Så var bär det av? – Självförsörjande på liten gård (uppdaterad efter två år+)

Valet vi gjort är att leva vårt sabbatsår som relativt självförsörjande på en liten gård i Småland.

Planerna var större och spretigare till en början. när vi förstod att vi skulle kunna ta ledigt från vardagen under något år, men det blev inget Spanien eller Portugal

Inte minst ekonomin, och det stora steget det skulle innebära att flytta utomlands för endast ett års ledigt, bidrog till beslutet att stanna i Sverige.

Det här inlägget har några år på nacken. Vi tog två års ledigt från arbetslivet, i form av sabbatsår, och levde på vår lilla gård. Vi övervägde också att permanenta den lösningen – här hittar du mer om vår kalkyl – men valde att återgå till arbetslivet och flytta till storstan.

Mina tillägg så här i efterhand hittar de gula fälten.

Den lilla gården

Ett litet rött hus med vita knutar som är på totalt 100 kvm, i gott skick men enkelt, är tänkt att bli vårt hem från sommaren 2017.

Gården i sig är på 6 hektar varav 4 är skog.  Jag har gjort en skiss över vår fastighet i bilden som kommer här nedanför.

I nordvästra hörnet är en ekbacke med ett stort stenröse. Därifrån kan vi titta på ett böljande eklandskap med kossor som mumsar gräs.

Ibland mumsar dom på andra ställen och på andra grödor, exempelvis på det mesta i vår trädgård. Det har vi lärt oss under året som gått. Det har lett till ändrad inställningen kring detta pittoreska inslag hos vissa familjemedlemmar.

Mamma i huset är exempelvis betydligt mindre pro ko nu än tidigare, medan vår minsta grabb tycker att vi borde kunna sno undan en kalv för oss själva när de ändå är i trädgården. Mest för att mysa med!

Sniglarna, som är hans favoritmys annars, har sina begränsningar!

Sten finns i massor! Den stora streckade tarmen som går från norr till söder i bilden är en stengärdsgård som är minst metern hög – på sina ställen betydligt mer – och upp emot två meter bred.

Under sommaren som gick lärde vi oss två saker: Stengärdsgårdar gillas av ormar och barn.

Det finns inte ett sätt som inte våra barn försökt slå ihjäl sig på bland stenhögarna. Ormarna är inte så stor plåga som barnen, även om de finns där.

Apropå skadedjur och plågor så var getingarna den största pinan under förra sommaren. Getingstick var så vanliga tillslut att till och med barnen bara nämnde som hastigast att de blivit stuckna.

Jag blev stucken tre gånger på en dag!

Här är en karta över den den plats där vi tänker försöka leva  självförsörjande på liten gård
Här ska vi försöka bli självförsörjande på en liten gård! Vi räknar med att köpa ett tunnelväxthus (ljusblå byggnad) till våren, i övrigt är det mesta mer eller mindre på plats. Notera att det mutats in en Onkel Toms stuga HQ på fastigheten också! 🙂

I synnerhet den södra granbevuxna delen är nog redo för avverkning, eller så fäller jag träden och timrar något kul.

Lövträden är: ek i norra delen; ask och björk i mitten.

Så övergår det till mer gran i södra änden. I sommar tänkte jag anlägga ett eget MTB-spår på området. Tanken är att ha skogen för vår rekreation och för att producera virke och ved.

Bli självförsörjande – Odlingar, höns och kaniner!

Vi har tänkt föda upp höns och gäss. För både ägg och slakt. Kanske blir det lite vaktlar också, som åtminstone jag är jäkligt sugen på att föda upp. Sången från vaktlarna ska vara enastående och bidra till en helt annan miljö. 

I övrigt så blir det kaniner för köttets skull. Inga större djur än så. Och så massor av egen odling för oss själva och till foder för våra djur.

