Om vi åker lite längre till och från jobbet – vi pratar pendling här alltså – så kan vi köpa ett lite finare hus. Större, nyare, finare tomt eller bättre läge.
Eller så bor vi kvar där vi bor, men byter till ett jobb längre bort. Troligtvis gör vi detta för att vi får högre lön eller för att jobbet är mer i givande ur andra perspektiv.
I båda exemplen så ställer vi en fördel mot en nackdel.
Om vi utgår från att vi människor fattar rationella beslut, och vi agerar på en fungerande marknad, så ska det finnas någon form av balans här. Vi väger nyttor mot nackdelar när vi fattar beslut om boende och jobb. Samma sak gör alla andra. Det är det här som gör att boende närmare stadskärnan, eller vid havet, blir dyrare.
Naturligtvis så säkerställer en rationell person att rätt saker beaktas när vi gör vår jämförelse.
Men är vi rationella? Har vi tillräckligt med kunskap för att kunna göra en fullständig bedömning? Tittar vi på rätt saker när vi fattar våra beslut?
Svaret är att det är ”tveksamt”, enligt forskning publicerad i augusti 2024.
En studie av ekonomerna Alois Stutzer och Bruno S. Frey, med titeln: ”Stress That Doesn’t Pay: The Commuting Paradox”, visar tydligt att längre pendlingstider tenderar att göra oss olyckliga, eller åtminstone mindre lyckliga.
Om alla vi hade vägt in vårt välbefinnande korrekt i vårt beslut så hade det här inte hänt!
För någon som är intresserad av livsstilsdesign, som jag är, så är detta ett välbekant mönster som inte på långt när är begränsat till tankar om pendling. Mer om det senare!
Studien visar att en lönehöjning på ungefär 19% är rimligt för att motivera 23 minuters längre pendling enkel väg. Då uppnås jämvikt!
Du hittar undersökningen i sin helhet här.
Det är snabbsummeringen. Låt oss titta vidare på studien lite mer i detalj.
Ekonomisk teori – Pendling
Enligt ekonomisk teori fattar människor rationella beslut baserade på en avvägning mellan olika faktorer som tid, pengar och livskvalitet. När vi väljer var vi ska bo och arbeta så tänker vi ofta att en längre pendling kan kompenseras av en högre lön, eller bättre bostadsförhållanden. Indirekt så borde dessa delar påverka vår livskvalitet men om det råder balans så ska det olika bidragen jämna ut varandra.
Det bygger på en teori om att det råder jämvikt på arbets- och bostadsmarknaden. I en idealisk värld gäller då följande:
Högre lön, för ett jobb som ligger längre bort, ger en total ”nöjdhet” i nivå med ett jobb nära hemmet där lönen är lägre.
Psykologiska perspektiv
Men från ett psykologiskt perspektiv så verkar pendling vara mycket mer än bara en matematisk marknadsmässig avvägning. Långa resor till och från arbetet kan innebära stress, trötthet och mindre tid för familj och fritid. De som pendlar lång tid varje dag tenderar också att sova färre timmar.
Oavsett exakt bakomliggande orsak så fastställer den här undersökningen att pendling påverkar vår välbefinnande negativt. De flesta av oss har alltså inte fattat ett rationellt beslut när de valde att öka sitt pendlingsavstånd till förmån för andra nyttor.
När vi pratar om stress här ovan så kan det vara trafikstockningar, förseningar och den mentala belastning som kommer från att köra i tät trafik eller trängas i fullsatt kollektivtrafik.
Även om varje del kanske inte påverkar så mycket så verkar det som att olika delar samverkar. Dessutom kan det finnas effekt över tid. Vi blir helt enkelt slitna av att pendla och utsättas för den stress det innebär över dagar och veckor.
Pendlingens Paradox
Det här leder till det som forskarna kallar Pendlingens paradox.
