Jag har ett inlägg som heter ”Du har redan tillräckligt med fritid, du använder bara inte!” här på bloggen. Där räknar jag lite på hur många timmar vi jobbar, hur många timmar som går på dygnet, helger, helgdagar och semester.
I inlägget kommer jag fram till att vi har ungefär 4 000 timmar om året med vaken tid där vi inte jobbar.
Det är rätt mycket! Men kan man verkligen räkna som jag gjort och komma med de slutsatser jag gjort?
Många tycker inte det! De blir oerhört provocerade av min matematik. Jag pushade lite för inlägget på sociala medier i helgen och mycket riktigt så blev en följare skitsur.
Se kommentaren på Facebook här nedanför.
Olika ingångsvärden
Om jag räknat rätt i mitt inlägg – vilket jag faktiskt tror jag gjort – så pekar det på 4 000 timmar per år (av årets 8 760 timmar) som vi disponerar.
Min erfarenhet säger att det finns tre olika startvärden för en analys om vi inte tycker tiden räcker till:
- Vi kan se tid som en ändlig resurs och agera på detta. Fånga dagen, gå upp tidigare, pressa in mer och köra hårdare.
- Vi kan fundera på hur vi får ut mer av det vi gör så att vi inte ständigt måste jaga mera.
- Vi kan motsätta oss matematiken och hävda att jag räknat fel. Ungefär som i klippet ovan.
Gör mer!
Om du tänker att bästa sättet att få ut mer av dina 4 000 timmar är att göra mer så tror jag du tänker rätt även om du bör fundera lite. Risken är att du helt fokuserar på vad du ska göra. Inte hur du mår när du gör.
Det är två helt skilda saker.
Att vara effektiv och styra sitt liv, exempelvis genom att sätta höga personliga mål kan ha sina poänger. Men jag blev åtminstone rätt trött av den approachen.
Så nyttja din tid klokt men ha respekt för att du är en människa. Inte en maskin!
Ung och singel är en sak. Barn, jobb, karriär och husbygge ger andra förutsättningar vad gäller orken.
Få ut mer av det du gör!
Mindfullness handlar om hur du finner glädje och belöning i det du faktiskt gör.
Det här är det angreppssätt på livet som gett mig mest.
Det kanske låter flummigt men det behöver inte vara så extremt. Du behöver inte älska att diska eller byta till vinterhjul. Men du behöver inte heller se det som något som hindrar dig från att leva ditt liv.
Diska och däckskifte är en del av livet.
För mig handlar det om att sluta jaga, se saker mer till en helhet och se till att jag får ut lite mer av det jag faktiskt gör.
Och så har jag slutat etikettera tid!
Den som hatar matematiken ….
Kommer ni ihåg Facebook-kommentaren tidigare i inlägget?
Tvätt, städ, matlagning, inköp, pendling …. Allt exempel på det vi människor gör.
Vid ett tidigare tillfälle då jag presenterade min matematik så hävdade en person att umgås med vänner inte var att betrakta som ”ledig tid”. Så en lördag med mamman borde kompenseras med en arbetsdag mindre veckan innan eller efter.
Jag ser det här som etiketteringsbeteende av tid.
När jag tvättar en timme så sätter jag ”tvätt-etiketten” på den tiden. Tvätt-etiketten hänger på den del av dagen som jag tvättade.
”Socialt umgänge med mamma” är en annan etikett.
Lyssna på P1 som en del av morgonen kan vara en etikett. Men om du gör det när du pendlar till jobbet så är risken stor att du sätter pendlings-etiketten på den tiden.
Att etikettera är att redogöra. Ofta med fokus på åtaganden och tråkiga sysslor. Torr bokföring av tid utan omdömen. Etiketten är aldrig en värdering av det som skett.
Exempel på det skulle kunna vara etiketter så som utmanande, trevligt, inspirerande, jobbigt, roligt eller sorgset. Problemet är att eftersom vi i princip alltid gör något så riskerar den här typen av etikettering visa hur otroligt sjukt livet är och hur ont om tid vi har.
Istället för att leva livet så kämpar vi med det!
Du har ingen tid över tillslut!
Den som vill optimera tiden ser tiden som en ändlig resurs och vill hushålla med den klokt. Det är den rationella människan.
Den som vill få ut så mycket som möjligt av vardagen förstår att lycka är en känsla. Jobb, fritid eller tvättbestyr är inte så centrala begrepp då.
Den som etiketterar tiden riskerar att visa att tiden aldrig kommer räcka till! Det finns ingen tid att leva mellan barnvaktandet, sociala umgänget och tillagandet av middag.
Vad tycker och tänker du?
