Att vara den jag önskar – att leva det liv jag vill

Jag skulle vilja lite mer med mitt liv. Alltid lite mer! Spara mer, investera bättre, starta egen firma, träna, läsa, tillbringa tid med familjen eller bara tillbringa dagarna i ett soligt paradis.

Jag tror det var min frustration och jakt som i mångt och mycket drev vår konsumtion tidigare.

Jag ville cykla på fina cyklar, jag ville åka skidor i fjällen och ha stora bilar.  

Jag vet inte om allt var felaktiga val, men konsekvensen var att vi försökte packa in allt mer i vårt reda fulla liv.

Min sambo och jag samverkade dessutom. Så om jag ville åka cykeltävling i Mora så blev det Tomteland på hemvägen. Dubbelbingo i konsumtion på något vis! Och det blev inte mycket tid över för annat.

Naturligtvis var inte allt det vi gjorde tråkigt eller fel. Tvärtom, en skiddag i backen med de två äldsta barnen är fantastisk.

Cyklingen i Mora är minnen för livet och Tomteland är riktigt trevligt ställe att besöka. Men det fanns flera inbyggda konflikter i det liv vi levde.

1. Vi fick ”knö” in allt. Vi hade ständigt ont om tid och i någon mening ork.
2. Jag levde inte det liv jag ville leva.
3. Jag var inte den person jag önskade.
4. Jag mådde inte så bra som jag önskade och tyckte jag borde kunna göra.

Jag skulle säga att vi var i ekorrhjulet. Tricket är att bryta mönster och beteenden här för att kunna få tillstånd en förändring och förbättring.

Livet jag vill leva

Yrkesmässigt var kanske skillnaden lite större. Men det var ingen panik.

Men livet var pressat i någon mening.

Vi lyckades på något vis återta kontrollen och lugna ner livet kan jag tycka. Det som gjorde mest nytta var att vi tog kontrollen över våra pengar. När det var på plats så följde resten efter, mer eller mindre av sig själv.

Här kan du se vår tidslinje om du vill hänga med i allt som vi gjort under de senaste åren.

Personen jag vill vara

Det finns en annan infallsvinkel när vi diskuterar här. Vi kan skifta synsätt något och ställa frågan ”är jag den person jag önskar vara”?

Den ena bilden handlar om livet jag vill leva, den andra handlar om den jag vill vara som person. Och kanske finns även frågan här ”hur vill jag må” dold här någonstans.

Det blir olika frågor i fokus och det blir olika berättelser.

Kanske är det också här jag skulle börjat min förändring.

Men innan vi kommer dit, låt oss ta och titta lite på tidigare exempel.

Hur mår jag bra?

Vi tillbringade många helger i fjällen, med regelbundna resor till den husvagn vi hade där. Jag gillar egentligen det livet och den miljön. Men …

I praktiken innebar det cirka 12 timmars resande tur och retur, per tillfälle – tid som togs från exempelvis träning, matlagning, snickrande på huset eller studier.

Resandet innebar att vi fick äta snabbmat och stressa. Alkohol på after-ski, och kanske några öl i bastun, samt fika på hemvägen, gjorde att jag gått upp ett halvkilo efter helgen.

Jag åker gärna skidor, men det här är inte jag!

Jag hade gjort något jag uppskattade, men det hade kommit med ett pris. Priset betalade mitt ”jag” och min plånbok.

Det här försökte jag fixa på något vis.

Jag kan tänka att i det liv som jag mår som bäst i så hinns inte skidåkning med. För jag gillar rutiner. Att ha tränat, ha tid och fixa några måsten och laga god och nyttig mat.

Jag gillar att ta till mig nya idéer. Att kunna sitta vid min dator och skriva.

Jag gillar att ha ett jobb där jag känner mig delaktig och jobbar med människor som är som jag.

Personliga mål

Jag satte personliga mål. De hade sällan som mål att få mig att må så bra som möjligt. Målen var ofta ambitiösa och jag misslyckades oftast med det jag förutsatte mig.

Och jag tränade. Det fick mig att må bra i någon mening men ambitionen var hög och det tog väldigt mycket av min tid.

Jag hann liksom aldrig i fatt. Jag bara fyllde en ryggsäck med allt mer och fler måsten och förhoppningar. Skulden jag försökte minska ökade snarare.

