Att vara den jag önskar – att leva det liv jag vill

Jag skulle vilja lite mer med mitt liv. Alltid lite mer! Spara mer, investera bättre, starta egen firma, träna, läsa, tillbringa tid med familjen eller bara tillbringa dagarna i ett soligt paradis?

Jag tror det var min frustration som i mångt och mycket drev vår konsumtion tidigare.

Jag ville cykla på fina cyklar, jag ville åka skidor i fjällen och ha stora bilar.  

Jag vet inte om allt var felaktiga val,  men konsekvensen var att vi försökte packa in allt mer i vårt reda fulla liv.

Min sambo och jag samverkade dessutom. Så om jag ville åka cykeltävling i Mora så blev det Tomteland på hemvägen. Dubbelbingo i konsumtion på något vis!

Naturligtvis var inte allt det vi gjorde tråkigt eller fel. Tvärtom, en skiddag i backen med de två äldsta barnen är fantastisk.

Cyklingen i Mora är minnen för livet och Tomteland är riktigt trevligt ställe att besöka. Men det fanns flera inbyggda konflikter i det liv vi levde.

  1. Vi fick ”knö” in allt. Vi hade ständigt ont om tid och i någon mening ork.
  2. Trots konsumtionen levde inte jag det liv jag ville leva.
  3. Trots konsumtionen var jag inte den person jag önskade.

Till vissa delar påverkades punkt 2 negativt av konsumtion och resande.

För punkt 1 och 3 var det en ren katastrof. Vi fick allt mer ont om tid.

Det är det här som kallas att vara i ekorrhjulet, och vill du komma ur ekorrhjulet så måste du bryta den här onda spiralen.

Trots att jag gjorde saker jag ville göra så blev det inte det liv jag ville leva.
Trots att jag gjorde saker jag ville göra så blev det inte det liv jag ville leva.

Jag har ritat två bilder som i princip är identiska, men där texten skiljer.

Den ena bilden handlar om livet jag vill leva, den andra handlar om den jag vill vara som person.

Bilderna blev lika men det är en enorm skillnad mellan det de två beskriver. Livet vi lever är ganska historielöst, det har bara en begränsad utbredning i tid och rum, medan jaget är mycket mer resultatet av handlingar under lång tid.

Livet handlar mer om att hitta sammanhang och upplevelser medan jaget är mycket djupare.

Störst var skillnaden mellan den jag ville vara och den jag var.
Störst var skillnaden mellan den jag ville vara och den jag var.

Var var vi?

Jo, säg att vi tillbringade en vinter i fjällen, med regelbundna resor till den husvagn vi hade där.

I praktiken innebar det cirka 12 timmars resande per tillfälle – tid som togs från exempelvis träning, matlagning eller studier.

Resandet innebar att vi fick äta snabbmat och stressa. Alkohol på after-ski och kanske några öl i bastun, samt fika på hemvägen, gjorde att jag gått upp ett halvkilo efter helgen.

Jag hade gjort något jag uppskattade, men det hade kommit med ett pris. Priset betalade mitt ”jag” och min plånbok.

I ett desperat försöka att kompensera för skillnaderna mellan min önskade bild av mig själv och den jag faktiskt var så köpte jag troféer  i form av cyklar och träningsprylar.

Jag satte personliga mål.

Och jag tränade. Sakerna fick representera det jag ville vara och träningen var i många avseenden faktiskt en sorts ”plåster på såren” för mitt tidigare syndande.

Men jag hann liksom aldrig i fatt. Jag bara fyllde en ryggsäck med allt mer och fler måsten och förhoppningar. Min skuld jag försökte komma ifatt ökade.

På det lyckades jag peta in ”inspiratörer” i mina sociala medier. Jag hade Facebook och Instagram fulla med bilder från de som levde livet, gjorde det jag önskade eller såg ut som jag ville. Det här garanterade att jag ständigt petade i den konflikt som jag själv skapat.

I 10-15 år har den stora kampen i mitt liv varit att få bilden av mitt önskade jag och det faktiska att hänga samman.
I 10-15 år har den stora kampen i mitt liv varit att få bilden av mitt önskade jag och det faktiska att hänga samman.

Jag klarade bara av att lura mig själv under en begränsad tid.

Men jag kunde jonglera rätt länge.

Lästips: Vad är lycka?– Läs mitt inlägg där jag resonerar kring min jakt på lycka och hur ”dåligt” den jakten hänger samman med forskningens tankar kring lycka.

Det verkar dessutom som det finns olika jämviktspunkter i resan såväl upp som ner i aktivitetskaoset.

Alltså punkter som familjen, du själv och omgivningen ser som ”normala tillstånd”. 

En uppenbar jämviktspunkt är när tid och pengar är slut, då går det inte att stoppa in mer i livet.

En annan är när man når rimlig normuppfyllnad i form av villa, Volvo och radhus, men kanske inte gör så mycket mer.

Vi har dock tryckt ned våra behov av pengar så till den milda grad att vi kan revidera många sanningar så vi har sjunkit under någon sorts stabil punkt.