Djurhållning under de två åren

Under de två år vi bodde på gården som hade vi:

  • Cirka 50 höns frigående
  • Ankor (Myskankor och någon annan ras jag glömt namnet på)
  • Gäss
  • Kaniner (5-6 stycken vintertid och cirka 30-40 vår, sommar, höst)
  • Vaktlar (ca 10 stycken)
  • Fasaner

De djur som bet sig fast mest var nog ankorna. De skitar ner och äter allt i sin väg, men de är väldigt sällskapliga och roliga.

Här nedanför kan du se mer om hur vi resonerade kring att vara självförsörjande på kött och vilka tekniker vi använder för djurhållningen.

Trots att vi hade relativt mycket djur så var vi inte självförsörjande på kött.

Vi är en stor familj på sex personer och ibland ville barnen ha falukorv och köttfärssås.

Dessutom är ungtupp inget man äter flera gånger i veckan, så att producera mat är en utmaning.

För mig blev det en ny lärdom att lära sig slakta och tillreda sitt egna kött.

Odla för att bli självförsörjande på grönsaker, bär, potatis …

Djuren var bara en del i vår jakt på att bli självförsörjande. Vi ville naturligtvis också odla mat så att vi ordnade så mycket som möjligt av det som vi behöver odlingsmässigt för att klara oss.

Det var en utmaning. Av en rad olika skäl:

  • Det krävs mycket jobb
  • Det krävs täckmaterial, verktyg och vatten
  • Det är svårt att odla så att inte allt blir klart samtidigt
  • Barnen gillade inte det vi odlade

I någon mening är det inte svårt att odla sallad. Men om du ska odla sallad för en familj om sex personer, så att det räcker i princip ett år, och du dessutom ska göra det under den torraste sommar som existerat på århundraden (2018) med grävd brunn, ja då är det svårare.

Det är också svårt att hitta någon riktigt bra ekonomi i det hela. Vi äter inte sallad för någon förmögenhet exempelvis. Det som kostar är tomater och gurka främst.

Men det är svårt att motivera inköpet av tunnelväxthuset, för cirka 9 000 kronor, för att bli självförsörjande på tomater.

Missförstå mig rätt. Att odla sin egen mat har klara poänger när det gäller livskvalité. Men ekonomin är tuff.

Det går aldrig att ekonomiskt motivera en borrad brunn för att kunna odla exempelvis. Kostnaden för brunnen är så stor att det går att köpa grönsaker i många år för pengarna.

Varför vill vi leva som självförsörjande på en liten gård?

Vi vill leva på gården, av gården, med gården. I 25 år har vi levt i skol- och/eller kontorsmiljö. Jobbat för andra, eller åtminstone på andras schema och villkor. Det är ett liv där naturen är det utanför fönstret, där vi inte är.

Det är ett liv där dagen, veckan och månaden är bokad. Resultaten av vår möda är filer på datorn som någon kanske aldrig läser ens.

Det kan vara nog med den typen av liv för ett tag.

Samtidigt är vi inte i ett läge där vi känner att vi vill bo i lägenhet i en Spansk kuststad bara för att klimatet är bra. Vi är inte jättekritiska till en flytt utomlands i framtiden men vi diskuterade rätt mycket vilken typ av liv vi ville ha.

Då återkommer familj, träning, natur, odling och ett stort intresse för att göra något med händerna. 

På gården ska vi leva lite annorlunda är tanken. Vi säger att vi strävar efter att bli självförsörjande på en liten gård.

Vad det innebär i praktiken får vi se. Främst är det mat och sysselsättningen som ska komma från gården. Vi räknar inte med att göra våra egna kläder eller skor. Inte heller räknar vi med att sälja speciellt mycket då vi har pengar i någon mening.

Låga kostnader och stor mening med livet i vardagen är det vi menar när vi säger att vi ska vara självförsörjande på en liten gård.  

När sommaren är slut 2017 och skolan börjar så går tre av våra barn i skolan medan den minste, som då är fem och ett halvt år, är hemma hos oss. Vi har också våra djur. Med de förutsättningarna så är hemmet och gården vår plats här på jorden.

Då vill vi göra så mycket som det går utifrån det i vår lilla värld.  

