över är det inte lika konstigt längre. Inte heller uppfattas det som speciellt märkligt tror jag.

      Svara
  2. Intressant ämne!

    Jag sa upp mig från jobbet 28/29 år gammal efter att ha jobbat med det från att jag var 21år. Det var ett tufft beslut eftersom jag hade jobbat så länge på samma ställe, men pga hårt jobb hade jag smällt in i väggen. Jag övervägde beslutet i säkert 2 år och bytte företag och jobbade sista året där. Att byta företag var bra men iom att det jag jobbade med var ganska nischat så blev det lite samma sak efter ett tag och även om jag hade möjligheter att påverka en del så kände jag bara att det var dags för något nytt. Jag sa upp mig med 30 dagars uppsägningstid lagom till sommaren utan att ha en aning om vad jag skulle göra. Det enda jag hade bestämt var att jag inte skulle jobba med samma sak igen.

    Det första dagen jag vaknade som ”arbetslös” var en helt grym känsla! Många av de första dagarna spenderades med en kopp kaffe nere på en brygga eller i parken . Jag hade ett lugn som jag inte haft på över 8-9 år. Jag hade sparade pengar att klara mig iaf 2 år så det gjorde att jag inte kände mig så stressad att fixa en inkomst. Planen då var att bara njuta av dagarna och livet.

    Efter ett tag började jag plugga lite kurser på distans och idag kör jag eget på halvtid. Att köra eget är helt annorlunda mot en anställning när det gäller frihet och möjlighet att påverka hur sitt jobb och dagarna ser ut. Jag är grymt glad över beslutet att sluta jobba, det har ändrat hela min livsstil. Jag trivs väldigt bra nu men inget kan nog slå känslan att vara helt fri utan ett datum eller tid då något skall göras. Därför är mitt mål att bli ekonomiskt fri, jag vill ha den känslan jag hade då i kroppen, föralltid!

    Mvh / Frihetsmaskinen

    Svara
    • Hej Frihetsmaskinen!

      Jag har bara några dagar kvar till jag går ut i friheten själv. Det ska bli riktigt spännande!

      Att ha ett par årslöner på banken gör det mer möjligt för de flesta att bara kliva rakt ut i det okända faktiskt.

      Vad jobbar du med?

      Svara
  3. Jag håller just nu på att försöka avsluta min anställning då min arbetsgivaren erbjuder väldigt förmånliga paket. Denna bloggen tillsammans med flera andra har varit starka inspirationskällor till att börja fundera på ta steget bort från att alltid ha en anställning. Vår ekonomiska situation är helt klart stark och jag ser inga problem för oss att klara de närmsta 5-15 åren. Dock är jag ”bara” 36år så jag ser en comeback i yrkeslivet som önskvärd ur personlig utvecklings synpunkt samt nödvändig också ur ekonomisk synvinkel då vårt kapital ej är tillräckligt stort för att leva på i längden. Detta inlägget var helt klart intressant och läsvärt för att våga ta steget. Det skulle vara kul att också läsa om personer som tagit längre pauser från yrkeslivet samt personer som skolat om sig sent i livet. Min egen plan är att maximera möjlig utbetalning från min nuvarande arbetsgivare för att under ett par år vara hemma med barn och sedan göra comeback i yrkeslivet kanske efter kortare vidarutbildning (t ex MBA eller KPU). Jag har redan i dag en bred utbildning inom matematik/teknik/ekonomi men det är snart tio år sen examen.

    Svara
    • Hej Paus i yrkeslivet,

      Vad roligt att kunna inspirera!

      Stenkryparen som skriver i kommentarerna här säger att hen har varit in och ur arbetslivet. Vi kan väl se om vi får någon respons därifrån.

      Jag har studieledigt två år och har lite planer på att eventuellt studera mer ”yrkesorienterat” så som MBA under år två.