På det lyckades jag peta in ”inspiratörer” i mina sociala medier. Jag hade Facebook och Instagram fulla med bilder från de som levde livet, gjorde det jag önskade eller såg ut som jag ville. Det här garanterade att jag ständigt petade i den konflikt som jag själv skapat.

Till slut

Jag klarade bara av att lura mig själv under en begränsad tid.

Men jag kunde jonglera rätt länge.

Det verkar dessutom som det finns olika jämviktspunkter i resan såväl upp som ner i aktivitetskaoset.

Alltså livsstilar som familjen, du själv och omgivningen ser som ”normala tillstånd” och hållbara tillstånd. 

En uppenbar jämviktspunkt är när tid och pengar är slut, då går det inte att stoppa in mer i livet.

En annan är när man når rimlig normuppfyllnad i form av villa, Volvo och radhus, men kanske inte gör så mycket mer.

---

Var ni med så långt? Vi gör ett litet omtag. Anta att jag har ett liv jag vill leva och att jag har ett önskat ”jag”. Något som blivit mer och mer uppenbart är att jag inte har någon plan för livet som matchar mina två målbilder. Jag lever aldrig det liv jag vill leva och jag odlar aldrig den person jag vill vara. Åtminstone inte samtidigt och varaktigt.

Strategin tidigare var att konsumera fram livet jag ville ha, vilket går under vissa perioder, men jaget fick stå tillbaka. Nu har jag lite annan prioritet, jag låter snarare jaget gå före även om det är en bit kvar innan jag nått dit jag vill.

Allt ovan är abstrakt och du som läsare kan läsa in det mesta du vill i det som står. När jag diskuterade detta med min sambo så reagerade hon som att jag pratar om väldigt högtflygande planer. Mitt önskade liv kanske är att leva partyliv på Ibiza eller min bild av mig själv kanske är i form av buddhistmunk i någon avlägsen bergstrakt.

Men det är inte så svulstigt. Mina personliga önskemål för mitt jag är att leva hälsosamt, hålla vikten på rätt nivå, ha en viss nivå på min träning och få till några delar personlig utveckling. Min bild av livet jag vill leva är mer komplext. Det får bli ett eget inlägg.

---

Många år senare

Det här inlägget är skrivet 2016. Jag har uppdaterat det lite nu 2024, men i sin grundmening är det samma inlägg som 2016. Men då mycket hänt skriver jag ett tillägg här nedanför.

Jag förstår att jag man kan läsa texten ovanför utifrån att jag är en person med höga krav, ambitioner och en syn på livet som inte verkar hållbar. I någon mening så är det sant. En av de största förändringarna jag gjort är att sänka kraven.

Men det fanns något mer när jag skrev det här inlägget. En ständigt närvarande känsla av att livet skavde i någon mening. Så här i efterhand skulle jag säga att jag levde i kognitiv dissonans. Det är ett fint uttryck för hur människor mår och känner när de agerar mot sin uppfattning i någon mening.

Det klassiska exemplet är rökaren som vill leva hälsosamt. Personen vet att rökandet är i motsats till ambitionen att leva hälsosamt och hamnar i ett tillstånd där handling och värdering inte hänger samman.

Det här är inget man klarar av speciellt länge. Det är smärtsamt i någon mening.

Idag vet jag, och förstår, att det faktiskt kan vara så att drömmen om en semester i solen står i konflikt med mycket av det jag vill och önskar i övrigt i livet.

Jag har inte riktigt skrivit den här typen av inlägg sedan vår stora förändring 2017, då vi lämnade arbetslivet och drev en liten gård i två år.

Till viss del beror det på att vi inte tog vårt gamla liv med oss. Till viss del beror det på att mina problem är den övre medelklassens problem. Vi tillhörde inte den gruppen längre efter vi slutade jobba 2017.

Våra barn har blivit större, vilket inte riktigt ger så skruvad vardag längre. Det är också en faktor.

Men vi har också en bättre balans i livet tycker jag. Vi har några minuter till och från jobbet. Både jag och min sambo har ett kul och intressant arbetsliv. Vi prioriterar livet tillsammans i familjen. Många utifrån kanske inte skulle tycka det var så stor skillnad men sammantaget så har vi ett liv som inte är så mycket ekorrhjul som tidigare.