I det här finns naturligtvis en idé om att leva enklare och billigare och hitta ett alternativt sätt att leva. Men det är inte nödvändigtvis ett liv vi lever för evigt.

Vi ger oss inte ut på en mission utan har tidhorisonten 1-2 år. Vad som händer sedan är rätt öppet faktiskt!

Vad innebär det att bli självförsörjande på mat?

Att leva självförsörjande kan verka lockande. Vi gjorde inte våra val utifrån miljö eller ideologi, utan för att vi ville minska vårt beroende till omvärlden och minska behovet av pengar.

Men blev vi verkligen självförsörjande?

Svaret är nej!

Vi producerade exempelvis alla våra ägg själva, men vi producerade inte all mat till våra höns.

Långt ifrån!

Eftersom hönsfoder är dyrt i den form vi handlade (säckvis) så blev äggen dyrare än om vi köpt dem i butik.

Kaninerna födde vi upp helt på gräs, så det köttet var i någon mening “gratis”. Men säg att vi åt kanin knappt en gång i veckan, en måltid, så förstår du att det inte var en “game changer” i jakten på att leva självförsörjande.

Men barnen då, vad säger dom? 

Ja, de har svängt från ganska negativa till rätt positiva. Äventyret är spännande – inte minst tanken på att ha djur lockar – och de ser att det finns möjligheter i ett liv som det som finns på gården. Att vi tillbringade sex veckor på gården i somras har bidragit till omsvängningen tror jag. 

Vi har haft en dialog med de två äldsta barnen och förstått att det finns vissa saker som de gärna ser på plats. Bredband och datorer är en sådan sak. Vi kommer nog också ha en enklare bil. 

Planeringen 2017

Att bli självförsörjande på en liten gård är inte enkelt utan kräver en hel del arbete och kunskap. Vi är tidigt ute i den resa ännu, men vi försöker ta till oss så mycket vi kan och ha lång framförhållning i det vi gör.

Här är vår plan för 2017 som den ser ut nu: 

Januari

  • Bestämma vilket tunnelväxthus vi ska köpa och säkra leverans till påsklovet. ✔️
  • Vi kommer installera någon lösning för vårt gråvatten. Målet är att identifiera en eller två tänkbara leverantörer. ❌ (Vi levde utan avlopp under två år)

Februari

  • Fixa transportbur till kaniner och höns, åtminstone börja sökandet. Det här måste gå att hitta begagnat. ✔️
  • Inredning till hönsen. Vatten- och foderskålar mm. På samma sätt som ovan måste detta gå att hitta mycket begagnat. ✔️
  • Skicka in ansökan om att anlägga avlopp. ❌

Mars

  • Beställa byggmaterial till burbyggen. ✔️
  • Identifiera leverantör av djur (höns, gäss och kaniner) och eventuellt boka leverans. ✔️

April

  • Påsklov: ved och tunnelväxthuset står i fokus.  ✔️
  • Börja inomhusodling för det som ska förkultiveras. ✔️

Maj

  • Burtillverkning och färdigställande av utrymmen för djuren. ✔️
  • Sätta potatis. ✔️
  • Sätta övrigt. ✔️

Juni

  • Flyttbestyr. ✔️
  • Flytta in djuren. ✔️

Juli

  • Beställa det som behövs för gråvattenavloppet. ❌

Augusti

  • Dra in vatten och avlopp. ❌

September

  • Färdigställa vatten och avlopp. ❌
  • Bäställa kamin för uppvärmning. ✔️

Oktober

  • Montera kamin. ✔️
  • Bygga badrum och tvättstuga. ❌

Ungefär så har vi tänkt oss det hele!

Så var det dags att flytta

Midsommarveckan 2017 så flyttade vi till vår gård. Vi flyttade här ifrån (jag skriver det här på gården 2020) juli 2019.

Läs gärna breven jag skrev från gården sommaren 2017.

Vi hade en fantastik tid här, även om det fanns en del saker som inte blev som tänkt.

