Jag har under snart ett år valt att följa inflationen och den inflationsstatistik som finns med lite egna analyser och grafer.
Främst beror det på att jag tycker att den tolkning av inflationsstatistiken som görs i exempelvis USA inte alls görs här. Det handlar då främst om att titta på inflationstrender som är kortare än ett år för att fånga nuläget på ett mer korrekt och rättvisande sätt.
Ett sätt att göra det på är att ta månadsförändringen, som var 0,1% mellan februari och mars, och multiplicera den med 12.
Det skulle ge oss en årlig inflationsprognos, för KPIF, på 1,2%!
Att dra långtgående slutsatser utifrån en månad är dock tveksamt och därför används ofta kvartal- eller tertialsiffror.
Tittar vi på förändringen i KPI mellan december 2023 och mars i år så råder deflation. Så lite att vi nog bör prata om en nollnivå, men KPI har faktiskt sjunkit från 260,65 till 260,53 mätt över tre månader.
Vi har dock passerat ett årsskifte då vilket skapar effekter som är svårtolkade så vi ska inte haka upp oss allt för mycket på den senaste kvartalsstatistiken.
Att använda juni 2023 som grund
Jag har som sagt sammanställt KPI och KPIF statistik och försökt skapa 12-månadersprognoser utifrån kortare tidsintervall men efterhand insett att det inte ger så väldigt mycket.
Inflationen har nämligen lugnat ner sig och ligger kring 2%, eller till och med under, sedan sommaren 2023. Det intressanta nu är snarare vilken jämförelsemånad vi tittar på i föregående år. Se bilden här nedan.
Här har jag utgått ifrån juni 2023 och plottat hur en 2% utveckling av KPIF i årstakt skulle se ut månadsvis. Jag har också lagt in SCBs siffror månad för månad och vi ligger tydligt under en 2% inflation även om vi tangerat kurvan vid något tillfälle.
Min tolkning av datan ovan, som kommer från SCB, är att KPIF ligger över 2%-nivån genom att man har med sig ökningen mellan maj och juni förra året. Om den indexhöjningen inte är med så är inflationen lägre än 2%.
Då det inflationsmåttet snart ligger 12 månader bort så borde Riksbanken läsa statistiken som att inflationstakten sannolikt är lägre än 2% i dagsläget.
Gör vi samma översikt för KPI, se bilden här nedanför, så ser vi att utvecklingen lugnat ner sig på samma sätt som ovan men att vi ligger något över 2%, eller snarare närmare 3%, i inflation.
Samma jämförelseeffekter med maj till juni finns dock här som i KPIF-statistiken.
Du hittar tidigare inlägg här:
- Inflationstakten i Sverige – 6+ månader jmf med årstakt
- Svensk inflation är 0,9% ! – Uppdaterad kvartalsstatistik nov 2024
- Svensk inflation: Årsvis eller kvartalsvis analys ger helt olika bilder!
Är det viktigt att agera på inflationsstatistiken eller ska Riksbanken ha is i magen?
Det finns olika läger kring synen på framtida räntesänkningar. Jag tycker mig se ungefär följande:
- Riksbanken bör agera på statistiken, men det är ingen brådska
- Riksbanken bör agera snarast
- Räntenivån är ”rätt” och vi ska inte återgå till tidigare absurda peningpolitik.
Jag är inte ekonom utan ingenjör och ser på det här med räntenivåer och inflation utifrån ett ingenjörsmässigt perspektiv. Jag ser ett system och ett reglertekniskt problem vilket kan symboliseras med att styra en stor tanker.
Då är det intressant att:
- Förstå vad vi mäter när vi försöker förstå nuläget och hur aktuell mätningen är
- Förstå vilket system vi ska styra och hur det reagerar på stimuli
Utifrån det här perspektivet är det naturligtvis problematiskt att ha för gamla mätvärden i systemet. Jag tycker nuvarande relevant statistik ovan pekar på att inflationen ligger under den önskade nivån i ett relevant mätintervall.
Den andra aspekten är att skillnaden mellan inflation och räntan ökar även om vi använder 12-månadersstatistik. Det innebär att det som kallas realränta ökar när inflationen går ner. Det är en av de viktigare parametrarna som används för att påverka inflationen och i praktiken så kyls alltså ekonomin hårdare nu, via Riksbankens agerande, än den gjorde för 12-månader sedan.
Vi svänger alltså en skuta allt mer i den riktning den redan börjat gå i trots att vi närmar oss rätt kurs.
Om vi dessutom tar in att vi hamnat här genom att Riksbanken höjt styrräntan många gånger om, i ett land där konsumenterna är extremt räntekänsliga, så inser vi att skepparen hamnat i det lägen han gjort genom mycket kraftiga roderrörelser tidigare.
Det i sig är oroande.
Som vi diskuterat tidigare så blir vi inte tryggare av att skepparen tittar på navigatorn en gång i månaden och bildar sig en uppfattning om var båten befinner sig utifrån ett 12-månaders medelvärde.
Min personliga uppfattning är att Riksbankens viktigaste uppgift nu är att hitta rätt kurs med stabil styrning. Då är mindre rörelser tidigt sannolikt bättre än sena kraftiga girar och stabilitet är viktigare än en om kursen blir 2,3 eller 1,8.
En närtida sänkning av styrräntan är därför klokast och det som i praktiken ligger närmast begreppet ”vänta och se”.
Att inte göra något är att fortsätta med samma eller ökande roderutslag jämfört med tidigare trots att båten svänger och och navigatören säger att vi redan passerat vår önskade bäring.