Trots att längre pendlingstider ofta kompenseras med högre löner eller bättre bostadsförhållanden, så rapporterar människor med längre pendlingstider ofta lägre nivåer av subjektivt välbefinnande. Resultatet utmanar den traditionella ekonomiska teorin om att människor gör optimala beslut som maximerar deras tillfredsställelse.
Rapporten av Stutzer och Frey pekar på att de negativa effekterna av pendling, mätt genom välbefinnandet hos de som pendlar, verkar underskattas och inte fullt ut kompenseras av ekonomiska fördelar.
I rapporten lyfter man fram några uppenbara invändningar som kan göras mot resultaten.
- ”Nyttan” måste studeras på hushållet som helhet, inte på en person. Barn och partner måste vägas in också.
- Välbefinnandet mäts felaktigt. Faktorer som ”närmare naturen” viktas för lågt.
- Det finns ”friktion” i systemet – exempelvis höga kostnader för att flytta – som om de inkluderas ger att tesen om jämvikt och rationella beslut faktiskt håller.
1. studerade man och kom fram till att det snarare verkar vara så att partnern till den som pendlar långt också påverkas negativt. Så det finns inget stöd för att ”nyttan” mätts fel.
2. har man också tittat på. Analysen är teknisk men jag tolkar det som att man studerat de som flyttat under perioden och att man utifrån data där dragit slutsatser. Slutsatsen är att ”det inte kan sägas finnas något systematiskt fel i mätningarna”.
3. har studerats och här kommer forskarna till slutsatsen att det inte går att statistiskt påvisa att olika kända ”friktionsfaktorer”, så som avgifter och skatter, kan inkluderas på ett sätt så att vi kan säga att vi agerar rationellt och att det råder balans.
I praktiken är vi alltså inte ”rationella” när vi fattar beslut om pendling. Vi fokuserar sannolikt främst på ekonomi och hur vi uppfattar bostaden alt. jobbet ur andra perspektiv än välbefinnande.
Man har också studerat faktorer som utbildningsnivå, inkomstnivå och ålder för att se om de påverkar resultatet. Min tolkning är att vissa faktorer påverkar resultaten, men inte på ett sådant sätt att det övergripande resultatet förändras.
Lite tankar om resultatet
I vår familj så har vi pendlat under många år. Vi bodde i stort hus på landet under cirka 10 år och jag har funderat massor kring pendling. Vi hade ungefär 3,5 mil enkel resa till jobbet och pendlingen tog cirka 40 minuter dörr till dörr.
Jag har cyklat, åkt kollektivt och pendlat med egen bil.
I början av vårt husägande så åkte sambon och jag tillsammans till och från jobbet och vi såg inte pendlandet som något problem.
Mot slutet hade vi fyra barn som skulle hämtas och lämnas och vi hade alltid två bilar på rull. Till pendlingen kom då hämtning och lämning på dagis och ett kraftigt ökat behov av att hantera vardagliga saker som handling, tandläkarbesök och kompisbesök.
I det här läget så var pendlandet det enskilt viktigaste skälet till att vi började vår förändringsresa och att vi flyttade in till stan.
Dels så hade de ekonomiska kostnaderna för allt bilåkande ökat enormt, men det slet också.
Vad kan vi lära oss här?
Fler och mer av våra beslut bör basera sig på hur vi är som människor. Det går inte bara att räkna på pengar och tid. Vi måste se vad vi orkar och hur vi mår också. Där kan vi nästan alltid bli bättre.
Sedan kan vi fundera på om vi kan jobba med pendlingstiden på olika sätt. Kan vi jobba hemma, åka andra tider, cykla eller kombinera träning och pendling? Eller är det här stunden på dagen då vi läser en bok? Kan vi ändra vårt beteende så att vi använder pendlingen till avslappning istället för att stressa vidare.
Eller är det dags att flytta? Varför ska du inte förändra något som du inte är nöjd med?