En känga till permakulturromantikerna

Vi tog stor inspiration från permakulturen i själva upplägget på vår gård. För den som vill hålla nere kostnaderna så kan det kännas som att det finns mycket smart att hämta där.

Dessutom ska täckodlingar vara ett fantastiskt sätt att odla sägs det.

Vi är inte lika imponerade av permakulturen som en del i självhushållet så här i efterhand. Vi kunde exempelvis inte vara självförsörjande på täckmaterial när vi odlade i så stor skala.

Många permakultursatsningar sker också helt utan ekonomisk baktanke. Man gräver dammar och odlar träd helt utan ekonomisk kalkyl bakom.

Täckodling gör också att en del effektiva metoder att sköta marken, exempelvis bränna ogräs, inte blir lika enkelt.

Vår slutsats

Det var fantastiskt att få göra något annat under en period. Våra barn uppskattade djuren och vi uppskattade att få vara mer med våra barn.

Men vi valde att flytta till storstan och återgå till jobbet igen.

Onkel Tom, eller Anders Gustafsson som jag egentligen heter, driver den här bloggen. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.

16 tankar på “Så var bär det av? – Självförsörjande på liten gård (uppdaterad efter två år+)”

  1. Våra höns har vi haft i flyttkartonger med lufthål vid flytt, se bara till att inte ha de lådorna i stekande sol så är det inget problem. Vad planerar ni att odla? Har ni något land sen tidigare så sätt potatisen där så ni slipper knäpparlarver som finns i nyplöjd åker/gräsmark.. spännande år ni kommer få!

    Svara
    • Tack Bespararen,

      Det är ett bra tips och när du säger det så undrar jag om vi inte gjorde så också när vi hade höns under en period tidigare.

      Jag återkommer till odlingen men vi börjar med att odla sådan som vi äter. Alltså potatis, sallat, morröter, ärtor, majs, tomat.

      Svara
  2. Hej! Jag hittade till din sida för bara några timmar sedan nu på min lediga dag i mörka december, vilket har resulterat i inspirerande timmar av att läsa dina ord och din familjs tankar! Jag känner för att lämna en kommentar och kommer helt klart att fortsätta följa er resa om jag tillåts.

    Jag köpte ett torp på ca 50 kvm med lite mark för snart 2 år sedan, utan grannar och mitt i skogen i norrland. Mulltoa och egen vattenbrunn. Snålt med isolering och privat väg in till gården. Billigt, enkelt, fantastiskt och med en sjukt ansträngande vardag många gånger. Men jag har haft svårt att hittat mening då jag bott i lägenhet i en stad, och ist utvecklat vad jag har tyckt varit destruktiva beteenden för mig i brist på vettig sysselsättning. Jag gråter hellre av utmattning av att ha klyvt ved och skottat snö tills blodsmaken känns i munnen än att gråta av tomhet och ångest bland betong om du förstår hur jag menar. Att bo i ett vedeldat torp och ha boskap/djur utan avlopp året om kräver sin del av en och är inte som att sitta på en balkong i solen med ett glas vin. Men får man bara vara frisk och besitter en hel del jäklar anamma så stämmer ALLA klyschor och drömmar om livet på landet enligt mig!

    Hejja er och jag ser så fram emot att få läsa mer om era inspirerande tankar och planer!
    MVH Olivia
    VIVUS.BLOGG.SE

    Svara
    • Tack Olivia!

      Vilken fantastisk blogg du hade själv!

      Ja, jag gillar staden på ett sätt. Mångfalden, tillgängligheten och kulturen. Men landet är något speciellt. Det blir mycket mer av den varan under 2017 här.

      Svara
      • Tack!
        Jag kan också se det positiva i stan. Och som jag läste här – vi har ju förmånen att välja många gånger. Att våga testa flera olika vägar och inte utesluta saker och ting är otroligt starkt! Men det behöver ju inte betyda att just den viljan man nu besitter varar för evigt.

        Svara

Lämna en kommentar