Vi kan lyssna på helt andra nyanser i det livspussel som vi har.


Var ni med så långt? Vi gör ett litet omtag. Anta att jag har ett liv jag vill leva och att jag har ett önskat ”jag”. Något som blivit mer och mer uppenbart är att jag inte har någon plan för livet som matchar mina två målbilder. Jag lever aldrig det liv jag vill leva och jag odlar aldrig den person jag vill vara. Åtminstone inte samtidigt och varaktigt.

Strategin tidigare var att konsumera fram livet jag ville ha, vilket går under vissa perioder, men jaget fick stå tillbaka. Nu har jag lite annan prioritet, jag låter snarare jaget gå före även om det är en bit kvar innan jag nått dit jag vill.

Allt ovan är abstrakt och du som läsare kan läsa in det mesta du vill i det som står. När jag diskuterade detta med min sambo så reagerade hon som att jag pratar om väldigt högtflygande planer. Mitt önskade liv kanske är att leva partyliv på Ibiza eller min bild av mig själv kanske är i form av buddhistmunk i någon avlägsen bergstrakt.

Men det är inte så svulstigt. Mina personliga önskemål för mitt jag är att leva hälsosamt, hålla vikten på rätt nivå, ha en viss nivå på min träning och få till några delar personlig utveckling. Min bild av livet jag vill leva är mer komplext. Det får bli ett eget inlägg.

Jag som skriver här heter Anders Gustafsson. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.

8 svar på ”Att vara den jag önskar – att leva det liv jag vill”

  1. Jag har en mycket likartad syn på livet. I princip finns det fem punkter jag prioriterar.

    1) Umgänge med nära och kära.
    2) Min hälsa.
    3) Tillfredsställelsen av att analysera och lösa problem.
    4) Annat socialt umgänge.
    5) Upplevelser värda att minnas.

    För mig blir det en stress varje gång jag tvingas lägga på moment eller ”resurstjuvar” som inkräktar på de här målen. I dagsläget är det t.ex. helt okej att bo på landet i ett hus utmed en sjö och lite för långt pendlingsavstånd. Men om tidspressen ökar så att jag inte kan vara tidsineffektiv och ta tåg (där jag läser) och cykel (bra för hälsan) och istället får ta bilen, då är det nog inte värt det.

    Svara
    • Hej Aktieingenjören,

      Jag, och vi, har nog inte en annan syn, möjligtvis skulle jag skjuta in träning där någonstans, men i praktiken så blir inte livet riktigt så. Det blir så lätt en vecka med tjänsteresa och besök hos svärföräldrarna i helgen. Sedan är det skolavslutningsvecka och en önskan om att bada i den helgen. Och så var det något som måste fixas hemma. Sedan blir det handling och städning och barnhämtningar veckan därpå. Sedan var jag slö i helgen som erbjöd någon möjlighet …

      Svara
  2. Apropå att vara den man önskar eller inte, och apropå skamliga förslag (som jag frågade om du fåt en gång) så har jag sålt plats på min blogg (ett gästinlägg som någon annan skrev) för ett reklaminlägg för vad portugiser tjänar på en vecka. Jag är inte säker på om det känns bra men jag tror jag överlever. Nu undrar jag om du skulle göra detsamma? Skulle vara intressant att höra din åsikt i frågan.

    Svara
    • Hej Åsa,

      Tack för inläggen kring ditt pendlande förresten!

      Jag funderade lite och jag antar att din fråga är tvådelad.

      1) Skulle jag som person kunna tänka mig att ”sälja ut min blogg”?
      2) Skulle min blogg fungera med sponsrade inlägg?

      Jag har annonser på bloggen idag, i ganska stor omfattning. Dels för att jag vill lära mig hur det fungerar och dels för att jag inte ser något principiellt fel med att få intäkter på det jag gör. Så på 1) skulle jag säga ”ja”.

      Det andra är frågan är ju huruvida sponsrade inlägg skulle påverka bloggen på ett sätt som gjorde mer skada än nytta? Då finns det en gräns för vad jag med min blogg kan göra känner jag. Jag kan förmodligen prata väl för bilpool, böcker som ligger nära till hands, yxor och vissa typer av kläder. För att nämna några exempel. Men att jag skulle göra reklam för avancerade finansiella tjänster eller försäkringar känns helt fel.

      I det här finns förmodligen också en fråga om delaktighet vs. känslan av att bli utnyttjad. Jag drar in cirka 200-300 kronor i månaden på annonser på bloggen. Om jag ska sälja plats här så bör ju erbjudandet vara i relation till det. Jag skulle därför inte sälja ett blogginlägg för en tia eller så, då känner jag att annonsören har mer nytta av mig än vice versa. Och när jag säger det så inser jag att just kopplingen mellan bloggens inriktning och annonsen därför hänger intimt samman. Min ersättning blir mindre viktig om jag gör reklam för något jag känner för, medan den blir mer viktig om det är något som inte berör mig på samma sätt.

      Hoppas det gav några tankebanor att forska vidare i!

      Svara

Lämna en kommentar