      Svara
  4. jag gjorde samma sak för några år sedan, jobbat tio år på företaget, sista åren gick jag varje dag och bara längtade bort men orkade inte ta mig i kragen och söka nytt jobb. En dag rann bägaren över, jag blev förbannad på en mellanchef och gick raka vägen och sade upp mig. Så skönt, ända tills dagen efter när jag började fundera på hur jag löser hyra, mat mm för jag var ensamboende. Men efter två veckor hade jag nytt jobb, sen utbildade jag mig inom yrket och även om vårdjobb är förbaskat slitsamt så måste jag ändå säga, att det var det bästa jag gjort när jag sade upp mig från förra utan att ha någon backup eller nytt jobb. Jag tycker det brukar vara så, när man oroar sig jättemycket för varför man gjort på ett visst sätt, så visar det sig ganska snart att det slutade bättre än före man gjorde det.

    Svara
    • Hej Självhushållar-Lena,

      Visst är det märkligt hur mycket man kan oroa sig för något som i efterhand verkar som en skitsak.

      Svara
    • Grattis till det stora steget. Hur tänker du om framtiden. Du har ju berättat lite om att du är sjuksköterska och som jag förstår jobbar reducerade tid (?), men hur ser planerna för framtiden ut?

      Svara
      • Just nu prio på familjen. Har några nära anhöriga som kämpar med sjukdomar. Har 2 fritidshus på Öland varav ett obelånat. Skulle faktiskt kunna bo där nu. Men med 3 tonåringar varav 2 som snart tar studenten blir det lite krångligare. Dom flyttar man inte på så enkelt. Planen är att flytta ner så snart det är möjligt. Leva enkelt, jobba lite och ha passiva inkomster som aktieutdelningar. Ev hyra ut ett av husen. Har man hittat en frihet i ekorrhjulet så släpper man den inte. Iaf inte jag.

        Svara
        • Härligt! Vi tittade på en del hus på Öland i samband med att vi köpte här. Det är något backigare här kan vi lugnt påstå! 🙂

          Låter som en bra plan!

          Svara
  5. Tack för att du delar med dig Lily, jag känner igen mig precis i det du skriver. Nu är jag säker på mitt beslut; på måndag säger jag upp mig!

    Svara
  6. Sa upp mig i juni förra året efter ett fyra års bråk och med en chef som är psykopat jag hade jobbat där i åtta år innan han dök upp och sammanlagt va vi fem som sa upp oss men idioten är fortfarande kvar.Har inte ångrat mig och har inte något annat jobb ännu och funderar på att försöka klara mig på min 50% sjukersättning.Ta ingen skit från någon och må inte dåligt på jobbet det är inte värt det och man kan hitta andra jobb.

    Svara
    • Ja, det är verkligen inte roligt när arbetslivet inte fungerar. Man är ju dels ekonomiskt beroende men lever ju i den verkligheten i åtta timmar.

      Svara
  7. Tack för en intressant artikel. Känner delvis igen mig i Lilys resa men är fortfarande inte klar över vart jag ska landa. Sade också upp mig i déc 2015 från välbetald trygg anställning där ty det inte stämde med mina drömmar och värderingar längre. Har testat lite olika branscher och jobb sen dess och även börjat läsa på universitetet igen trots att jag är 40+. Tänker att jag potentiellt ändå har halva mitt arbetsliv kvar så varför inte ägna några år åt att faktiskt ta reda på vad jag vill och försöka nå dit?

    Svara
    • Hej Anna,

      Jag tycker du har en viktigt poäng, många ledsnar för tidigt, vid 40 har många fortfarande längre tid kvar i arbetslivet än de har jobbat. Jag har också studerat, mellan 2017-2019, och skulle rekommendera alla som får chansen att se sig om efter något annat. Själv hittade jag inget nytt, men jag hittade tillbaka till det jag gillat med mina tidigare val kan vi säga.

      Svara
  8. Ibland när jag läser en del bloggar om fire och liknande så slår det mig att bloggaren ifråga kanske mest är missnöjd med sin livssituation rent allmänt? Och att det lika gärna kanske ofta är ett annat jobb som behövs, något vederbörande trivs med, snarare än kanske just förtida pension.
    Mvh investera-pengar.blogspot.se/

    Svara
    • Japp. Jag läser utländska – främst amerikanska – FIRE bloggare lite annorlunda än många svenska. Det känns som amerikanska kulturen sätter ett värde i ekonomisk frihet i sig. Svensk kultur relaterar värdet som i relation till att slippa jobba.

      Svara

Lämna en kommentar